Sitter och glor på gamla foton – från somrar som varit. Underbara bilder från underbara dagar! Är det möjligt att det kan vara så vackert? Är det möjligt att det kan vara så grönt? Så skönt?
Det är farligt och vanebildande, men ett bra sätt att hålla hoppet vid liv. Just nu i brytningspunkten mellan vinter och vår. Innan man kan börja hoppas på riktigt. Sommaren är min årstid. Trädgårdens årstid och min skapande årstid. Det är alltid på sommaren som mina fotomappar sväller.
Jag kan tydligt se vilket väder det var vilket år. Hur mycket sol och värme som växterna fick sig till liv. Och hur mycket tid jag hade för min trädgård. Ibland är det raka och välkrattade gångar. Ett annat år mer oreda och ogräs bland de ostyriga rabatterna. Och sen katterna som ska vara med på bild.
Lata dagar i parasollets skugga med solsängen bäddad. Fikastund i det gröna.
Egentligen vill jag bara vara ute från morgon till kväll. Lägger mig ibland att sova ute under bar himmel, men eftersom trädgården gränsar till ett vattendrag blir det ganska fuktiga nätter. Lakanet blött på utsidan när jag vaknar. Men känslan är oslagbar – att vakna under stjärnglans och lyssna till naturens stilla surr. Hur kan allt hinna hända på två månader som återstår till halva maj, när allting är som allra härligast?
