Gallra äppleträden för större frukt

Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.
Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.

Just i år verkar fruktövervikt inte vara något jättestort problem, för mängden är klart mindre än t ex ifjol. Men det finns ändå en poäng med att gallra både kart och årsskott. Vissa sorter som Victoriaplommon och äpplet Ingrid Marie har en tendens till att sätta större fruktmängd än grenarna orkar bära upp. Det finns också sorter som har varannat-års-bördighet. Då kan man jämna ut fruktsättningen genom kartgallring och hjälpa dem att hushålla med krafterna.

Tätt sittande äpplen bör gallras för att få större och smakligare frukter.
Alltför tätt sittande frukter ger sämre smak och mindre äpplestorlek. Dags att gallra!

Ofta faller det en del misslyckade fruktbörjan redan i juni. Blir det sen en kraftig torka som i år släpper träden ytterligare kart längre fram. Nu är det dags att göra en manuell gallring bland i första hand sjuka och missbildade frukter. Ta sedan bort ytterligare kart där de ligger och trycker på varann. Trots att det känns hårt så blir det både friskare och större frukter när de har luft omkring sig.

Täta vattenskott gallras ur för att spara på trädets krafter.
En skog av vattenskott kan bli följden efter en hård vinterbeskärning.

Har du inte hunnit gallra bland årsskotten, eller vattenskotten än, så är det hög tid nu innan de förvedar sig. Solljuset kommer bättre fram till frukten och det blir bättre luftdrag mellan grenarna, vilket ger mindre risk för sjukdomar. Dessutom får du en betydligt lättare vårvinterbeskärning nästa år. Och du sparar på trädets krafter då det slipper underhålla en stor bladmassa hela sommaren.

Det är inte så svårt. Böj försiktigt skottet med tummen mot pekfingret, där det sitter fast i grenen. Gör du det vid rätt tid släpper skottet lätt. Slit inte så hårt att ev frukt släpper. Då är det bättre att plocka fram sekatören. Ungefär en tredjedel av alla vattenskott brukar jag ta bort. Sedan kan du göra en pincering, eller inkortning av ytterligare ca en tredjedel av årsskotten. Ner till 4-5 knoppar är lagom. Här läggs grunden för sporrutveckling i skotten. Tänk på att inte sommarbeskära senare än augusti månad, då sent utvecklade skott inte hinner avmogna före vintern och riskerar att frysa bort.

Det tidiga Astrakan har gott om frukt i år.

Körsbärsbladlusen ger krulliga blad

Körsbärsbladlusen suger växtsaft och bladen krullar ihop sig.
Toppskott och skottspetsar drabbas först av körsbärsbladlusen.

De yttersta bladen i skottspetsarna av sötkörsbärsträden drabbas lätt av bladlöss så här års. Du ser det på att bladen rullar ihop sig och småningom blir bruna och torra. De små stickhålen som insekten gör i bladen leder till att de rullas ihop och ser krulliga ut.

Körsbärsbladlusen är en liten, svartglänsande skalbagge som krullar ihop bladen.

Körsbärsbladlusen ser ut som en liten kolsvart, glänsande skalbagge. Den värdväxlar med måresläktet (Galium) eller veronikor och flyttar över till dem under högsommaren för att sedan återvända till körsbärsträdet om hösten för att lägga sina ägg där.

Bladlössen värdväxlar mellan sötkörsbär och måror.

Det är inte så lätt att bekämpa bladlusen, om man inte upptäcker den tidigt. För du måste hinna spruta innan bladen krullar ihop sig. Såpalösning med rödsprit eller pyretrumpreparat, som båda är kontaktverkande, kan användas mot körsbärsbladlus. Men du måste träffa lössen med strålen, annars händer inget. Upprepade behandlingar behövs för att få bukt med ohyran. Betydligt lättare i så fall är det att få tag på lössen när de hoppat vidare på måreväxterna. Där ser du de skinande svarta skalbaggarna tydligt.

Jag har tidigare berättat om olika sötkörsbär och körsbärsbladlusen. Läs vidare här.

Torka kan leda till kartfall

Kartfall hos körsbär kan bero på t ex kyla eller torka.
Kartfall på ett körsbärsträd som såg så fint ut en vecka tidigare.

Det är många som bekymrar sig för att körsbär och bigarråer släpper kart mitt på sommaren innan de riktigt börjat få färg. Orsakerna kan vara flera, men ofta hänger det ihop med en period av långvarig torka. Knappt en droppe regn under hela maj var nog lite för bra. Jag hann glädja mig åt en superlyckad blomning och pollinering på körsbäret ’Heidi’, men dessvärre tog sig inte all kart. Trots att jag försökt mota Olle genom att vattna träden några gånger under försommaren. Nu ligger en stor del av dem på backen.

Genom att vattna träden vid torka förebygger du kartfall.
Vattning på allra enklaste sätt direkt från slang. Låt rinna minst en timme per träd åt gången.

Andra orsaker till kartfall förutom torka och kyla kan vara ofullständig pollinering, och då ser man det rätt så snart efter att frukterna börjat bildas. Snabbt förändrade näringsförhållanden i jorden (pga kraftig gödsling) eller näringsbrist kan också orsaka att trädet släpper frukten.

Plommonträdet tillbakabildar frukt som inte pollinerats ordentligt.
Plommonet har inte pollinerats ordentligt och en del frukter skrumpnar bort.

Kalium är ett näringsämne som är viktigt för fruktbildningen. Kalium finns bl a i träaska eller sk höstgödsel, PK-gödsel. Nu börjar det vara hög tid för gödsling till körsbär och plommon  om du inte hunnit med det ännu i år. Konstgödsel med bara lite kväve och större andel kalium och fosfor är vad du kan ge dina stenfruktsträd. Börja tidigt nästa vår så du hinner med ett par, tre givor innan midsommar. Står träden i gräsmattan är det bäst att spetta hål i marken där du fyller i med gödsel. Annars lär det mesta komma gräsmattan till godo. Du skulle kanske också fundera på att ta bort gräset på den närmaste halvmetern intill trädstammen och lägga ut mulch istället. Det kan vara lövkompost, gräsklipp eller annat luftigt material. Bark är inte så bra för den drar istället näring bort från marken när den förmultnar. Mulchen håller jorden fuktig och bidrar med en långsam gödseleffekt.

Körsbärskarten börjar snart växla färg.
 

Odla egna persikor mot en varm vägg

Det är något speciellt att kunna plocka egna persikor. Även om de sällan blir så söta som i Italien, så är det absolut värt att pröva om man bor i zon 1-2. Vår sommar är betydligt kortare och svalare, men med lite hjälp kan man få persikoträdet att bära rikligt med frukt.

Persikan är ett fruktträd som älskar värme och långa somrar.

Problemet är inte så mycket vinterkylan som vårfrosten. Persikan blommar mycket tidigt och då är det sällan några insekter i farten. De vackra, starkt rosafärgade blommorna fryser också lätt bort. Det är smart att spaljera trädet mot en varm västervägg. Längs sydväggen kan det bli väldigt varmt under vårdagarna och det lockar fram blomknopparna ännu tidigare. Spaljering rekommenderas också därför att då blir trädet hanterligt vid täckning. Täck in grenarna med säckväv, fiberduk eller granris när solen börjar värma om våren och låt täckelsen sitta kvar tills de värsta nattfrosterna är över.  Hjälp gärna till med en liten pensel för att sprida pollen från blomma till blomma. Persikan är självfertil, så man behöver inte fler träd av en annan sort. Pensla blommorna några gånger med ett par dagars mellanrum, så kompenserar du för att inte bin och humlor är ute och jobbar så tidigt på året.

Kring Medelhavet produceras mycket persikor.

Vanliga sorter av persika är den amerikanska ’Frost’ och den ännu frosttåligare ’Riga’. Bägge är motståndskraftiga mot krussjuka, som är ett vanligt problem för persikoodlare. Välj en planteringsjord som är genomsläpplig och mullrik. pH kan gärna vara på högre sidan, alltså en kalkrik jord. Vattna ofta under varma dagar, eftersom det skyddade klimatet intill väggen gör att jorden torkar upp extra fort. Frukten mognar i början av augusti och den ska ätas upp med en gång, då den inte håller för lagring.

Hur blir ett äppleträd till?

Kristina och Karl-Oskar tog med sig en kärna Astrakan till det nya landet för att få ett sådant äppleträd. Men Vilhelm Moberg hade nog inte riktigt koll på läget, tyvärr. Frösådda äpplen kan blir lite hur som helst. De har inte samma egenskaper som sina föräldrar i alla fall. Det kan finnas likheter, men de blir aldrig identiska. För att få ett nytt Astrakanträd måste du föröka det vegetativt, dvs via ympning eller okulering. Fruktträdssticklingar är mycket svårrotade och därför måste man gå omvägen via en grundstam när man tar fram ett nytt träd.

En skarvymp görs på grundstam och ympkvist av samma tjocklek.Grundstammen är den del av trädet som finns under jorden. När du tittar noga på ett fruktträd (äpple, päron, plommon, körsbär etc) så ser du en knöl eller förtjockning av stammen precis i nivå med marken. Det är där den fruktbärande sorten är inlagd i grundstammen. Grundstammen har uppgiften att skapa en god förankring i marken, ge ett härdigt och friskt träd, men den påverkar också storleken och bördigheten på trädet. Grundstammar som används för äpple är t ex A2, MM 106, M9, M7, Bemali och M26. De har alla olika egenskaper och olika växtzon.

Vid okulering tar man en knopp av den önskade slutsorten och petar in den precis under den tunna barken på vald grundstam. Det här ögat, eller knoppen växer sedan fast och blir till ett skott som bildar det nya trädets stam. Önskar man fler sorter på samma träd, ett sk familjeträd kan man lägga till ytterligare ögon eller ympar på denna huvudstam. Ympning är en lättare metod, men den kräver lite mer material än okuleringen. Olika tillvägagångssätt finns för ympning av fruktträd. Se gärna boken ”Ympning av fruktträd” av Anton Nilsson.

Unga äppleträd beskärs noga för att ge trädet en bra form och goda möjligheter till riklig framtida produktion.

Efter att det nya skottet vuxit ut har vi fått en sk spöplanta. Det är år 1 efter förökningen. Dessa träd finns sällan till försäljning, istället väntar man till år två eller helst år tre när spöet blivit beskuret och nya grenar vuxit fram för att forma ett kronträd. Det finns regler för hur ett sådant kronträd ska se ut. I huvudsak ska man se till att ha minst tre välriktade grenar som är spridda längs stammen. Här börjar sedan uppbyggnaden av ett fruktbärande träd. Detta har jag beskrivit tidigare i bloggen under Tid för beskärning av äppleträd. Jag hittade också en illustrativ film (klicka) om ympning på engelska av Stephen Hayes. Den visar barkympning, som är den enklaste metoden för ympning av äldre träd.

Nya äpplesorter för svenskt klimat

Ska Frida bli räddaren för den svenska kommersiella äppleodlingen? De första säsongernas odling tyder på det. Frida är den första inhemska äpplesorten på 40 år och har tagits fram i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och Äppelriket på Österlen. Fadern är av amerikansk härkomst och modern är Aroma. Jag har inte ännu smakat, men Frida sägs vara smakligare än Aroma, om man beaktar att det är ätmoget lite senare. Det är alldeles för syrligt att äta direkt från trädet. När det legat till sig i kylen några månader kommer sötman fram. Ett typiskt vinteräpple alltså.

Fredrik är en ny äpplesort som påminner mycket om Aroma i smaken.

Äppelriket har ensamrätt på Frida, men ska du plantera ett snarlikt träd i den egna trädgården kan Fredrik vara ett bra förslag. Han är bror till Frida och ett fint dessertäpple. Fredrik är skorvresistent och såsom E-märkt garanterat virusfri. Fruktsättningen är mycket riklig, så för att få större frukter behöver man gallra karten. Äpplet är annars medelstort, gulgrönt med orangeröda strimmor och mer kryddig i smaken än modern Aroma. Det kan ätas redan på hösten, då det mognar i oktober, men tål lagring bra ända till senvintern. Odlas upp till zon 4.

Har du många äppleträd och behöver lite inspiration och förbättrad kunskap inför vårvinterns beskärning så hör av dig till mig. Är ni några stycken som är intresserade av en praktisk beskärningskurs för äppleträd så kan vi göra en kul dag tillsammans!

Strimmiga äpplen på äppleträdet Fredrik.

Gula Gravensteiner passar till allt

Äpplet Gravensteiner känns lätt igen på de kantiga åsarna som löper över frukten. Fruktköttet är gult och stadigt och mycket gott och saftigt. Gravensteiner har ett tunt, fett skal som glänser. Hela äpplet doftar starkt och gott.

Gravensteiner har lite buckliga frukter med åsar uppifrån och ner.

Det är ett gult, ganska stort äpple som plockas i september-oktober och har en lång hållbarhet i kyla – fram till februari-mars. Av Gravensteiner kan man göra det mesta: desserter, mos, must och kakor. Detta äpple har odlats i Sverige i omkring 200 år, och räknas fortfarande till klassikerna.

Några nackdelar måste jag dessvärre också ta fram. Det är känsligt för kyla och har lite dålig härdighet – zon 2-3. Eftersom det blommar så tidigt skall det helst placeras i perfekt läge för att inte de vackra, rosa blommorna ska gå om intet. Tyvärr drabbas äpplet lätt av skorv.

Tecknad bild av sorten Gravensteiner med sina väldoftande äpplen.

Som många äldre sorter har även Gravensteiner tendens att bära sent samt ojämnt vartannat år. Den är en triploid sort, vilket betyder att blommorna är stora, men pollenet är svagt då de flesta pollenkorn inte är befruktningsdugliga. Den är alltså ingen bra pollinatör,  men befruktas själv av de flesta vanliga äpplesorter. Det finns också en röd Gravensteiner.

James Grieve är en tacksam äpplesort

Mognande äpplen av höstsorten James Grieve.
Nu i oktober mognar äpplet James Grieve. Det är ett från början skotskt äpple som har lite mer än 120 år på nacken. Det här är fortfarande ett populärt höstäpple som passar bra till efterrätter med vaniljsås och även ger en underbar äpplemust.

Svagt röda strimmor på en gulgrön botten har äpple James Grieve.

James Grieve känns igen på sin runda form, det gulgröna, feta skalet och ett gulvitt, fast fruktkött. Skalet får småningom under mognaden svagt röda strimmor. Äpplena har en stark och kryddig arom. Det här är ett träd som blir tidigt bördigt. Det blir inte så stort, utan passar som svagväxande även in i mindre trädgårdar. James Grieve är en frisk äpplesort som sällan drabbas av ohyra eller sjukdomar. Helt klart ett äpple som jag gärna hade planterat i min blygsamma äppleodling.

Fruktmögel, gul monilia, ger mumieäpplen

Fruktmögel syns som hopskrumpna äpplen med gulvita mögelklumpar.

Fruktmögel är en ganska vanlig sjukdom på äpple som angriper frukterna i mognadstiden. Äpplet får först bruna rötfläckar med ljusgula mögelvårtor som bildar ringar runt fruktkroppen. Så småningom torkar äpplena in och då kvarstår det torra bruna fruktmumier som hänger kvar i trädet över vintern.

Fruktmögel bildar ringar av gulvita mögelfläckar på äpplen och plommon.

De här angripna äpplena och mumierna måste plockas bort och förstöras. Plocka även noga upp nedfallna mumier. Släng dem i soporna, inte i komposten, för sjukdomen sprider sig genom att mögelsvampen vandrar vidare till friska växtdelar.

Fruktmögel på äpple och plommon orsakas av svampen Monilia fructigena.

Hagelskador är en vanlig inkörsport för gul monilia på äpple. Jag misstänker att även getingarna i augusti kan ha öppnat upp för en del skador. Även plommon drabbas lätt av monilia och kan där vara svårbekämpat. Det bästa är att se till så inte frukterna sitter för tätt på grenen, utan att det finns luft mellan varje frukt. Kartgallring alltså. Sjukdomen vandrar nämligen från angripna till friska frukter och sprids sedan säkerligen med getingarna till nästa träd och nästa.

Svampen Monilia fructigena har angripit ett plommon.

Samma svamp, Monilia fructigena, orsakar svarta, glansiga äpplen vid vinterlagring. De smittar snabbt ner sina grannar i lådan. Var därför noga med att kolla äpplena under lagringsperioden så att du inte står med en låda full med förstörda, svarta äpplen när du ska till att göra en god dessert av dem.

Aroma, ett av de godaste svenska äpplena

Aroma är ett välsmakande och vackert äpple med sen mognadstid.När man köper inhemska äpplen i affären är det för det mesta Aroma i kartongerna. Det är ett mycket gott och hållbart äpple som mognar ganska sent på säsongen. Det sitter väl fast i grenen utan att blåsa ner vid minsta vindpust. Aroma härstammar från sorterna Filippa och Ingrid Marie. Det är en frisk sort som sällan drabbas av skorv eller röta. Trädet blir dessutom tidigt bördigt och ger jämna skördar varje år.

Aroma behåller färgen på fruktköttet utan att bli brunt när man skär i det.Aroma har först gula frukter som efterhand blir alltmer röda, först på solsidan. I täckfärgen har de ljusa streck och prickar. Äpplena är ganska stora och tydligt tillplattade på undersidan. Skalet är matt och fruktköttet gulvitt, saftigt och ganska fast. Jag gillar inte mjöliga äpplen, men Aroma är helt ok. Aromen är fin och mild, precis som namnet antyder. Sen har äpplet en annan egenskap som gör det lämpligt i sallader och efterrätter – det behåller nämligen färgen på fruktköttet utan att bli trist brunt när att du delat det. Ett bra äpple på alla sätt och vis alltså.