Anspråkslösa Albarosor väcker begär

Rikblommande albarosen Mme Plantier

Klart vi ska ha minst en albaros i trädgården! De är så lättodlade att de knappt är till något besvär alls. Mager jord och knapp vattning. Dessutom är de i regel väldigt friska sorter. Jag har svårt att välja en vinnare bland dessa skönheter. ‘Félicité Parmentier’, ‘Great Maidens’s Blush’, den älskvärda ‘Minette’ som ibland regnar bort samt ‘Königin von Dänemark’ är alla mycket odlingsvärda. De bildar resliga buskar och har en angenäm doft.

Mme Plantier trivs även i norrläge

Fast favoriten bland alla är nog ändå ‘Mme Plantier’. Den har ett kraftigt växtsätt och bör helst bindas upp. Kan till och med användas som klätterros. Eftersom den är skuggtålig duger även norrsidan. Och det är ju bra med tanke på de ljusa blommorna. Rosorna är medelstora och välfyllda, krämvita och har en stark och söt doft. ‘Mme Plantier’ blommar mycket rikligt i närmare en månads tid.

Rosen ‘Quatre Saisons’ blommar om och om…

Höstdamascenerrosor är en liten grupp gammaldags rosor som på latin heter Rosa x damascena bifera. De har sitt ursprung i damascener, men skiljer sig från dessa genom sin remonterande blomning. De är ganska upprättväxande och har styva grenar och små taggar.

Fluffig, halvöppen blomma hos 'Quatre Saisons'

‘Quatre Saisons’ är möjligen identisk med den Rose de Paestum som den romerske diktaren Vergilius beskrev redan år 50 f Kr. Blommorna är fyllda och ljusrosa till nästan vita i de yttersta kronbladen. Den blommar rikligt från slutet av juni till början av augusti och blommar därefter om en gång till under hösten. Blommorna har en vidunderligt stark doft och passar att göra marmelad samt rosvinäger.

Höstdamascenerna är lättodlade, bara man ger dem en bra, näringsrik jord och solig växtplats. Vissna blommor klipper du bort för att gynna nästa blomflor. ‘Quarte Saisons’ är en relativt frisk ros som inte drabbas så lätt av mjöldagg och därför tycker Greenspire trädgårdskonsult den är ett utmärkt val för historiska parker och trädgårdar.

Rosa gallica, den äldsta kända rosen

Letar du efter den ultimata buskrosen tycker jag absolut du ska överväga att plantera en grupp Rosa gallica ‘Versicolor’ (tidigare R. mundi). Den är en mutation av den magentafärgade R. gallica och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Gallica-rosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Säkert mycket pga att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De fordrar endast lite näring och kräver ingen uppbindning, bevattning eller vintertäckning. Satsa på en gallica alltså.

Den oemotståndliga polkagrisrosen

Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda gallicarosor. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft. Och det är en viktig parameter att ta hänsyn till när man som trädgårdsdesigner väljer rosor. Klart att de ska dofta!

Min solklara favorit i denna grupp är den randiga ‘Versicolor’, som ibland kallas polkagrisros. Den blir ca 1,2 meter hög och lika bred. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Liksom de flesta buskrosor kan den bli lite kal nertill med åldern och därför samplanterar jag den gärna med en halvhög perenn, t ex lavendel, nepeta eller en näva. Tre arter med likartade krav på växtplatsen som rosen.