Kategori: Naturträdgård

Odla växter för humlorna

Väddar av olika slag är fenomenala växter för humlor, bin och fjärilar.

Alla älskar vi att vistas i en trädgård som är full av liv, med sjungande fåglar och surrande insekter, plaskande vattendjur och småfnysande igelkottar. Utan djurliv blir det inget komplett ekosystem, så djuren ska vi ta hand om. Om vi börjar med att titta på humlorna som har en viktig plats i natur och trädgård för att pollinera frukt och bär liksom andra växter du vill ta frö från. Hur får vi humlorna att trivas?

I en blommande akleja ser man nästan alltid humlor som klamrar sig fast upp och ner och letar föda.

Naturligtvis ska du bygga upp din trädgård utifrån ditt eget växtintresse och vilken typ av trädgård du gillar att vistas i. Är du en trädgårdsromantiker, den klassiska formella trädgårdstypen eller en skogsmulle? Oavsett svaret på den frågan så kan du se till att trädgården blir en lockande plats för humlor, att äta i, att söka skydd i samt bygga bo och fortplanta sig i.

Städa lagom! Lämna lite torr ved och ogräs i ett orört hörn av trädgården som ger skydd och boplats till igelkottar, ödlor och humlor.

Tänk på humlornas livs- och årscykel för att få till en humlevänlig trädgård. Tidigt på våren är de första humlorna som vinglar runt vanligen övervintrade drottningar. De letar efter tidigblommande och pollenrika växter som sälg, Scilla, krokus och maskrosor. Längre fram erbjuder fruktträd och bärbuskar gott om humlemat, samtidigt som humlorna sköter den viktiga pollineringen av dessa nyttoväxter.

En hungrig humla gräver sig långt in i kronärtskockans blomma.

Långtungade och korttungade humlor föredrar olika nektarväxter, men med en bra blandning av båda ger du födotillfällen till båda grupperna. Bland perennerna är Nepeta, stormhatt, Digitalis, Echinacea, bolltistel, väddar, akleja, nävor och temynta exempel på bra humleväxter. Gillar du dahlia så välj enkelblommande sorter med öppna diskar där humlorna kommer åt pollenet. De kommer att tacka dig med sitt surr!

Få blommor är lika attraktiva för humlor en varm sensommarkväll som Echinacea, röd solhatt.

Kanske har du möjlighet att omvandla en del av gräsmattan till äng och så eller plantera växter som humlorna gillar. Kungsmynta, timjan, väddar, käringtand, violer, prästkrage, fackelblomster, gullviva och vallmo är några exempel på ängsväxter man kan plantera in via frösådd eller färdiga småplantor. Utgå från den befintliga jordmånen och markens fuktighet för att välja rätt ängsväxter till din äng.

När det gäller boplatser till humlor så är naturliga håligheter, tätare snår med tuvbildande gräs och ”ogräs”, små högar med sten och halvmurken död ved ställen där humlorna kan bygga sina krypin. Jordhumlor bygger ofta bon i gamla sorkhål, men för vedlevande humlor kan du spara en viten vedtrave eller borra hål i bitar av trädstycken där humlor och andra insekter gärna kryper in. Och lika väl som du sätter upp fågelholkar till småfåglarna kan du också tillverka en humleholk till humlorna. Den följer samma princip, men hålet är bara hälften så stort.
Lycka till med din humlevänliga trädgård!

Inkakragen i lysande orange är en magnet för humlor.

Hundtandsliljan, raringen i woodlandet

Vit hundtandslilja ’White Beauty’

Den mullrika, lätt fuktiga woodlandmiljön är precis rätt för många vårblommande lök- och knölväxter. Narcisser, Fritillarior och Erythronium (hundtandsliljor) blommar något så när samtidigt och samspelar i färg och höjd. Olika arter av Allium (prydnadslök) kommer strax därefter. Men kanske är det ändå hundtandsliljorna som är växterna jag går och väntar på mest.

Fritillaria meleagris, Acer palmatum ’Orange Dream’ och Carex morrowii ’Ice Dance’ som sällskap åt en Erythronium ’Pagoda’.

Släktet Erythronium förekommer med en Nordamerikansk gren och en Euroasiatisk art, Erythronium dens-canis. Den senare är vanligast i handeln hos oss. Den ståtliga gulblommig hybriden ’Pagoda’ är en kraftigväxande och lättodlad typ, liksom den vita Erythronium californicum ’White Beauty’. Dessutom finns det en mängd rosa-lilablommiga arter och namnsorter.

Hundtandslilja ’White Beauty’

Erythronium köper du tidig höst som lök och planterar dem strax därefter. Det är en lång, böjd lök som fått både sitt vetenskapliga och svenska namn av att den liknar en tand från en hund. Lökens skal är mycket tunt och därför torkar den snabbt ut om den förvaras länge i luften. Plantera den så snabbt du kan alltså.


Välj en växtplats med vandrande skugga och djup, genomsläpplig kompostjord. Har du tur förökar sig din hundtandslilja med frö och de bör helst falla ner i den fuktiga ytjorden och gro färska. Eftersom hundtandsliljans kraftiga bladverk blir lite fult efter blomning är det smart att välja ett sällskap som döljer de nedvissnande bladen. Lämpliga grannar är t ex Hosta, kaukasisk förgätmigej och Trillium. Det är viktigt att låta näringen i bladen gå tillbaka till löken för att den ska vara fullmatad med kraft nästa år. Plantan går snart i vila och ligger dold under mark.

Liljebaggar överraskade mitt i parningen. Båda blev mos.

Liljebaggarna får du hålla efter. De äter glupskt på alla delar av växten och kan ödelägga en planta på kort tid. Liljebaggarna söker sig gärna till hundtandsliljorna tidigt på våren när större och mer senblommande liljearter knappt kommit upp ännu. En liljebagge känner du igen på den starkt lackröda, smala skalbaggekroppen. Den är mindre än 1 cm lång och försvinner snabbt i lövverket om du inte kupar handen under bladet den sitter på för att fånga upp den. Därefter kan du klämma ihjäl den med nageln.


I övrigt är skötseln av hundtandsliljor vanligen enkel och problemfri. Låt bli att gräva och rensa hårdhänt nära intill en planta eftersom lökarna och rötterna är lättstörda. Det kan ta några år innan en hundtandslilja etablerat sig ordentligt på platsen. I början kan de blomvägra, t ex om löken förvarats för torrt eller om det varit en torr sommar för den redan planterade plantan. Dessa lökar behöver nämligen inte ”sommarbakas” som tulpaner, utan mår bäst av en stadigt fuktig jord.

Vårens lättskötta lökväxter

Narcisser är klassiska vårblommor som alla kan lyckas med. Du kan odla dem på balkongen, i kruka, rabatt, stenpartier, i gräsmattan och i woodlandmiljö. Vackrast är de kanske som förvildade i ängsgräs eller stora gräsmattor.


Många narcisser växer i naturligt tillstånd på frisk stäppmark eller längs kanten av vattendrag som svämmas över på våren och där jorden sedan är betydligt torrare under sommaren. Narcisserna både frösår sig och tillväxer genom att löken delar sig i flera. En lök kan på några års sikt ge en hel klump och dessutom sprida sig med frön på längre avstånd.


Narcisser är vackra i ensartade bestånd, men är även fantastiska samplanterade med andra vårlökar som hyacinter, pärlhyacinter och tulpaner eller i sällskap med julrosor, primulor, gyllenlack och kaukasisk förgätmigej, bara för att nämna några kombinationer.


Plantera narcisser gör du lättast på hösten. Då är utbudet av lökar stort både i den fysiska trädgårdshandeln som på nätet. Har du missat detta kan du passa på att köpa blommande lökar nu på våren och plantera ut dem. De är betydligt dyrare, men å andra sidan ser man hur de ser ut och kan lätt hitta lämplig plats i trädgården. Efter påskhelgen brukar det gå att köpa hela brätten av narcisser billigt.

Plantering av narcisslök i en jord som lättats upp med finkornig leca.

För att dina narcisser ska bli långlivade bör de få stå orörda och vissna ner innan du klipper av bladen. Då går näringen ner i löken. Först när bladen är gula och släpper lätt från löken är de klara att ta bort. Det kan därför vara värt att sätta narcisslökarna på ställen där de kan få stå ifred från gräsklippare och rensjärn. Ett annat tips är att samplantera med bladväxter som kamouflerar de vissnande bladen. Eller så flätar alternativt knyter du ihop bladen när de börjar mjukna lite. Då ser det inte så spretigt ut.


Efter några år kan det vara lönt att gräva upp och dela på ruggarna för att behålla en fin blomning. Det är trevligt att föröka sina egna narcisser till nya växtplatser eller att byta med någon vän och kanske få med sig en ny sort hem. Mycket mer skötsel än så behöver inte narcisserna. Kan det bli enklare?

Att plocka ramslök i naturen och odla den i trädgården

Vårens första primör kan man kalla ramslöken. I början av mars kan man normalt plocka de första bladen i Skåne. En underbar, vitlöksdoftande och -smakande krydda som passar i en mängd olika rätter och örtblandningar. Väl värd att tillaga direkt i maten, att lägga in i olja eller ättikslag, att torka och frysa in för kommande rätter.

En tjock pestobas som kan spädas ut med mer olivolja, majonnäs eller creme fraiche.

Var ska man då börja leta? Ramslöken växer i friska lövskogar med kalkhaltig, mullrik och djup jord. Ofta på samma ställen där du hittar ask och ek. Ljusa skogar och brynzoner där ramslöken får gott om sol på våren innan träd och buskars lövutspring, men i halvskugga under sommartid när lökarna ligger i vila.

I tidiga mars månad dyker de första späda ramslöksskotten upp.

Ramslöken följer ungefär skogseken i utbredning. Den förekommer naturligt upp till södra halvan av Sverige och på Åland. Det går att odla den längre norrut än så, men då får du plantera in den om den inte finns i dina trakter. Det lättaste är att gräva upp en tuva och dela den i några delar och plantera ut. Tänk dock på att inte plocka eller gräva upp plantor i naturskyddade områden. I Blekinge är ramslöken fridlyst.

Det är värt att påpeka att ramslöken sprider sig raskt där den trivs och den kan bli invasiv. Inte lönt att plantera in den i rabatten, där jorden är mjuk och näringsrik, utan hellre i utkanterna under buskar och träd, där kirskålen är ett problem. Ramslöken brädar kirskålen, så det kan ju vara ett tips för kirskålsbekämpning. Vill du vara på säkra sidan så plantera ramslöken innanför en begränsande metallkant eller i en nedsänkt stor plastkruka utan botten. Och sen klipper du av alla blommor innan de hinner sätta frö.

De unga, tidiga skotten är godast. När ramslöken går i blom börjar skördesäsongen vara över. Knopparna kan man också tillaga, både som inläggning och genom att fritera. Men jag gillar de späda bladen bäst.
Nybörjare på ramslöksplockning ska tänka sig för om de letar ramslök in i maj, för då börjar den snarlika växten liljekonvalj titta fram. Liljekonvaljen är giftig och det gäller att hålla de två isär. Du känner igen ramslöken på den starka vitlöksdoften när du gnuggar bladen. Ramslöken har bara ett blad per vit stjälk, medan liljekonvaljen har dubbla blad på en svagt lila stjälk. Och sen har vi då blommorna som är totalt olika, med ramslökens typiska lökblomma i en flock. Inte så svårt att skilja dem åt alltså.

Ramslökens blomknoppar skiljer du tydligt från liljekonvaljens pärlor längs den långa blomstjälken.

Hur får man en flödande snödroppsäng?

Snödroppar har blivit samlarobjekt bland trädgårdsnördar som letar efter ständigt nya sorter att komplettera sin samling med. Galantofili är en relativt ny rörelse av snödroppssamlare med start i Storbritannien i slutet av 1800-talet. Numera finns det samlare över hela världen och antalet nya namnsorter är ständigt ökande.

Snödroppar är inte svåra att föröka när man väl har några bestånd att utgå från. Man kan givetvis plantera dem från köpelök på hösten, men chansen att lyckas är många gånger större från färska lökar ”in the green” under våren. En snödroppslök är nämligen mycket känslig för uttorkning och får då svårt att komma igång med tillväxten.

Du behöver en djup spade och ett par korgar eller hinkar att lägga upp lökklumparna i. Ju mullrikare och luckrare jorden är där dina startbestånd växer, desto lättare går transplantationen. Men ofta växer snödroppar i en tung och lerig jord där lökarna ligger på närmare 20 cm djup. Då är det lätt hänt att hugga av stjälkarna och missa gyttret av lökar som trängs tillsammans. Så gräv djupt och sätt dig sedan bekvämt för att börja dela på tuvorna.

Har du olika sorter, så försök hålla dem åtskilt. Den vanliga Galanthus nivalis finns också med fyllda blommor. Den turkiska snödroppen, Galanthus elwesii, är även den vanlig i Sverige. Du känner igen den på lite bredare blad och en något öppnare blomma.

Gräv sedan slitsar i marken med en liten planteringsspade och peta ner en eller ett par lökar med blast i jorden. Lämna ett mellanrum på 5-10 cm så finns det gott om plats för lökarna att dela på sig och expandera. Det gör de snabbt och gärna om marken håller en god fuktighet. Gör om manövern några år och du kommer snart att ha en imponerande mängd snödroppar att njuta av.

Vårvinterns stora längtan

Snöklockan börjar i bästa fall blomma i februari månad.

Att leva med woodland, eller sk lundplantering, är att utnyttja stommen i en naturlig lövskogsmiljö och tillföra den framför allt våriga element. Få av oss har så mycket tålamod som krävs att bygga upp allting från början, inklusive trädplantering och deras tillväxt under låt oss säga 20-40 år, så därför är det mycket mer tidseffektivt att starta med en färdig skog. Där kan du modellera mängden träd och buskar tills du får en bra balans mellan golv, väggar och tak i ditt trädgårdsrum.

Ett woodland med tyngdpunkt på vårblommande växter i Alnarp. Månadsskiftet jan-febr.

Mitt eget woodland växer sakta fram och förändras med åren. Det första utkastet var en azaleaplantering med vårlökar, marktäckare och några vintergröna inslag. Därefter har den ursprungliga slänten utvidgats kvadratmeter för kvadratmeter. Växtvalet har utökats med japanska lönnar, magnolior, hortensior, benved, vintergröna lagerhäggar, vårblommande körsbärskornell och trollhassel samt mängder av ormbunkar, narcisser och julrosor. Bland annat.

I maj är det frodigt bland julrosor, Allium och ormbunkar.

Lökväxterna och de vårblommande buskarna hör verkligen hemma i ett woodland där de får full tillgång till den tidiga vårsolen innan lövverket tätnar och lundmiljön blir mer skuggig. En lerhaltig och humusrik jord är utmärkt att utgå från, då den håller fukten väl och lätt kan justeras pH-mässigt. Till lundväxter som gillar högt pH, som julrosor, kan du punktbehandla jorden med krossade äggskal. Och runt omkring japanska lönnar, azaleor och trollhassel jordförbättrar du årligen marken med naturell torvjord som sänker surhetsgraden.

Purpurröd, dubbelblommande julros i woodlandet i april.

Trollhasseln, Hamamelis, är min stora favorit bland de tidigblommande växterna. Den ligger i samma tidsspann som snödropparna, d v s vissa år kan den gå igång redan i januari i mitten av Skåne. Denna vinter som varit så mild startade trollhasseln sin blomning i december. Den spröda blomman till trots är det en riktig tuffing och de tar inte skada även om det skulle bli ett vädermässigt bakslag. Och uthållig är den dessutom, för blomningen varar nästan i ett par månader.

Trollhassel ’Pallida’ doftar svagt av honung.

Trollhasselns trassliga blommor är riktiga små konstverk som det är omöjligt att inte beundra. Hur har skaparen listat ut denna konstruktion?


Knopparna ligger förberedda redan på hösten och precis när vintermörkret är så allra mest hopplöst börjar det hända. Just när längtan efter en vår i trädgården är som allra störst, då blir du belönad av din trollhassel. Perfekt timing när du behöver hopp om vår som allra mest!

Möjligen en Hamamelis x intermedia ’Feuerzauber’.


Trollhasseln blir fullständigt anonym och grön under sommaren, men återkommer i fokus under hösten. Den eldar då på i orange och rostrött ikapp med lönnar, blomsterkorneller och benvedar. Ett värdigt slut på en spektakulär trädgårdssäsong.

Trollhasselns höstfärger i oktober månad.

Variationsrika ormbunkar är vackra hela året om!

Kambräken sätter nya blad i maj.

Ormbunkar är en grupp växter med stor variationsrikedom. Det finns de med små och sirliga blad, högre och grövre stjälkar samt helbladiga kraftiga växter. Färgerna är också väldigt olika, från ljust äppelgröna blad till kopparfärgade eller blågrönt variegerade.

Blodbräken under senhösten har tappat en del av sin kopparglänsande färg.

Den naturliga biotopen för de allra flesta ormbunkar är i skogen, woodlandet eller gläntan. Många ormbunkar trivs bäst i ljusa lövskogar. En lövskog släpper ner mycket ljus till marken under våren och får längre fram mot sommaren ett mer skyddande lövverk.

Honungslöken sticker upp genom strutbräkens bladverk.

Löven kan även bilda ett frostskydd för plantorna under vintern, särskilt i landets södra delar, där det sällan blir särskilt mycket snö. Kom bara ihåg att inte lägga upp för tjocka lager löv på de vintergröna ormbunkarna så de ruttnar därunder. Befria dem sedan från lövtäcket när vårsolen börjar lysa.

Svartbräken är vintergrön, så den behöver emellanåt släppas fram under täcket av tunga höstlöv.

Något du behöver tänka på när du planterar fuktkrävande ormbunksväxter under träd är att det kan bli rätt torrt under sommaren. Nyplanterade ormbunkar behöver passning med vattenslangen under de första åren för att rötterna ska etablera sig väl. Det gäller alla växter såklart, även torktåliga arter.

Raggträjon och stjärnflocka i gott sällskap.

I mitt woodland pågår en ständig fight mot kirskål, som trivs bra i den fuktrika jorden. Tänk på att rensa försiktigt runt ormbunkar, då deras rhizomer, rotstockar ofta ligger ytligt. Är jorden lucker kan det räcka att rensa med handkraft med hjälp av en liten planteringsspade eller hori-hori. Att täcka jorden med stora mängder löv, som jag gör på hösten, kan vara en bra strategi för att kväva kirskål. Löven bildar dessutom på sikt den luckra jordmån som ormbunkarna älskar.

Strutbräken blir över en meter hög och bildar med tiden kraftiga bestånd.

Lökväxter i gräsmattan

Vårstjärna i mängder i en mossig gräsmatta.

Lökväxter i fruktträdgården eller i gräsmattan under glesa träd och buskar hör till det vackraste man kan se om våren. Vintergäck och krokus, olika blåstjärnor, vildtulpaner, narcisser och kungsängsliljor – i spirande ljusgrönt gräs blir det en härlig bild! Har du en lite gles och svagväxande gräsmatta så är det desto bättre. Då blir inte konkurrensen så stor. Det blir inte heller något problem att låta lökarna blomma klart innan du kommer åt att klippa gräsmattan på våren. Det är viktigt att bladen får vissna ner så att näringen återgår ner i löken. Narcissbladen kan du knyta ihop till ett litet nystan när de börjar gulna. När bladen vissnat helt är det lätt att lyfta upp hela nystanet som då lossnar lätt från löken.

Vårblommande lökväxter planterar du enklast om hösten. Sätt lökarna en och en eller gräv bort en bit grässvål och sätt flera lökar tillsammans. Passa gärna på att strö ut lite benmjöl i planteringsgropen så får lökarna välbehövlig näring. Lägg sedan tillbaka jorden eller gräsmattebiten och trampa till så att både lökar och gräs får fäste.

Här testar jag att blanda upp den leriga jorden med finkornig Leca. Benmjöl i decilitermått.

Har du problem med sork i trädgården kan det vara skäl att satsa mer på narcisser och Allium-arter än t ex tulpaner. Tulpanlök tillhör nämligen sorkarnas älsklingsföda. Det är trist på våren att upptäcka att endast några få tulpaner orkade gå upp i blom efter att ha lagt ner många pengar och tid på plantering. Eller så väljer du att odla tulpaner i stora plastkrukor som du sedan sänker ner i marken när tjälen har gått ur. Inte så snyggt i gräsmattan kanske, men tricket funkar bra i rabatt.

Ett hav av narcisser i gräsmattan är drömmen, men tar några år att förverkliga om man inte kan köpa och plantera tusentals lökar på en gång. Narcisser är lyckligtvis fleråriga och kan vara kvar på samma plats i många år. De bildar nya sidolökar årligen och ruggarna blir därför större och större. Efter 4-5 år kan tillväxten börja avta och då är det dags att dela på lökarna. Bästa årstid för detta är tidig höst, men då måste du förstås veta var lökarna gömmer sig. Gräv upp hela klumpen och sätt ut lökar med tillhörande mindre sidolök på ca 30 cm avstånd från varandra. Gödsla gärna med benmjöl i planteringsgropen. Sen är det bara att vänta på en ännu häftigare blomning nästa år!

Det blå blomsterhavet


I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.

Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.


De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.


De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.

Scilla bifolia


Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.


Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.

Scilla forbesii


Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.

Snödroppen tar sig upp genom snö och kyla


Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.


Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.


Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.

Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.


Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.


Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.