Nu är scillans tid

Den ryska blåstjärnan Scilla siberica har nu mer eller mindre invaderat de flesta trädgårdar. Även om man aldrig planterat en endaste lök så kan den ändå ta sig in med hjälp av bärvilliga myror som släpat runt på frön från någon närbelägen dunge. Scillan klarar sig helt på egen hand och behöver inga speciella förhållanden förutom en halvskuggig, någorlunda väldränerad plats under buskar och träd i trädgårdens utkanter. Vill du fortsätta att sprida den bör du vänta tills fröna mognat innan du kör över beståndet med gräsklipparen.

Den enkla ryska blåstjärnan är ett av mina käraste vårtecken.

Scillor finns i många arter som blommar i blått eller rosa under våren. Den ryska blåstjärnan skiljer du från övriga genom att den har nedåtvända klarblå klockor på bladlösa stänglar. Blomman har en svag, sötaktig doft som lockar många bin och humlor i jakt på säsongens första nektar. Det är svårt att motstå det blå blomsterhavet som tar fart nästan från en dag till nästa. Jag blir så glad av deras vårystra dans. Det är nu man börjar hoppas på vår på riktigt!

Kaskader av rött i den eldiga trädgården

Temyntan 'Cambridge Scarlet' i starkt röd färg

Trädgårdsdesignern som har tillgång till en solstekt trädgård eller bara en solig del av en tomt kan elda på med varmt röda nyanser. Rött drar åt sig solljuset och blir alltid vackrast i full sol. Det är en färg som kommer bort sig lite placerad i murrigt gröna omgivningar eller i skuggiga partier. Så lyft fram den där solen lyser som bäst! De flesta rödblommande växter trivs i full sol eller max halvskugga.

Rött är inte den lättaste färgen att placera, men du behöver inte vara rädd för att prova dig fram. Olika nyanser av rött kan gärna planteras tillsammans, som tegelrött, oxblodsrött, tomterött och en nyans som går mer mot orange som i t ex studentnejlikan. Kalla röda färger kan du gärna kombinera med blå och lila blommor. Silver och purpursvart är effektfullt tillsammans med rött. De varma röda passar utmärkt ihop med orange och kan brytas av med lila. Testa och flytta växterna om de inte vill vara grannar. Säkert finns det någon plats i trädgården där de smälter in.

Helt bedårande sammetsröd pionEn alldeles underbar röd blomma har pionen ‘Buckeye Belle’. Nästan som en stor mångdubbel tulpan ser den ut. Det är kanske inte helt lätt att få tag i denna namnsort, men rotstockar kan man köpa nu om våren via webbhandlare. Pioner planteras grunt i mullrik, lerhaltig jord som gärna får ha ett högre pH. Välj ett soligt läge och bli inte ledsen om den inte blommar första sommaren. Pioner tar några år på sig att komma i blom. Ha tålamod och täck inte den med för mycket material om du jordförbättrar. Ligger plantan för djupt vägrar den nämligen att blomma.

En remonterande mossros med härlig doft

Trädgårdsmästaren fortsätter sitt letande efter den perfekta buskrosen. Idag har jag kommit fram till gruppen mossrosor. Rosa centifolia muscosa ‘Salet’ är en taggig buskros som har många fördelar. Den blir inte så stor, ca 1,2 x 1 m och brukar villigt remontera senare på säsongen efter det första rikliga floret. Den är härdig upp till zon 5 och har en stark och behaglig doft.

Väldoftande 'Salet' är en bra buskros

Mossrosorna utmärks av sina mosslika krulliga utväxter på foderbladen. Mossan kan även sitta på själva blomstjälken. Mossrosorna har uppkommit genom mutationer av Centifolia-rosor. Muscosa-rosor är i regel lättskötta och kräver inte så mycket gödsling eller bevattning. Dock är den remonterande ‘Salet’ mer näringskrävande för att orka med ett andra flor. ‘Salet’ kan angripas av mjöldagg och rost, men planteras den öppet och luftigt blir det sällan något större problem.

Krokusen lyser ikapp med vårsolen

Härligt motljus genom krokusblomman

Släktet krokus härstammar från steniga bergstrakter i södra Europa och mindre Asien. Det är torr och sommartid het terräng som du gärna ska försöka efterlikna i ståndort om du odlar vildarter av krokus. De vanliga vårkrokusarna, Crocus vernus, klarar sig däremot bra även i en normal, väldränerad trädgårdsjord. Varianterna är många och det finns även höstblommande krokus, även om de inte är så vanliga.

Krukodlad krokus planteras tätt, tätt

Det är lätt att bli förtjust över dessa färgglada blomster. Krokusen är lysande grann med sin mörkorange pistill som sticker långt ut ur blombägaren. Den är otroligt välkommen med sin energiska uppenbarelse just då när vårsolen börjar kännas sådär mysigt varm att man bara måste ställa sig mot en husvägg och bada ansiktet i den mjuka värmen. 

Krokus vill gärna behålla bladen tills de gulnat och all kraft gått tillbaka ner i knölen. Därför är det bra att plantera dem gruppvis om de står i gräsmattan. Fundera över vilken som är den bästa platsen. Helst skulle jag plantera dem på något ställe som jag kan se från fönstret eller på en plats jag ofta går förbi i trädgården. Står de i parken ska det helst vara i en gles gräsmatta på ett ställe där många människor passerar i bil eller till fots.

Skuggigt läge är inget hinder att plantera rosor!

De allra flesta rosor är sol- och värmeälskande växter som utvecklas bara bättre ju soligare läge de har. Men ge inte upp även om du har ett halvskuggigt eller norrvänt läge. Det finns arter som tolererar detta. Tänk bara på att hjälpa till med så bra förutsättningar som möjligt för övrigt, angående jordmån, skydd mot vind och god näringshalt.

Den anspråkslösa och vackra 'Highdownensis'

De allra mest skuggtåliga rosorna hittar du i grupperna Albarosor, Damascena och Francofurtana. Även Rugosarosorna och flera Pimpinellifolia lämpar sig för sämre lägen. Bland buskrosorna kan jag plocka ut två karminröda skönheter. Rosa ‘Highdownwensis’ blir tät och relativt hög (ca 3 m) och har ett upprätt växtsätt. Den har stora och enkla blommor som liknar R.moyesii som är dess ena förälder. Blomningen är relativt tidig och den sätter mängder av vackra nypon på hösten. Detta är en väldigt tålig ros som går ända upp till zon 5. Ännu tåligare är Rosa ‘Frankfurt’ som är härdig upp till zon 7. Den har också enkla blommor och ett likartat växtsätt. Trivs bra även på sandhaltiga jordar.

Rikblommande Venusta Pendula som även går mot norrväggar

En mycket rikblommande och lättodlad ros är ‘Venusta Pendula’ som blir stor och ståtlig – upp emot 5 m om den får klättra mot stöd, t ex en gammal trädstam. Annars växer den med långa bågformade grenar som hänger ner. Blommorna sitter i stora klasar och är i knoppstadiet mörkrosa för att sedan blekna mot vitt under tiden de slår ut. Tyvärr har den inte någon doft och sätter heller inga nypon, men den är en av få rosor som trivs utmärkt spaljerad mot norrväggar. ‘Venusta Pendula’ kräver en något fuktigare jordmån än många andra rosor och den trivs bra vid dammar eller annat vatten.

Utsökt vackra portlandrosor

Portland-gruppen innehåller ett flertal mycket odlingsvärda rosor. De är härdiga och lättodlade men kräver mycket näring och även stödvattning under torra perioder. Rosorna ‘Portlandica’, ‘Mme Boll’ och ‘Jacques Cartier’ hör till de allra bästa remonterande buskrosorna för parker och trädgårdar. De är också hållbara till snitt.

Enormt stor och väldoftande 'Mme Boll'

Faller ändå mest för ‘Mme Boll’ som har en riklig blomning från slutet av juni till slutet av juli och därefter upprepad höstblomning. Den kan vara lite känslig för regn då de täta blomknopparna klibbar ihop och förstörs. Blommorna är stora och tätt fyllda, rosa med en nästan flat form. Och doften, den är så underbar! Utan doft kommer inga rosor in i min trädgård.

Årets första penséer doftar vår

Hade inte tid med någon avancerad växtdesign, men kunde inte låta bli att plantera några små krukor med penséer. De är ett lika viktigt vårtecken som snödropparna. Även om jag säkert får bära in krukorna några nätter så tar jag risken. Lite frost tål de allt, men förra veckans hagelstorm hade nog blivit lite för mycket för de små liven. En kruka eller två på trappan ger yster vårglädje och hopp om ännu mer ljus och värmande vårsol.

Välkommen vår!

Penséer är allmänt tåliga, men de bör ha en väldränerad kruka för att inte drabbas av röta och mögel. De småblommiga är mer anspråkslösa och passar väl i balkonglådor och små arrangemang tillsammans med påskliljor, pärlhyacinter, scillor och andra lökväxter som drivits i blom för tidig vår. Ska göra en större korg med vårblommor bara det blir lite varmare. Den fina julrosen kan få sällskap av några ljusblå pärlhyacinter och vita småblommiga penséer och kanske en smal girland med björkris runt om.

Snödroppskalas i lunden!

Närbild på snödroppe

Snödroppen tar för sig när den trotsar kyla och ofta snöslask och tränger sig längst fram i kön. Anspråkslös och tacksam klarar den sig själv och kommer åter i ännu större skara nästa år. Den sprider sig nämligen både genom frö och sidolökar och invaderar gärna lövskogsbackar och glesa buskage. Myror brukar också hjälpa till att sprida fröna och på så sätt kan det komma upp snödroppar på helt nya platser i trädgården.

Förra våren som var så seg och lång blommade snödropparna i bäckslänten under flera veckor. Den är min lilla darling bland vårblommor och den försiktiga doften berusar när man är svältfödd på trädgård efter vintern.

Ett jättestort bestånd snödroppar i sin bästa miljö

Snödroppar planterar du helst på våren strax efter blomningen om du kan komma över några tuvor av en vänlig bekant. De finns även till försäljning “in the green” i välförsedda plantskolor numera. Det betyder att de är upptagna färska och de bör då planteras omgående. Snödroppens lök är mycket känslig för uttorkning och höstlökar som lagrats inomhus i plantbutiker brukar inte klara sig särskilt väl. Halvskuggigt läge och lerhaltig mulljord är prima förutsättningar för övrigt.

Dubbelblommande snödroppe

Dags att beskära äppleträd – gamla träd

I förra inlägget beskrev jag hur du gör med ditt nyplanterade äppleträd. Nu ska vi titta lite på det äldre trädet. Ett gammalt och högvuxet träd är inte lika enkelt att åtgärda för den som är ovan att beskära. Ett gammalt talesätt säger att man ska kunna slänga sin hatt genom trädet utan att den fastnar. Så glest ska det vara mellan grenarna för att all frukt ska få gott om ljus. En god genomluftning minskar också risken för sjukdoms- eller skadedjursangrepp.

Gott om frukt på ett äldre äppleträd
Bra sekatör från Felco

Bra redskap är A och O. Du behöver för det första en bra sekatör. Felco har bra grejer som håller länge om man tar väl hand om dem. Prova dig fram så du hittar en som ligger väl i handen. Det finns modeller för stora och små händer samt för höger- och vänsterhänta. Grensaxen är bra att ta till när inte sekatören räcker till och en grensåg kommer ofta väl till pass vid beskärning av äldre träd. De hopfällbara små sågarna är smidiga

Handsåg för kapning av grövre grenar

att ha med sig i fickan. Den äldre modellen av bågsåg med ställbar vinkel klarar det mesta, men den är lite bökigare att ha med sig uppe i trädet. Sedan behöver du en bra stege för att komma upp i kronan. Jag föredrar att komma upp istället för att ta till stångsaxar och -sågar. Du får renare snitt med bättre precision och en ergonomiskt riktigare arbetsställning.

Vad mer är viktigt att tänka på? Beskär strax utanför grenkragen så att trädet snabbt kommer åt att reparera skadan, dvs valla in sårytan. Lämna inga tappar, eller sk “rockhängare”. De blir en inkörsport för sjukdomar och svampar. Och ta inte för mycket utan sprid hellre ut beskärningen över fler år. Då slipper du en del vattenskott som annars följer som ett brev på posten.

Tid för beskärning av äppleträd

Ungt äppleträd innan beskärning

Bästa beskärningstid för äppelträd förutom juli-augusti-september är nu i mars. Har du ett nyplanterat äppleträd är inte den första beskärningen särskilt märkvärdig. Tänk såhär: för att få ett starkt och proportionerligt träd som orkar bära upp kommande fruktskördar bör jag bygga upp ett stabilt grenverk. Välj ut tre-fyra välriktade grenar som pekar åt olika håll och så toppen förstås. Korta in dem med ungefär hälften för att de ska bli stadiga. Ta bort övriga grenar.

Nästa år fortsätter du uppbyggnaden genom att välja nya grenar längs stammen och korta in dem. Målet med beskärningen är att få en gles och stabil krona som ska orka bära rikligt med frukter utan att grenarna bryts. Alla äpplen ska få tillgång till solljus för att utvecklas optimalt och därför får inte kronan vara för tät. En hård beskärning stimulerar det unga trädets tillväxt och tvingar fram nya knoppar.

Äldre och vildvuxna träd beskärs för att behålla en god fruktsättning. Får träden förväxa kommer äpplena att bli mindre och mindre och färre och färre.

Ungt äppleträd efter beskärning och uppbindning

Dessutom vill man behålla träden låga så att man lätt kommer åt att plocka frukten från grenarna. Utgå från grenar med trubbiga vinklar, de tål både blåst och tung skörd. Helst ska grenarna växa så rakt ut som möjligt. Uppåtväxande skott bildar mindre blomknoppar och fruktsporrar så därför tas de bort. Efter en hård beskärning utvecklas under sommaren en mängd vattenskott. De bör avlägsnas innan hösten för att inte ta för mycket kraft av trädet. Ju tidigare man tar dem desto mjukare är de. Bryt eller riv loss dem, sekatör behövs sällan. För att minska mängden vattenskott tas helst bara några stora grenar bort varje år. Då blir inte chocken för trädet så stor och det sätter då färre vattenskott.