Kommer buxbomen att försvinna?

I Storbritannien kallas sjukdomen för Box blight

Mil och åter mil av buxbomshäckar på kyrkogårdar och i trädgårdar hotas av de aggressiva sjukdomarna Cylindrocladium buxicola och Volutella buxi. Det är två i Sverige nya svampsjukdomar som först upptäcktes i England för ca 15 år sedan. Den förra, Cylindrocladium buxicola, är den allvarligare och sprids som elden. Sjukdomen har fått kraftfullt fäste i europeiska trädgårdar och har alltså nu kommit till Sverige, antagligen via infekterat plantmaterial.

Angripna buxbomsskott får bruna, avfallande blad och svarta streck på skotten

Drabbade buxbomsplantor får först mörkbruna fläckar på bladen och snart därefter faller de. Längs skotten sprids långa, svarta streck som medför att även skotten torkar in och dör. Även rötterna och rothalsen angrips. Till slut står bara de nakna, svarta stammarna kvar.

Det verkar inte finnas någon bot, men alla angripna plantor måste skyndsamt grävas upp och brännas. Även intilliggande plantor inom ett par meter bör tas bort. Eftersom svampsporerna övervintrar i nedfallna blad måste man regelbundet städa upp noggrannt kring buxbomsplantor för att få bort ev infekterade blad. Genom att ta bort det översta jordlagret under plantorna minskas också smittrycket. Glöm inte att desinficera redskap och byta arbetskläder efter att ha grävt bort sjuka plantor. Sporerna sprids förutom via plantmaterial via redskap och med vinden. Det finns i dagsläget inga kemiska bekämpningsmetoder när sjukdomen väl brutit ut i en planta. 

Bruna avfallande blad på buxbom

Utländska plantskolor bekämpar ofta sina växter mot olika svampsjukdomar och nyanlända plantor kan se friska och fina ut. Men efter ett tag kryper sjukdomen fram och man ser hur bladen är angripna.

Kommer alla våra fina buxbomshäckar att försvinna? Det finns risk för det. Några resistenta sorter har ännu inte upptäckts. Istället måste vi kanske vänja oss vid andra växtslag i låga infattningshäckar. Berberis buxifolia ‘Nana’, B.b ‘Pygmea’, sorter av Berberis stenophylla, Euonymus fortunei, Ilex crenata, lavendel och Lonicera nitida är några exempel, men alla är dessvärre inte härdiga högre upp än södra Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *