Ta hand om julrosorna efter vintern


Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!

Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.


Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.


Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.


Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!

Om färgtemperatur – kalla och varma färger

Svala rosa toner i en okänd sort av höstflox och fackelblomster ’Lady Sackville’.


Jag hör ibland trädgårdsägare beklaga sig över över oredan i sina rabatter. ”Det är så plottrigt” eller ”Jag har alldeles för mycket växter i en enda röra”. Då har de sett exempel på sparsmakade rabatter i svalt vitt där var blomma har sin plats, och så vill de göra lika. Var inte rädd för mängden, tänker jag, mångfald kan vara jättefin om man har gott om utrymme. Men ju mindre yta, desto lättare att få lugn om man bara har få arter. Det finns många principer att jobba efter när man designar rabatter och den enklaste att ta till sig för nybörjaren är bakgrund och färg. Det vill säga den gröna utfyllnaden och färgtemperaturen.

Kalla färger hos lila jätteverbena och transparent vit morotsblomma.


Enkelt uttryckt är det så här: Du behöver bestämma dig för om du ska gå på det kalla eller det varma. Kalla kulörer är vitt, silver, blått, rosa, purpur och lila. Varma färger är gult, orange, aprikos och rött. Man kan också titta på undertonen hos en blommas färg och se om den bryter mot gult (varm) eller blått (kall). Därför finns det både varm och kall röd och varm och kall lila. För att bryta av och skapa spänning så det inte blir alltför slätstruket behöver man bryta av ibland och hotta upp sin valda färgtemperatur med en klick kontrastfärg. I en kall rabatt med mycket blått kan det vara orange. Och i den varma rabatten gör lila inslag underverk.

Komplementerande färger hos dagliljan ’Mauna Loa’ och en blå kungsnäva. Känn hur det vibrerar!


Vill du inte välja mellan den ena eller den andra färgtemperaturen kan du växla färg under säsongen, så att våren-försommaren är kall och sensommaren-hösten är varm. Med det är lite mer krävande kompositionsmässigt. Har du en lång rabatt kan ena delen vara varm och den andra kall.

Till vänster rosa veronika, vit stäppsalvia ’Schneehugel’, till höger smalt fackelblomster ’Dropmore Purple’. Avblommade lökbollar nertill och en rosa ros mitt i.


Nu har du fått huvudnycklarna till rabattens färgval. Återstår att få med lite grönt som bakgrund och andrum. Sent blommande perenner och prydnadsgräs ger försommargrönska som utfyllnad innan de kommit i knopp. Tidigt avblommade perenner har ofta kvar grön bladmassa som fyller ut i rabatten efter blomningen. En rabatt som ska ha åretrunt-skönhetsvärde måste ha ett visst mått av grönska även på vintern. Det har jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg.

Definitivt varma kulörer: gult dagöga ’Summer Nights’ och orangeröd solbrud ’Moerheim Beauty’


För att vara helt säker på färgtemperaturen hos olika blommor behöver du se dem i verkligheten. Bilder på nätet eller i en bok kan vara hur missvisande som helst. En väl uppskyltad visningsträdgård eller handelsträdgård är toppen för detta ändamål. Anteckna namnen på sorterna och fotografera dem för att stötta minnet. Jag vet hur lätt det blir rundgång i skallen av alla tiotals olika bladfärger på alunrot eller årets nykomlingar i sommarblomshandeln.

Vit höstanemon ’Honorine Jobert’ svalkar upp i varm kombination med praktrudbeckia ’Goldsturm’. De gula ståndarknapparna hos anemonen binder vackert ihop de två.

Lycka till med din rabattdesign!

Lägga om rabatten från början

När ogräset börjar ta över och rabattens växter förlorat sin bästa spänst är det läge att lägga om rabatten helt och hållet. Börja om från början. Har du en bas av buskar och något mindre träd redan, så kan de bli kvar och bilda stomme till det nya. En noggrann underhållsbeskärning kan ge dem ny kraft och vitalitet. Den största vinsten med att lägga om rabatter är att du får bort ogräs och kan gödsla igenom jorden ordentligt och ge jorden en bättre struktur.

Silvrigt för det torra läget med pärleternell, rysk martorn och kungsljus.

Gör så här:

Under lågsäsong kan du börja med detta jobb så länge som marken inte är frusen. Det är lättare att gräva i en jord som inte är för blöt, men vet du med dig att det blir svårt att hinna med i vår – då tycker jag att du börjar så fort som möjligt när jorden börjar torka upp. De tidigblommande perennerna står redan och väntar, så de är lätta att få upp med hela klumpen. Lägg dem åt sidan på t ex en presenning medan du gräver vidare. Finns det mängder av kirskål och andra fleråriga ogräs, så bör du gå igenom varje spadtag jord noga. Ta bort alla synliga rötter som inte tillhör någon av dina perenner eller lökväxter. Det kan bli mängder av rötter om det är riktigt illa. Är inte jorden grävbar ännu på ett tag, så börja med planeringen. Den tar sin lilla tid.

Ljust läge, något fuktig jord passar växter som iris, aklejruta och pion.

Placera de egenskaper växtplatsen har på skalan: soligt – skuggigt, torrt – fuktigt, lerigt – sandigt, blåsigt – skyddat osv. Tänk efter vilket färgtema du vill ha. Finns det någon speciell stil du gillar? Finns det begränsningar för hur höga växterna kan bli? Vilken/vilka tider på året ska rabatten ha sitt största prydnadsvärde? Vill du ha växter som gynnar djurlivet? Ska det ingå ätliga växter? Som du ser kan en grundlig genomgång av förutsättningarna tratta ner urvalet till en hanterbar mängd. Bläddra i böcker och växtkataloger och skriv ner alla växter som stämmer in i ditt urval. Här har du en bruttolista att utgå från. Kanske upptäcker du att älsklingsväxten inte passar in här, för den har fel ståndortsönskemål. Så kan det vara ibland, allt passar inte överallt. Ibland får man avstå från sina darlings.

Höga digitalis baktill, akleja och pion i mellanskiktet. En ljusblå näva i framkant.

För att planera rabattens utformning behöver du mäta upp ytan. Rita in ev befintliga buskar som du vill spara. För över skissen till ett ritblock i hanterbar skala. Kanske är det 1:50 (1 cm på ritningen är 50 cm i verkligheten) eller 1:20. En skallinjal är bra att ha för detta. Titta på din bruttolista och fundera var de olika växterna passar in på ytan. Högre arter längre bak och lägre i framkant. Få närliggande färger och former på blad och blommor att passa ihop.

Storblommiga lila allium i en djup rabatt med många perenner på väg upp.

Ta reda på hur tätt dina valda växter ska stå. Är det mindre perenner brukar 30 cm avstånd vara lagom. Små växter placeras tätare, högvuxna glesare. Ska det vara växter som väver ihop sig i varandra eller större sjok av samma sort? Plottra inte till det, utan ta många av samma sort. Ju större rabatt, desto större sjok av samma. Kanske ska samma växt komma igen med en grupp lite längre bort i rabatten.

Vit höstanemon Honorine Jobert och bakom den den guldgula rudbeckian Goldsturm.

Du kan slutligen stämma av så växterna följer den blomningssäsong som du önskade. Gör en liten månadskalender och markera blomningstiden för var och en vald art. Bor du i en sydlig växtzon och vill ha blomning i princip hela året så behöver du förmodligen komplettera med lökväxter på våren.

Genom att blanda in lökväxter i rabatten förlänger du blomningssäsongen.

Sen går du med din växtlista till plantskolan/gardencentret och kollar upp vad kalaset kostar. Kanske kan du få gratis plantor av någon snäll granne eller bekant, kanske kan du dela egna växter eller driva upp från frö. Allt måste inte vara klart med en gång. Sen återstår bara jordförbättring och plantering. Glöm inte att njuta! Simple as that!

En julens blomma


När höstmörkret kramar om en och de virvlande kallfuktiga löven daskar mot kinden då finns det bara ett hopp i trädgården! Julrosens tid kommer som en räddning. Den vita julrosen Helleborus niger hittar du i handeln i full knopp redan i november. Jag kan inte motstå den rena skönheten, utan krämar på med så många plantor jag får plats med i pottor och korgar.


Julrosen har kraftiga, läderaktiga blad som är lite vassa i bladkanterna. Mellan bladstjälkarna hittar du blomknoppar i mängd. För några dagar sedan kom det lite snö och då visade julrosen sitt rätta ansikte med frostpudrade kronblad. I naturen förekommer julrosor i lövskogar på Alpernas bergssidor vid sidan av ormbunkar och primulor.


Ska du återskapa en god växtmiljö för julrosor väljer du en kalkrik och näringsrik jord i halvskugga. Den trivs hellre i fuktigare jord än står för torrt. Räfsa in löv på hösten ibland julrosorna och lyssna till krispet när knoppar från snödroppar, blåsippa och julros letar sig upp i ljuset. Lövtäcket ger skydd för frosten och den allra tidigaste vårsolen. Samtidigt innebär det mat till nedbrytarna som gör om lövmassan till humushaltig jord. Strax innan blomning kan du också klippa bort de gamla, slitna fjolårsbladen för att blommorna ska komma till sin rätt. Lägg bladen i brännbara sopor och inte på komposten, för de har ofta svampangrepp.


De vita julrosorna är de allra tidigaste i blom även i rabatten. Släktet Helleborus är stort, och jag tycker de höga rosa/röda orientalis-hybriderna är absolut bedårande, men de tidiga vita kniper poäng på sina rent vita, välformade blommor. De visar dessutom ansiktet, till skillnad från många av de turkiska julrosorna som nickar så djupt att man får lägga sig ner på den vårfuktiga gräsmattan för att kunna se in i blommans inre.

Marktäckande perenner ger en mer lättskött trädgård

Vad är en marktäckande perenn?
En planta som genom sina skott, rankor, blad och utlöpare mattformigt brer ut sig tätt över markytan. Man förutsätter dessutom att perennen ska motstå inträngning av frö- och rotogräs.

Hjärtbergenian är inte den modernaste bland perenner, men funkar fint som marktäckare.

Fördelar med perenner under buskar och träd  
Marktäckande växter isolerar jordytan mot både kyla och värme. Det ger jämnare marktemperaturer. De gynnar djurlivet, speciellt i samplantering med högre buskar och träd. När planteringen sluter sig behövs ingen ogräsrensning av jorden. Om löv tillåts falla ner och multna mellan och under växterna får man en luckrare jord och föda till fler jordorganismer och insekter på köpet.

Låt höstlöven ligga kvar och förmultna i rabatter och bland marktäckare!

Det nedbrutna växtmaterialet blir till långsamverkande gödsel för planteringen. Genom att marken är täckt minskar också behovet av vattning, eftersom avdunstningen blir mindre. Sammantaget kan man säga att ett väletablerat marktäckande skikt sparar tid på underhållet.

Daggkåpan är en fin marktäckare, men kräver putsning under sommaren.

Marktäckande perenner som ersättare för gräsmatta
Kantänka är det inte bara jag som helst hade sluppit att klippa gräsmattan. En skötselkrävande gräsmatta kan många gånger ersättas av låga, marktäckande växter. I branta slänter som är svåra att klippa eller mellan plattor kan man även använda marktäckande perenner som ett alternativ.

I Ulla Molins trädgård finns mängder av marktäckare. Till vänster kattfot och ovan till höger Artemisia.

Gräsersättningsväxterna måste uppfylla två krav: de måste vara tätväxande och dessutom tåla en del tramp. I en solig del av trädgården kan vanlig vitklöver Trifolium repens bilda riktigt täta bestånd, som växer revbildande och ganska snart bildar en tät matta. Andra härdiga arter, fast inte lika robusta, är silverfärgad kattfot Antennaria dioica och gul fetknopp Sedum acre. De passar i genomsläpplig jord och full sol. Rödbladig revsuga Ajuga reptans ’Braunhertzpassar på mindre ytor där man ha något kontrasterande i färg.

Brunneran ’Jack Frost’ är en skuggtålig perenn med spektakulära blad.

En av de bästa gräsersättningsväxterna är krypkotula Leptinella squalida, som snabbt brer ut sig i låga mattor. Den har dock något svag härdighet och utvecklas därför bäst i skyddade lägen. Den invasiva sylnarven Sagina subulata bildar snabbt gröna mattor, men man ska vara medveten om att den sprider sig gärna i grusgångar där man kanske inte vill ha den.

Bergormroten är relativt låg, mycket tät och rikblommande hela säsongen.

Istället för fogsand kan man plantera fogväxter mellan glest liggande stenplattor. Speciellt lämpliga är oregelbundna naturstensplattor av kalksten eller skiffer. Fogarna bör vara minst 5 cm breda om växterna ska ges en chans att överleva och föröka sig. Fogväxterna ska tåla ett näringsfattigt underlag och klara torka. De behöver inte vara lika slitagetåliga som de gräsersättande växterna, eftersom man sällan går direkt på växterna, utan håller sig på stenplattorna.

Krypkotulan är en pytteliten marktäckare som trivs i fogar mellan plattor.

Fogarna fylls med grusblandad planteringsjord för att växterna ska få ett underlag som håller i alla fall lite fuktighet och näring. Använd en smal planteringsspade för att få ner små tussar av växterna. Vattna de första veckorna så inte växterna torkar ut innan de rotat sig.

Murgröna är en aggressiv marktäckare som även tar sig uppför träd, plank och husväggar.

Det bästa sättet att lyckas med marktäckare är att utgå från hur växtsamhällen fungerar i naturen. I naturen förekommer ingen bar jord, utan marken är alltid täckt av växter. Olika växtlighetstyper uppkommer beroende på platsens förutsättningar, även kallat ståndort. Det innebär en sammanvägning av jordmån, ljusförhållanden, markfukt, vindförhållanden och ev redan befintliga arter. Naturliga växtsamhällen utvecklar växtskikt på olika höjd för att utnyttja växtplatsen maximalt. Däremot är det sällan endast en växtart som bildar markskikt.

Geranium macrorrhizum, flocknäva, ger ett jämnt, enhetligt intryck som skapar naturlighet i en plantering. Det är en mycket bra marktäckare, en av de mest användbara. Den är kraftfull och pålitlig och tål torr skugga. Den kan användas som undervegetation till buskar och träd och i samplanteringar av olika mattbildande växter eller i rena bestånd. Den klarar inte för torra förhållanden. Finns i många namnsorter med olika blomfärg.

Stort bestånd av tätväxande flocknäva.

Ståndorter
Grovt kan man dela in trädgårds- och parkmiljöer i fyra olika grundståndorter: torrt och soligt, torrt och skuggigt, fuktigt och soligt, fuktigt och skuggigt. Naturligtvis finns det mängder av lägen som befinner sig mittemellan också. Ju fler ståndortsfaktorer som stämmer ihop för de ingående arterna, desto mer lättskött blir planteringen. Och det vill vi ju alla ha, eller hur!

Pionglädje

Slösigt, ljuvligt i pionrabatten hos Åbergs

Nu går luktpionerna på sina sista sidoblommor för i år. Det var en makalöst slösig blomning, som vanligt. Ingen sommar utan pioner, kan jag säga. Och ingen pionsommar utan ett besök hos Åbergs Trädgård i Ystad. Sådana jätterabatter har inte många av oss möjlighet att ha hemmavid, så då får man åka bort för att frossa på riktigt.

Auguste Dessert har karaktäristiska ljusa bladkanter och en härlig doft

Problemet med uppbindning tar de inte så allvarligt på hos Åbergs, utan de sorterna som blir högst och slängigast får stödja sig på kortare, stabilare. Blir det en blöt försommar växer stjälkarna längre och då ligger alla över varandra i en hög. Man får böja på knäna för att titta in i blommorna och borra näsan i kronbladen. Och det gör man.

Luktpioner doftar olika. Någon lätt och pudrigt. En annan väldigt tydligt och kryddigt. Doften hos en pion är olika under morgon och kväll. Doften kan också påverkas av lufttemperatur och -fuktighet. Tidigt på morgonen på väg till jobbet är doften starkast. Mitt på dagen i fullt solsken blir den beskedligare. Vissa sorter luktar nästan lite illa.

Duchesse de Nemours, läcker som en citronsorbet!

Bland de starkast doftande vita kan favoriten ’Duchesse de Nemours’ och ’Kelway’s Glorious’ nämnas. Dubbla och rent vita med lite svagt limegult längst in på kronbladen. To die for, alla kategorier. ’Sarah Bernhardt’ och ’Alexander Fleming’ är ljuvligt doftande i den rosa färgskalan.

Den blodröda sorten Marie Brandt har snyggt rödfärgade stjälkar

Genom åren har det blivit många sorter i egen trädgård också, men eftersom jag är ganska slarvig med att spara etiketter eller anteckna sorter, så får jag i efterhand gissa mig till vad det är som jag planterat.

Gay Paree finns bland de mer svagdoftande, men ack så vacker!

Helst ska man plantera pioner på hösten för att ge dem de bästa förutsättningar. Rotsticklingar som lockar på en trädgårdsmässa om våren kan vara trickigt, och tar ofta många år att utvecklas till en blommande individ. Lätt fuktig och genomsläpplig jord med ett halvskuggigt-soligt läge brukar bli bäst. Plantera dem grunt, inte djupare än i krukan. Och låt bli att peta bland rötterna sen. Lägg inte på för mycket jordförbättring om våren, utan markera redan på hösten i rabatten var plantorna står, så de inte blir täckta med kompost eller kogödsel när odlingsivern vaknar på våren.

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ’Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ’Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.

Njutning i woodlandmiljö

En blommande rhododendron passar i utkanten av woodlandet där den får lite sol.

Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!

Gillenian växer naturligt i glesa skogar i Nordamerika.

Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.

Gulblommande clematis är en raritet.

Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.

Än blommar det i trädgården

De allra sista blommorna är minst lika eftertraktade som de första för säsongen.  Se här så många exempel på höstfint som du kan leta efter i växtbutiken. Felet man ofta gör är att man köper massor av vårblommande växter och glömmer bort de sent blommande arterna. Men planera in även några höstblommare i rabatten så får du långvarig blomsterglädje.

Anisisop har milt blå blommor.
Anisisopen ger volym och håller ute länge i rabatten.

Anisisop är en stadig och upprätt perenn med långvarig blomning som ger ett välkommet färgtillskott ännu i oktober och början av november. En utmärkt biväxt som har mängder av höstfjärilar på besök soliga dagar.

Tidlösan har 6 ståndare i blomman.
Tidlösan sprider sig lätt på egen hand.

Genom att sätta lökar av tidlösa i gräsmattan får man ett välkommet sista flor innan snön kommer. Tidlösan ser ut som en krokus, men de är inte ens släkt. Du skiljer dem lätt åt genom att räkna antalet ståndare i blomman. Tidlösan har 6, medan krokusen har 3 stycken. Tidlösa, eller det andra namnet nakna jungfrun, som syftar på bladfriheten, får sina bladförst efter blomning. Hos sent blommande arter kan de komma först till våren. Passa på så du låter dem vissna ner innan du klipper gräsmattan, annars blir de kortlivade.

Astrar ger färg i höstrabatten.
Luktastern är en art av alla höstastrar.

Höstastrar är pigga i rabatten, men något utsatta för mjöldagg. Fuktiga höstar kan det bli dåligt med blomningen och bladen faller tidigt, på grund av svampangrepp. Men om man planterar sina höstastrar luftigt och glest och undviker torka tidigare under säsongen kan de bli en riktigt fin färgklick i höstens plantering.

Dahlior ger färg i rabatten.
Det finns oändligt många sorter av dahlia som ger en långvarig blomning och färgglädje.

Dahlior hör till sensommarens och höstens allra mest frodiga och färgrika växter. Det finns mängder av blomformer och färger och man har beräknat antalet sorter till många tusen. Dahliorna håller ut ända tills frosten kommer. Låt dem få en liten köldknäpp och gräv sedan upp knölarna för att vinterförvara dem svalt, men frostfritt. Låt bladen vissna ner ordentligt så att kraften återgår till knölarna. Sedan klipper du av stänglarna.

Hortensior vill gärna ha svagt sur jord.
Höstblommande vipphortensia som skiftar färg från vitt till mjukt rosa.

Hortensior finns också i mängder av arter och sorter. Vipphortensior har pyramidformade blomkäglor med sterila blommor. Ofta står blomningen länge och blommorna antar en mer rosa färgton ju längre hösten framskrider. Sätt dem i vindskyddat läge så har du en lång period av skönhet att se fram emot.

Höstvackert i trädgården

Sommaren som aldrig kom är slut och växterna i trädgården håller på att samla ihop sina sista energidepåer för att klara vintern. Jag gick en liten runda för att stämma av hur långt processen kommit i min eftersatta trädgård.

Klängrosor som remonterar i höst. Penny Lane är en avkomma till New Dawn.
Helt perfekt i formen och med en ljuvligt mjuk doft. ’Penny Lane’ är en fin klängros!

Rosorna har ännu inte gett upp. Klängrosen ’Penny Lane’, som har ’New Dawn’ som ena föräldern, blommar oförskräckt vidare. Det är årsskotten som producerar knoppar och blommor nu. Ljuvligt doftande och milt hudfärgat pastellrosa i tonen ser den ut som en liten puderdosa. En härlig ros som har visat sig vara ganska frisk dessutom. Ännu ingen mjöldagg som ’New Dawn’ lätt drabbas av.

Höstfärgen i blåbärsplantorna är stark.
Amerikanska blåbär är synnerligen dekorativa om hösten.

Rödfärgade blad har både katsura, japanska lönnar och blåbär. Det var en ganska bra blåbärssommar trots allt, och delvis beror det nog på allt regnande. Blåbären vill ju ha gott om vatten.

Doftolvon är växter med fin höstfärg och dekorativa bär.
Doftolvonet producerar små äggrunda, röda bär.

Andra höstfärger jag väntar på är azalea och olvon. Ännu är azaleorna helt gröna, men jag hoppas de får behålla både blad och knoppar i höst. Ifjol var hjortarna/rådjuren framme och plockade de flesta knopparna, så det blev en sparsam blomning i våras.

Julrosen har fått för sig att det är vår nu.
En julros som är helt full av knoppar.

Några som däremot fått spel är julrosorna. Balearjulrosen Helleborus lividus är på gång och utvecklade knoppar redan i augusti. Den verkar tycka att vintern redan passerat och det kan man ju förvisso tycka idag, när temperaturen närmat sig +18 grader, men få se om den förmår att ställa om för ytterligare en blomning i vår.

Höstanemonen står sent i blom under hösten.

Höstanemonerna ger lite färgklickar, men har blivit bedrövligt långa och slängiga i år. Den sena vita floxen, däremot håller formen bra och doftar så där härligt kryddigt som bara floxen kan. Floxdoften är helt speciell! Jag måste satsa på fler sorter till nästa år! gärna ’Ingeborg från Nybro’ som är en gammal sort som kommit fram i Grönt Kulturarvs inventering av lokala perenner.

Flox som doftar är ett måste i varje trädgård med en fuktigare rabatt.

Jag gläds också åt färgskalan i alunrotens palett. Ny för i höst i krukplanteringarna är Heuchera ’Marmalade’ som egentligen är osannolikt konstgjord i sin färgskala. Men tillsammans med lite mörkgröna och mörkröda blad så blir den en stilig kombo. Hade jag inte trott om mig själv att jag skulle dra till med en sådan färg. Men man ska bara hitta rätt grannar, så kan de flesta växter bli fina!

Alunrot finns i mängder av färgställningar. Har inte varit överdrivet förtjust i de sorterna som går mot orange. Men 'Marmalade' har sakta gått mer mot lime och är riktigt läcker.
Alunrot finns i mängder av färgställningar. Har inte varit överdrivet förtjust i de sorterna som går mot orange. Men ’Marmalade’ har sakta gått mer mot lime och är riktigt läcker.