Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.
Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.
Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.
Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.
Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.
Nattviolen skickar ut doftsignaler i skymningen för att locka pollinerande nattfjärilar.
Nattviolen, Plantathera bifolia, är en av våra vanligaste orkidéer och känd mest för sin goda doft i skymningen. Blommorna är jättesmå och man ska nästan ha förstoringsglas för att kunna studera den noga. Efternamnet bifolia tyder på att den har två stora, breda örtblad längst ner mot marken. Längre upp på stjälken finns det strödda, mindre och spetsigare blad.
Nattviolen växer i fukthållande jord i skog, lundmark och lövängar. Den gynnas av kalk, men det är inte kalkbrist som medfört att den minskat, utan snarare minskat bete. Den är idag inte alls så vanlig som när min mor var ung och gick och plockade nattvioler för doftens skull. Doften är annars ett lockbete för att locka till sig nattflygande fjärilar. Det finns också en annan art, den grönvita nattviolen, som är väldigt snarlik. Man ska studera ståndarknapparna för att se skillnad. Eller så går man på blomningstiden. Vanlig nattviol blommar i slutet av juni och den grönvita två veckor senare.
Det är helt makalöst! Aldrig haft sådana stora gubbar någonsin. Hur gick det till? För bara en månad sedan såg det väldigt klent ut. Få blommor och dålig skjuts liksom. Skördare de första enstaka vid misdommar och nu bara väller det in bär. Så det blir yoghurt med jordgubbar till frukost, smoothie till lunch, glass och jordgubbar efter middagen och kanske orkar jag stoppa in någon ytterligare direkt från plantan däremellan.
Korona heter de stora gubbarna som fyller halva handflatan.
Landet är inte jättestort, ca 60 plantor, men det ger mer än väl för mitt behov. Bytte ut en rad halvtrötta plantor ifjol mot ’Korona’ och se de är helt enorma. Fyller halva handflatan och smakar jättegott. Känns liksom lite luftiga i konsistensen, lätta alltså, men smaken är himla god. Ger som bäst med bär nu, så man kan väl klassa dem som en medeltidig sort. Nästa år ska jag byta ut ännu en rad och då lutar det åt ’Bounty’ eller kanske ’Sonata’. De bär lite senare på säsongen. För att jämna ut topparna alltså.
Jordgubbar ska helst flytta runt i trädgårdslandet, så när det är dags för nyplantering borde man välja en plats där det inte stått jordgubbar de senaste fyra åren. Men det är inte alltid görbart, och då hjälper det om du gräver ut en del av jorden och fyller på med ny, bra mylla. Jordgubbarna föredrar en fuktighetshållande, men samtidigt lucker jord. Ett under alltså att mina står sig så fint i den tunga leran! Jordgubbar behöver luft, så plantera inte för tätt. 3 per meter brukar vara rätt lagom. Gödsla gärna med brunnen stallgödsel och förbättra med kompostjord. Jordgubbarna ska inte ha för mycket gödsel, då blir det mest blad, men de första åren behöver de växa till sig. Glöm inte att vattna i början!
Här har jordgubbsvirveln varit framme.
När väl karten börjar hänga ner mot marken är det tid att halma under plantorna. Bären hålls rena och luftiga. Ligger de an mot marken blir det lätt gråmögel. Plocka bort angripna bär som sprider smittan vidare. Det finns två andra hot mot skörden, i form av virvlar. Öronvirveln äter på bladkanterna och dess larver, som lever i jorden, gnager på rötterna. Jordgubbsvirveln är en skalbagge som lägger ägg i knopparna och sedan tuggar av dem. Den kommer gärna igen år från år och kan alltså minska skörden betydligt. Håll också efter revor kontinuerligt under och efter skördeperioden. Det är bara att slita av dem, annars tar de hand om den mesta näringen och raderna tenderar att svälla ut. Vill du föröka plantor så sätt ner de små revplantorna i jorden. De växer snabbt till sig och ger en liten skörd redan nästa år.
Den aprikosfärgade rosen kom igen med massor av fina knoppar efter att ha blivit sprutad med såpalösning.
Gå gärna en tur bland rosorna idag och kolla så de är rena. Jag har inte sett maken till lusår på länge. Det mesta verkar vara drabbat. Rosorna har jag givetvis behandlat flera gånger om, men det håller bara en vecka, sedan är de där igen. Lyckades dock få stopp på det första, hårda angreppet så blomningen verkar inte ha blivit nedsatt som tur är. Sprutar med en blandning av ½ dl grönsåpa, 1 liter vatten och 1 kork T-rödsprit. Håller ett tag, men måste upprepas ofta.
Stormhattarna hade sina egna turkosfärgade löss som jag inte har upptäckt på några andra växter. Jättefina i färgen, men de hade ju inte där att göra. Har inte sett den varianten tidigare, och de ville bara ha stormhatt. Dillen har haft sina pyttesmå dillbladlöss, men jag hann i alla fall få upp dillen till någorlunda skaplig höjd innan de slog till. Körsbärsträden har krullat ihop bladen i skottspetsarna och de börjar nu torka. Dem har jag inte sprutat, för det skulle vara ett jättejobb. Hoppas de reder ut det. Skulle behöva få in lite mer nyckelpigor, men dem ser man knappt till alls numera. Ett resultat av nitisk besprutning i åker och trädgård kanske? Getingar, tvestjärtar och blomflugor hjälper också till att äta trips, bladlöss och olika larver. Så kom, kom till mig, för här finns det mat till er!
Nu är vi så långt inne i sommaren att du ska tänka på vad du gödslar och med vad. Sommarblommorna behöver extra näringstillskott, eftersom det mesta i planteringsjorden börjar vara förbrukat. Så ge dem en dos växtnäring varje vecka för att öka tillväxten och knoppsättningen. Flytande växtnäring är enkelt att dosera och har snabb effekt. Flytande näringsblandningar som är ekologiska är dock svåra att få tag i för hobbyodlaren. Hönsgödsel är toppen för näringens skull, men även om man låter det dra i vatten och blandar ut det före vattning så är lukten jobbig. Det är inget man vattnar vid uteplatsen direkt.
Här ska det bli nässelvatten!
Inte heller nässelvatten, som annars har ett jättebra näringsinnehåll. Nässlor innehåller det mesta som växterna behöver och utgör en utmärkt näring. Det är läge att skörda dem nu innan de hinner gå i frö och sprida sig vidare. Riv upp eller klipp av och tryck ner i en spann med lock. Häll på vatten ända upp och lägg på locket. Efter 4-5 dagar är gödseln klar att användas. Men det stinker som tusan, så spill inte på kläderna! Sila bort bladskaft och ruttnade blad och lägg dem på komposten. Den illaluktande geléaktiga vätskan späds ut ca 10 ggr. Ger växterna en riktig kick!
Tjockflytande nässelvatten späds med vatten ca 1 liter på 10 liter vatten.
Gräsklipp är ett annat bra kvävegödsel som man kan ge till grönsakerna. Lägg ut några cm tjockt mellan raderna och låt det förmultna. Är även ogräshämmande, så länge som du inte för in en massa ogräsfrö genom gräsklippet. Ett år fick jag en invasion av bellis i grönsakslandet. Konstigt, tänkte jag, men det kom sig av att jag klippt gräset precis när bellisen fröade av sig. Så kan det gå.
Fleråriga växter mår inte bra av för mycket kväve nu i juli längre. Det leder till stark tillväxt i skott som inte hinner avmogna för vintern. Kvävegödslingen säger man ska stoppa vid midsommar, därefter är det sk höstgödsel som gäller. Den innehåller mer kalium och fosfor än vanlig vårgödsel som är stark på kväve. Vedaska och kompostjord är alltid bra att lägga ut på växterna. De har ingen stark gödslingseffekt men ger jorden en bra struktur som jordförbättringsmedel. Komposterad tång är också bra för sitt höga mineralinnehåll och strukturbildande verkan.
Rikblommande honungsfacelia
Gröngödsling med kvävefixerande växter som mellangröda är ett utmärkt sätt att mata jorden med näring inför nästa säsong. Honungsfacelia och blodklöver är vackra växter som drar till sig massor av fjärilar. När de blommat över slås stänglarna av och hela grönmassan brukas ner i jorden. Effekterna är flera – rötterna binder kväve under tillväxtperioden, luckrar en styv jord och slutligen blir stänglar och blad jordför-bättring när de grävs ner.
Det finns många sätt att gödsla ekologiskt och alla sätt har för- och nackdelar. Man får prova sig fram till vad som passar bäst för det man odlar.
Släktet Geranium, nävor är rätt så stort och bara i Sverige förekommer 14 vildväxande arter. Den har snabbt seglat upp som en riktig modeväxt i trädgården, mycket tack vare flertalet lättskötta och rikblommande hybrider. Stinknävan här ovan är ett vanligt ogräs på kväverik, frisk mark. Skogsnävan, som även kallas midsommarblomster ser du nedan. En vanlig växt på ängar och skogssnår. Inte mycket lönt att plocka och ta in i buketten, för den släpper fort kronbladen, men vacker att se på där den står i dikeskanten.
Midsommarblomster förekommer vild i hela Norden, även på Island.
Kungsnävan, Geranium x magnificum, har en stor, purpurblå blomma med litet vitt öga. Namnsorten ’Rosemoor’ som du ser här har lite mörkare blå blomma och ett kompakt växtsätt. Blomningen är långvarig och ger fin färg åt rabatten. Nävor vill över lag ha en frisk och näringsrik jord. Men det finns även sorter, t ex G. sanguineum ’Max Frei’ som blir jättefin i torra stenpartier. En del nävor tål skugga och andra vill ha det soligt. Men ett är säkert, och det är att du säkert finner en lämplig näva för dina förhållanden.
Schersminen bildar bakgrund till den lite yviga perennrabatten med bl a digitalis och daggkåpa.
Har du en liten trädgård vid sommarstugan ska du hinna njuta av den medan du är ledig. Inte ta dig vatten över huvudet och bli så ambitiös att den snarare skapar en massa arbete som du inte har lust med. En sommarstugeträdgård ska kunna klara sig utan passning mesta delen av året. Den ska vara blommande och vacker medan du är där och kan njuta av den. Här kommer några enkla tips på vad du kan tänka på.
Rödbetorna kan också ätas som sallad innan blasten blivit alltför kraftig.
Köp färdiga grönsaksplantor och plantera ut i det lilla trädgårdslandet. Det är ett bra sätt att få upp precis det du kommer att behöva under några veckor. Sallad, persilja, dill, squash, bönor, mangold och naturligtvis tomat är grönsaker som man kan sätta ut som färdiga plantor. Genom att odla i pallkragar håller du formatet begränsat till en liten täppa.
Kolla upp vad som växer naturligt på platsen och var inte för snabb med att såga ner träd. Höga buskar och träd ger stämning och svalka och skärmar av mot insyn. Kanske behöver vissa lågt hängande grenar ansas för att du ska komma fram med gräsklipparen, men annars fyller de väl sitt syfte som gröna väggar och tak.
Läcker, tätt fylld pion med en ljuv och pudrig doft.
Lägg märke till vilka jordförhållanden som råder på platsen om du ska plantera nytt. Torkar marken snabbt ut eller finns det någon fuktig hörna på tomten? Vilka partier ligger alltid i sol respektive skugga? Välj växter efter vad som passar till förutsättningarna och inte bara utgående från vad du tycker om. De ska helst också blomma medan du är i stugan.
En av mina egna digitalis med lite ovanligt färgschema i rosa och aprikosgult.
Välj gärna klassiska gammaldags perenner som är lättodlade och klarar sig i normal trädgårdsjord. Digitalis, fingerborgsblomma (egentligen tvåårig) är lättskött och förökar sig själv efter hand. Lupiner och vallmo likaså, de är blommor som ger riktig sommarkänsla. Pioner återkommer troget år från år när de väl etablerat sig och mår bäst om de får stå länge på samma ställe.
Gräslök, oregano, mynta och citronmeliss är kryddor som sköter sig själva när du inte är där. Det är snarast så att du får hålla efter dem så de inte invaderar för mycket. Här får du färska örter till sillen och nypotatisen, grillen, mojiton och som fräsch smaksättare till bordsvattnet eller teet.
Cirtonmeliss är en lättspriden kryddväxt som gärna även kan stå i perennrabatten eftersom den både doftar och är snygg.
Bärbuskar som vinbär och krusbär är lättskötta och ger stor skörd i förhållande till arbetsinsatsen. De vill ha en fuktighetshållande, mullrik jord och gott om sol. Uppblandning med kompostjord är alltså bra när du ska plantera nya bärbuskar. Var snål med kvävegödslingen, men ge dem gärna träaska som innehåller mycket fosfor och kalium. En liter per buske och vår är lagom. Benmjöl är ett annat bra gödningsmedel. Annars behövs ingen extra gödsel, för det ökar bara risken att buskarna drabbas av mjöldagg.
Just nu är det högtid för de flesta sommarblommande pioner. Luktpion Paeonia lactiflora ingår som förälder till hundratals namnsorter av vackra trädgårdspioner. Det finns både enkla, halvfyllda och fyllda, doftande och doftlösa pioner som blommar rikligt i vitt, rosa eller mörkrött, ibland med drag åt aprikosrosa. De gula är rariteter och som sådana mycket dyrbara.
Paeonia lactiflora ’Buckeye Belle’ är en härlig hybrid mellan P.lactiflora och P.officinalis. Den har stora yttre, mörkt mahognyröda kronblad som omsluter de kortare inre kronbladen och gula ståndare. ’Buckeye Belle’ är en medeltidig sort och en av de allra mörkaste röda man kan finna.
Här ovan har vi en annan läckerbit vid namn ’Kansas’. Purpurröd, sammetsröd på gränsen till vinröd och fylld blomma. Inte mycket till doft tyvärr. Jag ska leta upp några fina doftande också och lägga in med bild. För doften är ju onekligen en viktig del av blommans intryck. Det kan du inte ha missat som läser Greenspires trädgårdsblogg!
Tycker det har varit ett fint Iris-år i år. Trots vädret – eller tack vare? Ibland är det inte lätt att veta. Gillar både våtmarksirisarna, som strandiris, Iris sibirica och germanica-hybriderna som trivs bättre i torr och väldränerad jord. Man brukar kunna se vilken typ av växtplats irisen föredrar på skägget. Alltså en skäggbärande iris vill stå varmt, soligt och väldränerat medan de skäggfria gillar fukt.
Jag minns en himmelsk upplevelse jag hade en gång i en lätt bedagad botanisk trädgård i någon polsk stad, har glömt vilken. De hade en jätterabatt innanför en gammal husgrund som var planterad smockfull med doftande iris. Det doftade helt underbart sött och berusande. Det glömmer jag aldrig! Och sedan dess har iris varit en favorit bland perenner. Men de kan vara lite krångliga om man påtar med dem för mycket. Så helst ska de bara glömmas bort. Den köttiga roten liggande nästan uppepå marken så den inte riskerar ruttna av markfukt. Inte verkar de behöva särskilt mycket gödsel heller. Och nästan fria från skadegörare. Egentligen borde jag som trädgårdsdesigner använda iris mycket oftare, men den korta blomningstiden gör den lite tråkig i mångas ögon. Men man kan alltid fylla på med något kompletterande vid sidan om för att hålla färgprakten vid liv.
Pilskorv är en vanlig sjukdom på framför allt fontänpil, Salix x pendulina ’Elegantissima’. Det är en svampsjukdom som trivs bra i sval och fuktig väderlek och övervintrar i angripna skott. Det leder till skottvissning och småningom dör större grenar. Sjukdomen är mindre förekommande på pilar som hamlas och beskärs regelbundet, för där tar man ju bort den nya tillväxten årligen.
Vad ska man göra åt detta då? Egentligen är det bäst att hålla sig till motståndskraftiga sorter, t ex silverpil (Salix alba var. sericea) och korallpil (Salix alba var. chermesina) och inte plantera fontänpil i fuktiga lägen där man konstaterat att pilskorv förekommer. Genom att beskära pilarna hårt efter ett skorvår minskar man också svampens utbredning.
Hela trädet blir tufsigt och kalt när de unga skotten dör.
