Gräslökstuvan är den första som vaknar i mitt kryddland om våren. De första stråna smakar så underbart gott efter en lång vinter. Inga problem med odling. Detta torde vara den optimala nybörjarväxten. Det finns knappt någon risk att misslyckas. Om man inte vattnar ihjäl den förstås.
Gräslöken trivs i både sol och halvskugga. Den vill ha gott om näring och regelbunden vattning eftersom tillväxten är så kraftig. Du kan enkelt skörda flera gånger under säsongen genom att klippa ner plantan. Spara några strån så kommer den snabbt igen. Eftersom blomningen är så dekorativ så sparar jag gärna åtminstone en planta så den får blomma. Därefter klipper jag ner och börjar om igen.
Gräslökens lila blommor passar som dekoration i sallader
Gräslök förvaras bäst i frysen, nedklippt i små bitar i burk eller plastpåse. Det är en klassisk kryddväxt som passar till det mesta istället för lök, men framför allt till fiskrätter, i kalla såser t ex i gräddfilsås till sillen eller bakad potatis. Gräslök ingår tillsammans med persilja, dragon och körvel i den franska kryddblandningen fines herbes. Du kan också dekorera sallad med blommor av gräslök. De är fullt ätliga och ger en vacker färgkontrast till gröna blad.
Citronverbena är en flerårig buskliknande kryddväxt med starkt citrondoftande, smala blad. Till skillnad från många andra kryddörter behåller den både smak och doft som torkad. Den används i doftpotpurri, som te mot förkylning och mot matsmältningsbesvär, i bakverk, som smaksättare i vattenkaraffen samt i kyckling- och fiskrätter. Men dosera försiktigt, för den är stark. Och hacka bladen fint då de är ganska sega.
Bästa placering för citronverbenan är i kruka eller i en varm bänk. Ju varmare växtplats, desto större blir plantan. I Sverige vanligen 70-100 cm, i hemtrakterna upp till 4 meter. Den vill ha mycket vatten och måttligt med näring.
Du måste ta in och förvara plantan frostfritt över vintern eftersom citronverbenan härstammar från varmare trakter i Sydamerika. Ett ljust, svalt fönster med temperatur under 14 plusgrader och sparsam vattning blir bra. Men kolla upp den regelbundet, för den drar lätt till sig löss och spinn. Bladen trillar oftast under vintern, men det kommer nya nästa vår. Klipp gärna in den innan du planterar ut den så blir växten inte så spretig, utan får en vackrare form.
Hade maximal utdelning på årets sådd av squash. Det kommer att bli problem, det inser jag nu när jag ser hur de frodas i grönsakslandet. Jag sådde 6 frön inomhus i krukor och tänkte att ett par av dem nog inte gror. Blir det fyra plantor så kanske jag kan ge bort två. Ett par plantor räcker nämligen mer än väl för att hålla min matlagning fullt fokuserad på vad roligt man kan göra av squash. Det brukar bli tärnat i pastasås med ädelost, grädde och vitlök, stekt och panerad med ägg och vetemjöl till olika slags rätter, riven i muffins bara för att nämna några exempel. Favoriten är mycket enkel: tärnade bitar steks snabbt i en varm panna med olivolja och sedan pressar jag över lite citronsaft och ringlar över flytande honung. Lite salt och peppar, persiljeklipp och sedan har du en delikat varm sallad till både kött och fisk.
Honblommor på squash
Squash eller zucchini, som den heter i Italien, är en snabbväxande grönsak som kräver en varm, lucker och näringsrik jord. Du kan mycket väl odla den på komposthögen som vilar över sommaren. Blanda in gott om stallgödsel i jorden redan innan plantering. Komplettera sedan med gräsklipp eller benmjöl under säsongens gång. Och glöm inte bort att vattna rikligt. Precis som sin släkting gurkan består ju pumporna mestadels av vatten. De får alltså inte torka ut för att bära rikligt med frukt.
Zucchinin har skildkönade blommor och för att befruktas behöver de hjälp av insekter eller människan för att överföra pollen från han- till honblomman. Är det kallt och regnigt kan du hjälpa till med befruktningen. Bryt av en hanblomma (sitter på smalt skaft) och för in den i honblommans gap (har en förtjockade stjälk med fruktämne precis bakom blomman) så att de nuddar varandra. Låt den ligga där en dag eller två så förs pollen över till pistillen. Sedan tar det inte många dagar innan du kan skörda de första frukterna. Allra godast är de vid en längd av 10-15 cm. Ju mer och yngre pumpor du skördar, desto fler blommor sätter den. Numera finns även självpollinerande sorter där man slipper vara pollenbärare.
Squash har sällan några angrepp av skadegörare. Får den bara tillräckligt med vatten hålls också mjöldaggen borta. Är det regnigt och kallt väder kan det bli röta i blomämnet i spetsen av frukten. Plocka därför bort utblommade blommor så de inte ligger kvar som blöta vantar i fruktänden.
Doft är viktigt i trädgården. Jag kan bli så besviken om jag ser en utsökt välformad ros eller läcker pion som saknar doft. Klart blommorna ska dofta! Så vanligen är det ett av kriterierna på topp 3 när jag väljer växter till min egen trädgård. Bland sommarblommorna fastnar jag naturligtvis för narcisstobaken. Den är vit, vacker och rejäl. Andra viktiga egenskaper alltså. Den blir en ganska gles planta som kan behöva bindas upp för att inte blåsa omkull. Narcisstobak självsår sig lätt med miljoner små pyttefrön, och hos mig dyker den upp år efter år i andra blomkrukor och i grusgången längs husväggen. Lite senare i blomningen då än köpta plantor, eftersom den börjar från noll på våren. Men när väl den första bladrosetten börjat växa till sig går det fort. Växten doftar om kvällen och natten, så glöm inte bort att gå ut och sniffa i skymningen!
Heliotropen går i blålila färgskalan och fungerar bra som en mörkare bas i krukplanteringar. Den har ett kompakt växtsätt och lite skrynkliga mörkgröna blad. Heliotrop är långsamväxande och kräver en lång förkultivering, så det är inget jag skulle börja föröka på egen hand. Köper gärna in snygga plantor istället
Heliotrop samplanterad med bl a rabatteternell och rosenskära
och kan då njuta av vaniljdoften redan från början. Heliotropen kommer från Sydamerika och kräver mycket sol för att blomma fint. Glöm inte bort att vattna ofta eftersom plantorna skrumpnar lätt. Heliotropen har svårt att komma igen efter att ha torkat ut.
En tredje favorit bland ettåringarna är tveklöst luktärten. Den finns i mängder av färgställningar och du kan gladeligen förköpa dig på frön via engelska postorderfirmor. Jag njuter alldeles speciellt av den vilda luktärten som härstammar från Sicilien. Den blir lite mindre och är inte så vild i växtsättet, men doften är fördubblad mot vanliga luktärter. Blomfärgen är en kombination av rödlila-blålila. Eftersom den är en vildsort så kan du ta tillvara på egna frön och så ut nästa år. Den är bäst att förkultivera inomhus och passar bra att så i gamla toapappersrullar. Blötlägg fröna ett dygn innan sådd så gror de bättre. När plantorna blivit ca 5 cm höga och frostrisken är över kan du plantera ut dem mot en wigwam i pil eller annat tätt växtstöd.
Alla växter behöver näring och vatten. Den mesta näringen tas upp via rötterna från jorden. För att få en god skörd eller en riklig blomning behöver jorden tillföras näring i någon form. Naturgödsel eller mineralgödsel – det är upp till dig att välja. Naturgödsel som stallgödsel och kompost har sitt ursprung från växter och djur. Det har oftast en något långsammare effekt, men tillför jorden viktigt mikroliv och gör den lucker. Mineralgödseln är industriellt framställd och har en mer snabbverkande effekt. Det behövs inte lika mycket för att nå samma gödslingsresultat, men den strukturförbättrande bieffekten som naturgödseln har får du inte. Fördelen är att du kan läsa på förpackningen exakt hur mycket av de olika näringsämnena som ingår. Du kan även kombinera de båda typerna om du vill. Effekterna tar inte ut varandra.
Använd alltid handskar då du sprider kornad gödsel
NPK är ett begrepp som står för kväve, fosfor, kalium. De är växternas viktigaste byggstenar och dessa näringsämnen ingår i olika förhållanden i olika gödselpreparat. NPK 11-5-8 betyder att gödselmedlet innehåller 11% kväve, 5% fosfor och 8% kalium. Kvävet ger snabb tillväxt hos t ex bladgrönsaker, medan fosfor och kalium är viktigt för blomning, fruktsättning och härdighet. Genom att välja gödselmedel med olika näringssammansättning till olika växter kan man optimera effekterna. Det finns mängder av olika gödselpreparat i handeln, men förakta inte gratis stallgödsel och vanligt gräsklipp från gräsklipparens uppsamlare. Det är prima jordförbättring och helt naturligt, men du får räkna med att det ofta kommer lite ogräs på köpet.
Bärbuskar, prydnadsväxter och perenner behöver mest näring innan midsommar. Gräsmattan och grönsaksodlingen vill hellre ha en jämn tillförsel under hela säsongen. Kväverika medel ges alltid i början av säsongen och extra kalium på sensommaren. Gödsla helst i samband med regn eller vattna då du har gödslat. Vattnet hjälper näringen att smälta och nå ut till växternas rötter.
Eftersom bärbuskar som hallon och vinbär inte alltid är så starka i sitt grenverk behöver de stöd för att inte lägga sig längs marken. Hallon är även känsligt för stark blåst och regn så ett stabilt växtstöd behövs senast andra året efter plantering då plantorna sätter bär. Vinbär och krusbär odlas ofta i gräsmattan och då blir det arbetskrävande att klippa gräset utan en medhjälpare som håller uppe grenarna vid klippning runt busken. Dessutom mognar bären jämnare då alla grenar får sol även på undersidan. Inte helt oväsentligt är heller att bären blir renare och lättare att plocka när de kommer upp en bit från marken.
Hasselfors färdiga kit buskstöd att lägga ihop
För vinbär och krusbär behöver du fyra hörnstolpar, i form av rundvirke eller fyrkantiga pålar. Ta minst 60 cm höga stolpar som du kan slå ner stadigt i marken. De fyra hörnstolparna sammanbinds av fyra ribbor 75-80 cm långa. Traditionellt har klena, barkade granstörar ofta använts eftersom de är rätt så hållbara. Hörnstolparna spetsas i nedre änden och slås ner med slägga. Fäst sedan ribborna uppe på stolparna. Vill du ha vackert designade bärbuskstöd så finns det en snygg modell hos Hasselfors. Runda, svartbetsade stolpar och ribbor som monteras utan spik. Istället träs ribborna genom färdigborrade hål i stolparna. Enkelt att åstadkomma själv också med rundstav och borrmaskin.
Hallonhäcken stöds upp med T-formade stöd i ändan av raderna. Spänn sedan upp metalltråd eller fäst ribbor mellan T-stöden. Håll skotten innanför trådarna och klipp bort alla andra skott som växer utanför raden. Är hallonhäcken väldigt tät kan du gallra ur den till ca 15 skott per löpmeter.
Har du väl fått in myntan i trädgården en gång så blir du knappast av med den. Det är ett aggressivt släkte som gärna sprider sig med långa rötter. Vill man hålla den på plats så är en nergrävd spann utan botten det bästa sättet att begränsa spridningen i ditt kryddland. Det finns ett otal sorter av mynta som alla är lika lättodlade. Väldränerad jord funkar bäst, men den verkar även hålla till godo med lerjord sålänge den inte är helt uttorkad. I alla fall växer den bra hos mig. Soligt till halvskuggigt läge duger och den kryper gärna vidare under buskar mot nya mål.
Jag brukar torka bladen till te som smakar gott både sommar som vinter. Myntate sägs lindra bullriga magar och så ger det ju en så fräsch smak i munnen. Passar därför bra efter en tung måltid. Den vanliga grönmyntan blir bra, men prova även äppelmynta som har en smak av äpple ihop med den friska mintsmaken.
Med krukor ordnar du en snabb förändring och prydnad på terrassen och vid entrén. Krukor är det enda sättet att odla om du bor med balkong. Utbudet av ettåriga blommor och perenner som passar för krukodling är stort och numera finns det massor av varianter på vackra krukor. Och varför inte odla grönsaker eller kryddörter i kruka.
Gamla kastruller och bunkar blir fina krukor, men slå hål i botten för dräneringen!
Kruksäsongen är lång. Den startar med julrosor och lökväxter under tidig vår. Sedan följer penseér och påskliljor tills det blir dags för sommarblommor. Sist på hösten byter vi till ljungväxter, gräs och perenner med vackra blad och till jul kanske några barrträdskvistar piggar upp och ger struktur. Krukplantering ger också möjligheten att experimentera med nya sorter och spännande färgkombinationer. Passar en växt inte in är det bara att byta plats på den.
Du kan utnyttja det mesta i krukväg, men om krukan ska stå ute även vintertid bör den vara frostsäker. Tänk på att vatten spränger, så vattenfyllda kar bör tömmas inför vintern. Trätunnor, pilekorgar, krukor i betong, plåt, glasfiber och vanliga terrakottakrukor är bara några exempel på växtmiljöer.
Traditionell krukplantering med spretigt gräs som extra krydda
När det gäller växtkraft och skötselintensitet så är stora krukor överlägsna små. En stor kruka rymmer mer jord och torkar inte ut så lätt. Mycket jord ger större, kraftigare och mer livskraftiga växter. Den håller fuktigheten i flera dagar om den vattnas upp ordentligt. Eftersom växterna inte kan sprida sina rötter utanför krukan i jakt på vatten och näring är det viktigt att du ger dem en bra jord till att börja med. Köp den dyraste myllan du kan få tag på, det lönar sig i längden. Ett lager singel eller lecakulor i botten sköter dräneringen så inte rötterna blir stående i vatten. Du kan gärna höja upp botten med tassar eller låga stenar så att överskottsvatten lätt rinner ut. Så hittar inte heller myrorna in så lätt. Efter en dryg månad börjar den inbyggda näringen i jorden sina och då börjar du vattna med gödselvatten.
Tänk gärna i olika höjdnivåer och strukturer när du planterar i kruka, precis som i en rabatt. Större krukor ger mer plats för samspel mellan höjder och kan planteras med små träd eller buskar för fin variation. Klängande växter kan spaljeras mot en flätad pyramid och hängande växter klänger över kanterna längst fram. Vajande gräs ger spännande rörelse i planteringen liksom ett överflor i form av jätteverbena eller narcisstobak. Till sist – de små plantorna växer snabbt till sig så plantera inte för tätt från början. Lycka till med din blomsterglädje!
Eller åtminstone lite grann. Har precis förverkligat en av mina trädgårdsdrömmar som funnits med ett bra tag – att börja odla sparris. Det är en grönsak jag verkligen älskar. Men så har jag tänkt att det tar ju ändå tre år innan det blir någon skörd. Och så har jag skjutit det framför mig ännu ett år. Hade jag planterat dem med en gång hade jag sedan länge haft egenodlade sparrisar. Ja, ja. Här kommer nu lite sparristips.
Har ganska lerig jord i min trädgård, men i det övre hörnet mot hästhagen är jorden mer sandblandad. Plus att där är det sol ända från de första morgonstrålarna tills den går ner bakom skogen. Så det borde vara perfekt. (Styv lera är inte att rekommendera, men annars lär inte sparrisen vara jättekräsen. Sand är dock alltid bäst.) Grävde ett snyggt dike, ca 40 cm brett och en halvmeter djupt. Luckrade upp jorden i botten och fyllde sedan på med prima varor – egen kompostjord, torvblandad kogödsel på påse, lite grövre sand samt välbrunnen hästdynga. Blandade väl och byggde sen upp en ås på mitten av fåran enligt alla anvisningar. Bredde ut rötterna över åsen och sedan på med mer mylla. Sparade ett dike på var sida om åsen för bevattning. Vattnade igenom bädden några gånger och fyllde på med lite mer jord. Nu ska den få stå så tills jorden sätter sig lite till. Resterande jord kommer att få plats i raden under sommaren. Det är jättespännande att se hur de kommer att ta sig! Ska försöka komma ihåg att ta med mig lite tång från stranden nästa gång jag åker dit. Tången innehåller mycket mineraler som sparrisen vill ha, eftersom den egentligen är en strandväxt.
Tänker mig att småningom skörda mina första sparrisar som gröna stjälkar. Det är mer smak i den gröna, tycker jag. Och vilken säregen smak som inte liknar något annat. Mums! Lätt kokt med bara smör på eller tillredd på grillen med en god biff eller tjock laxbit. Och så en hemlagad bearnaise till det. Serverar jag kokt sparris gör jag så här: brukar bara ge stjälkarna ett snabbt uppkok. Först med knopparna över kokvattnet i 2 min och sedan 1-2 min till nere i vattnet. Då är de fortfarande lite al dente. Ett enkelt tips för är att ta 1 msk salt och 1 tsk socker till varje liter vatten. Smala stjälkar behöver inte förvällas innan du lägger dem på grillen, men är de lite tjockare kan de få ett hastigt uppkok. Sedan penslar jag med en god grillolja eller olivolja och saltar med flingsalt. Härligt!
Orange är en ganska påträngande blomfärg med sin intensiva, men glada prakt. Jag tycker egentligen att orange blommor hör bäst hemma i höstträdgården. De passar liksom ihop med gulnande löv och småkrispiga morgnar. Men det finns många högsommarblommande orange arter. Och nu på våren står ju kejsarkronan pampigt i givakt i rabatterna.
Ringblommor kan jag inte vara utan. De sköter spridningen på egen hand och dyker upp lite varstans i grönsakslandet. Sensommarbuketter med ringblomma och starkt blå stormhatt är upplivande med sina kraftiga konstrastfärger. Mörkt lila heliotrop är en annan följeslagare som också ger en slående färgkombination. Och en härlig doft!
Roströd Helenium, solbrud
Den brandgula tigerliljan Lilium lancifolium (syn L.tigrinum) är ett utropstecken i den gammaldags rabatten och en växt som jag lägger i gruppen fulsnygga. Är det färgen som inte riktigt tilltalar mig? Vet inte – kanske det är den lite blekorange färgställningen? Men i så fall borde jag också tycka illa om de orange dagliljorna Hemerocallis flavum.
Men de har en utsökt vacker trumpetform och är mina särskilda favoriter. Då är det väl något annat i alla fall. Svårt att ta på. Blommor är minnen och tycke och smak om vartannat. Svårt att säga varför man gillar den ena, men inte den andra. De kan också vara starkt förknippade med en person. Mm, det kanske är det som avgör.
