Paradisblomster är en härlig annuell

Den resliga Cleome hassleriana, paradisblomster, har ett grandiost växtsätt, men kräver mycket värme. Växten härstammar nämligen från Brasilien och Argentina och infördes till Europa vid förra sekelskiftet. Det är en av mina absoluta favoriter bland annuellerna fast den kräver lite extra möda att odla fram. Cleome förkultiveras från mars månad och bör stödjas upp eftersom den kan vara lite ranglig. Plantan blir lätt en meter hög.

Lite taggig och rank, men väl värd odlarmödan är paradisblomster

Hela växten är hårig och lite klibbig och avger en angenäm doft. Den har taggar i bladfästena och en luftig blomställning som inte liknar någon annan växt. Jag blandar gärna in den i rabattdesignen där den kan få lite stöd av sina grannar. Färgsortimentet ligger i nyanser mellan rosa-lila-vitt så den passar in på många ställen. Tänk bara på att jorden måste vara välgödslad, varm och väldränerad. Vattnas ofta då den växer som en raket.

Växtkomposition med färg – vita blommor

Vi har alla olika utgångspunkt när vi komponerar rabatter och sätter ihop färg och form till en helhet. Älsklingsblommor, älsklingsfärger, blomster vi minns från barndomens somrar osv. Det mesta går an om man begränsar sig till bara några kulörer åt gången. Ska man vara riktigt krass så är två färger tillräckligt, plus grönt, säger de flesta trädgårdsdesigners. Kanske är tomten så stor att du kan hålla olika färgskalor i olika delar av trädgården om du har svårt att släppa någon favorit.

Hur du än gör så är mitt första råd att låta platsen stå för det grova urvalet. Ljus- och fuktförhållanden kan man sällan påverka i någon större grad, därför bör man inordna sig efter platsens förutsättningar. Soliga lägen är som gjorda för varma rödgula nyanser och i halvskuggiga rabatter framhävs kalla vita och blå färger bäst. 

Ramslöken är en lundväxt med doft av gräslök

Vitt passar med de flesta färger, men gör sig extra fint ihop med pasteller. Vitt är sällan rent vitt, utan har ofta en anstrykning åt gult, rosa eller blått. Tänk på att matcha vita blommor med rätt färgton, annars kan det vita upplevas smutsigt. Placera gärna vita blommor i skuggigare lägen av tomten eller rabatten då de lyser upp en mörk hörna särskilt kvällstid. En mörk bakgrund framhäver vita blommor. Grönt är särdeles lyckat i kombination med vitt.

Så fräscht med blå och vita stora blåklockor

Vita tulpaner ihop med frodiga gröna eller variegerade blad är väldigt läckert. En smakfull kombination i lite fuktigare läge är vitblommande stor blåklocka ihop med svagt rosa stjärnflocka. Vit höstflox tillsammans med mellanblå höstvädd är också underbart fräscht.

Chatsworth House Garden

Slottet Chatsworth ligger vid staden Bakewell i Derbyshires böljande kulliga landskap. Slottet byggdes på 1600-talet och den nuvarande parken härstammar till största delen från 1700-talet. Därtill kommer en ca 100 år yngre “finpark”. Vatten är en viktig beståndsdel i parken, i form av fontäner, vattenfall, dammar och naturligtvis floden Derwent som slingrar sig i sin av Capability Brown omdragna fåra.

Idegranslabyrinten med silverpäron som mittpunkt

Annars är nog den välklippta labyrinten av Taxus det jag minns bäst från parken. Labyrinten visas bara några dagar per månad, oftast söndagar, så kolla upp det innan du åker så du inte blir besviken. I övrigt rymmer parken ett imponerande arboretum, en azaleadal och en vacker rosenträdgård. En av alla inblandade trädgårdsdesigners Joseph Paxton, uppförde ett enormt växthus som tyvärr inte längre finns kvar. Under första världskriget blev det alltför kostsamt att underhålla och värma upp det och alla de exotiska växterna dog. På 1970-talet byggdes ett nytt växthus i modern stil (lite väl modernt för den platsen i min smak) som är öppet för besökarna.

Chatsworth House sett tvärs över floden Derwent

Slottet Chatsworth har varit inspelningsmiljö för flera långfilmer de senaste åren. Bl a stod det för Mr Darcys hem i filmen Stolthet och fördom. Slottet är fortfarande privatägt och residens för Duke och Duchess of Devonshire. Huset och parken är öppna för allmänheten. Man håller många evenemang för hela familjen, inte minst en tredagars fälttävlan i maj månad. Läs mer om vad stället erbjuder som besöksmål på Chatsworths hemsida.

Om jag någonsin åker till Japan

Andlöst vackra Sfera Building i kvällsbelysning
Perforerad plåt smyckar fasaden på Sfera Building

För mig finns det två orsaker att åka till Japan. För det första Sfera Building. Jag blev fullständigt förälskad i Sfera Building i Kyoto när jag hörde Eero Koivisto berätta om hur de gick tillväga när de ritade byggnaden. Arkitektgruppen Claesson Koivisto Rune alltså, som ritade kulturhuset som stod klart 2003. Med ytterväggar i perforerad plåt som ger trädkänsla både ute och inne samtidigt och under hela dygnet. Fullständigt genialt och osannolikt kreativt och jag älskar det!

Det andra är Kojimachi Kaikan hotell i Chiyoda i Tokyo. Trångt placerat mellan andra byggnader, men med en andlöst vacker bakträdgård och trädgårdsterrass på fjärde våningen som skulle vara värd halva resan. Trädgården är designad av Shunmyo Masuno som har en udda kombination, präst och trädgårdsdesigner på visitkortet. 

God jul alla mina bloggläsare!

Hotell Kojimachi Kaikan, Tokyo

Sissinghurst Castle Garden – berömd och avgudad

Vita Sackville-Wests trädgård Sissinghurst i Kent är antagligen en av de mest kända i hela Europa. Jag har haft förmånen att besöka den två gånger, i juli och september, och båda gångerna blev jag överförtjust. Det strömmar till besökare i alla väder trots att man för att begränsa antalet trampande fötter både satt ett högt inträde och småsnåla öppettider.

Sissinghursts vita trädgård

Vita och hennes man Harold köpte stället 1930 och även deras goda vän trädgårdsdesignern Sir Edward Lutyens hjälpte till med formgivningen. Trädgården delades in i olika rum som färgsattes med några få färger per rum. Mest känd är nog den Vita trädgården, men det finns gott om färgexplosioner i andra delar av parken. Rosor, perenner, friväxande ängar och exemplariskt välskötta häckar är nog det jag tänker först på, förutom den vita trädgården.

Vitt är inte bara vitt, för då vore det ganska ointressant. Vitt inbegriper silver, ljusgult, till hösten lite rostbrunt, dekorativa bladverk och mycket rumsbildande häckar, spaljéer och pergolor. Kombinationer som vita riddarsporrar, Artemisia och Lilium regale får hjärtat att ta extra skutt och man blir alldeles knäsvag. Det måste vara enormt skötselkrävande att underhålla denna skönhet, men får du någonsin en chans – åk dit!

Rosor innefattade i strama buxbomshäckar

Efter Vitas död övergick parken snart i National Trusts ägo. Ekonomiska svårigheter gjorde att det blev omöjligt att behålla den i familjens ägo. Men å andra sidan har den bevarats och förädlats väl och bjuder på underbara trädgårdsupplevelser för alla “hortogalningar”. Läs om parken hos National Trust. Öppet hela säsongen, men stängt under vintern.

Stowe – gudomliga tempel i milsvid park

Tänkte skriva en serie betraktelser från minnesvärda parker som jag besökt i Europa. Trädgårdslandet nr 1 är givetvis Storbritannien och de flesta trädgårdarna kommer att komma därifrån. Den viktigaste parken för mig är Stowe där jag jobbade sommaren 1996.

Två symmetriska tempel Lake Pavilions vid Octagon Lake

Stowe Landscape Gardens, som är den största och viktigaste landskapsparken i England, ligger strax norr om den lilla staden Buckingham. Den byggdes under ca 30 år i mitten av 1700-talet. Flera kända trädgårdsdesigner och
-skapare har varit inblandade i uppbyggnaden av Stowe, däribland Charles Bridgeman, William Kent och “Capability” Brown.

Palladian Bridge och sikt upp mot Cobham Monument och Gothic Temple

Stowe grundar sig på naturens egen skönhet och innehåller inte några blommor i vanlig mening. Det enda jag kunde se var lite krolliljor och digitalis som antagligen var självsådda. Istället var det element som böljande gröna ängar, träddungar (clumps), sjöar och olika tempel som samspelar i ett storslaget sceneri. Allting noggrannt regisserat med siktlinjer och döljande dungar. Man vandrar genom ljus och skugga och kan utan tvekan fördriva en hel dag om man ska uppleva allting. En karta eller framförallt guidebok rekommenderar jag att du köper eftersom mycket av den mytologiska och politiska bakgrunden går en förbi annars.

Chefsträdgårdsmästaren bodde i västra benet och volontärerna i östra

Elysian Fields, Temple of Concord and Victory, Palladian Bridge, Temple of Venus och förstås Corinthian Arch (triumfbågen där vi frivilligarbetare bodde) är några av mina käraste byggnadsverk i parken. Ett rum på varje våningsplan i triumfbågen och den som kom in sist fick flytta högst upp. Sen flyttade man neråt plan för plan varje gång någon flyttade ut och slapp därmed de tröttsamma knarrande trapporna om man var tvungen att gå på toa mitt i natten! (Fönstren sitter på kortsidorna.)

Stowe förvaltas idag av National Trust som med hjälp av donerade medel varsamt renoverar strukturer och byggnadsverk. En pojkskola fungerar i huvudbyggnaden och en golfbana är förlagd i de västra delarna av parken. Årets största evenemang är “Music and Fireworks”-festen som lockar massor av besökare till picknick i parken. Parken är öppen året om. Läs mer på The National Trusts hemsida.

Rosa gallica, den äldsta kända rosen

Letar du efter den ultimata buskrosen tycker jag absolut du ska överväga att plantera en grupp Rosa gallica ‘Versicolor’ (tidigare R. mundi). Den är en mutation av den magentafärgade R. gallica och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Gallica-rosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Säkert mycket pga att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De fordrar endast lite näring och kräver ingen uppbindning, bevattning eller vintertäckning. Satsa på en gallica alltså.

Den oemotståndliga polkagrisrosen

Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda gallicarosor. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft. Och det är en viktig parameter att ta hänsyn till när man som trädgårdsdesigner väljer rosor. Klart att de ska dofta!

Min solklara favorit i denna grupp är den randiga ‘Versicolor’, som ibland kallas polkagrisros. Den blir ca 1,2 meter hög och lika bred. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Liksom de flesta buskrosor kan den bli lite kal nertill med åldern och därför samplanterar jag den gärna med en halvhög perenn, t ex lavendel, nepeta eller en näva. Tre arter med likartade krav på växtplatsen som rosen.

En härlig liten fickpark

Formella trädgårdar är strikt och symmetriskt uppbyggda, men behöver inte upplevas som stela trots det. Jag har som trädgårdskonsult en stor förkärlek för den återhållsamma skönheten istället för det ohämmat exploderande blomsterhavet. Samstämda färger ger en lugn stämning och används ofta inom trädgårdsdesign. Repetitionen och symmetrin påverkar också tempot. I förslaget här intill på en formell radhusträdgård har jag utgått från en liten, rektangulär yta på blott 7,5 x 11,5 meter. De boende ville ha en lättskött trädgård som bjuder på stora upplevelsevärden. Den stora fördelen med den formella stilen är att man kan leka med skalan både uppåt och neråt. En mittaxel delar in trädgården i en vänster och en höger halva som är spegelvända.

Skissförslag formell trädgård

Jordmånen är näringsrik och fukthållande, och själva trädgården ligger på sydsidan av ett äldre radhus. Ytan är indelad i tre trädgårdsrum för att ge en illusion av en mycket större trädgård. Klippta häckar av idegran ramar in hela trädgården och delar av de tre rummen. Det första rummet har en cirkelformad gräsyta med ett solur i centrum. En låg infattningshäck av buxbom kantar gräsytan. Mellan häckarna finner vi en plantering med den vitblommande buskrosen ‘Schneewittchen’ och gracila pärlbuskar. Det mellersta rummet omfamnas av fyra stycken körsbärsträd med strikt sammanhållen krona. Här spelar perennerna rollen med rikliga fång av vita, liljeblommande tulpaner i försommartid. Det tredje rummet ligger något upphöjt och har en mörkare bakgrund av lagerhägg, som med sina breda, blanka blad reflekterar ljuset som silas genom robinians kronor. Här ligger en liten sittplats. Doftande pioner och flox samsas med silverax och massor av lökväxter i markskiktet.

Ett litet stycke woodland i Skåne – trädgårdsdesign

Ett woodland präglas av en växtlighet i flera olika lager – överståndare i form av rejäla träd, mellanskiktet av låga träd och stora buskar, sedan lägre buskar och underst perenner och lökväxter. Lökarna blommar om våren innan krontaket av de lövfällande större växterna bildat ett skuggande skikt. För att åstadkomma ett så naturligt resultat som möjligt skall alla skikt läggas in nonchalant informellt som om de hade kommit dit av dem själva. 

Detta woodland har en stomme av äldre träd i kanterna av planteringen. Ask, hägg, klibbal och lärk samt fläder och katsura bildar konturerna. Längs södra kanten ringlar dessutom en större bäck som tillför miljön den nödvändiga fuktigheten. I de övriga sidorna begränsas planteringen av gräsmatta. Jorden är humusrik lerjord, rätt kalkrik sådan, och har tidigare varit skogsplanterad.  

Artvalen grundar sig på befintliga förhållanden och på en önskan att få vacker vårblomning av tibast, körsbär, häggmispel och doftolvon liksom eldiga höstfärger från rödek, häggmispel och körsbär. Örtskiktet av perenner ger en varierande struktur och blomning i olika vita-rosa-ljuslila färger. Större perenner planteras i solitärgrupper och omges av lägre mattbildande arter. Tanken är att bestånden så småningom ska sluta sig helt för att förenkla skötseln. Marktäckningen mellan växterna och i gångarna består av barkflis.