Sommaren i fjol var underbar! Jag älskar värme och ljumma vindar kring bara ben och armar. När solen stod på som bäst mitt på dagen var det inte lönt att jobba i solgasset, utan då satte jag mig i halvskuggan under päronträdet och bara njöt. Päronets glesa grenar omslöt mig i sin kupol och gav precis lagom svalka. Skulle kanske satsa på ett lite större solskydd nu till sommaren där ett helt sällskap får plats kring lunchbordet.
En smäcker pergola med kraftigväxande clematis, någon klätterros och blåregn skulle vara härligt. Men det får absolut inte se tungt och klumpigt ut. Det finns ju färdigtillverkade glesa spaljéer av tunna ribbor som man kan vända så de ligger uppe på stolpar och bildar ett genomsiktligt tak. På sidorna måste man kunna se ut så det inte känns instängt. Annars kan jag lika gärna sitta inne. Nej, luftigt och grönt ska det vara.
En fantastisk pergola finns på Château de Valmer, nära Chancay nordost om Tours i Frankrike. Parken är byggd i renässansstil och inhyser en lång pergola planterad bl a med kalebass. Kul idé med de stora hängande frukterna under lövverket.
Annars är Wisteria nog drömväxten för pergola. Med samma grundtanke som till vänster, dvs att blommorna är som gjorda för att hänga ner genom spjälorna. Tyvärr misstänker jag att klimatet i min trädgård kan vara lite för kärvt för blåregnet. Det borde nog planteras längs väggen och inte fristående ute i trädgården. Så kanske jag får hålla till godo med mer robusta arter.
Gullregn, Laburnum, är snarlik i växtsättet och mycket härdigare. Fast jag är ju lite allergisk mot gult… Får nog fundera vidare på det där med växtval.
