Sådde i helgen årets första frön, en korallfärgad vallmo med jättelika blommor som heter ’Coral Reef’. Egentligen tycker jag den är lite fulsnygg. Färgen är som urtvättad rosa-aprikos, men blomstjälkarna ska vara stadiga och blommorna välformade, så jag slog till. Vanlig såjord och ingen täckning, utan fröerna ska gro i ljus. Ställde krukan svalt uppe på vinden så länge. Småningom när de har grott och omskolats får de flytta över till varmbänken.
Enligt texten på fröpåsen ska plantorna blomma redan första året om de sås tidigt. Växtplats väldränerad och solig. Vi får se hur det lyckas!
Gult är solens färg, och med några gula blomgrupper i din trädgård lyser alltid solen där. Fast jag kan tycka gult är lite knepigt att passa in – det kan lätt bli grällt. Lyckligtvis finns det många olika gula nyanser att välja på. Svavelgult, blekgult, citrongult, guldgult osv. Och det är egentligen det som är räddningen om man drar sig för att använda den gula paletten. Gult i form av komplementfärg till blått passar alltid in och blir en underbar kombination. Gyllengult ihop med starkt rosa är mer tveksamt och då får man nog välja olika hörn i trädgården för att få plats med två så krävande färger.
Gula Eschscholzia californica
Påskliljor om våren är svårt att motstå även om man är en gul-skeptiker. Just vid den tiden blommar inte så mycket annat som kan störa. Påskliljans lysande kronor är magnifika i en gles skogsbacke. Tacksamma för alla som har rådjursproblem och dessutom förökar de sig alldeles på egen hand. Stora ruggar kan delas strax efter blomningen och så brer beståndet på sig ytterligare.
Den pyttelilla narcissen ’Baby Boomer’
Under sommaren finns det mycket gult att välja på. Den blekgula trädgårdsirisen är en stor favorit. Färgen är återhållsam och gör sig fint ihop med vitt-blått-silver. Jag är väldigt sugen på att prova ett blekgult trädgårdskungsljus Verbascum ’Gainsborough’. Soligt och varmt läge i väldränerad jord är bästa receptet för att få dem att trivas.
Hemerocallis, daglilja, finns i många olika nyanser från lila – rödbrunt till ljusgult. Den milda H. citrina, blekgul daglilja är en sirlig liljeväxt med citrongula doftande blommor i juli-augusti som är mycket lik den vanliga dagliljan. Trivs på frisk mark och ska inte få för kraftig gödsling, då det går ut över blomningen. Läcker ihop med t ex friskt gröna bladväxter, mustigt blå eller lila blommor.
De allra flesta rosor är sol- och värmeälskande växter som utvecklas bara bättre ju soligare läge de har. Men ge inte upp även om du har ett halvskuggigt eller norrvänt läge. Det finns arter som tolererar detta. Tänk bara på att hjälpa till med så bra förutsättningar som möjligt för övrigt, angående jordmån, skydd mot vind och god näringshalt.
Rosa rugosa ’Ritausma’
De allra mest skuggtåliga rosorna hittar du i grupperna Albarosor, Damascena och Francofurtana. Även Rugosarosorna och flera Pimpinellifolia lämpar sig för sämre lägen. Bland buskrosorna kan jag plocka ut två karminröda skönheter. Rosa ’Highdownwensis’ blir tät och relativt hög (ca 3 m) och har ett upprätt växtsätt. Den har stora och enkla blommor som liknar R.moyesii som är dess ena förälder. Blomningen är relativt tidig och den sätter mängder av vackra nypon på hösten. Detta är en väldigt tålig ros som går ända upp till zon 5. Ännu tåligare är Rosa ’Frankfurt’ som är härdig upp till zon 7. Den har också enkla blommor och ett likartat växtsätt. Trivs bra även på sandhaltiga jordar.
En mycket rikblommande och lättodlad ros är ’Venusta Pendula’ (ovan) som blir stor och ståtlig – upp emot 5 m om den får klättra mot stöd, t ex en gammal trädstam. Annars växer den med långa bågformade grenar som hänger ner. Blommorna sitter i stora klasar och är i knoppstadiet mörkrosa för att sedan blekna mot vitt under tiden de slår ut. Tyvärr har den inte någon doft och sätter heller inga nypon, men den är en av få rosor som trivs utmärkt spaljerad mot norrväggar. ’Venusta Pendula’ kräver en något fuktigare jordmån än många andra rosor och den trivs bra vid dammar eller annat vatten.
Uppfriskande och värmande badsalt med rosmarinolja
Mycket starkt doftande är rosmarinens oljor och den har använts både i rökelse och för kroppsvård förutom som ren krydd- och antiseptisk läkeväxt. Fick ett underbart badsalt, tack Ola, som har varit underbart att hälla i mitt nästan skållande varma badvatten. Just denna kalla vinter har krävt sina bad för att tina upp efter långa ridturer och stallarbete. Eller bara plaska i fotbad med rosmarindoft om jag inte unnat mig ett helbad.
Rosmarinus officinalis har barrliknande blad och växer vild i Medelhavs-området där den övervintrar och blir en upp till 2 meter hög buske. Till våren blommar den med sina små, ljusblå blommor. Lyckas du övervintra en planta svalt men frostfritt här uppe i Norden så lär du också få njuta av den vackra blomningen. Men den klarar sig inte på friland utan skydd. I södra Sverige kan du prova täcka en planta med löv och ris eller göra en igloo av frigolit. Att övervintra rosmarinen inomhus i rumstemperatur brukar inte lyckas. Framför allt är det för torrt i luften och plantan torkar lätt ut. Rosmarin betyder havets dagg, och det återger dess krav på växtplats rätt väl. Rosmarin ska planteras i sandblandad jord på ett soligt och varmt ställe.
Rosmarinen blommar endast efter en kylperiod
I matlagningen lämpar sig rosmarin speciellt väl till vilt och annat smakrikt kött samt till ugnsrostade rotfrukter och klyftpotatis. Grillspett är väl en annan klassiker för smaksättning med rosmarin. Du kan göra en variant på pesto med rosmarin, vitlök och honung som är väldigt mumsig till biff. Ta färska eller torkade blad och smula eller hacka dem fint. Den barrlika lite hårda konsistensen är nämligen inte så god att tugga i sig i hela blad.
Portland-gruppen innehåller ett flertal mycket odlingsvärda rosor. De är härdiga och lättodlade men kräver mycket näring och även stödvattning under torra perioder. Rosorna ’Portlandica’, ’Mme Boll’ och ’Jacques Cartier’ hör till de allra bästa remonterande buskrosorna för parker och trädgårdar. De är också hållbara till snitt.
Enormt stor och väldoftande 'Mme Boll'
Faller ändå mest för ’Mme Boll’ som har en riklig blomning från slutet av juni till slutet av juli och därefter upprepad höstblomning. Den kan vara lite känslig för regn då de täta blomknopparna klibbar ihop och förstörs. Blommorna är stora och tätt fyllda, rosa med en nästan flat form. Och doften, den är så underbar! Utan doft kommer inga rosor in i min trädgård.
Hade inte tid med någon avancerad växtdesign, men kunde inte låta bli att plantera några små krukor med penséer. De är ett lika viktigt vårtecken som snödropparna. Även om jag säkert får bära in krukorna några nätter så tar jag risken. Lite frost tål de allt, men förra veckans hagelstorm hade nog blivit lite för mycket för de små liven. En kruka eller två på trappan ger yster vårglädje och hopp om ännu mer ljus och värmande vårsol.
Välkommen vår!
Penséer är allmänt tåliga, men de bör ha en väldränerad kruka för att inte drabbas av röta och mögel. De småblommiga är mer anspråkslösa och passar väl i balkonglådor och små arrangemang tillsammans med påskliljor, pärlhyacinter, scillor och andra lökväxter som drivits i blom för tidig vår. Ska göra en större korg med vårblommor bara det blir lite varmare. Den fina julrosen kan få sällskap av några ljusblå pärlhyacinter och vita småblommiga penséer och kanske en smal girland med björkris runt om.
Snödroppen tar för sig när den trotsar kyla och ofta snöslask och tränger sig längst fram i kön. Anspråkslös och tacksam klarar den sig själv och kommer åter i ännu större skara nästa år. Den sprider sig nämligen både genom frö och sidolökar och invaderar gärna lövskogsbackar och glesa buskage. Myror brukar också hjälpa till att sprida fröna och på så sätt kan det komma upp snödroppar på helt nya platser i trädgården.
Förra våren som var så seg och lång blommade snödropparna i bäckslänten under flera veckor. Den är min lilla darling bland vårblommor och den försiktiga doften berusar när man är svältfödd på trädgård efter vintern.
Snödroppar planterar du helst på våren strax efter blomningen om du kan komma över några tuvor av en vänlig bekant. De finns även till försäljning ”in the green” i välförsedda plantskolor numera. Det betyder att de är upptagna färska och de bör då planteras omgående. Snödroppens lök är mycket känslig för uttorkning och höstlökar som lagrats inomhus i plantbutiker brukar inte klara sig särskilt väl. Halvskuggigt läge och lerhaltig mulljord är prima förutsättningar för övrigt.
I förra inlägget beskrev jag hur du gör med ditt nyplanterade äppleträd. Nu ska vi titta lite på det äldre trädet. Ett gammalt och högvuxet träd är inte lika enkelt att åtgärda för den som är ovan att beskära. Ett gammalt talesätt säger att man ska kunna slänga sin hatt genom trädet utan att den fastnar. Så glest ska det vara mellan grenarna för att all frukt ska få gott om ljus. En god genomluftning minskar också risken för sjukdoms- eller skadedjursangrepp.
Bra sekatör från Felco
Bra redskap är A och O. Du behöver för det första en bra sekatör. Felco har bra grejer som håller länge om man tar väl hand om dem. Prova dig fram så du hittar en som ligger väl i handen. Det finns modeller för stora och små händer samt för höger- och vänsterhänta. Grensaxen är bra att ta till när inte sekatören räcker till och en grensåg kommer ofta väl till pass vid beskärning av äldre träd. De hopfällbara små sågarna är smidiga
Handsåg för kapning av grövre grenar
att ha med sig i fickan. Den äldre modellen av bågsåg med ställbar vinkel klarar det mesta, men den är lite bökigare att ha med sig uppe i trädet. Sedan behöver du en bra stege för att komma upp i kronan. Jag föredrar att komma upp istället för att ta till stångsaxar och -sågar. Du får renare snitt med bättre precision och en ergonomiskt riktigare arbetsställning.
Vad mer är viktigt att tänka på? Beskär strax utanför grenkragen så att trädet snabbt kommer åt att reparera skadan, dvs valla in sårytan. Lämna inga tappar, eller sk ”rockhängare”. De blir en inkörsport för sjukdomar och svampar. Och ta inte för mycket utan sprid hellre ut beskärningen över fler år. Då slipper du en del vattenskott som annars följer som ett brev på posten.
Bästa beskärningstid för äppelträd förutom juli-augusti-september är nu i mars. Har du ett nyplanterat äppleträd är inte den första beskärningen särskilt märkvärdig. Tänk såhär: för att få ett starkt och proportionerligt träd som orkar bära upp kommande fruktskördar bör jag bygga upp ett stabilt grenverk. Välj ut tre-fyra välriktade grenar som pekar åt olika håll och så toppen förstås. Korta in dem med ungefär hälften för att de ska bli stadiga. Ta bort övriga grenar.
Nästa år fortsätter du uppbyggnaden genom att välja nya grenar längs stammen och korta in dem. Målet med beskärningen är att få en gles och stabil krona som ska orka bära rikligt med frukter utan att grenarna bryts. Alla äpplen ska få tillgång till solljus för att utvecklas optimalt och därför får inte kronan vara för tät. En hård beskärning stimulerar det unga trädets tillväxt och tvingar fram nya knoppar.
Äldre och vildvuxna träd beskärs för att behålla en god fruktsättning. Får träden förväxa kommer äpplena att bli mindre och mindre och färre och färre.
Ungt äppleträd efter beskärning och uppbindning
Dessutom vill man behålla träden låga så att man lätt kommer åt att plocka frukten från grenarna. Utgå från grenar med trubbiga vinklar, de tål både blåst och tung skörd. Helst ska grenarna växa så rakt ut som möjligt. Uppåtväxande skott bildar mindre blomknoppar och fruktsporrar så därför tas de bort. Efter en hård beskärning utvecklas under sommaren en mängd vattenskott. De bör avlägsnas innan hösten för att inte ta för mycket kraft av trädet. Ju tidigare man tar dem desto mjukare är de. Bryt eller riv loss dem, sekatör behövs sällan. För att minska mängden vattenskott tas helst bara några stora grenar bort varje år. Då blir inte chocken för trädet så stor och det sätter då färre vattenskott.
Thymus vulgaris, kryddtimjan tillhör mina favoriter bland kryddörterna. Den är lätt att så från frö, i mars-april inomhus, och gror inom några veckor. Men det finns också fina färdiga plantor i handeln om man vill gå raskare fram. Du planterar den i torr sandjord, stödd av lite kompost, mer näring än så behövs inte. Timjan kräver soligt läge för att utvecklas allra bäst. Den är tålig mot torka och mår inte bra av att stå blött. Vinterhärdigheten hör till stor del ihop med ett torrt läge. Plantan ska också helst skyddas mot vårsol och sena frostknäppar med hjälp av granris eller fiberduk.
Timjan skördas under hela säsongen som färsk. Du kan gärna torka överskottet. Klipp då av stänglarna precis när den är på väg att börja blomma. Jag brukar hänga upp buketter i köket eller samla kvistar i ett durkslag. Som torkad förstärks smaken faktiskt ytterligare. Det är en oerhört aromatisk krydda som gör sig utmärkt ihop med vitlök på en saftig biff eller på en fiskbit som fått puttra i lite grädde. Vilt och timjan är en bra kombination. Men lika god är timjan i vegetariska rätter tillsammans med tomat, ägg och givetvis i ärtsoppa. Timjan ingår även i kryddblandningen Herbes de Provence.
Det finns en del andra trevliga timjanarter. Citrontimjan är en citronsmakande art som även finns som dekorativt vit- eller gulstrimmig. Den är snabbväxande och klarar även halvskugga. Som marktäckare i trädgården kan gråtimjan användas. Backtimjan är en annan marktäckande och dessutom tramptålig perenn som passar bra i torra lägen. Den är en svensk vildväxande art på torra sandbackar och har en underbar blomning som lockar till sig massor av humlor och andra nektarsökande insekter.
