Darwinhybriderna utmärker sig redan som lökar – de är storvuxna och feta. Den stora löken ger en lång och kraftig stjälk som bär upp den höga blomman. Det är vanligt med höjder på 60-80 cm för tulpaner i Darwinhybrid-gruppen.
’Apeldoorn’ är den mest kända sorten och en riktig tulpanklassiker. Den har en mycket sofistikerad blomma med orangeröda kalkblad som har en gul strimma på både in- och utsidan. Denna har sedermera gett upphov till bl a ’Apeldoorn Elite’ som är en härlig tulpan som skiftar i färg mellan gul bottenfärg och ett fjäderlikt mönster av rött på kalkbladen. Riktigt snygg, tycker jag som inte gillar de klargula tulpanerna så värst.
Det är fortfarande läge att plantera tulpanlökar. Så länge som marken inte är frusen kan man peta ner dem i jorden. Fast det blir bäst resultat ju längre tid de haft på sig att rota sig innan tjälen går i jorden. Minst den dubbla höjden är ett lagom planteringsdjup för tulpan och de flesta andra blomsterlökar. Och den spetsiga änden upp var det, ja. Vill man få en längre blomningsperiod sätts en del av lökarna ännu djupare, för då tar det längre tid för dem att komma upp på våren. Darwinhybriderna behöver inte grävas upp efter blomningen, så som man ofta gör med andra tulpaner. Du kan däremot gärna gödsla dem med benmjöl eller gräsklipp, så orkar löken komma igen nästa år.