I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.
Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.
De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.
De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.
Scilla bifolia
Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.
Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.
Scilla forbesii
Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.
Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.
Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.
Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.
Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.
Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.
Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.
Buxbomsklot och -häckar stramar upp och ger en tydlig vinterstruktur.
Med detta inlägg vill jag inspirera till att se trädgården som en årslång upplevelse. Vintern är lång och tråkig, javisst, men trädgården lever och om du kan utnyttja rätt växter håller du intresset vid liv tills det blir dags att plantera och rota i rabatterna igen.
Snö om vintern är ingen självklarhet längre. Ett lager pudrig snö innebär en rejäl stämningshöjare i vinterträdgården, men vi kan inte räkna med den effekten i de södra delarna av Skandinavien. Då får vi tänka in andra knep för att hålla humöret på topp. Vintergröna växter är oslagbart och tillför tyngd och effekt inte bara vintertid.
Med lite snö på toppen framträder buxbomshäckarna ännu tydligare.
Vilken typ av vintergröna eller städsegröna växter du väljer beror mycket på vilken inriktning och stil trädgården har för övrigt, samt var i landet du bor. Rhododendron, lagerhägg, buxbom, bambu, oxbär, vintergrön liguster, barrväxter som granar, tallar och idegranar, mahonia, järnek samt de lågväxande murgröna, ljung, hasselört, skuggröna, julrosor med flera. Vintergröna häckar och buskage är bra bakgrundsbildare. De ger trädgården en stabil stomme och bygger upp mindre rum. De är mer lättskötta än blomsterrabatter och ger snabbt ett lummigt intryck.
Knoppar av hybridkejsarolvon.
Det finns ett fåtal buskar som inleder vintern med en tidig blomning redan i december. Först ut är vanligtvis de doftande hybridkejsarolvonen. ’Dawn’ och ’Charles Lamont’ är två rosablommande namnsorter som lämpar sig för zon 1-3. Gillar fukthållande jord i halvskuggigt och skyddat läge. Hybridkejsarolvon får dessutom en fin höstfärg. Under sommarsäsongen är busken anonym och upplevs närmast lite risig. Så ge den en sommarvacker granne som tar uppmärksamheten under den delen av säsongen.
Trollhasseln ’Jelena’ placerad intill en idegranshäck.
Luftigt och brett vasformat är trollhasselns växtsätt. Den blommar på bar kvist från januari med tofsformade, spretiga nystan. Vissa arter doftar härligt, andra knappt alls. Det här är växter som ska stå halvskuggigt i en humusrik, torvblandad jord som inte är för torr. Jag gillar när man har något vintergrönt bakom så att de lite glesa blomställningarna framhävs. Det är ingen påträngande buske, så den bör inte stå för undanskymt. Trevliga namnsorter av hybridtrollhassel är den tidiga ’Jelena’ i orange till kopparrött. ’Pallida’ är en gulblommig ganska tidig sort. Senare kommer ’Diane’ som är mörkare rödorange till vinröd. Sist ut i blom är den småblommiga japanska trollhasseln ’Zucchariniana’.
Vintergäcken kan verkligen lysa upp under tidig vår!
Ingen trädgård bör sakna lökväxter, som binder ihop vinter med vår. Tidigaste blomningen har vintergäcken. Ofta trycker den upp sina gula bollar redan genom snön och lyser upp soliga dagar. Vintergäck är lätta att sprida in the green, d v s att man delar bestånd och planterar ut dem medan de ännu har blad. Knölar finns till salu på hösten, men det är lätt att misslyckas med dem då de torkar jättefort. Ska du ha knölar så köp så snart du ser att de finns till salu, blötlägg ett dygn och plantera omedelbart.
Snödroppen är så ren och helt perfekt i formen.
Snödropparna tar sig också upp genom snön. De väljer gärna själva halvskuggiga woodlandmiljöer, men har du snödroppar på varmare ställe så är de snabbt framme när solen börjar värma. Snödroppen vill ha fuktig jord framför allt under vår och försommar. Det är då som den växer till, bildar frö och nya smålökar. Även snödroppen torkar lätt ut och måste planteras skyndsamt om hösten om du inte fått tag i grönskande plantor innan de vissnat ner på försommaren.
När du fått kläm på några av de fina växterna i vinterträdgården måste jag ännu framhäva belysning i trädgården. Utan ljus ingen vinterträdgård. Ljus under den mörka årstiden gör att du kan njuta mer av trädgården inifrån huset. Istället för att mötas av en mörk vägg när du tittar ut genom fönstret blir buskar och träd som statister på en scen. Ljusslingor och allehanda -nät har vi ju blivit så fixerade vid till advent och jul. Men medan de är statiska och ofta alldeles för påträngande är en rätt avvägd växtbelysning underifrån något som framhäver strukturstarka växter och byggnationer. LED-ljus med relativt svaglysande spotlights är ett billigt sätt att experimentera med ljus i trädgården. Man kan flytta runt och prova sig fram samt bygga på systemen efter hand och belysa fler och fler detaljer. Men tänk på att det krävs också lite skuggor för att skapa kontrast och spänning. Justera riktningen från varifrån ljuset kommer och blanda lampor med olika intensitet.
Vinterblommande ljung är ett härligt vintergrönt tillskott i trädgården.
Nu har du fått några knep för att skapa en intressant trädgård även vintertid. Hör gärna av dig om du vill få mer råg i ryggen för att göra om din egen trädgård! Vi kan gå igenom trädgården tillsammans och så får du fler handfasta råd för förändring!
En serie tidiga blommare från trädgården den 12 mars 2020.
I våras plockade jag nässlor till årets första nässelsoppa redan i mitten av mars. Det kändes tidigt. Idag tittade jag djupt i grästuvorna och såg att nässlorna låg i startblocken och redan hade satt sina första, om än mycket små blad. Hälsoråvaran nässlor är en skämsväxt för många trädgårdsägare. De är svåra att bekämpa, eftersom rötterna väver igenom hela jordvolymen och nästlar in sig bland prydnadsväxterna. Men du kan gärna behålla en eller ett par ruggar för att skörda unga, fräscha skott av. Det går att plocka många omgångar och sedan blir de prima larvmat som flertalet fjärilsarter älskar. Eller fixa ditt eget näringsrika gödselvatten genom att blötlägga stjälkar och blad. Se nässlan som en tillgång!
Nässlan är en snabbväxande nyttoväxt som gillar kväverik mark.
Vitsipporna var lika tidiga. Har du inte turen att ha en egen vitsippslund på tomten går det bra att plantera in vitsippor i trädgården. Härlig att fylla ut med mellan sena perenner och i woodlandet. Den blommar just då när solen börjar värma på riktigt och du traskar ut med kaffemuggen för att ta in den första klorofylleuforin. De vildväxande sipporna förökar sig kraftigt under fuktiga somrar och vill du få in denna vårens budbärare i lite undanskymda hörn och svagväxande gräsmatta, så ska du vattna rikligt.
Blåsipporna smyger igång under bladverket, så man får glänta lite på bladen för att upptäcka de håriga knopparna. Blåsippan har, till skillnad från vitsippan, vintergröna blad, och vackra blad dessutom. Men de behöver stå lite för sig själva för att inte bli helt utkonkurrerade av andra kraftigare perenna växter. Jag har planterat in blåsippor (köpta i plantskola så klart!, blåsippan är fridlyst) både under en japansk lönn och vid foten av en stor gran. Båda platserna ger lagom med värmande vårsol och de blir härliga blickfång vid blomning.
I den glesa gräsmattan på lätt sluttande och ganska torr mark växer ett rikt parti blå violer. Kul att se att det hade nästlat sig in en vit sådan också. Violer gillar normalt kalkrik och lätt fuktig jord, så jag tackar ödmjukast åt att de funnit sig tillrätta här.
På fuktig växtplats med gott om kalk trivs även julrosorna. De föredrar halvskuggiga miljöer, men klarar även en senare skuggig växtplats. Så här tidigt om våren (mars månad) lyser solen igenom det nakna grenverket i woodlandet. Det är bara barrväxterna och de städsegröna basväxterna som stoppar solens intrång. Julrosorna förökar sig glatt på egen hand, så var inte alltför flitig med hackan, så du riskerar att gräva upp de små liven. Det blir oftast rena överraskningar i färg och teckning, eftersom anlagen i föräldraplantorna inte är stabila. Men det gör ju inget, för vem kan motstå en självsådd julros?
Pyttesmå krokusknölar som delas och planteras igen.
Det går fortfarande utmärkt att plantera vårlökar av alla de slag. Sortimentet i handeln blir mindre och mindre för varje vecka som går, och lökarna mår bra av att komma i jorden så fort som möjligt. Narcisser, scillor, snödroppar, vårstjärna, kungsängsliljor, kejsarkronor, honungslök, krokus, hundtandsliljor, olika slags Allium, iris, stjärnlök, pärlhyacint, liljor, snöklockor, hyacinter, vintergäck, och så vidare – plantera dem så snart du kan för att de ska hinna rota sig innan tjälen. Det är egentligen bara tulpaner som kan planteras under vintern, så länge jorden inte är frusen.
Underbara vita narcisser med kaukasisk förgätmigej ’Jack Frost’.
De flesta lökar har en spetsig topp, som kommer uppåt och en bred bas med lökkaka och små rötter, som läggs neråt i planteringsgropen. De flesta lökar trivs bäst med att planteras på ett djup av 3-4 gånger sin egen höjd. En genomsläpplig jord är den bästa för de flesta lök- och knölväxter. Står de för blött riskerar knölarna att ruttna. Planterar du i en befintlig rabatt eller gräsyta får du ta vad du har, men gör du en helt ny lökrabatt kan du blanda upp jorden på platsen med kompostjord, sand och barkmull.
Kort blötläggning av lökar innan plantering. Här hundtandslilja och kungsängslilja.
Knölar till vintergäck och snödroppar kan vara kinkiga om de fått torka för länge. De ska helst vara helt färska för att få en garanterad rotning. Det bästa är att plantera dem in the green, d v s med blad och allt precis efter blomning. Då har du störst chans att lyckas. Annars, om jorden är torr, kan man ta till knepet att blötlägga lökarna under en timme eller så för att den ska dra i sig vatten och förbereda sig för groning.
En blekgul hundtandslilja.
Hundtandsliljor anses vara nära släkt med tulpaner, men är desto ovanligare i trädgårdarna. De förekommer i vilt tillstånd i lövskogar och bergsängar på norra halvklotet. Blomningen sker i april-maj och lökarna planterar du nu. Löken är avlång och böjd som en banan och liknar en hundtand, därav kommer dess namn. Den bästa växtplatsen är en mullrik jord i halvskuggigt läge, som under buskar och träd i ett woodland. En del frösår sig villigt, medan andra kan delas vid behov.
Kungsängsliljor i mängder. De sprider sig villigt där de trivs.
Kungsängsliljan förekommer förvildad i större delar av Europa. Det är en lämplig växt för glesa gräsmattor och bryn där jorden är något fuktig. De små, runda lökarna sätter du nu på hösten, eller köp krukodlade, blommande exemplar på våren. Det är en lättetablerad växt som har väldigt dekorativa klockliknande blommor i april-maj.
Camassian, stjärnhyacinten, borde användas mycket mer i rabatter.
Stjärnhyacinten Camassia är släkt med sparris och har ätliga lökar. Löken är rund till formen och lär smaka som sötpotatis om man kokar den. Kanske ändå trevligare i rabatten, tänker jag. Finns med blå eller vita blommor i glesa ax. De blommar länge, i maj-juni, då blomknopparna längst ner öppnar sig först och sen går det uppåt. Bladen är dekorativa länge, så de kan utan problem stå kvar i rabatten under sommaren. Camassian mår bra på lätt fuktig jord i sol-halvskugga och blir ofta långlivad. Den kan också sprida sig med frön. En jättefin växt som borde planteras oftare!
Hög tid alltså nu att plantera lök om du vill få en prunkande vårrabatt! Än finns det lite lök kvar i handeln. Kolla på nätet – det finns många företag som säljer blomsterlök, både i Sverige och i utlandet. Lycka till med din blomsterglädje!
Vårens lökväxter har snart gjort sitt för denna säsongen. Någon enstaka blomma finns kvar, men åtminstone bladverket hos de flesta börjar vissna ner och gulna. Trots att lökväxter är väldigt lättskötta trädgårdsväxter så kan man förlänga deras liv genom att ge dem lite skötsel efter att blomningen avtagit.
Tulpaner över lag är ganska kortlivade växter i våra trädgårdar. Förutom vildtulpanerna så finns det några sorter av framför allt Darwin-hybrider som kan finnas kvar i rabatten år från år. Narcisser är mer långlivade och särskilt de stora gula, typ Carlton m fl klarar sig utan några åtgärder alls.
Gula blad från vårens snödroppar. Nu kan du gräva upp och dela på tuvorna.
Men ibland kan man se att narcisserna håller på att tyna bort och det kommer inga knoppar, utan bara blad. Detsamma kan gälla för snödroppar, Camassia, balkansippor och snöklockor som tidigare varit mycket rikblommande. Beståndet har kanske blivit för trångt under jord och då behöver klungan av lökar grävas upp och delas. När lökarna inte har plats att utvecklas har de heller ingen kraft att blomma längre.
Låt även tulpanstänglarna stå kvar och vissna ner i egen takt. På så sätt för löken tillgång till sin egen näring från blad och stjälkar.
Gräv upp hela rotklumpen efter blomningstiden. Behåll bladverket, för det ger näring till löken. Sära på lökarna i klumpen och sätt ut dem igen en och en. Det tar lite tid, men kommer att ge dig mängder av nya lökar och är ett bra sätt att sprida dem på. Efter ett par år har plantorna återhämtat sig helt och ger en härlig blomning. Jordförbättra gärna i planteringsgropen med kompostjord, benmjöl eller PK-gödsel (s k höstgödsel).
Krokus som spridit sig i gräsmattan.
Lökväxter som står i gräsmatta eller äng ska få stå ifred tills bladen vissnat ner. Klipp alltså inte gräset precis där de vuxit, utan klipp runt om och vänta någon vecka på att klippa ner den gulnande lökblasten. Många lökväxter förökar sig dessutom genom frö och då får man ge sig till tåls och spara fröställningarna till fröet är moget. Har du tur kan du få se ett gäng myror bära runt på fröna och sprida dem vidare till nya platser.
Samplantering av narcisser med en frodig bladväxt som Hosta är ett bra tips att kamouflera lökväxtens vissnande blad.
Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.
När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.
Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.
Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.
Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.
I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.
Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.
Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.
Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian
Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.
En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.
