Utsökt vackra portlandrosor

Portland-gruppen innehåller ett flertal mycket odlingsvärda rosor. De är härdiga och lättodlade men kräver mycket näring och även stödvattning under torra perioder. Rosorna ‘Portlandica’, ‘Mme Boll’ och ‘Jacques Cartier’ hör till de allra bästa remonterande buskrosorna för parker och trädgårdar. De är också hållbara till snitt.

Enormt stor och väldoftande 'Mme Boll'

Faller ändå mest för ‘Mme Boll’ som har en riklig blomning från slutet av juni till slutet av juli och därefter upprepad höstblomning. Den kan vara lite känslig för regn då de täta blomknopparna klibbar ihop och förstörs. Blommorna är stora och tätt fyllda, rosa med en nästan flat form. Och doften, den är så underbar! Utan doft kommer inga rosor in i min trädgård.

Dags att beskära äppleträd – gamla träd

I förra inlägget beskrev jag hur du gör med ditt nyplanterade äppleträd. Nu ska vi titta lite på det äldre trädet. Ett gammalt och högvuxet träd är inte lika enkelt att åtgärda för den som är ovan att beskära. Ett gammalt talesätt säger att man ska kunna slänga sin hatt genom trädet utan att den fastnar. Så glest ska det vara mellan grenarna för att all frukt ska få gott om ljus. En god genomluftning minskar också risken för sjukdoms- eller skadedjursangrepp.

Gott om frukt på ett äldre äppleträd
Bra sekatör från Felco

Bra redskap är A och O. Du behöver för det första en bra sekatör. Felco har bra grejer som håller länge om man tar väl hand om dem. Prova dig fram så du hittar en som ligger väl i handen. Det finns modeller för stora och små händer samt för höger- och vänsterhänta. Grensaxen är bra att ta till när inte sekatören räcker till och en grensåg kommer ofta väl till pass vid beskärning av äldre träd. De hopfällbara små sågarna är smidiga

Handsåg för kapning av grövre grenar

att ha med sig i fickan. Den äldre modellen av bågsåg med ställbar vinkel klarar det mesta, men den är lite bökigare att ha med sig uppe i trädet. Sedan behöver du en bra stege för att komma upp i kronan. Jag föredrar att komma upp istället för att ta till stångsaxar och -sågar. Du får renare snitt med bättre precision och en ergonomiskt riktigare arbetsställning.

Vad mer är viktigt att tänka på? Beskär strax utanför grenkragen så att trädet snabbt kommer åt att reparera skadan, dvs valla in sårytan. Lämna inga tappar, eller sk “rockhängare”. De blir en inkörsport för sjukdomar och svampar. Och ta inte för mycket utan sprid hellre ut beskärningen över fler år. Då slipper du en del vattenskott som annars följer som ett brev på posten.

Tid för beskärning av äppleträd

Ungt äppleträd innan beskärning

Bästa beskärningstid för äppelträd förutom juli-augusti-september är nu i mars. Har du ett nyplanterat äppleträd är inte den första beskärningen särskilt märkvärdig. Tänk såhär: för att få ett starkt och proportionerligt träd som orkar bära upp kommande fruktskördar bör jag bygga upp ett stabilt grenverk. Välj ut tre-fyra välriktade grenar som pekar åt olika håll och så toppen förstås. Korta in dem med ungefär hälften för att de ska bli stadiga. Ta bort övriga grenar.

Nästa år fortsätter du uppbyggnaden genom att välja nya grenar längs stammen och korta in dem. Målet med beskärningen är att få en gles och stabil krona som ska orka bära rikligt med frukter utan att grenarna bryts. Alla äpplen ska få tillgång till solljus för att utvecklas optimalt och därför får inte kronan vara för tät. En hård beskärning stimulerar det unga trädets tillväxt och tvingar fram nya knoppar.

Äldre och vildvuxna träd beskärs för att behålla en god fruktsättning. Får träden förväxa kommer äpplena att bli mindre och mindre och färre och färre.

Ungt äppleträd efter beskärning och uppbindning

Dessutom vill man behålla träden låga så att man lätt kommer åt att plocka frukten från grenarna. Utgå från grenar med trubbiga vinklar, de tål både blåst och tung skörd. Helst ska grenarna växa så rakt ut som möjligt. Uppåtväxande skott bildar mindre blomknoppar och fruktsporrar så därför tas de bort. Efter en hård beskärning utvecklas under sommaren en mängd vattenskott. De bör avlägsnas innan hösten för att inte ta för mycket kraft av trädet. Ju tidigare man tar dem desto mjukare är de. Bryt eller riv loss dem, sekatör behövs sällan. För att minska mängden vattenskott tas helst bara några stora grenar bort varje år. Då blir inte chocken för trädet så stor och det sätter då färre vattenskott.

Timjan, kryddväxt för både biff och vego

Vanlig timjan i skördmoget stadium

Thymus vulgaris, kryddtimjan tillhör mina favoriter bland kryddörterna. Den är lätt att så från frö, i mars-april inomhus, och gror inom några veckor. Men det finns också fina färdiga plantor i handeln om man vill gå raskare fram. Du planterar den i torr sandjord, stödd av lite kompost, mer näring än så behövs inte. Timjan kräver soligt läge för att utvecklas allra bäst. Den är tålig mot torka och mår inte bra av att stå blött. Vinterhärdigheten hör till stor del ihop med ett torrt läge. Plantan ska också helst skyddas mot vårsol och sena frostknäppar med hjälp av granris eller fiberduk.

Timjan skördas under hela säsongen som färsk. Du kan gärna torka överskottet. Klipp då av stänglarna precis när den är på väg att börja blomma. Jag brukar hänga upp buketter i köket eller samla kvistar i ett durkslag. Som torkad förstärks smaken faktiskt ytterligare. Det är en oerhört aromatisk krydda som gör sig utmärkt ihop med vitlök på en saftig biff eller på en fiskbit som fått puttra i lite grädde. Vilt och timjan är en bra kombination. Men lika god är timjan i vegetariska rätter tillsammans med tomat, ägg och givetvis i ärtsoppa. Timjan ingår även i kryddblandningen Herbes de Provence.

Vacker bladteckning i citrontimjan

Det finns en del andra trevliga timjanarter. Citrontimjan är en citronsmakande art som även finns som dekorativt vit- eller gulstrimmig. Den är snabbväxande och klarar även halvskugga. Som marktäckare i trädgården kan gråtimjan användas. Backtimjan är en annan marktäckande och dessutom tramptålig perenn som passar bra i torra lägen. Den är en svensk vildväxande art på torra sandbackar och har en underbar blomning som lockar till sig massor av humlor och andra nektarsökande insekter.

Lite av Medelhavet i Skåne

Välväxt citronträd med fina frukter

Doftminnet är bland de starkaste sinnena vi har och svisch så åker jag linbana tillbaka i tiden när ett litet doftfragment kommer farande. Blommande citrusträd är en kraftig minnesbärare som på sekunden tar mig till Italien och Amalfikusten, där jag tillbringat många semestrar gående till fots genom landskapet.

Att ha ett blommande apelsin- eller citronträd är en underbar känsla. Den genomträngande, söta doften i de små benvita blommorna är vinterterapi när den behövs som bäst. Tyvärr är plantorna fruktansvärt dyra i inköp, men glädjen som blomningen ger är faktiskt värd pengarna. Dessvärre behöver man extra utrustning i form av växthusbelysning, en  högtrycksnatriumlampa, och inte heller den är billig. Snarare hutlöst dyr. Men utan tilläggsljus ingen blomning i vårt vinterklimat, så den ena utgiften ger den andra.  

Anspråkslös blomma av citron

Citrusträd övervintras svalt, men frostfritt. Den dyra lampan du skaffar ger fler övervintringsmöjligheter, eftersom det faktiskt inte ens behöver finnas ett fönster i vinterrummet. En källare går bra. Lys minst 12 timmar per dygn och öka dosen ytterligare längs våren. Till sommaren placeras trädet utomhus, men avhärdas försiktigt för att inte brännas av solen. Citronträd föredrar jord med lågt pH och avkalkat vatten.

Julrosor är trädgårdsdesignerns älsklingar

Dubbel julros med prickig kjol

Köpte en söt liten Helleborus orientalis i torsdags. Än så länge får den finna sig i att visa upp sig inomhus och när det blir läge för utplantering ska den få förstärka min lilla julrosesamling i perennarabatten. Skall absolut ta mig ut till Ulriksdal i Kivik under deras julrosfestival. Den äger rum tre helger innan påsk och bjuder på intressanta presentationer och massor av julrosor till försäljning. Kanske vi ses där? Skulle så gärna vilja ha några purpurfärgade orientalishybrider. 

Rosa, gröna, vita, prickiga, fyllda och nickande – sortbeskrivningarna är väldigt varierande för våra härliga julrosor. Den vanliga julrosen är känd i Sverige sedan medeltiden då den användes som medicinalväxt under namnet nysört. Växtens rot maldes till pulver som lockade fram nysningar som ansågs rena huvudet, inte minst från dumhet.

Julrosen växer gärna i kanten av ett lövfällande buskage eller woodland.

Kraftigt exemplar av orientalis-julros

Den trivs bra ihop med
t ex Hosta, gullviva, lungört och vill som de ha en djup, näringsrik och fukthållande jord, gärna lerhaltig mulljord som har en god dränering. Alla arter av Helleborus utom H. purpurascens vill ha kalkhaltig jord. Så några extra kalkstänk eller äggskal gör susen. Julrosen fröförökar sig vanligen lätt där den trivs och småplantorna kan omplanteras i krukor och placeras i skyddat läge så de inte bränns av gassande sol. Efter ett par år planteras de ut och därefter dröjer det ytterligare några år innan de börjar blomma. Därav det saftiga priset alltså.

Söker du en ros med djuplila färg? Kolla Tour de Malakoff

Tour de Malakoff är en ganska typisk centifoliaros

Centifoliarosor är kända (förutom för sina hundra kronblad) för ett vekt och glest växtsätt med lite slängiga grenar. Blommorna blir ofta rätt stora och tunga och pga de klena grenarna får man oftast ligga på rygg i gräset för att titta på rosorna när de blommar. Men det finns ändå en centifolia som jag tycker är värd att ta upp och den har det märkliga namnet Tour de Malakoff.

Den är förädlad i mitten av 1800-talet och den smått otroliga färgen associeras till det brinnande befästningstornet Malakoff under Krimkriget. Rosen har en purpurröd färg i utspringet, blir sedan mer och mer blåviolett för att till slut anta en grålila ton. På undersidan är den ljusrosa. Rosen blommar under en månad från slutet av juni och har en mycket god doft. Tour de Malakoff vill ha en kraftig jord och gärna halvskugga för att färgen ska komma till sin rätt. Tyvärr kan den ibland angripas av mjöldagg eller rosrost. Placera den gärna luftigt för att förebygga detta.  

Schatterande färg mellan purpur och blålila

Kors vilken vinter!

Snöstorm ute idag

När vädret har lagt alla skånska trädgårdar i vintervila och fortsätter att täcka in den i ett mjukt snötäcke får man gå till alla sina härliga trädgårdsböcker och drömma om den prakt vi hade för bara 4-5 månader sedan. Och snön faller outtröttligt. Inte ens kissen vill gå ut. Hon rynkar på nosen och ryggar tillbaka när jag öppnar dörren.

Istället för trädgårdsarbete förlorar trädgårdskonsulten sig i alla fantastiska odlingstips i Lena Israelssons ‘Handbok för köksträdgården’. Samma författares bok ‘Kål och krasse’ är ännu ett exempel på hur vackert det blir när man blandar nytta med fägring.

Lena Israelssons praktverk

Kryddväxter, blommor och grönsaker samsas med grönsaker och fruktträd i det som på franska kallas potager. Det lustfyllda odlandet är Lenas signum som hon förmedlar på ett mycket inspirerande och lättläst sätt. Här får verkligen nyttoväxterna utrymme att exponeras och det är inte bara en och två sorters morot och rödbeta som avhandlas, utan en hel svärm av intressanta sorter. Sedan återstår att försöka få tag på alla lockande fröer, men det spar jag några månader till. Läsa trädgårdsbloggar, t ex på www.bloggaromtradgard.se är ett annat vettigt sätt att förbereda nästa säsong.

Men självklart kommer det att finnas både ringeblommor och luktärt parallellt med löken och salladen i nästa års odling!