Katrinetorp i höstskrud

Katrinetorp började byggas 1800.
Huvudbyggnaden sedd från entrésidan.

Gick en promenad igår runt de vackra odlingarna och parken vid Katrinetorps Gård i utkanten av Malmö. Höstlöven och alla kvarstående perenner och ett fåtal blommande rosor stod i diset och gjorde området så vackert och rofyllt. Katrinetorp var från början ett så kallat landeri, en lantgård som ägdes av borgare och som användes för både rekreation och som inkomstkälla. Empiregården, som började bebyggas år 1800, har under de senaste åren renoverats och gjorts tillgänglig för allmänheten.Huvudbyggnaden är typisk för Empirestilen, med en varmt ockraröd fasadfärg.

Byggnaderna på Katrinetorp har renoverats med tidstypiska detaljer och byggnadsdelar.
Västra Magasinsbyggnaden med ett vackert kastanjestaket i förgrunden.

En större svensk trädgårdsanläggning i början av 1800-talet bestod vanligtvis av tre huvuddelar; en geometrisk, barockinspirerad “fransk” trädgård, en landskapsliknande engelsk park samt en jardin potager eller nyttoträdgård, den kanske viktigaste delen av odlingarna: härifrån hämtades färska grönsaker och frukter, odlades vitaminer inför vintern.

Situationsplan för Katrinetorp i Malmö
Bildkälla: Malmö stad.

Rosariet på Katrinetorp har mer än 100 sorters rosor, både buskrosor och rabattrosor. I den stora köksträdgården som är införlivad i den franska trädgårdens parterrer odlas grönsaker, rotfrukter och blommor som används i matlagningen i caféet och för dekoration i samband med konferenser och fester.

Restaurangen tar hand om trädgårdens produktion.
Kockarna skördar störbönor till lunchen.

Det är öppet varje dag för flanörer och dagisgrupper och många väljer att komma hit på helgerna för att äta lunch. Vill man lätta på börsen så finns här även en mysig antikaffär och en present- och bokhandel i de gamla magasinen. På Katrinetorp ordnas dessutom varje år i början av december en välbesökt julmarknad, i form av en hantverksmässa.

Dahliaplanteringen är bland det sista av prydnadsväxerna
Även på en lördag putsas dahliorna!

Katrinetorps trädgårdar har formen av en symmetrisk parterrträdgård och är uppbyggd på franskt vis med fyra rektangulära kvarter avgränsade av gångar, samt en oval, centralt placerad damm. Detta ses tydligt på flygfotot nedan.

Katrinetorp Landeri flygfoto
Katrinetorp som det ser ut idag. Foto: Malmö stad
Katrinetorp, flygfoto från 1940-talet
Flygfoto över Katrinetorp från 1940-talet. Foto: Malmö stad

Katrinetorps historia börjar 1799, när hovmarskalken Lave Beck-Friis på Bosjökloster begärde utskifte av ett antal hemman i Vintrie by. När skiftet var genomfört såldes marken år 1800 till Samuel Johan Björkman, en handelsman i Malmö. Då Samuel Johan Björkman och hans hustru Anna Catharina Bager köpt det som kom att kallas Katrinetorp, byggde de genast ett fähus och en loge. 1801 uppfördes ett stall och ett enkelt boningshus, 1804 tillkom Östra flygeln. Ingen av de byggnader som Björkman lät uppföra finns dock kvar idag. Vid denna tid fanns inga träd på området, men alléer anlades längs den öst-västliga väg som gick igenom gården och längs Trelleborgsvägen norrut.

Kronetorps gård härstammar från 1800-talets början.
Huvudbyggnaden sedd från trädgårdssidan.

Samuel Johan Björkman blev bara 40 år gammal. Efter hans död köptes gården av svågern Erland Gabriel Bager, som 1813 uppförde den huvudbyggnad som finns än idag, samt Västra flygeln och ytterligare några mindre byggnader. År 1826 drabbades gården av en brand som ödelade alla byggnader utom huvudbyggnaden och Västra flygeln.

Konferenser och fester ordnas på Katrinetorp.
Plötsligt kom ett brudpar svävande längs grusgången.

År 1828 påbörjade Bager återuppbyggnaden av fähuset och logen, men innan alla byggnader var klara såldes gården 1832 till handlaren och skeppsredaren Thomas Frick, som uppförde Östra flygeln och återställde ekonomibyggnaderna. Gården övertogs sedan av hans son, David Gilius Frick, som ägde den fram till sin död 1901. Mellan åren 1901-1935 hade Katrinetorp fem olika ägare. Malmö stad köpte gården 1937 och hade den utarrenderad fram till 1992. Därefter började ett omfattande renoveringsarbete.

Bokträd bildar alléer på Katrinetorp.
Bortanför allén syns den bullervall som skyddar mot Yttre Ringvägens och Trelleborgsvägens trafikljud.

Den stora trädgårdsanläggningen skapades av Hinric Nyman, som först anställdes av Björkman och därefter fortsatte med arbetet under Bagers tid. Förutom parterren är det den engelska parken som är väl värd ett besök. Även nu på hösten trots att den mesta fägringen börjar svalna.

Faktauppgifter är hämtade från Malmö stads källor.

Trädgårdsinspiration från England

Perenner i samstämda färger med avvägda blomningstider kräver mycket planering.

Från ingenstans dök den upp, den Engelska Trädgården på Svabesholm på Österlen. Två trädgårdsskapare med drömmar om det vackra engelska blomsterarvet som bestämde sig för att ta steget och förverkliga en egen skånsk Garden, uppbyggd 2014. Anette och Maria är två tidigare ekonomer som bytte bana i livet. De hittade perfekta samarbetspartners i Svabesholms Kungsgård med café och gårdshotell. Platsen är en sedan tidigare uppväxt “rammiljö” med häckar, träd och höga buskar. Du hittar till Svinaberga by om du styr mot Stenshuvud Nationalpark.

Perennbäddarna och rosenträdgården är de stora dragplåstren i den engelska trädgården.

Trädgården är uppbyggd kring några olika trädgårdsrum: the Cottage garden som ligger strax intill ingången med the Shop & Nursery. Genom en smal pergola når man fram till huvudstråket the Double borders med sina färgstämda perennaplanteringar som går i rosa-lila respektive orange-gult. Rejäla bäddar talar vi om här, inget en normal trädgårdsägare förmår peta ihop inte. Växtvalet är sansat, men färgtonerna desto bättre avvägda.

Vitt och rosa är en bra färgkombination.

Vi börjar från de rosalila kombinationsplanteringarna. Här träffas nu under högsommartid bland annat fackelblomster, en ljusrosa kransveronika, kärleksört, drakmynta, flox och rosenflockel.

Rosa ochrödlila perenner passar bra ihop.

Den rosalila rödmalvan Malva sylvestris ‘Zebrina’ trivs ihop med rosa kransveronika Veronicastrum virginicum. Malvan är en kortlivad perenn som kan dyka upp i rabatten för att sedan nästa år vara försvunnen. Jag hade den ett par år, men sedan var den puts väck. Kransveronikan gillar jag mer och mer. Den blommar länge och rikligt under sensommaren. Båda de här växterna trivs i välmyllad jord med tämligen god fuktighet och det är väl därför jag har svårt att få dem att trivas hos mig.

Grekvädd och kärleksört trivs i väldränerad jord.

Vänder vi blicken lite kommer nästa parti växter med den luftiga grekvädden Knautia macedonica med sina vinröda knappar jämte samma kransveronika och kärleksörten Hylotelephium ‘Matrona’ som har samma mörkröda ton i sina stjälkar. Grekvädden är en fin vävarväxt som minglar in bland andra växter med sina höga stjälkar. Bägge dessa trivs i väldränerad, något torr jord och bara måttligt med näring.

Solbrudar vill ha lätt fuktig jord och god tillgång på näring.

Vandrar vi nerför gången mot lusthuset övergår färgerna till den gul-orange paletten. Här bränner det till och blir lite mer dramatiskt än i den förra färgskalan. De brunröda solbrudarna Helenium autumnale har dekorativa bruna knappar som insekterna bökar runt i på jakt efter nektar. Här möter de mörklila stäppsalvian ‘Caradonna’ och en citrongul ros.

Austinrosen Emma Hamilton har en utsökt vacker färg med mörka skott och knoppar.

Den blekorange Austinrosen ‘Lady Emma Hamilton’ har jag träffat på många gånger i sommar. Och den är imponerande. Till skillnad från många Austinrosor med droppande, tunga blommor på lite veka stjälkar har vi här en ros som står rak på styva grenar. De unga årsskotten och knopparna är rödbruna och det är hur raffinerat som helst till de blekt aprikosröda blommorna. Den doftar gott och lite citrusfruktigt. Blomningen håller på hela sensommaren från slutet av juni. Jättefin, måste jag säga.

Köksträdgård med upphöjda bäddar och en botten av träflis.

En liten promenad uppför stigen hamnar vi i the Kitchen garden. Än så länge lite outvecklad. Man har lagt det första krutet på perennavdelningen och det är helt förståeligt. Småningom kommer den här köksdelen att utvecklas mer. Här finns upphöjda odlingsbäddar med rejäla plank som avgränsare. Här blir jag riktigt avundsjuk som kämpar på med mina klena brädor. Träflis som lättskött marktäckning och ett kastanjestaket som ramar in ytan mot grannarna.

Luftärter hör den engelska trädgården till.

Och vad vore en engelsk trädgård utan luktärter? Klart de kommer in i bilden här i köksdelen. Väldoftande rankor i rosa, blått och nästan svart. Det är härliga blommor som jag inte heller kan tacka nej till. Tyvärr har mina egna luktärter grott väldigt dåligt i år, så jag fick så om dem. Kanske blir det blomning fram mot hösten. Om det nu blir lite sol! Men rosa ‘Lisbeth’ var i alla fall en läcker pudding här i Svabesholm.

De flesta luktärter har en underbar doft, men det finns också de som inte doftar alls.

 

Silverpäron kallas även Nordens olivträd

På Littlethorpe Manor i Yorkshire finns en intressant fransk trädgård med silverpäron.
Silverpäron i fransk stilträdgård från Littlethorpe Manor i Yorkshire, England.

Silverpäron, Pyrus salicifolia ‘Pendula’ är ett ganska långsamväxande, gråsilvrigt litet träd som påminner rätt mycket om olivträd. Det gör det tacksamt att använda i trädgårdsplanering om du vill skapa en medelhavsträdgård eller en liten medelhavshörna intill huset. Grenarna är lätt hängande och därför toppympas det gärna på högstam. Trädet blir som fullvuxet inte högre än 4-6 meter. Gärna växer det lite knotigt och krokigt av naturen. Det får man stå ut med.

Silverpäronets frukt är ca 3 cm lång och smakar beskt.

Namnet silverpäron härrör sig från att bladen som nyutslagna är täckta av en silvrig behåring på både ovan- och undersida. De små päronen som är dess frukter är beska och oätliga. Det är för det runda och knotiga växtsättet och de smala, silvriga bladen som man väljer ett silverpäronträd. Visst, blomningen i maj, med vita blommor i klasar är också riktigt vacker. Trädgårdsdesignern placerar gärna in det med silverbusken, Elaeagnus angustifolia eller Elaeagnus commutata. De är också silvriga i bladen och ger fina kontraster ihop med vintergröna växter.

En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.
En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.

Vilken är bästa ståndort? Silverpäron trivs bäst i lätt fuktig, kalkrik jord i soligt och varmt läge. Den klarar dock torka bra och passar därför i stadsmiljö. Ett sådant träd har stått på min köplista i några år, men jag har inte ännu kommit till skott. De är rätt dyra i inköp, tyvärr. Men visst ger de en alldeles underbar känsla?

Här nedan en ovanlig användning av silverpäron – i blandhäck med bok. Häftigt!

Silverpäron som häckväxt är inte den vanligaste synen.

Härliga nya hortensior!

Ett brett produktutvecklingsarbete har pågått de senaste åren för att ta fram nya hortensior som passar det svenska klimatet. Jag har alltid varit svag för brittiska hortensior, men många av de fina sorter man ser framför allt längs västkusten på brittiska öarna är beroende av det milda och fuktiga klimatet där. Hortensior har vanligen behov av en surare jord som är fuktighetshållande men genomsläpplig. Att regelbundet blanda in torvmull och förmultnande löv i toppskiktet är ett bra sätt att upprätthålla mullhalten och hålla pH nere.

Vinröd höstblomma hos den nya syrenhortensian.
Hortensior har stora blommor som oftast blommar under sensommaren och står sig långt in på hösten. De stora blommorna är ofta sterila, men fungerar som lockbete för pollinerande insekter att hitta fram till de mer oansenliga fertila blommorna.

Syrenhortensian Wims Red växlar färg genom blomningsperioden från vitt till vinrött.
En vacker, mörkrosa nyhet som kommit till försäljning nu i höst är syrenhortensian Hydrangea paniculata ‘Wim’s Red’ som du ser på bilderna ovan. Det är en tidigblommande hortensia som startar redan i juli och sedan skiftar i färg under hela blomningstiden. Från början är den cremevit och färgen djupnar via rosa till vinrött i slutet av säsongen. Speciellt för ‘Wim’s Red’ är den ljuva doften av söt honung. Normalt är ju hortensior mer eller mindre doftlösa. Växten blir 1,5-2 meter hög och planteras i soligt-halvskuggigt läge. Den anges vara härdig i zon 1-3.

Vidjehortensian Bella Anna blommar hela sommaren precis som familjenamnet Endless Summer antyder.

En annan rosa nyhet är vidjehortensian Hydrangea arborescens ‘Bella Anna’. Den tillhör den långblommande gruppen Endless Summer som kommit starkt på senare tid.
Bollformade blommor hos vidjehortensian Bella Anna.

Vidjehortensiorna har bollformade blommor och  Bella Anna sägs vara både stark i stänglarna och rikblommig. På engelska kallas vidjehortensiorna ofta “mopheads”. Ibland blir det ju lite för stora blomhuvuden som inte grenarna orkar bära upp. Speciellt inte vid regnigt väder. Bella Anna har ett rundat växtsätt och blommar på årsskotten från tidig sommar till hösten. Den blir ca 90 cm hög och skall vara härdig till zon 4.

Engelska trädgårdsresor – Beth Chatto är en legend

I grusträdgården förekommer ingen konstgjord bevattning alls.
Börjar längta efter riktiga, engelska trädgårdar igen. Dags att planera en runda till nästa sommar kanske? En som jag länge haft med på listan, men inte hunnit med är Beth Chattos trädgård i Essex, sydöstra England grundlagd 1960. Trädgårdsdesignern och växtkännaren Beth är en mästare på växtkombinationer och har speciellt lyckats väl med sin grusträdgård, där växter för torra och solstekta markförhållanden bor. Här vattnas det inte alls, utan växterna är del i ett experiment för att visa på hur väl tåliga arter klarar sig på egen hand.

Skräpmark ligger till grund för dagens magnifika trädgård.

Vattenträdgården har många dammar och gräsklädda övergångar.Vattenträdgården är ett annat temarum i Beth Chattos park. Dammar med låg, vattenlinje så att man kan se vattnet genom perennerna som kantar stränderna. Och övergångar med gräsmatteklädda broar är lite speciellt. Här växer fuktälskande växter, framför allt perenner i överflöd, precis som det ska vara i en engelsk besökspark.

Blå afrikas lilja mot en fond av rödbladig buske.

Trädgården på 2,5 hektar ligger utanför Colchester nordost om London. Förutom själva trädgården finns där ett tea-room och plantshop. Det hålls också kurser och workshops i fotografering, akvarellmålning, blomsterbinderi mm. Augusti kan sägas vara en bra månad att besöka England om man inte står ut med allt regnande.

Tills jag kommer dit ska jag plöja lite av den litteratur som Beth Chatto skrivit. T ex “The Shade Garden”, som ger massor av tips för den som planerar en trädgård i skuggiga lägen. Eller “The Damp Garden” med fuktälskande växter.

Levens Hall är en märklig engelsk trädgård

Parken är full av bulliga figurer. Foto Patrick Taylor

Det är lite av Alice i Underlandet-känsla som drabbar en när man kommer innanför murarna till Levens Hall. Det är en trädgård fullproppad av formklippta geometriska, bulliga eller fantasifulla skapelser i idegran. Hela besöket blir nästan lite surrealistiskt. Historien går tillbaka till 1694.

Levens Hall ritades av Guillaume Beaumont, som tjänat kung James II som trädgårdsmästare på Hampton Court i London. I övrigt är han inte känd i trädgårdsvärlden. Det som anlades då, för över 300 år sedan, står fortfarande kvar trots att många trädgårdsstilar passerat under århundradenas lopp. Barockträdgården undkom att moderniseras till landskapspark under 1700-talet och hundra år senare var denna typ av park åter på modet.

Som bilder ur ett seriemagasin. Foto Eric Heijman

Förutom de formklippta konstverket finns det även mycket annat att se på Levens. Fruktträdgården med spaljérade äppleträd, en rätt nyanlagd köksträdgård, många smakfulla perennarabatter, en uppfriskande fontänträdgård och en liten rosenträdgård. Många skäl till ett besök alltså.

Levens Hall ligger i Cumbria, i det som kallas Lake District, nära Kendal, mellan Liverpool och Carlisle. Även om du reser utan bil går det att komma dit med buss. Kolla öppettider och restips på http://www.levenshall.co.uk/ Trädgårdsmästaren Cris Crowder har även en egen blogg om Levens på http://levensgarden.blogspot.com

Landskapsparken Painshill är egentligen en fin samling exotiska växter

 
Exotiska växter finns det gott om i parken

Uppbyggnaden av den engelska parken Painshill tog sin början år 1738 då Charles Hamilton tog över marken för att skapa sin egen konstnärliga parkupplevelse. Hamilton hade studerat konst och hämtade ytterligare inspiration från två europeiska bildningsresor, Grand Tours, som han gjorde tillsammans med rika vänner. Den karga och kemiskt sura marken förvandlades snart till en samling av detaljer som skulle tilltala besökarens känslor och framkalla olika stämningar. Liksom i flertalet andra engelska landskapsparker kan man här finna byggnader, tempel och ruiner som anspelar på antikens mytologi. De ligger utspridda som rekvisita på en scen med den stora sjön som naturlig mittpunkt. Det sägs att Hamilton själv konstruerade det enorma 11 m höga vattenhjulet som hämtade vatten till sjön från en flod 5 m längre ner.

Den 5,4 ha stora sjön sätter sin prägel på Painshill

Hela parken förföll efter att Hamilton varit tvungen att sälja pga en ekonomisk kris och efter andra världskriget återstod bara konturerna. I början av 1980-talet började en restaureringsprocess med internationella krafter som har återskapat en stor del av de vyer och byggnader som fanns i parken från början. Personligen tycker jag inte att Painshill tillhör de främsta landskapsparkerna eftersom den känns ganska konstgjord och ruinerna malplacerade, men den är ändå värd ett besök för den som är intresserad av renovering och återuppbyggnad av historiska anläggningar. Och andelen växter med nordamerikanskt ursprung är stort, liksom antagligen de äldsta rhododendron och azaleor som hämtats till England.  

Parken ligger i Cobham, Surrey och går att nå med tåg eller buss från London. Läs mer om Painshill på deras egen hemsida. Man kan också köpa med sig vin som är odlat på platsen. Vingården anlades redan av Hamilton på sin tid.

Stourhead skapades som ett levande konstverk

Vy över sjön med Apollos tempel i bakgrunden

Stourhead är en mycket vacker park, men nästan lite väl pyntad i min smak, för att klassificeras som landskapspark. Den stora parken ligger i en dalsänka med en stor sjö som mittpunkt. Skapare är Henry Hoare II, som började sitt uppdrag som trädgårdsdesigner omkring 1730. Han var mycket influerad av sina resor i Italien och ville återskapa byggnadsverk och statyer som han hade sett och placera dem i en vacker parkmiljö. Han målade med växter i landskapet istället för med olja och duk.

Pittoreskt blickfång med Palladian Bridge och Pantheon i bakgrunden

Parken innehåller en bred samling exotiska träd och buskarter och är väl värd ett besök under vilken årstid som helst. Barrträd och rhododendron bildar basen och de understöds av mängder av hortensia och magnolior av olika slag. På våren översvämmas parken av lökväxter och i och med spegeleffekten över sjön ger de ett mäktigt intryck. Långa vindlande stigar för dig runt sjön med otaliga siktlinjer och vackra blickfång under vägen. Reservera gott om tid för här finns mycket att se!

Templet Pantheon speglar sig i sjön

Stourhead övergick efter andra världskriget i National Trusts ägo. Parken är öppen för besökare och är du sugen på shopping finns det en välförsedd butik som även säljer egenproducerade grönsaker. Restaurangen är även den riktigt trevlig och ger ett välkommet energitillskott eftersom parkrundan tar sin lilla tid. Du hittar parken vid Stourton i Wiltshire. Läs mer om Stourhead.

Rousham, en oförstörd park av Kent

Siktlinjer över öppna gräsytor drar blickarna till sig.

Rousham ligger i Oxfordshire vid staden Bicester, norr om Oxford i England. Det är en park du absolut inte bör missa om du reser i trakterna. Huset som härstammar från första hälften av 1600-talet är fortfarande i samma släkts ägo och visas endast efter överenskommelse. Parken, som är en liten pärla, är öppen för besökare, dock inte barn. Mycket lite har förändrats sedan två kända trädgårdsdesigners Charles Bridgeman och senare William Kent drog upp riktlinjerna för parken.

Rousham är ingen stor park, men innehåller förutom en tättplanterad landskapspark med grotta, broar, statyer och tempel även en formell trädgård med parterr och rosengård. Designen bygger mycket på kontrasten mellan ljus och skugga. Mycket raffinerat utfört så att man inte alls tänker på det.

Ständiga växlingar mellan sol och skugga upplever man i promenaden kring Roushams landskapspark.

Ett exempel på en sådan stark upplevelse är vattnet som stilla flyter fram i en anlagd bäckfåra mellan två mindre dammar.
En stiliserad bäckfåra som går mellan två dammar på olika höjd.Träden står mycket tätt och skogspartierna är mörka och skuggiga. Horace Walpole riktade på sin tid (ca 1760) skarp kritik mot Kents planteringar genom att uttrycka “He aimed at immediate effect and planted not for futurity”. Trädens åldrande och parkens mognande har alltså resulterat i att avstånden i Kents anläggning har krympt drastiskt under årens lopp och parken har måhända utvecklats till något annat än vad som var avsikten.

Mycket effektfullt fungerar däremot den underplantering av lagerhägg som reflekterar det lilla ljus som silar ner mellan trädkronorna. Mycket läckert och något jag definitivt ska ta efter i passande sammanhang.

Läs om öppettider mm på Roushams hemsida.