Det är något speciellt att kunna plocka egna persikor. Även om de sällan blir så söta som i Italien, så är det absolut värt att pröva om man bor i zon 1-2. Vår sommar är betydligt kortare och svalare, men med lite hjälp kan man få persikoträdet att bära rikligt med frukt.
Problemet är inte så mycket vinterkylan som vårfrosten. Persikan blommar mycket tidigt och då är det sällan några insekter i farten. De vackra, starkt rosafärgade blommorna fryser också lätt bort. Det är smart att spaljera trädet mot en varm västervägg. Längs sydväggen kan det bli väldigt varmt under vårdagarna och det lockar fram blomknopparna ännu tidigare. Spaljering rekommenderas också därför att då blir trädet hanterligt vid täckning. Täck in grenarna med säckväv, fiberduk eller granris när solen börjar värma om våren och låt täckelsen sitta kvar tills de värsta nattfrosterna är över. Hjälp gärna till med en liten pensel för att sprida pollen från blomma till blomma. Persikan är självfertil, så man behöver inte fler träd av en annan sort. Pensla blommorna några gånger med ett par dagars mellanrum, så kompenserar du för att inte bin och humlor är ute och jobbar så tidigt på året.
Vanliga sorter av persika är den amerikanska ’Frost’ och den ännu frosttåligare ’Riga’. Bägge är motståndskraftiga mot krussjuka, som är ett vanligt problem för persikoodlare. Välj en planteringsjord som är genomsläpplig och mullrik. pH kan gärna vara på högre sidan, alltså en kalkrik jord. Vattna ofta under varma dagar, eftersom det skyddade klimatet intill väggen gör att jorden torkar upp extra fort. Frukten mognar i början av augusti och den ska ätas upp med en gång, då den inte håller för lagring.