Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.
Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.
Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.
Anemone blanda är balkansippornas vetenskapliga namn. De förekommer verkligen i blandade färger och är ganska pigga och fina vårblommor i rabatten. Vips är de bara där! Blommorna trycker sig upp genom rejäla lövtäcken som lämnats kvar för att skydda ömtåliga växter. Balkansipporna är nära släkt med både vitsippor, blåsippor och höstanemoner, men de har ändå sitt alldeles egna utseende.
Det finns vanliga vita, himmelsblå, djuprosa, magenta/cerisefärgade, lila och ljust rosa sorter. Ofta kan man köpa dem blommande i kruka tidigt om våren. De passar fint att samplantera med andra vårblommor i kruka ute, eftersom de inte tar illa vid sig av någon liten frostknäpp. Gräv sedan ner dem i rabatten då de blommat över. Ofta är det lättare att etablera balkansippan på det sättet, för knölar du köper om hösten torkar lätt ut och gror sedan inte.
Blommor och blad sitter på separata bladskaft, inte ihop som på vitsippan, utan mer som blåsipporna. Bladen är handflikiga och lite ludna. De växer i tuvor och förökar sig med knölar tills de bildar hela mattor. Balkansippan gillar en väldränerad och näringsrik, ganska torr jord i soligt till halvskuggigt läge. Står de för mörkt blir de väldigt glesa och taniga. Står de för blött ruttnar knölarna. Välj därför läge med omsorg. Ibland väljer de själva sitt eget ställe. Hos mig dök det plötsligt upp en liten tuva mitt i grusgången. Hur den hamnat där har jag ingen aning om. Kan inte minna mig att jag haft några balkansippor över huvud taget i trädgården. Antagligen är den spridd via något djur på marken eller i luften. Det lär jag nog aldrig få veta.
Den sommarblommande perennrabatten upphottad med småblommiga penséer.
Just nu är det fullt ös i garden center och trädgårdsbutiker om helgerna. Det säljs jordförbättring, blommande växter och kryddörter i mängder. Det är alltför frestande för att man ska kunna låta bli när man går rundor längs gångarna och i växthusen. Jag har oftast en klar bild framför mig vad jag ska leta efter, men ibland blir det ett och annat impulsköp också. Men den senaste investeringen var noga planerad. Det blev äppleträdet Agnes som jag föll för så fort jag läste beskrivningen av det i ett nyhetsbrev. Jag har skrivit om de Nya äpplesorterna i ett inlägg från i vintras.
Och här har vi babyn Agnes! Efterlängtad!
Äpplet fick en plats i raden intill mina andra fruktträd. Agnes är en småvuxen sort, så jag vågade mig på en placering ganska nära gången och ca 4 meter från nästa träd. Gropen grävde jag rejäl åt alla håll, både på djupet och bredden. Vattnade i gropen innan jag satte ner den genomdränkta rotklumpen. Fyllde på med jordförbättring för den befintliga lerjorden med kogödselkompost, egen lövkompost och lite planteringsjord. Såg till så toppen av krukjorden var i nivå med den nya jorden. Trampade till ordentligt, men räknar med att rotklumpen kommer att sätta sig och sjunka ihop i alla fall, så då får jag fylla på med lite mer jord. Nu återstår det att binda upp trädet mot ett stöd och att klippa till en bit hönsnät kring stammen. Sen väntar jag på äpplena!
Jag köpte också lite billiga lökar som hade drivits till snitt, men inte gått åt. Sådana kan man hitta i mängder i någon undanskymd hörna i plantbutiken. Har både narcisser av två slag, en småblommig vit och den doftande pingstliljan Narcissus poeticus ’Actaea’ (ovan). Hittade flera krukor av vita pärlhyacinter också. De är bara för härliga! Så detta tryckte jag ner där det fanns plats i rabatterna. Narcisserna är tåliga och kommer upp år från år. Jag tycker de gula påskliljorna ’Carlton’ och den lilla ’Tête a Tête’ är de allra bästa. De förökar sig glatt och brer ut sig mer och mer för vart år.
Vad händer mer i min trädgård just nu? Växthuset är i gång sedan ett tag. Tomaterna fick komma ut i större krukor (papperskorgar från Ikea) och har än så länge stödvärme från ett element om nätterna. Men jag hoppas de kommer att tjocka på sig lite bättre nu. De stod för tätt innan och blev lite rangliga. Det funkar bra att odla tomat i kruka, men man får räkna med att man förlorar i höjd med att plantera så högt ovan mark. Är det ett litet växthus kan plantering i bäddar vara bättre. Men kalkylera då med våreffekten, dvs att bäddarna tar längre tid att värma upp än jorden i krukor. Tomater kräver mycket gödsel och vatten. Min jord är fet kompostjord med mycket kräm i, så då slipper jag hålla på och gödselvattna under större delen av säsongen. Bättre att kosta på sig en dyrare jord för att spara tid senare, tänker jag.
Kronärtskockor till vänster med gråaktiga blad, rosenskära med dilliga blad till höger och nederst chili.
Småplantorna är också på tillväxt i växthuset. Satte nyss ut den förkultiverade salladslöken i landet. De ser inte mycket ut för världen ännu – tunna trådar som purjolök ungefär. Men här har jag ett antal kronärtskockor, chilipeppar och vita rosenskära Cosmos. Dessutom några krukor med dill, som precis börjar komma upp, och plocksallat för den tidigaste skörden. Odla sina egna grönsaker är kul! Vilket underverk det är varje gång ett pyttelitet tomatfrö gror och sen ger kilovis av fina tomater!
Bland de tidigaste blommorna att ta fart är penséerna som börjar säljas i Skåne redan i början av mars. Så tidigt kan man plantera dem i lätthanterliga krukor för att flytta in dem på frostfritt ställe när natten riskerar att bli kall. Jag älskar färgrikedomen och framför allt doften. Den är ljuv och söt och alldeles beroendeframkallande. Skulle kunna lägga ut hela mattor av penséer i sovrummet bara för doftens skull!
Penséerna är lättskötta säsongsväxter som håller formen i några månader tills det är dags för sommarperennerna att ta vid. De ger enligt min mening den mest kostnadseffektiva vårkänslan, trots att lyckan är kortvarig. Det behövs inte så många plantor i en fin kruka eller en gammal spann. Kanske kombinerat med vårlökar av något slag, ranunkler, gyllenlack, förgätmigej eller bellis.
Penséer vill stå i relativt soligt läge. Hamnar de i skuggan blir rankorna långa och veka. Därför är det heller ingen större hit att ha dem inomhus mer än ett par dagar. De tar inte illa upp av en natts frost, men blir det riktigt kallt kan de frysa bort. Vattna dem måttligt och låt gärna jorden torka upp lite. Står de för tätt och fuktigt blir det lätt mögel vid skaftbasen och då tynar plantorna snabbt bort. Annars handlar det om att plocka bort överblommade blommor och gödsla för att upprätthålla knoppbildning.
När kraften tar slut ränner de gärna iväg i höjden och blomningen blir allt sparsammare. Då är det dags att slänga dem på komposten och njuta av några andra mer senblommande växter istället. Slit och släng är inte min grej för övrigt, men när det gäller penséer så är det helt okej. Deras tid är nu. Så passa på och njut! Kunde t ex inte stå emot utan köpte igår ett helt brätte i en himmelsblå-vit-orange färgkombination och petade ner dem i en sommarblommande perennrabatt. Det piggade upp alldeles otroligt! Annars måste jag ju hålla de svarta som mina favoriter.
En turkisk julros Helleborus orientalis ’Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.
Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.
Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.
Helleborus orientalis ’Rose’ möter ’Black’.
Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden), körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.
Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.
Snygga anläggningsprodukter för offentliga utemiljöer kan man hitta enstaka ibland. Har ju själv jobbat med produktutveckling inom betongvärlden i många år och jag kan tycka att Sverige är lite för litet för att det ska gå att göra lite smalare serier som får lov att bli riktigt välarbetade och snygga. Volymerna är så pass små att det inte lönar sig att ta fram riktigt högklassiga produkter som tillverkas i små serier. För industrin gäller nämligen: lönsamhet når man via volym.
Avvattningsränna Aquaform med gjutjärnsbetäckning Campus. Foto: GH Form
Då blir jag desto gladare när jag hittar företag som det danska GH Form, som satsar på duktiga designers och har en stor flexibilitet i produktionen. Gjutjärn är ett underbart material och produktionen går till ungefär som för betongföremål, dvs man behöver en innerform och en ytterform att gjuta mot. Gjutjärnet är dock ett hållbarare material så till vida att man får ner godstjocklekarna till smäckra konstruktioner trots att måtten ibland är rejäla.
Punktbelysning kan man kalla detta! Foto: GH Form
Avvattning har jag jobbat en del med. Man kan lägga vattnet i ytan eller i en ränna/rör under mark. Rännor måste vara överfarbara för funktionshindrade och barnvagnar utan att man riskerar att fastna i någon detalj. De får alltså inte vara för djupa. Vilket ger en sämre funktion förstås, så många gånger blir de här rännorna mer estetiska än praktiska. De samlar mer sand än vatten. Men med det sortiment av betäckningar till ytavvattningsrännor som GH Form säljer så blir man än mer sugen på att låta vattnet ta vägen under ytskiktet.
Foto: GH Form
Allting bygger på en vattenränna med bredden 140 mm. Rännan Aquaform är tillverkad i fiberbetong och levereras i längder om 500 och 1000 mm. Den sätts med fördel i betong för stabilitetens skull. Man kan ansluta med plattor eller marksten intill rännan. Sen finns det en mängd härliga betäckningar eller ”galler” att välja mellan. Campus är en rätlinjig, dekorativ bård som är mycket vacker i sin enkelhet. Samma mönster kan också levereras som plattor som läggs som mönster i beläggningen.
Gjutjärnsbetäckningen Water Cell. Foto: GH Form
Droppformade Water Cell är väldigt harmonisk i sin form. Gjutjärnet är obehandlat, vilket gör att det med tiden utvecklar en rostig yta. Vill man vända på det hela kan man göra en fontän av gallret så att vatten istället sprutar upp genom hålen. Det är helt underbart!
Foto: GH Form
Punktavvattning i hårdgjorda ytor behöver inte heller vara tråkigt. Gallret Plaza har yttermåttet 289×289 mm och passar på en dränbrunn med diametern 315 mm. Kombinerar man den med en flack ränna i betong i samma mått så finns den välvda modellen. Den andra raka modellen kan lika väl ligga i en plan yta med lutning in mot brunnen.
Den odlade formen av backsippa ’Röde klokke’ är nu i början av sin blomning.
Det är blomningstid för sippor nu. Backsipporna, Pulsatilla, är bara i början, men blåsippor, gulsippor och vitsippor finns det gott om på naturmark. Min trädgård är för enkelhetens skull en naturtomt och här växer tre av dem. Ni vet ju den där om skomakarens barn. En trädgårdsmästare orkar inte nödvändigtvis ägna sin egen trädgård så mycket omsorg som man gör om sina kunders trädgårdar, så därför är det bra att bygga på det som naturen har gett och inte krångla till det för mycket.
Blåsippan trivs på stenig och näringsrik mark med god vårfukt.
Så sipporna är jag glad för, trots att de tar plats i gräs(eg. moss)mattan. Blåsippan är faktiskt inplanterad. Jag fick gräva upp en planta hos en trogen kund och den har fått en specialplats. Blåsipporna är inte lika fuktälskande som sina släktingar, utan den föredrar en väldränerad jord. Alltså fick den ta plats där en gammal grushög låg för utfyllning av bilplatsen. Gruset kan bli lite torrt fram emot sommaren, men då går jag med en vattenkanna. Det är lite mindre än halvskugga på platsen, dvs bara några timmar direkt sol per dag. Eftersom marken är mycket kalkrik så har den en ypperlig plats och jag planerar att dela på blåsipporna nu efter blomningen för att sprida på dem ytterligare. Hoppas också få hjälp av myror, som brukar gilla blåsippans köttiga frukter och gärna bär runt på fröerna till nya platser. Rötterna kan bli över hundra år gamla där plantan trivs, så man ska inte skära i dem i onödan.
Blåsippor är väldigt ”fina” trädgårdsväxter i Japan och odlas där ofta i kruka, ungefär som aurikler här i västvärlden. Krukblåsipporna, som finns i mängder av varianter med fyllda, halvfyllda och enkla blommor i olika färger, ställs ut på vårutställningar. Klicka på denna länk till en artikel i tidskriften Pacific Horticulture som berättar om utställningssippor.
Vitsippan är en lundväxt som blommar rikligt så här års. Någon vår har det varit så varmt i mitten av april att vitsipporna blommade över på ett smack, och man hann knappt njuta av dem alls. För det är en njutbar liten växt med en god doft, så det lönar sig att böja knä och dofta på den. Vitsippan har en kortvarig grön period och vissnar oftast ner helt inom någon månad efter blomningen. Till skillnad från blåsippan som har vintergröna blad.
Gulsipporna kommer en vecka efter vitsipporna i blomning. De gillar en lätt fuktig jord och något mer sol än vitsipporna. De växer närmast i öppna bryn och friska gräsmarker och inte så mycket inne i själva skogen. Det sitter ofta två blommor per bladstjälk hos gulsippan. Gul- och vitsippan växer med krypande jordstammar och sprider sig lätt genom rotsticklingar. Annars har jag sett att man kan köpa frö från gulsippa hos t ex Impecta. De bör kallstratifieras efter sådd för att efterlikna en normal vinter.
Ibland börjar de blomma redan i januari. Det känns lite wild and crazy med en rosablommande och väldoftande buske mitt i vintern. Men det är helt normalt för ett hybridkejsarolvon. Doften är stark och ganska påträngande, men har man bara en buske kan man stå ut med den utan problem.
Släktet olvon är stort och brett. Det finns stora och små buskar, upprättväxande och krypande, sorter med ofta fler sterila än fertila blommor per blomklase och även vintergröna sorter. Olvon har nog inte så hög status bland trädgårdsväxterna. De är kanske lite för anonyma och mer åt finsmakarhållet än spektakulära. Gemensamt för dem alla är att de föredrar en fuktig och näringsrik jord på en halvskuggig växtplats.
Viburnum x bodnantense, hybridkejsarolvon, blir med åren en upprättväxande buske på 2-3 meter. Den är inte på något sätt överdrivet snygg under resten av året, närmast ganska risig. Men det förlåter man när blomningen kommer igång. Trots risigheten ska man inte gå på och beskära olvon för hårt. Många arter är långsamväxande och har lite svårt att återhämta sig och skjuta nya skott. Men placerar man olvonet lite i bakgrunden och har något mer dekorativt, gärna lövfällande, framför så behöver man inte skämmas för busken under andra årstider.
Kungsängsliljan kan planteras i goda lägen i hela Sverige.
Vi är nog många som försökt oss på att sätta lite ovanligare höstlökar med tanke på en spritt språngande halvvild blomsteräng. Men det är inte så lätt som man kan tro. Lökarna som säljs på hösten torkar snabbt ut där de ligger i sina granna förpackningar i gardencentret. Man måste verkligen ha tur och få fatt i lök så fort de kommer ut till försäljning och då ska även föregående led i försäljningskedjan ha jobbat på ett bra sätt för att lökarna fortfarande ska ha kvar sin spänst och livskraft. Tulpaner och narcisser är det ingen fara med. De klarar mycket och behåller fukten i lökarna länge. Men pratar vi om snödroppar, vintergäck, kungsängslilja och hundtandslilja så gäller snabb plantering för att de ska hinna rota sig innan vintern.
En lite crazy blomma av kungsängslilja som nästan påminner om en orkidé.
Vill du förbättra oddsen rejält och köpa halvfabrikat så är det precis rätt tid nu. Många blomsteraffärer har fördrivna lökar som är i knopp när man köper dem. Jag passade själv på att köpa några krukor med Fritillaria meleagris, kungsängslilja, innan påsk. Normalt ute i trädgården blommar de i par med svalört och ramslök i april-maj. Men så fort jag tittat mig mätt på dem i krukan, så åker de ut. De ska få bo i den fuktiga slänten där jag har påsk- och pingstliljor, porslinshyacinter Puschkinia scilloides och julrosorna förstås. Man kan skapa en egen lundståndort på halvöppet läge med dålig gräsväxt.
Gräv bort grässvålen och gräv även bort det översta 30 cm djupa jordlagret. Rensa bort rötter och undersök din jord. Har du en bra, blandad trädgårdsjord från början, så duger det. Är jorden sandig behöver du ha in rikligt med välbrunnen kompostjord och lite stallgödsel. Är jorden lerig är det rikligt med grus (upp till 50%) och kompostjord du ska tillsätta. De flesta lökar vill ha god tillgång till fukt om våren, men på sommaren vill de torrbakas, dvs stå så torrt som möjligt. Så ett lager grus i botten som dränering är inte fel. Blanda gärna in benmjöl i din lundjord och sedan kan du plantera. Löken delar sig under sensommaren, så sätt dem inte för tätt. Ett avstånd på 6-8 cm och lika djup är en bra rekommendation.
Kungsängsliljan härstammar från ett bälte som löper från södra England till centrala Frankrike och Polen till norra delarna av det fd Jugoslavien bort mot södra Ryssland. Den har förvildats i Uppsala, där jag såg Kungsängarna i full blomning en gång i maj 1996. Vilken upplevelse! Blomman är rödlila schackrutig eller vit. Det kommer normalt en blomklocka från varje lök. Den blir ganska hög, 20-35 cm, om man jämför med den plattrunda lökens storlek, för den är väldigt liten och oansenlig. Fritillus betyder tärningsbägare på latin och hänger ihop med blommans form. Artnamnet meleagris kommer från fågelriket där det står för kalkon- och pärlhönesläktet. Man kan tänka att det syftar till rutmönstringen på blommorna. På engelska heter växten Guinea hen flower eller Snake’s head.
Körsbärskornell, Cornus mas, är en större buske eller ett litet träd som har en lysande gul blomning så här års. Det gör den till en trevlig trädgårdsväxt och förlänger den dekorativa säsongen ytterligare ett snäpp mot vårvinter. Ute i naturen växer körsbärskornellen gärna som brynväxt och den skapar ett gott skydd för småfåglar genom sin täta förgrening. Det täta grenverket och den tidiga blomningen gör även busken till en intressant häckväxt. Som särskilt lämplig på kalkrika lerjordar har jag själv ritat in den i flera besvärliga lägen på lerig mark.
Låter du däremot körsbärskornellen växa fritt kommer den efter en långsam start de första två-tre åren relativt snart upp i en höjd om 4-5 meter. Med åren breder busken ut sig så att den till slut är bredare än hög. De yngsta grenarna är gröna i barken och blommorna intensivt gröngula. Först efter blomningen är över spricker bladen ut. Bladen är motsatt placerade på grenen och har den speciella kornellkaraktären med sned, spetsig bladspets och djupt indragen ådring som ger bladen en lite bucklig yta. I augusti-september kommer sen stenfrukterna som är stora som körsbär och mörkt röda. Frukterna är fullt ätliga, men jag känner inte någon som brukar gå ut och plocka körsbärskorneller faktiskt. Borde kolla upp vad de har för näringsvärden.
Jag tycker absolut att Cornus mas är en växt man borde använda mer. Den passar bra som utfyllnadsväxt bakom lägre buskar, där den intar sin plats under tidig vår, men därefter har rollen som vindskyddande och avskärmande växt, utan att för den skull bli för tät. Ge gärna körsbärskornellen en solig till svagt skuggad växtplats. När hösten kommer färgas busken åter gul innan den fäller sina löv ganska tidigt. Skulle du behöva skära ner busken ibland är det inga problem, eftersom den villigt bryter nya skott även från äldre ved.
