Så får du klematis att trivas

En klematis som klänger sig upp i träd passar den naturliga trädgården.

På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.

Storblommiga klematis är mer näringskrävande.
Klematis ‘Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.

Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ‘Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.

Småblommiga klematis kan beskäras försiktigt om våren.

Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.

Klockformiga blommor är typsikt för Atrageneklematis.

Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.

Färgen på klematisblommorna kan blekna i solen så plantera den gärna halvskuggigt.
Rikblommande ‘Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.

Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.

Gulbommiga klematis finns bara Love Child.
Lilla ‘Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.

Vad visades på Malmö Garden Show?

Iris i blått och gult är försommarens perenn.

Show director John Taylor har att stå i när den stora årliga trädgårdsfesten Malmö Garden Show går in i utförandefasen under tre dagar i slutet av maj. Planeringen tar nästan ett år i anspråk och den sista veckan går det i ett. Utställare ska in med allt byggmaterial, utställare skall hålla sams, utställare ska få den service de behöver av arrangörerna och till slut ska utställare hållas glada och motiverade. Vi som åskådare kan bara ana stressen och pressen innan avspärrningarna öppnas och folket väller in. Men det blir alltid bra, i år kanske bättre än någonsin.

Genom grönskan tittar en bur som skyddar ömtåliga plantor.

Jag går på mässan för att få se vackra och fantasifulla trädgårdsskapelser. Idéträdgårdarna är i totalt olika stilar. Något för var och en, som det brukar heta. Man kan tycka om dem alla, även om man kanske inte skulle vilja ha dem själv. De flesta är superhårt stajlade, även om det ser högst hopplockat ut. Men detaljerna är noga övervägda och växternas färger väl samstämda med övrig rekvisita.

Ett gammalt trädgårdsskjul står övergivet och lutar.

Best in Show och Publikens val blev i år den återvunna trädgården som var uppbyggd kring ett gammalt trädgårdsskjul. Design och uppbyggnad av Hvilan Utbildnings YrkesVUX-klass med Annika Rehwin i spetsen. Gamla redskap, kängor, cykel och växter som var så noga uppgrävda och varsamt transporterade till utställningen att en och annan besökare trodde de hade växt på platsen sedan ifjol.

Raka linjer och sparsmakade färger.

Robert Simonis och Trädgårdshandel i Limhamn har sin prydliga stil med strama linjer och sparsmakad färgskala. I år en perspektivstudie med gröna tapeter och buxbomshäckar och ett litet vattenbad längst in.

Konstnärens trädgård visade både måleri och blomsterkonst i engelsk stil.

I Konstnärens trädgård visade David Wyndham Lewis både målningar och en traditionell engelsk trädgård komplett med röda marktegel och rosa rosor. Lyckligtvis kom det in en liten färgchock med svenskt gult och blått i ena hörnet.

Allt är till salu för rätt pris.

På marknadssidan kunde man köpa det mesta med anknytning till trädgård. Givetvis massor av växter, både stora och små, ätliga och rena prydnadsväxter, safter sylter bröd och kakor, redskap, gödsel, spiror och ljuslyktor. Det mesta höll hög klass och var vackert exponerat i stiliga höga tält.

Klockrankan klättrar eller slingrar

Klockrankan har stora klockformade blommor i vitt eller lila.

Mer kraftigväxande sommarblomma får man leta efter, men klockrankan är en sent blommande historia, så det måste man räkna med. Men när väl blommorna börjar bildas i juli ungefär, håller den på så nästan tills frosten kommer. Klockrankans vetenskapliga namn är Cobaea scandens och den förekommer i en helt vit och en lila variant. De lila förändrar blomfärg under blomningens lopp och växlar nyans mellan ljust gulvitt som nyutslagna vidare till lila och sedan mot slutet en blåare violett färg. Växtens engelskspråkiga namn är Cathedral Bells eller Cup and Saucer Vine. Lite kul, tycker jag.

Klockrankan finns även i vitt.
Cobaea scandens ‘Alba’ heter den helvita sorten av klockranka.

Klockrankan trivs i sol till lätt skugga, men den vill gärna ha en vindskyddad plats. Jorden ska helst vara väldränerad och hållas lätt fuktig hela tiden. Plantan får lätt torkskador på bladen om den står för torrt. Man behöver inte gödsla så kraftigt, för det sätter bara fart på tillväxten och hämmar knoppbildningen. Det går bra att förkultivera sina egna plantor av klockranka. Utvecklingstiden är lång fram till blomning och fröna bör sås senast i slutet av mars för att den ska hinna blomma innan hösten.

Klockrankan har vita knoppar som småningom blir mer lila i färgen.

Klockrankan blir ca 3 meter hög i sina klängande grenar och den behöver klätterstöd för att ta sig upp. Linor fungerar bra, eller en pyramid av något slag. Men tänk på att bladmassan är riklig och växten blir ganska tung med tiden, så det får vara lite kraftigare stöd eller linor. Man kan också låta klockrankan slingra sig fram längs marken om man har plats för det. Det blir ganska charmigt.

Klockrankan trivs i soligt läge och en lätt fuktig jord.
Klockrankan tar sig fram längs marken också och täcker en stor yta per planta.

Svartögat bildar höga blomsterpyramider

Svartögat är en snabbväxande ettårig växt för blomsterkoner.

Ett par, tre meter höga blomsterkoner kan man räkna med när man sätter de små fröna av svartöga, Thunbergia alata. Fast den behöver lite hjälp i form av ett soligt och varmt läge med väldränerad jord. Du får också räkna med att behöva gödsla och vattna plantan hela sommaren för att den ska bli så pass hög. Svartöga finns i sorter med vita, gula och orange blommor. Gemensamt för dem alla är det svarta ögat. Sorten på bilderna här heter ‘African Sunset Mix‘.

Svartögat växer snabbt när den får gott om näring och en solig växtplats.

Svartögat producerar rikligt med blommor hela sommaren. Bilderna här är tagna för två veckor sedan och då var den fortfarande i full blom. Men det är en ettårig växt, så när frosten kommer är det slut. Har du inte plats i rabatten kan den också odlas i kruka eller på balkong. Tänk bara på näringskravet och att den har någon form av klätterstöd för att ta sig upp.

Svartögat finns i olika gulorange färger med svart öga.

Klematis som remonterar till hösten

Klematis som återblommar på hösten är tacksamma trädgårdsväxter.

Det är flera klematissorter som kan remontera under varma höstar. En tacksam klematis med lång blomning är den estniska sorten ‘Ruutel‘ som är en av de absolut vackraste röda sorter som finns i odling. Jackmanklematis blommar på årsskotten och kan skäras ända ner till marken om den frusit tillbaka hårt. Det gör inget, för det växer snabbt fram nya blomvilliga skott.  ‘Ruutel’ har stora blommor med lång blomningstid och ett kraftigt växtsätt. Viktigt att tänka på ifall man tänker sig placera den vid en mindre spaljé. Växten kan bli upp till 2,5 meter hög.

Rödlila blommor på klematis Ruutel i sena augusti.

En annan klematis som blommar på både fjolårsved och årsskott är den ganska pråliga sorten ‘Multi Blue’. Den är en sport av ‘The President‘, och uppvisar ibland märkliga dubbla blommor som har som en tofs i mitten, särskilt på de ettåriga skotten.

En dubblblommande klematis är sorten Multi Blue.

‘Multi Blue’ är en sort man antingen älskar eller inte attraheras av alls. Man kan beskära plantan på lite olika höjder för att få fram både tidiga och sena blommor. Fast det funkar bara i de södra delarna v landet, för i norr brukar den frysa ner helt. Och då får man bara höstblommor. Bilden nedan är också en ‘Multi Blue‘, men den liknar nog mer ‘The President‘. Men som sagt, de är nära släkt.

Blå storblommig klematis som heter Multi Blue.

 

 

Vinodling på skånsk mark

Hade nöjet att få besöka den otroligt inspirerande och hängivna vinodlaren Murat Sofrakis på Vingården i Klagshamn i veckan. Murre har hållit på med kommersiell vinodling i Skåne i 14 år nu och han lär sig fortfarande, säger han. Jag kan tyvärr inget om vinodling, så jag refererar till vad han berättade under sin engagerade vingårdsvandring.

Vindruvorna mognar längst ner på vinstocken.
Murre och hans fru odlar för närvarande ca 1,5 ha vin på mark som tidigare hyste hans fars trädgårdsmästeri. Han odlar en handfull olika sorter, men merparten av vinstockarna är den tidiga druvan Solaris. Det är en vit druva som passar bra i det nordiska klimatet. Vinodlare räknar klimat i graddagar, dvs dygn per år då medeltemperaturen överstiger +10 grader. Det är samtidigt den tid då vinplantan är aktiv.

Druvklasarna hänger från taket på växthuset.

Det finns några andra druvsorter förutom Solaris på Klagshamns vingård, men ingen annan som är så sjukdomsresistent och lättodlad. I växthusen där han drar upp nya plantor hänger en och annan blåröd druvsort, men mest vita druvor. Svavel och bakpulver är de bekämpningsmedel som används vid behov, och man har heller ingen konstgödsel, så i praktiken är det en helt ekologisk odling vi står i. Vinhäckarna är höga och välbladade än så länge. Murre påpekar att bladhöjden är dubbla måttet jämfört med i Europa. Ju mer blad man har kvar, desto mer socker produceras i druvorna. Fotosyntesprocessen i praktiken, alltså. Det är därför vi kan odla vin på våra breddgrader.

Vinrankorna är välbladade och höga, men frukten sitter längst ner.

Men överskott av blad och fruktklasar måste bort innan slutet på växtsäsongen, för att bevara kvaliteten på de bästa druvorna. 70 % av druvorna gallras bort och kasseras i Klagshamn. En del tidigt som blomklasar, sedan fortsätter gallringen hela sommaren uppifrån toppen. De klasar som sedan skördas sitter längst ner på plantan. Sidoskott tas också bort och blad som skuggas likaså. Alla blad som blir kvar ska få ljus. Så det blir ett evigt plockande.

Nysatta vinstockar växer än så länge glest.

Vad gäller jordmån som lämpar sig för vinodling säger Murre att det inte spelar så stor roll. Jorden slår igenom i vinet förstås, men det är också hela charmen. Ett högt pH ger en frisk vinsmak. Allt utom ren myrmark eller vattensjuk jord duger att odla vin i. En lerjord ger bättre smak och kvalitet på druvorna, men bidrar till mycket ogräs. Sandjord är lättarbetad och värms upp tidigare på våren, men måste tillföras humus. Denna vingård har till största delen lerjord med iblandad flinta, men med några sandfickor i den övre delen av odlingen. Murre gödslar med tång, stallgödsel och poppelflis.

Ljusgröna blad indikerar kvävebrist i slutet av raderna.

Ogräset är viktigt att hålla efter, då det drar mycket näring och kan skugga plantorna. Även gräsmattan måste man hålla efter och helst ha en rejäl spalt bar jord fram till första plantan i varje rad. Murre visar på att bladverket på den yttersta plantan lätt blir lite ljusgrönt av kvävebrist (se bilden ovan) då gräset tar mycket.

Klagshamns Vinodling planerar att skörda årets druvor i slutet av september, då medeltemperaturen ligger på 8-10 grader. Man strävar efter att plocka alla 6500 plantor på en dag. Därefter körs frukten till en annan vingård där pressningen och vinmakeriet tar vid. Och ett par år senare kan man slutligen bedöma arbetet i form av färdigt, buteljerat vin.

Blyga klockor och fluffiga fröställningar

Klematis är mycket mer än bara ‘Jackmannii’. Den blå rikblommande superklematisen är säkerligen den allra vanligaste inom sitt släkte, men det finns mängder av mångsidiga klättrare inom de olika klematis-grupperna. Många gånger är de som allra vackrast när man blir överraskad av att se dem där de växer, på platser där man inte hade förväntat sig att hitta dem.

Vitblommande, svagväxande klematis, troligen ur Montan-gruppen.

Mina favoriter är så många, men de som växter slingrande uppför ett knotigt gammalt träd är oftast de käraste. Då befinner de sig i ett riktigt sammanhang, med ett växtsätt som är anpassat till den gamla trädgårdsmiljön. Släktet klematis är stort – det består av ett par hundra arter och former, och därtill kommer ett par tusen hybrider, både stor- och småblommiga, som tagits fram av entusiastiska klematisodlare. Blomformen är enkel eller dubbel, hängande i klocka eller platt och vidöppen mot besökaren. Det finns också många klematis som doftar underbart starkt och gott.

Ulliga fröställningar förekommer på vissa vilda clematis.

Det är lätt att förföras av stora, pråliga blommor, men glöm inte bort att titta in i den småblommiga klockan eller det ulliga fröhuvudet med sin rufsiga höstperuk. Många arter är utomordentligt härdiga och går att odla ända upp i norr. Men det finns också känsliga sorter som inte överlever den nordiska vintern, utan måste övervintras frostfritt i uterum.

Doftande skogsklematis är en starkväxande lian med små, vita blommor.

Clematis vitalba, skogsklematis, (bilden ovan) kan växa förvildad i Skåne. Den har långa, sega lianer till grenar, som med stor växtkraft väver in andra växter eller gammalt bråte. Det duger inte med en järnspiral/klätterväxtställning för att härbärgera den. Minst ett stort träd eller kraftigt staket ska man ha för att den inte ska välta allting. Rankorna blir lätt 10 meter långa. Blommorna är små och nästan inte klematislika, de doftar ljuvligt och blommar från juli till hösten. Därefter sätter den vackra fröställningar.

Klematis kan krypa längs marken eller svinga sig i träd.
‘Love Child’ är en ljust gul klematis som härstammar från Korea.

Klematis är inte krångliga växter. De anspråkslösa vildformerna behöver du knappt beskära, utom när de vuxit sig alltför risiga, och de är rätt så tacksamma för de flesta ställen där du placerar dem. Fast helst vill de inte stå upp mot heta husväggar. Där blir det alltför torrt för rötterna. En halvskuggig plats är oftast bäst. Kalkhaltig, kraftig jord passar de flesta, gärna kompostblandad. Vattna sedan regelbundet den första sommaren efter att du planterat din nya klematis.

Blyblomman är en vanlig trädgårdsväxt i medelhavsområdet

Blyblomman är en rikblommande medelhavsväxt med en stor växtkraft.
Blyblomman finns i ljusblått och vitt.

Blyblomman kan man ibland hitta som krukväxt hos oss, även om jag misstänker att den var vanligare förr. Det är en vanlig rabatt- eller häckväxt i varmare klimat och fyller även en funktion som fågelgömsle. I sin bäst tillväxt blir den upp till 3-4 meter hög och lika bred. Jag har sett den användas som klippt häck, som marktäckare och som klättrande mot staket. Blyblomman svarar bra på klippning och formar därför lätt täta häckar. Den är vintergrön och blommar under en lång säsong med sina ljusblå blomsterskyar.

Blyblomman är en vacker medelhavsväxt som kräver frostfri förvaring över vintern.

Som de flesta andra Medelhavsväxter så tål blyblomman inte frost och hos oss odlas den främst i uterum eller som krukväxt som får stå ute under sommaren och sedan förvaras frostfritt över vintern. Den vill inte torka ut, så regelbunden vattning måste man komma ihåg. Blanda gärna citrusgödsel i vattnet, så får växten just de näringsämnen som den längtar efter. Man kan gärna plantera blyblomman i citrusjord också, men vanlig krukväxtjord tror jag fungerar bra det också.

Det finns bara ett problem och det är att jag samlar på mig på tok för många medelhavsväxter som kräver svalt och ljust vinterförvar. Det finns liksom inte plats. Hade behövt ett eget orangeri snart!

Piprankan – långsam i starten, men sen tar den fart

Piprankan är en kraftig klängväxt som blir upp emot 7-8 meter hög.

I den lilla trädgården kan du skapa effektfull, avskärmande grönska genom att plantera klätterväxter mot en vägg, plank, pergola eller annat klätterstöd. Piprankan, Aristolochia macrophylla, är en kraftig klängväxt med stora, mattgröna blad som ger ett närmast tropiskt intryck. Den täcker effektivt mindre vackra byggnadsdelar när den väl har etablerat sig på platsen.

Piprankan klär in stolpar och verandatak när den väl kommer igång att växa.

Allra bäst trivs piprankan i mullrik, fuktighetshållande jord på en halvskuggig plats. Men den är ganska anpassningsbar och därför ser man den ibland stortrivas i både full sol och på sandjord. Men det kräver nog lite handlag hos trädgårdsmästaren. Växten härstammar från Nordamerika och kallas där för pipevine.

Piprankan har en pipformad blomma i början av sommaren.

Pipan, som växten fått sitt svenska namn ifrån, är själva blomman. Den kan man se om man gräver lite bland bladen i början av sommaren. Där hänger den gömd för nyfikna blickar. Det är en säregen, illaluktande blomma som ibland ger upphov till en gurkliknande frukt.

Piprankans blad är hjärtformade och stora. För att de inte ska blåsa sönder ska växten planteras i någorlunda skyddat läge. Eftersom den inte klättrar på egen hand bör du leda den upp med vajrar eller andra stöd. På hösten kan man få en vackert spräcklig höstfärg innan bladen ramlar av.

Om hösten färgas piprankans blad i ett nätformigt brunt mönster.

Klängande kaprifoler räddar tråkiga staket

Blomsterkaprifolen är rikblommande med god doft.

Blomsterkaprifolen Lonicera x heckrottii är en svagt klängande buske som inte blir mer än 3-4 meter hög. Därför är den ganska lätt att hålla i schack i trädgården. Annars blir många kaprifoler med tiden jättehöga och risiga och de är svåra att beskära utan att man drar ner hela växten från stödet. Lite hjälp med att klättra får du räkna med att den behöver, men kommer den bara igång och hittar ett plank, pergola eller spaljé brukar den finna vägen upp sen.

Blomsterkaprifolen har klängande grenar och en långvarig blomning.

Blomsterkaprifolen är mycket blomrik och slår ut redan i juni och blommar sedan på ända in i september månad. Blommorna är behagligt gulröda, utan att vara för påträngande färggranna. De doftar mycket gott och lockar till sig mängder av insekter.

Blomsterkaprifoler behöver hjälp med att klättra mot staket eller pergola.

Plantera gärna din blomsterkaprifol i djupmullig och fukthållande jord. Den är inte så kinkig för övrigt och klarar såväl ljusare som halvskuggiga lägen. Däremot blir det ingen blomning om läget är alltför skuggigt.  Många kaprifoler samlar på sig löss, larver, mjöldagg och andra odjur, men L. heckrottii är ganska sund.