Om jag någonsin åker till Japan

Andlöst vackra Sfera Building i kvällsbelysning
Perforerad plåt smyckar fasaden på Sfera Building

För mig finns det två orsaker att åka till Japan. För det första Sfera Building. Jag blev fullständigt förälskad i Sfera Building i Kyoto när jag hörde Eero Koivisto berätta om hur de gick tillväga när de ritade byggnaden. Arkitektgruppen Claesson Koivisto Rune alltså, som ritade kulturhuset som stod klart 2003. Med ytterväggar i perforerad plåt som ger trädkänsla både ute och inne samtidigt och under hela dygnet. Fullständigt genialt och osannolikt kreativt och jag älskar det!

Det andra är Kojimachi Kaikan hotell i Chiyoda i Tokyo. Trångt placerat mellan andra byggnader, men med en andlöst vacker bakträdgård och trädgårdsterrass på fjärde våningen som skulle vara värd halva resan. Trädgården är designad av Shunmyo Masuno som har en udda kombination, präst och trädgårdsdesigner på visitkortet. 

God jul alla mina bloggläsare!

Hotell Kojimachi Kaikan, Tokyo

Sissinghurst Castle Garden – berömd och avgudad

Vita Sackville-Wests trädgård Sissinghurst i Kent är antagligen en av de mest kända i hela Europa. Jag har haft förmånen att besöka den två gånger, i juli och september, och båda gångerna blev jag överförtjust. Det strömmar till besökare i alla väder trots att man för att begränsa antalet trampande fötter både satt ett högt inträde och småsnåla öppettider.

Sissinghursts vita trädgård

Vita och hennes man Harold köpte stället 1930 och även deras goda vän trädgårdsdesignern Sir Edward Lutyens hjälpte till med formgivningen. Trädgården delades in i olika rum som färgsattes med några få färger per rum. Mest känd är nog den Vita trädgården, men det finns gott om färgexplosioner i andra delar av parken. Rosor, perenner, friväxande ängar och exemplariskt välskötta häckar är nog det jag tänker först på, förutom den vita trädgården.

Vitt är inte bara vitt, för då vore det ganska ointressant. Vitt inbegriper silver, ljusgult, till hösten lite rostbrunt, dekorativa bladverk och mycket rumsbildande häckar, spaljéer och pergolor. Kombinationer som vita riddarsporrar, Artemisia och Lilium regale får hjärtat att ta extra skutt och man blir alldeles knäsvag. Det måste vara enormt skötselkrävande att underhålla denna skönhet, men får du någonsin en chans – åk dit!

Rosor innefattade i strama buxbomshäckar

Efter Vitas död övergick parken snart i National Trusts ägo. Ekonomiska svårigheter gjorde att det blev omöjligt att behålla den i familjens ägo. Men å andra sidan har den bevarats och förädlats väl och bjuder på underbara trädgårdsupplevelser för alla “hortogalningar”. Läs om parken hos National Trust. Öppet hela säsongen, men stängt under vintern.

Växter för en skogstomt

Av någon anledning uppfattas en naturtomt i Sverige inte riktigt som lika “fin” som en platt nybyggartomt ute på slätten. Men en engelsk trädgårdsägare eller trädgårdskonsult hade varit överlycklig om han/hon kom åt en sån underbar bit mark. Engelsmännen gör verkligen allt för att försöka skapa woodlands av det mesta. Du ska alltså inte se ner på de naturliga förutsättningarna om skogsmark är det du har intill ditt hus. Du har nämligen grunden gratis.

Urtjusiga dubbla vitsippan 'Vestal'

Granskog, tallmo eller bokskog har lite olika förutsättningar, framför allt vad gäller markens pH och fukthållande förmåga. Titta på vilka växter som växer naturligt omkring dig. Är det bokskog och gärna lite lerig mark finns det ofta mycket vitsippor om våren. De tyder på en frisk/fuktig jord. Blåbär likaså. Lingon tyder på en torrare och näringsfattigare mark. Hasseln trivs i kalkrik och näringsrik jord. Finns det mycket ljungväxter är jorden antagligen av surare slag. På detta sätt kan du ringa in vilka kompletteringsväxter som sannolikt kommer att passa bra in i din trädgård. 

Antik julros från Ashwood Nurseries

Julrosen består av ett brett spektrum färger och former som alla föredrar en kalkhaltig och fuktig jord. Julrosen, Helleborus niger, är en långlivad och tacksam perenn som inte kräver någon större skötselinsats. Jag brukar spara äggskal som jag smular ner kring mina julrosor för att ge dem lite extra kalk. I gynnasamma förhållanden frösår de sig, men det verkar dröja flera år innan de börjar blomma. För några år sedan besökte jag Ashwood Nurseries i West Midlands, England. Ashwood har specialiserat sig på bl a Helleborus och cyklamen och det var alldeles underbart vad man fick se!

Rosablommande tibast i skogsmark

Tibast, Daphne mezereum, är en annan underbar växt som trivs i den friska kalkhaltiga jorden. Den finns både i rosa och vit form, men kom ihåg att bären är mycket giftiga! Ingen lämplig växt för småbarnsfamiljer eller lekplatser, alltså.

Har du en tomt med vandrande skugga under större träd, och jordens pH svagt surt skulle jag gärna plantera magnolia. Av dessa är stjärnmagnolian, M. stellata, den härdigaste. Den är tidigblommande och vill gärna ha lite värmande skydd intill en barrträdsgrupp eller ett plank. Ge den en god jord och lite extra omsorg så kommer den att glädja dig med sin fjärilslika blomning på bar kvist.

Rosen ‘Quatre Saisons’ blommar om och om…

Höstdamascenerrosor är en liten grupp gammaldags rosor som på latin heter Rosa x damascena bifera. De har sitt ursprung i damascener, men skiljer sig från dessa genom sin remonterande blomning. De är ganska upprättväxande och har styva grenar och små taggar.

Fluffig, halvöppen blomma hos 'Quatre Saisons'

‘Quatre Saisons’ är möjligen identisk med den Rose de Paestum som den romerske diktaren Vergilius beskrev redan år 50 f Kr. Blommorna är fyllda och ljusrosa till nästan vita i de yttersta kronbladen. Den blommar rikligt från slutet av juni till början av augusti och blommar därefter om en gång till under hösten. Blommorna har en vidunderligt stark doft och passar att göra marmelad samt rosvinäger.

Höstdamascenerna är lättodlade, bara man ger dem en bra, näringsrik jord och solig växtplats. Vissna blommor klipper du bort för att gynna nästa blomflor. ‘Quarte Saisons’ är en relativt frisk ros som inte drabbas så lätt av mjöldagg och därför tycker Greenspire trädgårdskonsult den är ett utmärkt val för historiska parker och trädgårdar.

Jag tjatar jämt om jordförbättring

Härlig, grynig mulljord

Sannerligen har det blivit ett av mina modeord. Men jordförbättring är ett medel för att nå den attraktiva goda jorden som vi alla vill ha. Två jordarter som måste förbättras för att bli odlingsvärda är lerjorden och sandjorden. Men även mjäla och finmo mår bra av att få en stabilare kornstruktur så att jorden inte slammar igen så lätt vid regn eller kraftig bevattning.

Den bara sandjorden torkar lätt ut

Om du har en utpräglad sandjord har du en varm basjord. Dessvärre är den väldigt genomsläpplig och håller inte kvar näring eller fukt. För att få en bra sandjord tillför du mängder av organiskt material som kompost, torv och stallgödsel. Marktäckning är bra för att bevara fukten i marken samtidigt som du tillför näring och humus. Du kan täcka med t ex färskt gräsklipp, torkat hö eller halm. Det fungerar ju bra i en grönsaksodling, men hur snyggt är det i rabatten? Om växterna står glest kan du alltid toppa med ett lager barkmull som håller den mörka “jord”färgen.

Daggmaskarna trivs i den feta jorden

En lerjord är egentligen raka motsatsen till sand och den behöver luftas upp. Tillför även här organiskt material som ovan. Dessutom kan du lägga ut grus och mylla ner det. Grus förbättrar strukturen ihop med det luftiga organiska materialet. Bara sand kommer att kompaktera jorden ytterligare så den riskerar att bli hård som betong. Kör helst inte med jordfräs på en lerjord eftersom det lätt förstör grynstrukturen. Men marktäckning är prima, eftersom det ger daggmaskarna arbete. Daggmaskar = luckring och luftning, så daggmaskarna ska du vara rädd om. Läs även mitt inlägg om kompostering från den 27/11.

Stowe – gudomliga tempel i milsvid park

Tänkte skriva en serie betraktelser från minnesvärda parker som jag besökt i Europa. Trädgårdslandet nr 1 är givetvis Storbritannien och de flesta trädgårdarna kommer att komma därifrån. Den viktigaste parken för mig är Stowe där jag jobbade sommaren 1996.

Två symmetriska tempel Lake Pavilions vid Octagon Lake

Stowe Landscape Gardens, som är den största och viktigaste landskapsparken i England, ligger strax norr om den lilla staden Buckingham. Den byggdes under ca 30 år i mitten av 1700-talet. Flera kända trädgårdsdesigner och
-skapare har varit inblandade i uppbyggnaden av Stowe, däribland Charles Bridgeman, William Kent och “Capability” Brown.

Palladian Bridge och sikt upp mot Cobham Monument och Gothic Temple

Stowe grundar sig på naturens egen skönhet och innehåller inte några blommor i vanlig mening. Det enda jag kunde se var lite krolliljor och digitalis som antagligen var självsådda. Istället var det element som böljande gröna ängar, träddungar (clumps), sjöar och olika tempel som samspelar i ett storslaget sceneri. Allting noggrannt regisserat med siktlinjer och döljande dungar. Man vandrar genom ljus och skugga och kan utan tvekan fördriva en hel dag om man ska uppleva allting. En karta eller framförallt guidebok rekommenderar jag att du köper eftersom mycket av den mytologiska och politiska bakgrunden går en förbi annars.

Chefsträdgårdsmästaren bodde i västra benet och volontärerna i östra

Elysian Fields, Temple of Concord and Victory, Palladian Bridge, Temple of Venus och förstås Corinthian Arch (triumfbågen där vi frivilligarbetare bodde) är några av mina käraste byggnadsverk i parken. Ett rum på varje våningsplan i triumfbågen och den som kom in sist fick flytta högst upp. Sen flyttade man neråt plan för plan varje gång någon flyttade ut och slapp därmed de tröttsamma knarrande trapporna om man var tvungen att gå på toa mitt i natten! (Fönstren sitter på kortsidorna.)

Stowe förvaltas idag av National Trust som med hjälp av donerade medel varsamt renoverar strukturer och byggnadsverk. En pojkskola fungerar i huvudbyggnaden och en golfbana är förlagd i de västra delarna av parken. Årets största evenemang är “Music and Fireworks”-festen som lockar massor av besökare till picknick i parken. Parken är öppen året om. Läs mer på The National Trusts hemsida.

Rosa gallica, den äldsta kända rosen

Letar du efter den ultimata buskrosen tycker jag absolut du ska överväga att plantera en grupp Rosa gallica ‘Versicolor’ (tidigare R. mundi). Den är en mutation av den magentafärgade R. gallica och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Gallica-rosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Säkert mycket pga att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De fordrar endast lite näring och kräver ingen uppbindning, bevattning eller vintertäckning. Satsa på en gallica alltså.

Den oemotståndliga polkagrisrosen

Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda gallicarosor. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft. Och det är en viktig parameter att ta hänsyn till när man som trädgårdsdesigner väljer rosor. Klart att de ska dofta!

Min solklara favorit i denna grupp är den randiga ‘Versicolor’, som ibland kallas polkagrisros. Den blir ca 1,2 meter hög och lika bred. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Liksom de flesta buskrosor kan den bli lite kal nertill med åldern och därför samplanterar jag den gärna med en halvhög perenn, t ex lavendel, nepeta eller en näva. Tre arter med likartade krav på växtplatsen som rosen.

Kors vilken vinter!

Snöstorm ute idag

När vädret har lagt alla skånska trädgårdar i vintervila och fortsätter att täcka in den i ett mjukt snötäcke får man gå till alla sina härliga trädgårdsböcker och drömma om den prakt vi hade för bara 4-5 månader sedan. Och snön faller outtröttligt. Inte ens kissen vill gå ut. Hon rynkar på nosen och ryggar tillbaka när jag öppnar dörren.

Istället för trädgårdsarbete förlorar trädgårdskonsulten sig i alla fantastiska odlingstips i Lena Israelssons ‘Handbok för köksträdgården’. Samma författares bok ‘Kål och krasse’ är ännu ett exempel på hur vackert det blir när man blandar nytta med fägring.

Lena Israelssons praktverk

Kryddväxter, blommor och grönsaker samsas med grönsaker och fruktträd i det som på franska kallas potager. Det lustfyllda odlandet är Lenas signum som hon förmedlar på ett mycket inspirerande och lättläst sätt. Här får verkligen nyttoväxterna utrymme att exponeras och det är inte bara en och två sorters morot och rödbeta som avhandlas, utan en hel svärm av intressanta sorter. Sedan återstår att försöka få tag på alla lockande fröer, men det spar jag några månader till. Läsa trädgårdsbloggar, t ex på www.bloggaromtradgard.se är ett annat vettigt sätt att förbereda nästa säsong.

Men självklart kommer det att finnas både ringeblommor och luktärt parallellt med löken och salladen i nästa års odling!

En härlig liten fickpark

Formella trädgårdar är strikt och symmetriskt uppbyggda, men behöver inte upplevas som stela trots det. Jag har som trädgårdskonsult en stor förkärlek för den återhållsamma skönheten istället för det ohämmat exploderande blomsterhavet. Samstämda färger ger en lugn stämning och används ofta inom trädgårdsdesign. Repetitionen och symmetrin påverkar också tempot. I förslaget här intill på en formell radhusträdgård har jag utgått från en liten, rektangulär yta på blott 7,5 x 11,5 meter. De boende ville ha en lättskött trädgård som bjuder på stora upplevelsevärden. Den stora fördelen med den formella stilen är att man kan leka med skalan både uppåt och neråt. En mittaxel delar in trädgården i en vänster och en höger halva som är spegelvända.

Skissförslag formell trädgård

Jordmånen är näringsrik och fukthållande, och själva trädgården ligger på sydsidan av ett äldre radhus. Ytan är indelad i tre trädgårdsrum för att ge en illusion av en mycket större trädgård. Klippta häckar av idegran ramar in hela trädgården och delar av de tre rummen. Det första rummet har en cirkelformad gräsyta med ett solur i centrum. En låg infattningshäck av buxbom kantar gräsytan. Mellan häckarna finner vi en plantering med den vitblommande buskrosen ‘Schneewittchen’ och gracila pärlbuskar. Det mellersta rummet omfamnas av fyra stycken körsbärsträd med strikt sammanhållen krona. Här spelar perennerna rollen med rikliga fång av vita, liljeblommande tulpaner i försommartid. Det tredje rummet ligger något upphöjt och har en mörkare bakgrund av lagerhägg, som med sina breda, blanka blad reflekterar ljuset som silas genom robinians kronor. Här ligger en liten sittplats. Doftande pioner och flox samsas med silverax och massor av lökväxter i markskiktet.

Skapa din egen idealgjord genom kompostering

Trots att den tidiga vintern nu har nästan hela Skandinavien i sitt grepp kan vi ändå börja planera för nästa säsongs odlingslycka. En kompost och jordförbättring innebär långsiktig planering. Grunden till all trädgårdsodling är en bra jord. Där finns inga genvägar. Den goda jorden är en mix av luft, vatten och näring som i rätta proportioner ger växterna en gynnsam livsmiljö. Idealjorden går inte att köpa färdig, utan den tar flera år av arbete att nå. Den perfekta jorden består av en blandning av mull, lera och sand. Man börjar med det man har och jordförbättrar kontinuerligt med mullämnen för att nå en lucker struktur. Mullen är nyckeln till succén.Det här tjatar nog varje trädgårdskonsult om.

Utgångsmaterialet till mull är växt- och djurrester som med hjälp av mikroorganismer bryts ner till humus. Ogräsrens, skörderester, vissna blommor, gräsklipp, löv, halm, stallgödsel, benmjöl och torv är ingredienser. En blandning av dessa beståndsdelar ger den bästa komposteringen. Kvistar och ris bör först malas sönder innan de tillförs komposten eftersom de tar alltför lång tid att brytas ner och gör kompostvändningen jobbig.

Beroende på hur mycket material du har att kompostera per år väljer du storlek på komposten. En vanlig villaträdgård klarar sig med två fack av 3-4 pallkragar staplade på varandra. För större anläggningar byggs facken t ex av stödmurar, eller om man har gott om plats, öppna limpor på marken. Fyll endast på material i ett fack åt gången. På våren vänder du materialet som nu är till hälften nedbrutet och lägger över det i fack 2. Då börjar du igen fylla på med nytt material i fack 1. Beroende på näringsinnehåll och fukttillgång blir fjolårets material helt klart senast till hösten år 2 och kan då läggas ut i landen och rabatterna.