Kategori: Park och trädgård

Rosenbladlus på min fina Ghislaine de Feligonde

Stora kraftiga löss på rosenknopparna

Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den  är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.  

Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.

Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser

Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.

Starkdoftande bourbonrosor är mina älsklingar

Superdoftande Louise Odier

Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. Endel sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.  

Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.

Coupe d'Hébé har stora blommor på något veka skaft

Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.

Kär klematis klättrar högt

Underbart vårflor i trädgården

Har en otroligt läcker klematis i min trädgård som just nu slingrar sig högt upp i päronträdet. Det är en småblommig alpina av något slag. Skulle tro att den heter Violet Purple E. Brukar inte spara på etiketterna, utan tänker att det där kommer jag nog ihåg, men det är ju lika illa varje gång. Klart jag glömmer bort namnen. Men det är ju inte heller sortnamnen som är det viktiga. Huvudsaken att växterna är vackra att se på, sen spelar det mindre roll vad de heter.

Denna vackra vårblommande individ sätter knoppar i fjolårsveden och därför brukar jag inte beskära den alls.

En slingrande skönhet bland päronkvistarna

Den är redan högt uppe längs de små grenarna i päronet och sköter sig själv förutom att jag bjuder på lite vatten och näring när det är torrt. Eftersom ett träds rötter är kraftigt konkurrerande med klängväxten är det viktigt att ge den en lucker och näringsrik jord vid planteringen. Sätt helst din klematis på skuggsidan av stammen för att skydda den lite extra mot solens varma strålar som torkar ut. Småblommiga klematis är helt klart att föredra intill träd då de har lättare att klara den torra och magra jorden än sina storblommiga släktingar. Ett annat tips för att bättra på oddsen för överlevnad är att gräva ner en avskärmande skiva som en skiljevägg mellan trädets rötter och den nya klätterväxten. På så vis får den senare hålla ”sin” jord ifred från de hungriga trädrötterna. Clematis är annars ett växtslag som ska stå lite djupare (ca 10 cm) i marken än den gjorde i krukan vid köpet. Det översta lagret i plenteringsgropen kan gärna bestå av dränerande sand som skyddar så inte stammen ruttnar eller att plantan drabbas av vissnesjuka. Kom ihåg att gödsla och vattna noga den första sommaren för att ge växten en bra etablering.

Komponera med färg – orange blommor

Orange är en ganska påträngande blomfärg med sin intensiva, men glada prakt. Jag tycker egentligen att orange blommor hör bäst hemma i höstträdgården. De passar liksom ihop med gulnande löv och småkrispiga morgnar. Men det finns många högsommarblommande orange arter. Och nu på våren står ju kejsarkronan pampigt i givakt i rabatterna.

Ringblommor kan jag inte vara utan. De sköter spridningen på egen hand och dyker upp lite varstans i grönsakslandet. Sensommarbuketter med ringblomma och starkt blå stormhatt är upplivande med sina kraftiga konstrastfärger. Mörkt lila heliotrop är en annan följeslagare som också ger en slående färgkombination. Och en härlig doft!

Roströd Helenium, solbrud

Den brandgula tigerliljan Lilium lancifolium (syn L.tigrinum) är ett utropstecken i den gammaldags rabatten och en växt som jag lägger i gruppen fulsnygga. Är det färgen som inte riktigt tilltalar mig? Vet inte – kanske det är den lite blekorange färgställningen? Men i så fall borde jag också tycka illa om de orange dagliljorna Hemerocallis flavum.

Men de har en utsökt vacker trumpetform och är mina särskilda favoriter. Då är det väl något annat i alla fall. Svårt att ta på. Blommor är minnen och tycke och smak om vartannat. Svårt att säga varför man gillar den ena, men inte den andra. De kan också vara starkt förknippade med en person. Mm, det kanske är det som avgör.

Nu är scillans tid

Den ryska blåstjärnan Scilla siberica har nu mer eller mindre invaderat de flesta trädgårdar. Även om man aldrig planterat en endaste lök så kan den ändå ta sig in med hjälp av bärvilliga myror som släpat runt på frön från någon närbelägen dunge. Scillan klarar sig helt på egen hand och behöver inga speciella förhållanden förutom en halvskuggig, någorlunda väldränerad plats under buskar och träd i trädgårdens utkanter. Vill du fortsätta att sprida den bör du vänta tills fröna mognat innan du kör över beståndet med gräsklipparen.

Den enkla ryska blåstjärnan är ett av mina käraste vårtecken.

Scillor finns i många arter som blommar i blått eller rosa under våren. Den ryska blåstjärnan skiljer du från övriga genom att den har nedåtvända klarblå klockor på bladlösa stänglar. Blomman har en svag, sötaktig doft som lockar många bin och humlor i jakt på säsongens första nektar. Det är svårt att motstå det blå blomsterhavet som tar fart nästan från en dag till nästa. Jag blir så glad av deras vårystra dans. Det är nu man börjar hoppas på vår på riktigt!

Kaskader av rött i den eldiga trädgården

Trädgårdsdesignern som har tillgång till en solstekt trädgård eller bara en solig del av en tomt kan elda på med varmt röda nyanser. Rött drar åt sig solljuset och blir alltid vackrast i full sol. Det är en färg som kommer bort sig lite placerad i murrigt gröna omgivningar eller i skuggiga partier. Så lyft fram den där solen lyser som bäst! De flesta rödblommande växter trivs i full sol eller max halvskugga.

Salvia coccinea ’Lady in Red’

Rött är inte den lättaste färgen att placera, men du behöver inte vara rädd för att prova dig fram. Olika nyanser av rött kan gärna planteras tillsammans, som tegelrött, oxblodsrött, tomterött och en nyans som går mer mot orange som i t ex studentnejlikan. Kalla röda färger kan du gärna kombinera med blå och lila blommor. Silver och purpursvart är effektfullt tillsammans med rött. De varma röda passar utmärkt ihop med orange och kan brytas av med lila. Testa och flytta växterna om de inte vill vara grannar. Säkert finns det någon plats i trädgården där de smälter in.

En alldeles underbar röd blomma har pionen ’Buckeye Belle’ (ovan). Nästan som en stor mångdubbel tulpan ser den ut. Det är kanske inte helt lätt att få tag i denna namnsort, men rotstockar kan man köpa nu om våren via webbhandlare. Pioner planteras grunt i mullrik, lerhaltig jord som gärna får ha ett högre pH. Välj ett soligt läge och bli inte ledsen om den inte blommar första sommaren. Pioner tar några år på sig att komma i blom. Ha tålamod och täck inte den med för mycket material om du jordförbättrar. Ligger plantan för djupt vägrar den nämligen att blomma.

Krokusen lyser ikapp med vårsolen

Härligt motljus genom krokusblomman

Släktet krokus härstammar från steniga bergstrakter i södra Europa och mindre Asien. Det är torr och sommartid het terräng som du gärna ska försöka efterlikna i ståndort om du odlar vildarter av krokus. De vanliga vårkrokusarna, Crocus vernus, klarar sig däremot bra även i en normal, väldränerad trädgårdsjord. Varianterna är många och det finns även höstblommande krokus, även om de inte är så vanliga.

Det är lätt att bli förtjust över dessa färgglada blomster. Krokusen är lysande grann med sin mörkorange pistill som sticker långt ut ur blombägaren. Den är otroligt välkommen med sin energiska uppenbarelse just då när vårsolen börjar kännas sådär mysigt varm att man bara måste ställa sig mot en husvägg och bada ansiktet i den mjuka värmen. 

Krokus vill gärna behålla bladen tills de gulnat och all kraft gått tillbaka ner i knölen. Därför är det bra att plantera dem gruppvis om de står i gräsmattan. Fundera över vilken som är den bästa platsen. Helst skulle jag plantera dem på något ställe som jag kan se från fönstret eller på en plats jag ofta går förbi i trädgården. Står de i parken ska det helst vara i en gles gräsmatta på ett ställe där många människor passerar i bil eller till fots.

Skuggigt läge är inget hinder att plantera rosor!

De allra flesta rosor är sol- och värmeälskande växter som utvecklas bara bättre ju soligare läge de har. Men ge inte upp även om du har ett halvskuggigt eller norrvänt läge. Det finns arter som tolererar detta. Tänk bara på att hjälpa till med så bra förutsättningar som möjligt för övrigt, angående jordmån, skydd mot vind och god näringshalt.

Rosa rugosa ’Ritausma’

De allra mest skuggtåliga rosorna hittar du i grupperna Albarosor, Damascena och Francofurtana. Även Rugosarosorna och flera Pimpinellifolia lämpar sig för sämre lägen. Bland buskrosorna kan jag plocka ut två karminröda skönheter. Rosa ’Highdownwensis’ blir tät och relativt hög (ca 3 m) och har ett upprätt växtsätt. Den har stora och enkla blommor som liknar R.moyesii som är dess ena förälder. Blomningen är relativt tidig och den sätter mängder av vackra nypon på hösten. Detta är en väldigt tålig ros som går ända upp till zon 5. Ännu tåligare är Rosa ’Frankfurt’ som är härdig upp till zon 7. Den har också enkla blommor och ett likartat växtsätt. Trivs bra även på sandhaltiga jordar.

En mycket rikblommande och lättodlad ros är ’Venusta Pendula’ (ovan) som blir stor och ståtlig – upp emot 5 m om den får klättra mot stöd, t ex en gammal trädstam. Annars växer den med långa bågformade grenar som hänger ner. Blommorna sitter i stora klasar och är i knoppstadiet mörkrosa för att sedan blekna mot vitt under tiden de slår ut. Tyvärr har den inte någon doft och sätter heller inga nypon, men den är en av få rosor som trivs utmärkt spaljerad mot norrväggar. ’Venusta Pendula’ kräver en något fuktigare jordmån än många andra rosor och den trivs bra vid dammar eller annat vatten.

Utsökt vackra portlandrosor

Portland-gruppen innehåller ett flertal mycket odlingsvärda rosor. De är härdiga och lättodlade men kräver mycket näring och även stödvattning under torra perioder. Rosorna ’Portlandica’, ’Mme Boll’ och ’Jacques Cartier’ hör till de allra bästa remonterande buskrosorna för parker och trädgårdar. De är också hållbara till snitt.

Enormt stor och väldoftande 'Mme Boll'

Faller ändå mest för ’Mme Boll’ som har en riklig blomning från slutet av juni till slutet av juli och därefter upprepad höstblomning. Den kan vara lite känslig för regn då de täta blomknopparna klibbar ihop och förstörs. Blommorna är stora och tätt fyllda, rosa med en nästan flat form. Och doften, den är så underbar! Utan doft kommer inga rosor in i min trädgård.

Årets första penséer doftar vår

Hade inte tid med någon avancerad växtdesign, men kunde inte låta bli att plantera några små krukor med penséer. De är ett lika viktigt vårtecken som snödropparna. Även om jag säkert får bära in krukorna några nätter så tar jag risken. Lite frost tål de allt, men förra veckans hagelstorm hade nog blivit lite för mycket för de små liven. En kruka eller två på trappan ger yster vårglädje och hopp om ännu mer ljus och värmande vårsol.

Välkommen vår!

Penséer är allmänt tåliga, men de bör ha en väldränerad kruka för att inte drabbas av röta och mögel. De småblommiga är mer anspråkslösa och passar väl i balkonglådor och små arrangemang tillsammans med påskliljor, pärlhyacinter, scillor och andra lökväxter som drivits i blom för tidig vår. Ska göra en större korg med vårblommor bara det blir lite varmare. Den fina julrosen kan få sällskap av några ljusblå pärlhyacinter och vita småblommiga penséer och kanske en smal girland med björkris runt om.