Lökväxter i fruktträdgården eller i gräsmattan under glesa träd och buskar hör till det vackraste man kan se om våren. Vintergäck och krokus, olika blåstjärnor, vildtulpaner, narcisser och kungsängsliljor – i spirande ljusgrönt gräs blir det en härlig bild! Har du en lite gles och svagväxande gräsmatta så är det desto bättre. Då blir inte konkurrensen så stor. Det blir inte heller något problem att låta lökarna blomma klart innan du kommer åt att klippa gräsmattan på våren. Det är viktigt att bladen får vissna ner så att näringen återgår ner i löken. Narcissbladen kan du knyta ihop till ett litet nystan när de börjar gulna. När bladen vissnat helt är det lätt att lyfta upp hela nystanet som då lossnar lätt från löken.
Vårblommande lökväxter planterar du enklast om hösten. Sätt lökarna en och en eller gräv bort en bit grässvål och sätt flera lökar tillsammans. Passa gärna på att strö ut lite benmjöl i planteringsgropen så får lökarna välbehövlig näring. Lägg sedan tillbaka jorden eller gräsmattebiten och trampa till så att både lökar och gräs får fäste.
Här testar jag att blanda upp den leriga jorden med finkornig Leca. Benmjöl i decilitermått.
Har du problem med sork i trädgården kan det vara skäl att satsa mer på narcisser och Allium-arter än t ex tulpaner. Tulpanlök tillhör nämligen sorkarnas älsklingsföda. Det är trist på våren att upptäcka att endast några få tulpaner orkade gå upp i blom efter att ha lagt ner många pengar och tid på plantering. Eller så väljer du att odla tulpaner i stora plastkrukor som du sedan sänker ner i marken när tjälen har gått ur. Inte så snyggt i gräsmattan kanske, men tricket funkar bra i rabatt.
Ett hav av narcisser i gräsmattan är drömmen, men tar några år att förverkliga om man inte kan köpa och plantera tusentals lökar på en gång. Narcisser är lyckligtvis fleråriga och kan vara kvar på samma plats i många år. De bildar nya sidolökar årligen och ruggarna blir därför större och större. Efter 4-5 år kan tillväxten börja avta och då är det dags att dela på lökarna. Bästa årstid för detta är tidig höst, men då måste du förstås veta var lökarna gömmer sig. Gräv upp hela klumpen och sätt ut lökar med tillhörande mindre sidolök på ca 30 cm avstånd från varandra. Gödsla gärna med benmjöl i planteringsgropen. Sen är det bara att vänta på en ännu häftigare blomning nästa år!
I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.
Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.
De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.
De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.
Scilla bifolia
Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.
Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.
Scilla forbesii
Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.
Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.
Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.
Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.
Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.
Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.
Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.
En serie tidiga blommare från trädgården den 12 mars 2020.
I våras plockade jag nässlor till årets första nässelsoppa redan i mitten av mars. Det kändes tidigt. Idag tittade jag djupt i grästuvorna och såg att nässlorna låg i startblocken och redan hade satt sina första, om än mycket små blad. Hälsoråvaran nässlor är en skämsväxt för många trädgårdsägare. De är svåra att bekämpa, eftersom rötterna väver igenom hela jordvolymen och nästlar in sig bland prydnadsväxterna. Men du kan gärna behålla en eller ett par ruggar för att skörda unga, fräscha skott av. Det går att plocka många omgångar och sedan blir de prima larvmat som flertalet fjärilsarter älskar. Eller fixa ditt eget näringsrika gödselvatten genom att blötlägga stjälkar och blad. Se nässlan som en tillgång!
Nässlan är en snabbväxande nyttoväxt som gillar kväverik mark.
Vitsipporna var lika tidiga. Har du inte turen att ha en egen vitsippslund på tomten går det bra att plantera in vitsippor i trädgården. Härlig att fylla ut med mellan sena perenner och i woodlandet. Den blommar just då när solen börjar värma på riktigt och du traskar ut med kaffemuggen för att ta in den första klorofylleuforin. De vildväxande sipporna förökar sig kraftigt under fuktiga somrar och vill du få in denna vårens budbärare i lite undanskymda hörn och svagväxande gräsmatta, så ska du vattna rikligt.
Blåsipporna smyger igång under bladverket, så man får glänta lite på bladen för att upptäcka de håriga knopparna. Blåsippan har, till skillnad från vitsippan, vintergröna blad, och vackra blad dessutom. Men de behöver stå lite för sig själva för att inte bli helt utkonkurrerade av andra kraftigare perenna växter. Jag har planterat in blåsippor (köpta i plantskola så klart!, blåsippan är fridlyst) både under en japansk lönn och vid foten av en stor gran. Båda platserna ger lagom med värmande vårsol och de blir härliga blickfång vid blomning.
I den glesa gräsmattan på lätt sluttande och ganska torr mark växer ett rikt parti blå violer. Kul att se att det hade nästlat sig in en vit sådan också. Violer gillar normalt kalkrik och lätt fuktig jord, så jag tackar ödmjukast åt att de funnit sig tillrätta här.
På fuktig växtplats med gott om kalk trivs även julrosorna. De föredrar halvskuggiga miljöer, men klarar även en senare skuggig växtplats. Så här tidigt om våren (mars månad) lyser solen igenom det nakna grenverket i woodlandet. Det är bara barrväxterna och de städsegröna basväxterna som stoppar solens intrång. Julrosorna förökar sig glatt på egen hand, så var inte alltför flitig med hackan, så du riskerar att gräva upp de små liven. Det blir oftast rena överraskningar i färg och teckning, eftersom anlagen i föräldraplantorna inte är stabila. Men det gör ju inget, för vem kan motstå en självsådd julros?
Vad är en marktäckande perenn? En planta som genom sina skott, rankor, blad och utlöpare mattformigt brer ut sig tätt över markytan. Man förutsätter dessutom att perennen ska motstå inträngning av frö- och rotogräs.
Hjärtbergenian är inte den modernaste bland perenner, men funkar fint som marktäckare.
Fördelar med perenner under buskar och träd Marktäckande växter isolerar jordytan mot både kyla och värme. Det ger jämnare marktemperaturer. De gynnar djurlivet, speciellt i samplantering med högre buskar och träd. När planteringen sluter sig behövs ingen ogräsrensning av jorden. Om löv tillåts falla ner och multna mellan och under växterna får man en luckrare jord och föda till fler jordorganismer och insekter på köpet.
Låt höstlöven ligga kvar och förmultna i rabatter och bland marktäckare!
Det nedbrutna växtmaterialet blir till långsamverkande gödsel för planteringen. Genom att marken är täckt minskar också behovet av vattning, eftersom avdunstningen blir mindre. Sammantaget kan man säga att ett väletablerat marktäckande skikt sparar tid på underhållet.
Daggkåpan är en fin marktäckare, men kräver putsning under sommaren.
Marktäckande perenner som ersättare för gräsmatta Kantänka är det inte bara jag som helst hade sluppit att klippa gräsmattan. En skötselkrävande gräsmatta kan många gånger ersättas av låga, marktäckande växter. I branta slänter som är svåra att klippa eller mellan plattor kan man även använda marktäckande perenner som ett alternativ.
I Ulla Molins trädgård finns mängder av marktäckare. Till vänster kattfot och ovan till höger Artemisia.
Gräsersättningsväxterna måste uppfylla två krav: de måste vara tätväxande och dessutom tåla en del tramp. I en solig del av trädgården kan vanlig vitklöver Trifolium repens bilda riktigt täta bestånd, som växer revbildande och ganska snart bildar en tät matta. Andra härdiga arter, fast inte lika robusta, är silverfärgad kattfot Antennaria dioica och gul fetknopp Sedum acre. De passar i genomsläpplig jord och full sol. Rödbladig revsuga Ajuga reptans ’Braunhertz’ passar på mindre ytor där man ha något kontrasterande i färg.
Brunneran ’Jack Frost’ är en skuggtålig perenn med spektakulära blad.
En av de bästa gräsersättningsväxterna är krypkotula Leptinella squalida, som snabbt brer ut sig i låga mattor. Den har dock något svag härdighet och utvecklas därför bäst i skyddade lägen. Den invasiva sylnarven Sagina subulata bildar snabbt gröna mattor, men man ska vara medveten om att den sprider sig gärna i grusgångar där man kanske inte vill ha den.
Bergormroten är relativt låg, mycket tät och rikblommande hela säsongen.
Istället för fogsand kan man plantera fogväxter mellan glest liggande stenplattor. Speciellt lämpliga är oregelbundna naturstensplattor av kalksten eller skiffer. Fogarna bör vara minst 5 cm breda om växterna ska ges en chans att överleva och föröka sig. Fogväxterna ska tåla ett näringsfattigt underlag och klara torka. De behöver inte vara lika slitagetåliga som de gräsersättande växterna, eftersom man sällan går direkt på växterna, utan håller sig på stenplattorna.
Krypkotulan är en pytteliten marktäckare som trivs i fogar mellan plattor.
Fogarna fylls med grusblandad planteringsjord för att växterna ska få ett underlag som håller i alla fall lite fuktighet och näring. Använd en smal planteringsspade för att få ner små tussar av växterna. Vattna de första veckorna så inte växterna torkar ut innan de rotat sig.
Murgröna är en aggressiv marktäckare som även tar sig uppför träd, plank och husväggar.
Det bästa sättet att lyckas med marktäckare är att utgå från hur växtsamhällen fungerar i naturen. I naturen förekommer ingen bar jord, utan marken är alltid täckt av växter. Olika växtlighetstyper uppkommer beroende på platsens förutsättningar, även kallat ståndort. Det innebär en sammanvägning av jordmån, ljusförhållanden, markfukt, vindförhållanden och ev redan befintliga arter. Naturliga växtsamhällen utvecklar växtskikt på olika höjd för att utnyttja växtplatsen maximalt. Däremot är det sällan endast en växtart som bildar markskikt.
Geranium macrorrhizum, flocknäva, ger ett jämnt, enhetligt intryck som skapar naturlighet i en plantering. Det är en mycket bra marktäckare, en av de mest användbara. Den är kraftfull och pålitlig och tål torr skugga. Den kan användas som undervegetation till buskar och träd och i samplanteringar av olika mattbildande växter eller i rena bestånd. Den klarar inte för torra förhållanden. Finns i många namnsorter med olika blomfärg.
Stort bestånd av tätväxande flocknäva.
Ståndorter Grovt kan man dela in trädgårds- och parkmiljöer i fyra olika grundståndorter: torrt och soligt, torrt och skuggigt, fuktigt och soligt, fuktigt och skuggigt. Naturligtvis finns det mängder av lägen som befinner sig mittemellan också. Ju fler ståndortsfaktorer som stämmer ihop för de ingående arterna, desto mer lättskött blir planteringen. Och det vill vi ju alla ha, eller hur!
Blommande björnbärssnår kan erbjuda gott om mat för många insekter.
Vi är allmänt lite för ordningsamma och städningsbenägna i våra trädgårdar idag. Ju mindre plats man har, desto snyggare och mer perfekt ska det vara. I stan likaväl som på landet borde vi släppa lite på städivern och tänka på vad mångfalden i växtarter och -delar gör för mångfalden av insekter, fåglar och däggdjur.
Maskrosen börjar blomma i april och är en värdefull växt för jordhumlan.
Vi som jobbar i trädgårdsnäringen måste också bli duktigare på att tala om och värna de biologiska intressena och värdena – inte bara de estetiska! Att förändra allmänna uppfattningar och tyckanden tar tid, så det är bara att mala på! Och smyginföra pollen- och nektarrika växter från vår till höst i parker och trädgårdsplanteringar.
En äng samlar många arter av gräs, blommande örter och insekter.
Inom offentliga förvaltningar har man många gånger allmänhetens ”önskemål” och krav att tillrättalägga varje liten grön plätt inom förvaltningens områden. Då kanske vi behöver satsa på information via skyltning, brev och hemsida för att göra det tydligt att vi har en plan med det vi gör för bevarande av den biologiska mångfalden. Det kan uppfattas som farligt och skräpigt att låta halvmurkna stammar och ved ligga kvar i en park. Men de innebär en oerhört viktig livsmiljö för många sällsynta och hotade växt- och djurarter.
Gamla stamdelar av en jätteek som i en faunadepå låtits ligga kvar för djurlivet.
Grova och ihåliga träd som mist halva stammen i en storm har stor betydelse för både floran och faunan. Ju äldre ett träd är, desto artrikare är det vanligen. I ihåligheter finns s k mulm, murken ved, där många insekter trivs. Där insekterna finns kommer fåglarna att flockas och likaså fladdermössen nattetid. Svampar, mossor och lavar finns i barken och veden och de bidrar även till den fortsatta nedbrytningen av trädet så att fler organismer kan dra nytta av dess tjänster framöver.
Ihålig trädstam med pågående mulmbildning.
Säkerhetsaspekten kan ofta ligga i konflikt med miljöintresset och kulturhänsynen att bevara äldre, döende träd i offentlig miljö. Att låta en arborist gå igenom de äldre träden regelbundet är ett sätt att hålla koll på säkerheten. Äldre träd har ett starkt skydd i lagen, t ex miljöbalkens generella biotopskydd för alléer och kulturmiljölagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.
Äldre träd är skyddade enligt Miljöbalken.
Istället för att flisa eller elda upp stockar, grenar och ris bör man reservera dem för djurlivet. I miljöer med höga naturvärden, men med höga risker för materiella eller personskador kan döende träd och död ved sparas i en så kallade faunadepå i utkanten av parken. Det blir som en kyrkogård för gamla trädstammar och grenar som kommer från biologiskt särskilt värdefulla träd. Där kan de fortsätta att brytas ner i naturlig takt, men utan att bli farliga för sin omgivning.
Den gamla asken hyser ett mångsidigt insekts- och djurliv.
Om snigeln bara hade hållit sig till kirskålen så hade jag låtit dem hållas!
Naturligtvis kunde man inte vänta sig annat. Efter en vinter mild som en försommarvind utan egentliga frostknäppar låg sniglarna i startgroparna så fort det började grönska.
Jaja, så kunde det se ut en morgon i maj. Lätt att få pådrag och andnöd.
Av de 22 snigelarter som förekommer i Sverige är mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter, den i särklass mest ökända. En gång så gott som natt- eller regnaktiva, men nu syns de när som under dygnet, förutom i den hetaste solen mitt på dagen.
I de långa tentaklerna sitter snigelns ögon. I de undre, kortare har den sitt smak- o luktorgan.
Sniglarnas slemspår avslöjar var de varit senast och tittar man närmare ser man skadan på alla växtdelar där de varit och tuggat. Slemmet är ett slags glidmedel som underlättar snigelns framfart, men det skyddar också kroppen mot uttorkning.
Pumpablom kanske är gott?
För mig personligen har sniglarna blivit ett av sommarens stora stresselement. Jag får lite lätt panik, och ångestkänslor tar sig från bröstet upp mot halsen. För det hjälper inte hur många jag högg itu under den senaste rundan – det är ständigt påfyllt med friska krafter. Sniglarna tar liksom inte slut.
Tänkte tanken att lägga ner snigelbekämpningen. Det är ju ändå inte lönt. De har redan ätit upp tre omgångar sallat och kål. Både utplanterade plantor och platssådda. Två omgångar bönor, både förkultiverade och platssådda. Tidigt i maj räknade jag till 33 sniglar på en löpmeter rädisor. Nu är favoritfödan jordgubbar! Som om det inte var nog med det klänger de numera i växthuset också. På tomatplantorna, tuggar in i de sötaste cocktailtomaterna och äter upp chiliknoppar och skott. Hostans blad är tuggade, rabarbern likaså.
Snigel + spenat = jättegott!
Det som ger mig allra mest ångest och mani är vetskapen om att en spansk skogssnigel kan ge 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg så ser du hur snabbt vi kommer upp i miljoner på bara några generationer. Vi kommer inte att vinna. Frågan är bara när och om en naturlig fiende minskar på stammen. Regniga somrar driver på utvecklingen och de varma vintrarna likaså.
Snigel + jordgubbe = smaskens!
Sniglarna är tvåkönade, hermafroditer. Varje individ kan lägga ägg, men de måste para sig med varandra för att äggen ska bli befruktade. Äggen läggs oftast i sprickor i jorden och de kläckta sniglarna övervintrar som ungdjur. För att ha en chans att begränsa mördarsniglarnas framfart måste du börja tidigt på våren så fort de första sniglarna visar sig. Det finns inget enskilt segerrecept, utan en kombination av åtgärder måste till.
Ferramolen lägger jag även ut på blomfat med en takpanna över.
Jag har provat nematoder som vattnas ut på de mest utsatta ställena. Det är relativt dyrt och måste upprepas ca var 6:e vecka. Funkar bara på ungdjur. Koppartejp på odlingslådorna funkar i torrt väder, men släpper lätt när det börjar regna. Järnfosfat (Ferramol) är pellets som sniglarna äter av och sedan går och lägger sig för att dö. Det går åt mängder av järnfosfat för att skydda en tomt som har ett par hundra meters gräns mot naturområden.
Highway 66.
Jag strör ut pelletsen i stråk där det rör sig flest sniglar och på ställen där jag precis har mosat några individer. För doften av både pelletsen och döda artfränder lockar fram fler sniglar. Och sen klipper jag dem med sax. Går flera rundor om dagen med saxen i ena handen och ferramolburken i andra.
Öl uppges också funka som lockbete. Jag är ingen stor öldrickare, så det har blivit över några burkar med utgånget datum. Dem tänker jag använda nu. Så får vi se om den finska, tyska eller danska ölen smakar sniglarna bäst! Har precis riggat min första ölfälla av en tom glassburk. Det tog en halvtimme, sedan hängde de första besökarna i baren!
Paddor har jag gott om i trädgården. Äter sniglar gör de, men mördarsniglar?
Det sägs att myskankor kan hjälpa till och rensa trädgården från sniglar. Hjälpa till alltså – alla ankor är inte så hungriga på mördarsniglar. De måste också ha ett frostfritt boende över vintern och rävsäker övernattning. Räv har jag gott om. Kanske intressant att prova på, men tänk då på att dessvärre är ankorna också glada för sallat och andra odlade grödor. Allt som är dyrt äter de, har jag hört. Det blir nog inget med det.
Vårens lökväxter har snart gjort sitt för denna säsongen. Någon enstaka blomma finns kvar, men åtminstone bladverket hos de flesta börjar vissna ner och gulna. Trots att lökväxter är väldigt lättskötta trädgårdsväxter så kan man förlänga deras liv genom att ge dem lite skötsel efter att blomningen avtagit.
Tulpaner över lag är ganska kortlivade växter i våra trädgårdar. Förutom vildtulpanerna så finns det några sorter av framför allt Darwin-hybrider som kan finnas kvar i rabatten år från år. Narcisser är mer långlivade och särskilt de stora gula, typ Carlton m fl klarar sig utan några åtgärder alls.
Gula blad från vårens snödroppar. Nu kan du gräva upp och dela på tuvorna.
Men ibland kan man se att narcisserna håller på att tyna bort och det kommer inga knoppar, utan bara blad. Detsamma kan gälla för snödroppar, Camassia, balkansippor och snöklockor som tidigare varit mycket rikblommande. Beståndet har kanske blivit för trångt under jord och då behöver klungan av lökar grävas upp och delas. När lökarna inte har plats att utvecklas har de heller ingen kraft att blomma längre.
Låt även tulpanstänglarna stå kvar och vissna ner i egen takt. På så sätt för löken tillgång till sin egen näring från blad och stjälkar.
Gräv upp hela rotklumpen efter blomningstiden. Behåll bladverket, för det ger näring till löken. Sära på lökarna i klumpen och sätt ut dem igen en och en. Det tar lite tid, men kommer att ge dig mängder av nya lökar och är ett bra sätt att sprida dem på. Efter ett par år har plantorna återhämtat sig helt och ger en härlig blomning. Jordförbättra gärna i planteringsgropen med kompostjord, benmjöl eller PK-gödsel (s k höstgödsel).
Krokus som spridit sig i gräsmattan.
Lökväxter som står i gräsmatta eller äng ska få stå ifred tills bladen vissnat ner. Klipp alltså inte gräset precis där de vuxit, utan klipp runt om och vänta någon vecka på att klippa ner den gulnande lökblasten. Många lökväxter förökar sig dessutom genom frö och då får man ge sig till tåls och spara fröställningarna till fröet är moget. Har du tur kan du få se ett gäng myror bära runt på fröna och sprida dem vidare till nya platser.
Samplantering av narcisser med en frodig bladväxt som Hosta är ett bra tips att kamouflera lökväxtens vissnande blad.
Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.
När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.
Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.
Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.
Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.
I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.
Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.
Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.
Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian
Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.
En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.
