Maria i det gröna

Vårtips i frukt- och bärträdgården

Dagarna blir längre och varmare och driver på blomknopparnas utveckling på fruktträd och bärbuskar. Ännu är det inte för sent att beskära, men så fort knopparna blir synliga bör man ta det försiktigt med att riva och slita i grenarna. Bättre att återkomma med ännu en lättare beskärning till sommaren/hösten.

Relativt nyplanterade blåbärsbuskar som fått en rejäl torvbädd.

Trädgårdsblåbär, även kallade amerikanska blåbär, är underbara bär, som dock inte ska jämföras smakmässigt med vilda blåbär, för då blir man lätt besviken. Men tänker man sig att det är ett annat blått bär som är lättplockat och ger stor skörd, så är det lätt att falla för dem. Det finns mängder av sorter att välja mellan, liksom högväxande och lågväxande, och du behöver minst två olika sorter för att få en god skörd.

Äldre blåbärsplanta (och ett hallonskott) som gallrats ut.

Vårplantering funkar bra och då får du bär redan första året. Tänk på att de är surjordsväxter som helst växer i ren torvjord eller rhododendronjord. Gräv ut ett brett dike och fyll det med okalkad, torvrik jord. Har du redan äldre plantor så fyller du på med ett tjockt lager ny torv på våren. Under den nya jorden strör du ut rhododendrongödsel, som är naturligt surgörande. Gamla buskar (från ca 5 års ålder) behöver dessutom beskäras för att kontinuerligt bilda nya fruktbärande skott. Klipp ner två-tre av de äldsta grenarna på varje buske ända till marken under tidig vår. Tvåårsskotten är de som ger bäst skörd.

Hallonrad som gallrats ut till 3-4 skott per buske.

Hallon kräver också beskärning inför det nya växtåret. Gräv bort rotskott som sprider sig utanför hallonraden. Är de friska kan du plantera in dem i ev hålrum i raden. Klipp sedan bort alla gamla skott som gett bär ifjol. De är tunna, torra och lite gråare i färgen. Årsskotten, som är piskliknande och ofta lätt taggiga, har en helt annan spänst i skottet. De ska ge bär i år och kräver en mullrik och välgödslad jord för riklig skörd. Lägg ut stallgödsel eller kogödselkompost kring rotzonen. Ju mer mullämnen hallonen får, desto mer långlivade blir plantorna.

Kraftigt årsskott från sommarhallon som kommer att ge bär i år.

Har du hösthallon beskär du alla grenar ända ner varje år. Hösthallonen ger bär på årsskotten och är därför lättare att beskära. Hösthallon är härdiga i zon 2-3.

Jordgubbsplanta som ska putsas från gamla fjolårsblad och revor.

Jordgubbar måste man ju ha i trädgården, eller hur! De är oemotståndliga bär som dessutom är ganska lättskötta. På våren väcker du plantorna med att gå igenom raderna och rensa bort ogräs och revor från ifjol. Klipp av gamla, torra blad och revor ända in till plantan. Gödsla sedan med ett kaliumhaltigt gödselmedel (det ska ha mer K än N när du kollar på etiketten). Vattning vid torrt väder när plantorna börjar växa till sig, vid blomning och fram till kartbildning ger större bär.

Äldre buske av röda vinbär som behöver gallras ur.

Vinbär är de köldtåligaste bärbuskarna vi har och likaså de mest vitaminrika. Smakskillnaden är stor mellan de olika färgerna. Vita vinbär är mildast och inte så sura som övriga vinbär. De gillas ofta bäst av barn. De röda vinbären har kraftig och sur smak, men ger en härlig saft. De svarta vinbären är mest aromatiska och kan ätas direkt från busken eller saftas. Nya buskar kan planteras både vår och höst. Äldre buskar beskärs årligen med 2-3 av de äldsta grenarna per buske. Du ser på barken att den är lite grov och släpper från grenen. Gamla grenar ligger ofta lågt längs marken. Klipp ända ner till marken så kommer det snart upp nya, kraftiga skott. Gödsla med kaliumrik näring eller stallgödsel om våren. Vedaska är också bra.

Kraftiga skott och knoppar av röd vinbär. Här ligger blomknopparna och lurar.

Fruktträd som äpple och päron beskär du gärna tidig vår. Blödande träd som plommon och körsbär däremot beskärs om hösten. Under våren ca vartannat år kan du gödsla träden genom att med spett göra djupa hål i marken som du fyller med kornad gödsel. På det sättet når gödningen ner till rotsystemet och fastnar inte i ytskiktet eller gräsmattan.

Äppleträdens vårskötsel handlar mest om beskärningen. Gallra ut tätt växande partier och ta ner höjden om trädet blivit alltför högt. Grenverket ska gärna böja sig utåt sidorna så att alla grenar, och småningom äpplen, får gott om ljus. Skott som riktar sig rakt upp i himlen tar man bort. Kontinuitet är den bästa metoden vid beskärning av äppleträd. Att dela upp momenten i flera omgångar, och gärna återkomma till trädet både vårvinter och sommar ger bäst resultat. Äpplebeskärning kräver en del erfarenhet och om du är osäker är det bäst att tillkalla en trädgårdsmästare. Det går snabbt att förstöra ett träd om man sågar av fel grenar.

Päronets bladknoppar är smala och spetsiga. Blomknopparna är runda och slår ut först.

Päron har lite mer egen (irrationell) vilja än äppleträd och är inte så lätta att styra i tillväxten. Beskär bara det nödvändiga för att inte locka fram vattenskott. Döda och korsväxande grenar tas bort och täta partier gallras ut. Har du problem med att päronträdet inte ger frukt så har det ofta med pollineringen att göra. De flesta päronsorter korspollineras av en annan sort. Du behöver alltså ha två träd som passar ihop, eller ha någon granne med en lämplig sort.

Persikoträd spaljerat mot en varm vägg. Perfekt pollineringsläge.

Persikoträd är fortfarande lite exotiska, men det finns härdiga sorter numera som börjar planteras mer och mer på friland. De kräver lite extra vinterskydd och gärna pollineringshjälp tidigt om våren. Välj helst en södervägg att spaljera persikoträdet mot för att det ska få så bra förutsättningar som möjligt. Under vårvintern är det bra att skugga plantan med t ex säckväv för att det inte ska lockas att blomma för tidigt. Då kan du flytta fram blomningen några veckor tills det är varmare väder och fler pollinatörer som är ute och flyger. Annars är ett bra tips att pollinera det självfertila trädet för hand med en liten pensel eller fingertopp. Dutta med penseln från blomma till blomma så att pollenet får fäste på den lilla pistillen mitt i varje blomma. Vattna trädet vid behov, särskilt om det står nära en husvägg där det är väldränerat. För att frukten ska bli stor behöver trädet extra vatten. Blir det många kart som sitter tätt behöver du gallra, för att de ska kunna växa sig större än pingisbollar. Tänk också på att många persikor drabbas av krussjuka under tidig sommar. Du behöver då plocka bort alla krusiga blad som bildas på trädet. Det kommer en ny omgång blad senare. Släng angripna blad i brännbara sopor.

Rabarber som kommit igång och njuter av den extra näringsgivan.

Rabarber är varken frukt eller bär, utan klassas som en grönsak. Men den får komma med här i alla fall. Rabarbern börjar växa riktigt tidigt om våren. Rensa ur bädden från ogräs och lägg på rikligt med stallgödsel eller kompostjord runt plantorna på våren. När de väl sätter igång med tillväxten går det fort och då är det svårt att nå in med näringen under de frodiga bladen. En rabarberplanta behöver gott om vatten och kan behöva stödvattnas under vår och försommar ifall jorden är torr eller väl genomsläpplig. För övrigt är rabarber den mest självgående planta man kan tänka sig.

Plantera nu – tulpanlökar

Reklamsamarbete med Dutch Grown

Den liljeblommande ’Ballerina’ har en svag doft. Den växer under päronträdet och blommar samtidigt
med en lila klematis som klättrar uppför trädstammen.

Tulpaner kan man inte få för många av! Se dem som ettåriga växter i första hand, och gläds lite extra åt dem som återkommer år från år. Många andra växtslag som säljs på lök måste planteras så fort som möjligt under tidig höst. Lyckligtvis är planteringssäsongen för tulpaner lång, så även om du inte köpt lökar ännu så hinner du fixa till vårrabatterna ända fram till att marken fryser. Eller gräv ner dem i gräsmattan med hjälp av lökjärn eller genom att vända upp en bit gräsmatta och sätta flera tillsammans i samma grop.

En kommande våräng med blandade lökar av tulpaner, hyacinter och narcisser i olika färger.

Jag planterar nya tulpaner varje höst för att jag älskar tulpaner och vill prova fler, men också för att kompensera för att några sorter kanske går ut och andra blir uppätna av sork eller rådjur. Det är värt att anteckna var olika sorter hamnar, åtminstone färgvis, så det inte blir kulörta överraskningar till våren. Alla är inte så förtjusta i grannröda storblommiga tulpaner som sticker upp i den pastellfärgade gruppen.

Den grönbandade Viridifloratulpanen ’Greenstar’ med narcissen ’Thalia’

Däremot är det ett bra tips att blanda starkluktande Alliumarter, Fritillarior, narcisser eller till och med vitlök med tulpanerna för att avskräcka vilda djur. Annars är upprepade duscher med Trico Garden ett utmärkt sätt att skydda mot glupska rådjur när tulpanerna går i knopp om våren. Trico Garden är ett naturligt medel som är baserat på fårtalg. Klövviltet avskyr lukten, men det är inget vi människor känner och medlet är helt ofarligt.

Krukor med tulpaner och andra lökväxter som jag ställer ut på våren där de passar in.

Du kan också välja att plantera lite lök i krukor, som du ställer ut i rabatten på lämpliga ställen när de börjar knoppas. På det sättet skyddar du dem mot sorkar. Se dock upp så inte möss får nys om din krukodling och knaprar i sig dina lökar under vintern. Täck krukorna med finmaskigt kycklingnät för säkerhets skull. I år har jag valt att krukplantera några sorter med lite avvikande blomfärg. Helt enkelt för att jag inte är helt säker var de kommer att passa in i rabatterna. En sådan är t ex den kopparfärgade, senblommande ’Brownie’ som ser så läcker ut på bild. I en annan kruka har jag blandat underbara ’Carnaval de Nice’ med ’Black Hero’.

När du köper tulpanlök så var noga med att de ser friska ut, utan mögelanstrykning och att löken är hård och saftspänd. Ju större lök, desto större blir blomman. Satsa på bra kvalitet på lökarna och välj stora storlekar om du beställer via hemsidor. 12/+cm är ett mått som avser stora, rejäla lökar av t ex Darwinhybrider, Triumphtulpaner och papegojtulpaner.

Stora, fina lökar från Dutch Grown som nu ska ner i jorden.

Dutch Grown är ett holländskt företag med en ny svenskspråkig webbshop som är lätt att beställa från. De har ett bra sortiment av olika vårblommande lökar förutom tulpaner. Företaget levererar fram till mitten av december, så länge det finns lök kvar i lager.

Tips för ditt potatisland

Första nypotatisen, det är ändå något visst med den! De där allra första, färska knölarna som med bara salt och smält smör gör en hel rätt. Sill till vill någon ha, kanske varmrökt lax och då blir det både gräddfil och hackad gräslök också. Plötsligt har man en hel måltid!

Välj sort efter önskad skördetid
Att odla potatis är inte så svårt. Fast man får börja planera i tid. Vill du ha speciella, populära sorter gäller det att du beställer din sättpotatis i god tid. Utgå från skördetid och välj sorter därefter. Sättpotatis indelas vanligen i grupperna mycket tidig, medeltidig och sen potatis. Den sena gruppen är lagringsdugliga för vinterkonsumtion, medan de tidiga ska ätas som färska. Köp alltid kvalitetssäkrat utsäde för att få en frisk potatisskörd. Stubbetorp, Larsviken och LPM är exempel på producenter med sättpotatis av god kvalitet.

Några av mina favoritsorter är: Swift, Hankkijan Timo (mycket tidiga) Amandine, Linzer Delikatesse (medeltidiga) och Sparrispotatis (sen). Hur mycket sättor ska man köpa? Räkna med att du får ungefär sex gånger insatsen vid skörd. Har du möjlighet att lagra potatisen så kan du odla mer, men ska du äta den färsk får du lägga dig lite lägre. Har du pallkrageodling så räkna med 8-10 sättor per pallkrage.

Förgroning av större mängd potatis. Varje låda är märkt med sortnamn.

Förgroning – groddning
Genom att lägga upp potatisarna för groddning i ljuset i ca fyra veckor före plantering vinner du tid i tillväxtstarten. Temperaturen kan ligga mellan 10 och 15 grader. Ju varmare, desto snabbare utvecklas groddarna. Beroende på utsädesmängd kan sättorna läggas i ett svalt fönster eller annat lämpligt utrymme där temperaturen kan regleras. Tänk på att hålla en hög luftfuktighet så inte potatisarna torkar in och skrumpnar. Spraya dem med vatten emellanåt eller lägg dem att gro på en tunn bädd av torvmull. Den färdiga grodden ska vara ungefär 1 cm lång.

Stora sättpotatis av sorten Marine. Groddarna är ännu ganska små.

Rätt jord för potatisodling
Potatis trivs allra bäst i en varm och lätt jord. Har du en vårfuktig lerjord så kommer det att bli bra det också, bara du förbättrar odlingsjorden med kompost, barkmull, kanske grov sand och lite stallgödsel, så blir det prima. Har du en tyngre basjord så bör du bearbeta (gräva) jorden åtminstone ett spadtag ner så att den blir smulig och fin. Det säger sig självt att i en lerjord blir sättningen något fördröjd jämfört med i en sandjord, eftersom leran tar tid på sig att torkar upp och blir varm långsamt.

Vackra avlånga delikatesspotatisen Linzer Delikatesse.

Jordtemperaturen kan du hålla koll på för att komma rätt i tid för sättning. 8 grader behöver jorden hålla ner på 10 cm djup för att inte sättorna ska drabbas av köldchock. Potatisen vill inte ha speciellt mycket näring, men det är bra om jorden är väldränerad. Vet du med dig att jorden är mager kan du tilläggsgödsla t ex med en NPK 11-5-18 ca 35 gram/m2. Hönsgödsel är mindre bra då den är väldigt kalkhaltig. Soligt läge bör du ha, annars kommer det bli svag tillväxt på plantorna.

Sättning av potatis i underbart smulig sandjord den 20 mars.

Sätt potatisen
Gräv eller dra upp fåror med en potatishacka. Fårorna ska vara ca 10 cm djupa och du ska ha 50-70 cm mellan raderna. Det breda radavståndet är viktigt för att du ska kunna kupa potatisen allt eftersom de växer. Kupar man inte upp jord kring plantorna kryper potatisarna upp i ljuset och blir grönfärgade och därmed oätliga. Lagom avstånd mellan potatisarna 30-40 cm. De tidiga sorterna kan sättas närmare varann och de sena på det större avståndet, eftersom de ska stå längre och växa sig större. Täck över potatisarna med jord och gärna en fiberduk. Potatisplantorna är mycket frostkänsliga och duken skyddar mot en lätt frost. Vill du driva fram potatisen extra tidigt ska du ta flera lager tjockt med fiberduk.

Skötsel av potatislandet
När plantorna kommit upp ca 15 cm är det dags att kupa dem. Fös upp jord med en potatishacka eller kratta i fårorna så att plantorna hamnar lite djupare än innan. Är det en torr vår och försommar och du odlar i en lätt jord är det bra att vattna potatisen i flera omgångar. Potatisen består ju av mycket vatten och är det för torrt blir det inte så många knölar. Särskilt när potatisen ska till att blomma får den inte torka ut. Men för mycket vatten är inte heller bra. Blasten ska helst hålla sig torr, så vattna på jorden om det går.

Nu blommar potatisen och den börjar vara skördeklar.

Rensa ogräs vid behov och kupa jorden en gång till innan skörd. När plantorna blommar kan du gräva försiktigt i jorden för att kolla storleken på potatisen. Normal utvecklingstid för förgroddad potatis är 10-12 veckor. Är potatisarna ännu för små så föser du bara tillbaka jorden och väntar en vecka till. Sen är det bara att njuta!

Väck övervintrade växter till en ny säsong

Citronträd med plockmogna citroner och friskt gröna blad.

I februari börjar förberedelserna för de sydländska växternas sommarliv! Har du övervintrat dina växter inomhus i svalt rum eller kanske ett svalt växthus eller uterum så har de fått skydd mot den strängaste kylan. Men kanske har det varit svagt med ljus och flera växter har tappat bladen. Ingen panik, det brukar ordna upp sig när väl värmen och ljuset kommer igen. Men det kan ta lite tid, så det gäller att ha tålamod och inte slänga växterna innan de fått en chans att komma igen.

Små olivträd i handeln. Plantera gärna om det i terrakottakruka och vattna väl under senvintern.

Väljer du att sätta ut dina halvhärdiga krukväxter tidigt så bör du vara påpasslig med fiberduk eller plastfolie de första månaderna. Kamelia, olivträd, rosmarin och fikon tål alla lite kyla om de är skyddade mot samtidig blåst. Den sena vårfrosten kan vara fatal när växterna börjat förbereda knopparna för vår. Rotzonen kan du skydda med ett isolerande täcke av halm eller löv. Eller varför inte tunn frigolit som du skurit i två halvor med ett hål i mitten. Lagom att lägga upp runt plantans stam. Det här gör du medan marken är töad och varm, eftersom täckningen bara hindrar den befintliga jordvärmen att sticka iväg upp i rymden. Det blir en del passning på och av med frostskydd med plantor på friland, men de mår ofta bättre ute än i mörka rum inomhus. Se bara till så inte skyddet blir för varmt när solen kommer fram, utan då måste du lufta eller ta bort täckningen helt.

Fikonträdet är inte vackert när man tar det ur vinterförvaringen. Men det skjuter nya blad framåt maj.

Fikon klarar normalt friland i skyddat läge åtminstone i zon 1. För zon 2 kan du behöva täcka rotsystemet med ett tjockt lövlager och vira in grenverket med säckväv och eller tjock fiberduk. Annars är krukodling ett bra sätt att klara vintrarna. Eftersom fikon tappar bladen till vintern behövs inget extra ljus. Under senvintern kan du korta in långa grenar för att uppmuntra nya sidoskott. Beskär ovanför en utåtriktad knopp. Vill du plantera ut din krukodlade fikonbuske på friland så har den bättre chanser att klara vintern ju större den är. Så det kan vara värt att ha den i kruka några år först.

Kameliorna åker ut och in under den milda skånevintern. Akta knopparna bara, så de inte slits av.

Kamelian är en underskön vintergrön växt som klarar låga temperaturer i vindskyddat läge. Den blommar tidigt om våren och det är just den tiden som kan vara mest vansklig att lösa. Kamelian är en surjordsväxt som trivs i rhododendronjord och god markfukt. Knopparna får inte torka in när de börjar svälla. Därför är varma vårdagar farliga om jorden hinner torka upp för mycket. Frilandsplanterade kamelior ska helst skyddas hela vintern och halva våren med fiberduk och markfluff. Övervintrar du istället plantorna i kruka i svalt utrymme så behöver du tillskottsbelysning. Var noga med att inte snurra kameliorna för att hela växten ska få ljus, för då riskerar knopparna att trilla. Köp istället fler lampor.

Så trist kan citronträdet se ut när det tappat sina blad. Lite väl svalt i det här förrådet kanske och för lite ljus.

Citrusträd kan upplevas som bångstyriga och knepiga att övervintra. Bäst mår de inomhus i svalt utrymme, ca +10 grader och med gott om ljus. En timerstyrd växtlampa är absolut att rekommendera. Låt jorden aldrig torka ut, men var noga med att det heller aldrig blir stående vatten på fatet. Citrusträd gillar en genomsläpplig jord, så det är bra att blanda in finkornig leca eller grus i jorden. Det finns speciell citrusjord som håller lågt pH, men du kan även blanda in en 1/3 rhododendronjord vid omplantering. På våren beskär du långa, kala grenar och passar även på att beskära rotsystemet om krona och rot inte är i balans. Krukan ska inte vara för stor, så byt inte krukstorlek varje år, utan klipp in rötterna istället vid behov. När värmen återvänder ute så kan plantan flytta ut, men skydda gärna citrusträdet med fiberduk de första veckorna för att lindra chocken med starkt solljus och vind. Nya blad kommer ganska snart och rätt vad det är har du en fin planta igen!

Mindre olivträd som tappat en del blad under senvintern. Det kommer nya, så släng inte plantan. Men glöm inte vattna nu när ljuset återvänder!

Olivträdet är, liksom citrusträden, lätt drabbat av bladfall vintertid. Men oliven är ett tåligt träd, som klarar det mesta. Torka och för svagt ljus under senvintern kan leda till bladfall, men det reparerar sig oftast. Klipp in grenarna under vårvintern för att få frisk, ny tillväxt. Eller om du vill ha ett rufsigare, mer friväxande exemplar så väntar du in ny bladsprickning från de kala grenarna. Skydda mot den starka vårsolen, men lätt nattfrost klarar olivträdet, så det kan sättas ut rätt tidigt ifall det förvarats svalt under vintern.

Rosmarinbuske i vinterförvaret vill ha gott om vatten och mycket ljus. Kan åka ut dagar med plusgrader.

Rosmarinen kan klara frilandsplantering i zon 1, eller ännu lite högre om du ger den maximala förutsättningar att klara kylan. Eftersom det är en svår växt att övervintra inomhus, utom i ljusa uterum/orangerier, så kan det vara värt ett försök att hålla krukodlade exemplar ute tills temperaturen går under -5 grader. För att då kortvarigt ta in den i ett svalt och ljust utrymme. Så fort temperaturen stiger igen bär du ut rosmarinen. Rosmarin får inte torka ut under vintern, utan måste vattnas regelbundet och rejält. Beskär vissnade grenar på våren och ställ ut den i soligt läge så fort det börjar våras.

Växtlampor behövs för att klara medelhavsväxternas vinterförvaring. Här olivträd som söker sig upp mot ljuset.

Lökväxter i gräsmattan

Vårstjärna i mängder i en mossig gräsmatta.

Lökväxter i fruktträdgården eller i gräsmattan under glesa träd och buskar hör till det vackraste man kan se om våren. Vintergäck och krokus, olika blåstjärnor, vildtulpaner, narcisser och kungsängsliljor – i spirande ljusgrönt gräs blir det en härlig bild! Har du en lite gles och svagväxande gräsmatta så är det desto bättre. Då blir inte konkurrensen så stor. Det blir inte heller något problem att låta lökarna blomma klart innan du kommer åt att klippa gräsmattan på våren. Det är viktigt att bladen får vissna ner så att näringen återgår ner i löken. Narcissbladen kan du knyta ihop till ett litet nystan när de börjar gulna. När bladen vissnat helt är det lätt att lyfta upp hela nystanet som då lossnar lätt från löken.

Vårblommande lökväxter planterar du enklast om hösten. Sätt lökarna en och en eller gräv bort en bit grässvål och sätt flera lökar tillsammans. Passa gärna på att strö ut lite benmjöl i planteringsgropen så får lökarna välbehövlig näring. Lägg sedan tillbaka jorden eller gräsmattebiten och trampa till så att både lökar och gräs får fäste.

Här testar jag att blanda upp den leriga jorden med finkornig Leca. Benmjöl i decilitermått.

Har du problem med sork i trädgården kan det vara skäl att satsa mer på narcisser och Allium-arter än t ex tulpaner. Tulpanlök tillhör nämligen sorkarnas älsklingsföda. Det är trist på våren att upptäcka att endast några få tulpaner orkade gå upp i blom efter att ha lagt ner många pengar och tid på plantering. Eller så väljer du att odla tulpaner i stora plastkrukor som du sedan sänker ner i marken när tjälen har gått ur. Inte så snyggt i gräsmattan kanske, men tricket funkar bra i rabatt.

Ett hav av narcisser i gräsmattan är drömmen, men tar några år att förverkliga om man inte kan köpa och plantera tusentals lökar på en gång. Narcisser är lyckligtvis fleråriga och kan vara kvar på samma plats i många år. De bildar nya sidolökar årligen och ruggarna blir därför större och större. Efter 4-5 år kan tillväxten börja avta och då är det dags att dela på lökarna. Bästa årstid för detta är tidig höst, men då måste du förstås veta var lökarna gömmer sig. Gräv upp hela klumpen och sätt ut lökar med tillhörande mindre sidolök på ca 30 cm avstånd från varandra. Gödsla gärna med benmjöl i planteringsgropen. Sen är det bara att vänta på en ännu häftigare blomning nästa år!

Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.

pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.

Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.

Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

Lycka till med din odling!

Mormorsperenner – doft och fluff

De gammeldags perennerna ligger nära våra hjärtan. Fantastiskt nog passar de in både vid det charmiga torpet och i den stramare moderna arkitekturen. Jag skulle närmast säga att sammanhanget avgör blandningen. Ju mer asketisk byggnadsstil, desto färre färger och arter. Men har du ett äldre hus på landet byggt i trä eller sten kan du gå all in med lättskötta mormorsperenner.

Vit och spröd löjtnantshjärta — Löjtnantshjärta är en kär försommarblommande perenn som finns i vitt och rosa. Gillar halvskuggigt och halvfuktigt läge. Vissnar ner ganska tidigt, så kombinera med en bredväxande växt som kan ta över tomrummet.

Mormorsblommor kallar vi dem eftersom vi tänker på dem som blomster vi minns från vår barndom. De lever kvar i många trädgårdar från generation till generation. Lättskötta och livskraftiga alltså och de gläder oss hela sommaren utan en massa extra pyssel. Extra långlivade är de med djupa eller kraftiga rotsystem som hittar fukt och näring på egen hand.

Rosenmalva i kraftigt bestånd — Rosenmalvan är buskig till växtsättet och trivs bäst där den får lite plats att bre ut sig. Självsår sig ofta, så kan behöva begränsas om det blir lite för många plantor på samma plats.

Växter som lätt självsår sig kan också leva kvar på samma plats under decennier. En del känns nästan förvildade i den naturnära trädgården för de smälter in så väl. Får de sprida sig på egen hand kan det bli lite för bra och rufsigt, så en trädgård mår ändå bättre av att hållas efter lite. Aklejan är ett sådant exempel på växt som kan invadera grusgångar och fylla stora ytor på kort tid. De är svåra att utrota, för de har djupa rotsystem och mängder av fröer som sprider sig lätt. Frökapslarna som blommade först mognar samtidigt som de sista knopparna öppnar sig och därmed hinner fröerna ofta trilla ut innan man hinner klippa ner den avblommade stängeln.

Fluffiga blomhuvuden hos luktpionen — Luktpion med vit fingerborgsblomma

Luktpioner och bondpioner har stora, härliga blommor och är riktiga mormorsfavoriter! Båda börjar blomma redan i maj och håller på under många veckor om du blandar sorter och planterar dem i halvskugga. Pionen gillar att stå orörd och ska inte delas för ofta. Ge den en djup och näringsrik jord, gärna lerjord, så återkommer den år från år och blir bara finare.

Bergklinten är en tacksam mormorsperenn som är väldigt lättodlad. Den finns kvar vid många gamla torp även om de stått obebodda under lång tid. Den vanliga bergklinten blommar i blått, men det finns även vita och rosa varianter. Bergklinten kan nästan kallas för ett ogräs där den trivs bra, för den sprider sig gärna med underjordiska utlöpare. Om du beskär den efter blomningen kommer den igen med ett andra flor senare under sommaren.

Stjärnflockan frösår sig lätt — Stjärnflocka med stäppsalvia

Stjärnflockan är en skir och lågmäld perenn som passar väl ihop med många andra perenner. Blommorna är inte så stora och växtsättet är lite vävande, så den fyller ut i rabatten och tar sig in i mellanrummen. Ge den en halvskuggig växtplats med lätt fuktig, näringsrik jord så kommer den att självså sig rikligt. Det är även lätt att dela större plantor. Stjärnflockan förekommer i mängder av namnsorter i det vita-rosa-röda färgspektrat.

Blå och rosa aklejor vid husknuten — Försommarblommande aklejor i sitt esse

Mormorsblommorna är med sin tålighet en bra bas att ha i trädgården. Därtill kan man plantera in andra perenner som är mer krävande. Ta vara på gamla perenner och odla dina känslor. Fyll en vas och sätt en trädgårdsstol intill rabatten för att bara fylla öga och näsa av den härliga blomningen!

Vinröda vallmo i mängd — Jättevallmo är en robust och lättodlad perenn som lever kvar i många år i trädgården. Den frösår sig friskt, men har du problem med sniglar kan de hålla ungplantsbeståndet på lagom nivå.

Mogna rabatter i september

Plötsligt blev det sensommar och höst. Oj, hur gick det till – hann jag verkligen uppleva sommaren nu? Var det inte liljekonvaljtid precis? Likadant varje år. Känns det igen? Tur att det finns ett gäng fina höstblommare i rabatterna som sköter sig mer eller mindre själva. Annars hade det nog blivit lite hål här och där.

Höstanemonen är en lättodlad perenn för den södra halvan av Sverige. Eftersom blomningen är sen och plantan något vinterkänslig kan den inte rekommenderas långt norrut. Men det kan gå – ge den en väldränerad växtplats i ett varmt och soligt läge. Täck rotzonen med löv eller halm till vintern så kan det klara sig även i högre zoner.

Höstanemonerna bildar med tiden stora bestånd och behöver delas emellanåt. Dessutom frösår den sig gärna, så det dyker upp nya småplantor lite överallt där den trivs. Det kan ta några år, för den är något långsam i etableringen. Vårplantering tycker jag lyckas bättre, men det kan ha med dräneringen att göra. Den gillar en näringsrik och humusrik jord som är något fuktig. För dräneringens skull kan du gärna bottna med grus och även blanda in grus i planteringsjorden.

Anemone x hybrida ’Andrea Atkinson’ ihop med en aprikos Austinros.

Mängder av namnsorter finns i det vit-rosa-cerise spektrat. Tänk på att det är en ganska ostyrig perenn, och de högsta sorterna behöver stöttning då de gärna lutar. Speciellt vid regn. Välj sort efter höjd och placera den på rätt plats i rabatten. I bakkant eller mitten passar för de flesta.

Ett rikligt bestånd av silvrig höstanemon.

Anemone tomentosa ’Robustissima’, silvrig höstanemon, blir strax över 1 meter hög. Den blommar i blekt rosa och fortsätter så länge det finns knoppar. Ibland ända in i november. Bladen utvecklas ganska sent, så du kan ha andra, tidigare blommande växter intill. Frösår sig gärna generöst.

Som nytvättade lakan på tork – Anemone x hybrida ’Whirlwind’

Bland korsningsformen Anemone x hybrida finns det flera vackra vita namnsorter. ’Andrea Atkinson’ blir ca 80 cm, ’Honorine Jobert’ 120 cm och ’Whirlwind’ med sina halvfyllda och fjärilsfladdriga blommor blir ca 90 cm. Letar du efter mer färg så kanske den starkrosa ’Pamina’ passar bättre. Fylldblommig och ca 80 cm hög.

’Andrea Atkinson’ är vit och enkelblommig.

Det blå blomsterhavet

I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.

Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.

De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.

De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.

Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.

Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.

Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.

Odla utan spade

Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.

Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.

Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.

Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: