Snödroppen tar för sig när den trotsar kyla och ofta snöslask och tränger sig längst fram i kön. Anspråkslös och tacksam klarar den sig själv och kommer åter i ännu större skara nästa år. Den sprider sig nämligen både genom frö och sidolökar och invaderar gärna lövskogsbackar och glesa buskage. Myror brukar också hjälpa till att sprida fröna och på så sätt kan det komma upp snödroppar på helt nya platser i trädgården.
Förra våren som var så seg och lång blommade snödropparna i bäckslänten under flera veckor. Den är min lilla darling bland vårblommor och den försiktiga doften berusar när man är svältfödd på trädgård efter vintern.
Snödroppar planterar du helst på våren strax efter blomningen om du kan komma över några tuvor av en vänlig bekant. De finns även till försäljning ”in the green” i välförsedda plantskolor numera. Det betyder att de är upptagna färska och de bör då planteras omgående. Snödroppens lök är mycket känslig för uttorkning och höstlökar som lagrats inomhus i plantbutiker brukar inte klara sig särskilt väl. Halvskuggigt läge och lerhaltig mulljord är prima förutsättningar för övrigt.
I förra inlägget beskrev jag hur du gör med ditt nyplanterade äppleträd. Nu ska vi titta lite på det äldre trädet. Ett gammalt och högvuxet träd är inte lika enkelt att åtgärda för den som är ovan att beskära. Ett gammalt talesätt säger att man ska kunna slänga sin hatt genom trädet utan att den fastnar. Så glest ska det vara mellan grenarna för att all frukt ska få gott om ljus. En god genomluftning minskar också risken för sjukdoms- eller skadedjursangrepp.
Bra sekatör från Felco
Bra redskap är A och O. Du behöver för det första en bra sekatör. Felco har bra grejer som håller länge om man tar väl hand om dem. Prova dig fram så du hittar en som ligger väl i handen. Det finns modeller för stora och små händer samt för höger- och vänsterhänta. Grensaxen är bra att ta till när inte sekatören räcker till och en grensåg kommer ofta väl till pass vid beskärning av äldre träd. De hopfällbara små sågarna är smidiga
Handsåg för kapning av grövre grenar
att ha med sig i fickan. Den äldre modellen av bågsåg med ställbar vinkel klarar det mesta, men den är lite bökigare att ha med sig uppe i trädet. Sedan behöver du en bra stege för att komma upp i kronan. Jag föredrar att komma upp istället för att ta till stångsaxar och -sågar. Du får renare snitt med bättre precision och en ergonomiskt riktigare arbetsställning.
Vad mer är viktigt att tänka på? Beskär strax utanför grenkragen så att trädet snabbt kommer åt att reparera skadan, dvs valla in sårytan. Lämna inga tappar, eller sk ”rockhängare”. De blir en inkörsport för sjukdomar och svampar. Och ta inte för mycket utan sprid hellre ut beskärningen över fler år. Då slipper du en del vattenskott som annars följer som ett brev på posten.
Bästa beskärningstid för äppelträd förutom juli-augusti-september är nu i mars. Har du ett nyplanterat äppleträd är inte den första beskärningen särskilt märkvärdig. Tänk såhär: för att få ett starkt och proportionerligt träd som orkar bära upp kommande fruktskördar bör jag bygga upp ett stabilt grenverk. Välj ut tre-fyra välriktade grenar som pekar åt olika håll och så toppen förstås. Korta in dem med ungefär hälften för att de ska bli stadiga. Ta bort övriga grenar.
Nästa år fortsätter du uppbyggnaden genom att välja nya grenar längs stammen och korta in dem. Målet med beskärningen är att få en gles och stabil krona som ska orka bära rikligt med frukter utan att grenarna bryts. Alla äpplen ska få tillgång till solljus för att utvecklas optimalt och därför får inte kronan vara för tät. En hård beskärning stimulerar det unga trädets tillväxt och tvingar fram nya knoppar.
Äldre och vildvuxna träd beskärs för att behålla en god fruktsättning. Får träden förväxa kommer äpplena att bli mindre och mindre och färre och färre.
Ungt äppleträd efter beskärning och uppbindning
Dessutom vill man behålla träden låga så att man lätt kommer åt att plocka frukten från grenarna. Utgå från grenar med trubbiga vinklar, de tål både blåst och tung skörd. Helst ska grenarna växa så rakt ut som möjligt. Uppåtväxande skott bildar mindre blomknoppar och fruktsporrar så därför tas de bort. Efter en hård beskärning utvecklas under sommaren en mängd vattenskott. De bör avlägsnas innan hösten för att inte ta för mycket kraft av trädet. Ju tidigare man tar dem desto mjukare är de. Bryt eller riv loss dem, sekatör behövs sällan. För att minska mängden vattenskott tas helst bara några stora grenar bort varje år. Då blir inte chocken för trädet så stor och det sätter då färre vattenskott.
Köpte en söt liten Helleborus orientalis i torsdags. Än så länge får den finna sig i att visa upp sig inomhus och när det blir läge för utplantering ska den få förstärka min lilla julrosesamling i perennarabatten. Skall absolut ta mig ut till Ulriksdal i Kivik under deras julrosfestival. Den äger rum tre helger innan påsk och bjuder på intressanta presentationer och massor av julrosor till försäljning. Kanske vi ses där? Skulle så gärna vilja ha några purpurfärgade orientalishybrider.
Rosa, gröna, vita, prickiga, fyllda och nickande – sortbeskrivningarna är väldigt varierande för våra härliga julrosor. Den vanliga julrosen är känd i Sverige sedan medeltiden då den användes som medicinalväxt under namnet nysört. Växtens rot maldes till pulver som lockade fram nysningar som ansågs rena huvudet, inte minst från dumhet.
Julrosen växer gärna i kanten av ett lövfällande buskage eller woodland. Den trivs bra ihop med t ex Hosta, gullviva, lungört och vill som de ha en djup, näringsrik och fukthållande jord, gärna lerhaltig mulljord som har en god dränering. Alla arter av Helleborus utom H. purpurascens vill ha kalkhaltig jord. Så några extra kalkstänk eller äggskal gör susen. Julrosen fröförökar sig vanligen lätt där den trivs och småplantorna kan omplanteras i krukor och placeras i skyddat läge så de inte bränns av gassande sol. Efter ett par år planteras de ut och därefter dröjer det ytterligare några år innan de börjar blomma. Därav det saftiga priset alltså.
Så här i början av februari brukar jag plocka fram mina pelargoner som har övervintrat frostfritt och halvljust uppe på vinden. De är långa och rangliga och fulla av vissna blad. Men ofta med några kraftiga och ljusgröna skott längst ut på varje ranka.
Det känns hjärtlöst att klippa bort allt detta, men ju hårdare tag med saxen nu i början av året, desto finare planta och vackrare blomning framöver. Inte mycket återstår av varje växt när jag är klar. Skär bort allt torrt och svagt, men sparar några sidoskott som får fungera som igångsättare för tillväxten. Ungefär som ”saftdragare” vid beskärning av äppleträd.
Efter hårdhänt beskärning återstår några korta pinnar
Några fina sticklingar av en mörkt rödlila pelargon vars namn jag glömt
Om det finns fina saftiga skott av en eftertraktad planta passar jag på att ta nya sticklingar. Rotar dem helt enkelt i ett glas vatten på fönsterbrädan. Efter några veckor har de bildat rötter och sätts då i jord. Även de gamla plantorna får ny jord om några veckor när de startat sin tillväxt. Brukar dela upp chocken i två delar istället för att både klippa och plantera om vid samma tillfälle och det brukar ge gott resultat. Vattnar krukorna med lätt näringslösning och ställer sen krukorna i ett österfönster tills de börjar komma igång ordentligt.
Av dragon är det vanligen den mildare franska dragonen man odlar. Rysk dragon har bättre härdighet, men en lite bitter smak. Hittar du dragonfrö i handeln är det alltid den ryska som kommer upp. Fransk dragon är nämligen steril och bildar inga frön. Den förökas istället via sticklingar.
Dragon vill ha en väldränerad, mullrik jord. Plantan blir minst en halvmeter hög, så den bör placeras i bakkanten eller mitten av kryddlandet. Växten är flerårig och beskärs på våren ner till 5-10 cm. Plantan delas vart fjärde år för att behålla en frisk smak. Bladen används som färska, torkade eller frysta. Dragon passar förutom till bearnaisesås även till kyckling- och fiskrätter.
Basilikan har en historia som magisk och helig ört. Den har ett starkt fäste i medelhavsområdet där den har blivit ett med den kulinariska kulturen. Som utgångsmaterial till pesto odlas den i stor skala. Pesto stöts i mortel och förutom basilika av sorten Genovese, tillsätter man olivolja, pinjenötter och parmesanost.
Basilika kräver mycket sol, värme och ett vindskyddat läge. Plantorna bör förkultiveras och planteras ut först när nattemperaturen ligger på 15 grader. Gödselvattning krävs för att få en god tillväxt, i motsats till de flesta andra kryddväxter. Korta in plantan när den börjar sätta blomknoppar, annars bromsas bladväxten.
Det finns massor av olika slags basilika. Citronbasilikan är småbladig och citronsmakande. Kanelbasilikan har en tydlig doft och smak av kanel. Den passar bra i kryddstarka maträtter. Klotbasilikan är småbladig och mycket smakrik. Dessutom finns det flera rödbladiga sorter som piggar upp i kryddlandet med sin purpurskiftande färg.
Att odla kryddväxter torde vara det lättaste kapitlet inom all trädgårdsodling. De är nämligen extremt tacksamma och håller till godo med den sämsta jorden och de torraste förhållandena. Vill du börja i den lilla skalan är örter i krukor ett lättskött alternativ. Ett snäpp upp blir att införliva dem i grönsakslandet.
En separat liten örtträdgård behöver inte heller vara stor. Placera den gärna nära huset för att inte ha så långt mellan köket och örterna. En cirkel eller halvcirkel med strikta kvarter som tårtbitar är ett vackert alternativ till ett kvadratiskt land. I en större örtagård planterar man vanligen olika arter åtskilda i olika rutor. Lägg gärna ut trampstenar mellan rutorna eller låga infattningshäckar som avgränsare.
Myntan är mångsidig som smaksättare, men pass på dess vilda spridningsförmåga!
Jorden bör vara väldränerad, så lerjord är ingen hit. Den bör förbättras med sand och mullämnen innan den fungerar för kryddor. Särskilt bekymmersam blir övervintringen om jorden är för fukthållande. Sparsam gödsling gäller – gärna med kompost som myllas ner. Eventuellt kan du komplettera med benmjöl, men akta dig för kväve. De flesta kryddörter vill ha kalkrik jord.
Timjan med sina insektslockande blommor.
Vilka kryddor man ska plantera är naturligtvis en smakfråga, för syftet är ju att äta upp dem till slut. Jag vill inte vara utan timjan, oregano, fransk dragon, gräslök, koriander, basilika och rosmarin. Greenspire trädgårdskonsult återkommer framöver med presentationer av några olika kryddväxter i bloggen.
En rikligt blommande kryddrabatt i soligt läge blir en fin sittplats.
Av någon anledning uppfattas en naturtomt i Sverige inte riktigt som lika ”fin” som en platt nybyggartomt ute på slätten. Men en engelsk trädgårdsägare eller trädgårdskonsult hade varit överlycklig om han/hon kom åt en sån underbar bit mark. Engelsmännen gör verkligen allt för att försöka skapa woodlands av det mesta. Du ska alltså inte se ner på de naturliga förutsättningarna om skogsmark är det du har intill ditt hus. Du har nämligen grunden gratis.
Granskog, tallmo eller bokskog har lite olika förutsättningar, framför allt vad gäller markens pH och fukthållande förmåga. Titta på vilka växter som växer naturligt omkring dig. Är det bokskog och gärna lite lerig mark finns det ofta mycket vitsippor om våren. De tyder på en frisk/fuktig jord. Blåbär likaså. Lingon tyder på en torrare och näringsfattigare mark. Hasseln trivs i kalkrik och näringsrik jord. Finns det mycket ljungväxter är jorden antagligen av surare slag. På detta sätt kan du ringa in vilka kompletteringsväxter som sannolikt kommer att passa bra in i din trädgård.
Stjärnmagnolia ’Royal Star’
Julrosen består av ett brett spektrum färger och former som alla föredrar en kalkhaltig och fuktig jord. Julrosen, Helleborus niger, är en långlivad och tacksam perenn som inte kräver någon större skötselinsats. Jag brukar spara äggskal som jag smular ner kring mina julrosor för att ge dem lite extra kalk. I gynnasamma förhållanden frösår de sig, men det verkar dröja flera år innan de börjar blomma. För några år sedan besökte jag Ashwood Nurseries i West Midlands, England. Ashwood har specialiserat sig på bl a Helleborus och cyklamen och det var alldeles underbart vad man fick se!
Tibast, Daphne mezereum, är en annan underbar växt som trivs i den friska kalkhaltiga jorden. Den finns både i rosa och vit form, men kom ihåg att bären är mycket giftiga! Ingen lämplig växt för småbarnsfamiljer eller lekplatser, alltså.
Har du en tomt med vandrande skugga under större träd, och jordens pH svagt surt skulle jag gärna plantera magnolia. Av dessa är stjärnmagnolian, M. stellata, den härdigaste. Den är tidigblommande och vill gärna ha lite värmande skydd intill en barrträdsgrupp eller ett plank. Ge den en god jord och lite extra omsorg så kommer den att glädja dig med sin fjärilslika blomning på bar kvist. Nedan en stjärnmagnolia ’Royal Star’.
Sannerligen har det blivit ett av mina modeord. Men jordförbättring är ett medel för att nå den attraktiva goda jorden som vi alla vill ha. Två jordarter som måste förbättras för att bli odlingsvärda är lerjorden och sandjorden. Men även mjäla och finmo mår bra av att få en stabilare kornstruktur så att jorden inte slammar igen så lätt vid regn eller kraftig bevattning.
En kornig mulljord är lätt att bearbeta.
Om du har en utpräglad sandjord har du en varm basjord. Dessvärre är den väldigt genomsläpplig och håller inte kvar näring eller fukt. För att få en bra sandjord tillför du mängder av organiskt material som kompost, torv och stallgödsel. Marktäckning är bra för att bevara fukten i marken samtidigt som du tillför näring och humus. Du kan täcka med t ex färskt gräsklipp, torkat hö eller halm. Det fungerar ju bra i en grönsaksodling, men hur snyggt är det i rabatten? Om växterna står glest kan du alltid toppa med ett lager barkmull som håller den mörka ”jord”färgen.
En lerjord är egentligen raka motsatsen till sand och den behöver luftas upp. Tillför även här organiskt material som ovan. Dessutom kan du lägga ut grus och mylla ner det. Grus förbättrar strukturen ihop med det luftiga organiska materialet. Bara sand kommer att kompaktera jorden ytterligare så den riskerar att bli hård som betong. Kör helst inte med jordfräs på en lerjord eftersom det lätt förstör grynstrukturen. Men marktäckning är prima, eftersom det ger daggmaskarna arbete. Daggmaskar = luckring och luftning, så daggmaskarna ska du vara rädd om. Läs även mitt inlägg om kompostering från den 27/11.
