Så nu har jag räfsat hela förmiddagen och lagt upp limpor på mina upphöjda odlingsbäddar. Jag klagade ju innan på att jorden åter verkade så lerig och kompakt, så nu blev det bot och bättring. Lyckades också vända ner det mesta så att löven får jordkontakt. Spanade in flitiga jordarbetare som maskar och tusenfotingar som genast verkade hurra för det extra vinterarbete som jag nu lämnade över till dem. Resten av löven hamnade i komposten som redan har hunnit sjunka ihop en bra bit sedan jag fyllde på med skörderester för några veckor sedan. Nu ska kissen och jag sätta oss i solen och fika en stund. Härligt så här på alla helgons dag!
Kategori: Park och trädgård
Två härliga, nya klematis från Polen
Tidigare i höstas arrangerades utställningen Green is Life i Warszawa. Två nya klematis introducerades och prisades. Mycket intressanta sorter som jag hoppas någon svensk plantskola tar upp. ’Krakowiak’ är en småblommig viticella-klematis som har tvåfärgat rosa blommor. Normalt är jag ingen älskare av sött rosa, men ’Krakowiak’ är verkligen vibrerande vacker.
Den sägs bli 2,5-3 m hög. Blommar under juni-sept på årsskotten. ’Krakowiak’ tillhör beskärningsgrupp 3, d v s den ska beskäras hårt, ner till 20-30 cm. Vanlig beskärningstid är under våren när skotten börjar slå ut så smått och man ser vad som frusit ner.
Den sägs bli 2,5-3 m hög. Blommar under juni-sept på årsskotten. ’Krakowiak’ tillhör beskärningsgrupp 3, d v s den ska beskäras hårt, ner till 20-30 cm. Vanlig beskärningstid är under våren när skotten börjar slå ut så smått och man ser vad som frusit ner.
Den andra skönheten inom klematisvärlden är ’Maria Sklodowska-Curie’ som kommer från samma plantskola som ovan. Det är en tidigblommande variant med dubbla, vita blommor. Dessvärre lär inte denna finnas till salu förrän tidigast till hösten nästa år.
Cedergrens Plantskola i Råå, utanför Helsingborg, tillhör landets bästa plantskolor på klematisområdet. God ordning, stort sortiment och enorm faktakunskap gör att jag gärna handlar hos dem. Fast innan jag skaffar fler måste jag se till att gödsla mina klematis här hemma. Senhösten är en bra tid. Stallgödsel eller hönsgödsel är toppen nu när plantorna slutat växa. Speciellt krävande är de storblommiga varianterna som förbrukar en hel del näring under säsongen.
Höstens färger
Allén vid infarten till Hjularöds slott är nu höstklädd. Den omgivande bokskogen skimrar i bronsrött. De fallande löven ger mig deja-vu av någon av Ang Lees underbart vackra filmer där naturen och landskapet alltid spelar en stor roll. Det är vackert, men sorgligt. Året är snart slut.
Trädgården går i vinterdvala
Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.
- Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!
I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.
Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.
Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.
Sista dagarna med dahlia?
På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.
Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp. Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar. Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.
När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.
Kastanjemalen är en ny, tråkig trädsjukdom
På senare år har man kunnat se mer eller mindre allvarliga angrepp på hästkastanj av skadegöraren kastanjemal. Det visar sig genom brunbrända blåsminor mellan bladnerverna. Bladbrunheten syns redan tidigt på sensommaren och hela träd kan lysa rödbruna.
Oftast fäller kastanjen sina angripna löv i förtid. Lyckligtvis är detta ingen dödande sjukdom, men en klar stressfaktor för trädet som missar sensommarproduktionen av energi. Detta kan i kombination med andra stressande faktorer som torka, kompakterad jord och salt göra det mottagligt för andra skadegörare.
I en hemträdgård kan man begränsa angreppen av kastanjemal genom att samla ihop de fallna löven och bränna dem. Då brukar det bli lindrigare nästa år. Det verkar dock som att malens puppor inte klarar vintertemperaturer under -20 grader, så sjukdomen kan bromsas till södra Sverige av naturliga orsaker.
Höstfärgerna smyger sig på
En härlig indiansommarvärme fick vi njuta av innan det blir höst på riktigt. Jag har njutit för fullt de dagar jag kunnat jobba ute. Men oj vad svettig man blir när kroppen är mentalt inställd på höst! Det blir nästan för bra med den fuktiga, mjuka värmen. Passade på att i helgen som gick klippa min häst som också haft det jobbigt med sin begynnande vinterpäls och blivit rejält svettblöt under våra träningspass.
Även om de senaste veckorna varit rekordvarma i stora delar av Sverige så har träd och buskar redan börjat förbereda sig för den kommande vintern. Färgen börjar skifta från grönt till gult och orange. Tidigast ut verkar björkarna ha varit i år. Men katsuran är i full gång och doftar så gott när man passerar. Katsura kallas ju även kakträd på svenska och det namnet kommer sig just av doften från de gulnande, fallna löven. Nybakta småkakor, sockervadd, jordgubbssylt eller andra doftassociationer som kommer just från bränt socker. Vet tyvärr inte vad denna utsökta doft beror på, men jag kan urskilja den på långt håll. Då vet man att här någonstans står det en katsura.
Färgskiftningen i växternas blad har att göra med avmognadsprocessen. Under växtsäsongen innehåller lövens celler kloroplaster med grönt, gult och rött färgämne. Det gröna är klorofyll som assisterar växten vid sockerbildningen i fotosyntesen. På hösten bryts klorofyllet ner och växten tar hem den näring som finns i löven. När det gröna färgämnet är borta framträder istället de rödgula karotenoiderna.
Olika växtslag har olika kraftiga höstfärger, men generellt kan man säga att släktena rönn, lönn, oxbär och häggmispel är sådana som får ett extra prydnadsvärde om hösten. Väl värt att beakta när man ska välja växter till sin trädgård eller anläggning. Tänk som en trädgårdsdesigner! Försök få in åtminstone en art som har vacker höstfärg! Det ger parken eller trädgården ett bredare årstidsspektrum.
Pimpinellrosen Aicha är lättskött och härdig
Bland pimpinellrosorna finns kanske de allra mest lättskötta och anspråkslösa rosorna. Aicha är en sort kommen från Danmark som blir en ordentligt stor buske, upp till 3 m hög. Den växer ganska tätt och kraftigt, med starkt taggiga grenar. Blommorna är mycket stora och löst blaffiga. Blomfärgen varierar från mörkgult till gräddvitt beroende på ålder. De blir ljusare när de mognar. Ståndarna är mycket tydliga och dekorativa mot en mörkare mitt.
Det här är en ros som jag gärna skulle plantera. Inte minst för den härliga doftens skull. Den får man njuta av två gånger – först under juni-juli och senare även under tidiga hösten. Aicha klarar också en del skugga utan att mattas av. Och eftersom den är härdig upp till zon 6 så finns det väl inget att tveka om, eller hur. Kan knappt vänta till det blir vår igen!
Hönsbär är en liten, förtjusande skuggväxt
Amerikanskt hönsbär, Cornus canadensis, är en utmärkt marktäckare i surjordsrabatter. Den trivs ypperligt i den lite fuktiga, halvskuggan under rhododendron och azalea och blir snabbt en grön matta i woodlandet. Den blir inte högre än 10-15 cm. Bladen är väldigt lika de som finns på busken kornell, fast här sitter flera ihop i en rosett.
Etableringen kan vara något långsam i början, men trivs den sprider den sig obegränsat. Hönsbäret vill ha en humusrik, djup jord med högt torvinnehåll. Den kräver riklig markfukt och vandrande skugga. Har sett den på mer soliga platser, men måste säga att den ser mer välmående ut då inte bladen riskerar att brännas av solen. Under försommaren blommar hönsbäret med söta, vita stjärnformade blommor och till hösten kommer de granna bären. Växten är delvis vintergrön eftersom bladen sitter kvar långt in på vårkanten. Detta är en bra växt även på nordligare breddgrader med tanke på dess ursprung bl a i östra Sibirien, Grönland och Nordamerika. Väl värd att prova, tycker jag!
Mördarsnigeln, ett hatat blötdjur
Utbredningen av mördarsnigeln, Arion vulgaris, verkar fortsätta. Under våren var det lite lugnare, rapporterar mina vänner som tidigare invaderats stort av mördarsniglar. Vinterns barmarkskyla tog nog på beståndet, antar jag. Men i och med den regniga sommaren i Skåne verkar de vara på uppgång igen. Vad ska man ta sig till för att stoppa sniglarna, undrar väl de flesta. Foto till höger av Jenny Olsson.
Spansk skogssnigel heter den egentligen. Den blir som fullvuxen 8-13 cm lång och färgen kan variera alltfrån orangegult till nästan svartbrunt. Den äter både dött och levande växtmaterial, men också döda djur. I princip kan den sätta i sig de flesta växter som finns i en trädgård, men hårdbladiga barrväxter, rhododendron och murgröna samt växter som innehåller för snigeln giftiga ämnen: lavendel, julros, kermesbär och pelargoner brukar bli kvar.
Kungsljus, pion, höstflox och röllika är andra som inte äts upp i första taget. Sallad, tagetes, basilika och tomat är däremot illa ute om det finns mycket mördarsniglar i trädgården. Nyslaget gräs och då även hö kan infekteras av sniglar om man får med dem i ensilagebalarna. Det finns misstankar om att sniglar ska kunna orsaka spridning av den giftiga bakterien Botulinum i hösilage, men sambandet är inte helt klarlagt. Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska anstalt bedriver faktiskt forskning på sniglar och deras skadeverkningar för höproducenter. Hu, säger jag och vaccinerar alltid hästarna mot botulism för säkerhets skull.
Den spanska skogssnigeln lever under max ett år och hinner under sin livstid producera ca 400 ägg. Ägget tar 4 veckor på sig tills det kläcks och efter ytterligare 4 veckor är snigeln könsmogen. Sniglarna parar sig med en annan individ, men kan i brist på partner befrukta sig själv. De stora, halvt genomskinliga äggen läggs i fuktiga gropar under löv och kompost.
Trädgårdsavfall och skräpsamlingar i trädgården blir fuktiga tillhåll och de måste hållas efter för att bromsa snigelns spridning. En dåligt skött kompost som inte brinner ihop på en säsong blir en skön plats för ett snigelsamhälle. Det gäller att slå långt gräs och skapa torrare, öppnare randytor. Ta bort svampar och fallfrukt som lockar till sig sniglar. Rensa bort ogräs, kratta upp löv och håll gräsmattan kortklippt. Det är grundläggande råd för att göra din trädgård mindre attraktiv för sniglar. Det egentliga bekämpningsarbetet går ut på att gå rundor i trädgården morgon och kväll för att leta rätt på krypande sniglar. Fuktig väderlek är det bästa.
En snabb och enkel avlivningsmetod är trädgårdsskyffeln. Ett hugg går snabbt och lätt och du slipper böja dig. Man kan samla upp sniglarna i en spann och hälla kokande vatten över, men det är nog ännu mer slemmigt, tycker jag. Sätta dem i frysen i en plastpåse, verkar äckligt. Salt är ganska jobbigt och om du har mycket sniglar så blir det en slagt förgiftningseffekt av saltet i jorden. Snigelgifter som innehåller järnfosfat (Snigelfritt, Ferromol mfl) innehåller ett lockbete och ett svältande medel. Pelletsen ska helst placeras i lådor med ”tak” eftersom de smälter vid regn och det finns risk för att fåglar pickar i sig kornen. Du kan locka fram sniglar ur skrymslena med öl på ett fat eller uppblött torrfoder för katt eller hund. Sen är det bara att hugga. Döda sniglar kan grävas ner i jorden. Ägg som finns inne i sniglarna kommer att dö. De har inte förmågan att överleva om de inte är mogna. Och mogna blir de först när de lagts på naturlig väg.
Det finns en del litteratur på området som är värd att titta på om du är intresserad av snigelbekämpning. Den lilla skriften ”50 sätt att döda en snigel” av Sarah Ford kostar ca 80 kr i nätbokhandeln. Ted von Proschwitz som har forskat på sniglar i 20 år, har skrivit ”Snigel – fridstörare i örtagården”. Pris ca 100 kr. Det är en lättfattlig faktabok som ger bakgrunden och ett otal bekämpningsmetoder för dig som har problem med sniglar. En bok jag kan rekommendera.