Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

Unga rädisor på rad.


En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.


pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.


Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Gott om mask i kompostjorden.


Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Potatisland


Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

Sådd av bondböna


No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

Honungsört som mellangröda på fält.


De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.


Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

En ung planta av rotselleri.


Lycka till med din odling!

Mormorsperenner – doft och fluff

De gammeldags perennerna ligger nära våra hjärtan. Fantastiskt nog passar de in både vid det charmiga torpet och i den stramare moderna arkitekturen. Jag skulle närmast säga att sammanhanget avgör blandningen. Ju mer asketisk byggnadsstil, desto färre färger och arter. Men har du ett äldre hus på landet byggt i trä eller sten kan du gå all in med lättskötta mormorsperenner.

Vit och spröd löjtnantshjärta
Löjtnantshjärta är en kär försommarblommande perenn som finns i vitt och rosa. Gillar halvskuggigt och halvfuktigt läge. Vissnar ner ganska tidigt, så kombinera med en bredväxande växt som kan ta över tomrummet.

Mormorsblommor kallar vi dem eftersom vi tänker på dem som blomster vi minns från vår barndom. De lever kvar i många trädgårdar från generation till generation. Lättskötta och livskraftiga alltså och de gläder oss hela sommaren utan en massa extra pyssel. Extra långlivade är de med djupa eller kraftiga rotsystem som hittar fukt och näring på egen hand.

Rosenmalva i kraftigt bestånd
Rosenmalvan är buskig till växtsättet och trivs bäst där den får lite plats att bre ut sig. Självsår sig ofta, så kan behöva begränsas om det blir lite för många plantor på samma plats.

Växter som lätt självsår sig kan också leva kvar på samma plats under decennier. En del känns nästan förvildade i den naturnära trädgården för de smälter in så väl. Får de sprida sig på egen hand kan det bli lite för bra och rufsigt, så en trädgård mår ändå bättre av att hållas efter lite. Aklejan är ett sådant exempel på växt som kan invadera grusgångar och fylla stora ytor på kort tid. De är svåra att utrota, för de har djupa rotsystem och mängder av fröer som sprider sig lätt. Frökapslarna som blommade först mognar samtidigt som de sista knopparna öppnar sig och därmed hinner fröerna ofta trilla ut innan man hinner klippa ner den avblommade stängeln.

Fluffiga blomhuvuden hos luktpionen
Luktpion med vit fingerborgsblomma

Luktpioner och bondpioner har stora, härliga blommor och är riktiga mormorsfavoriter! Båda börjar blomma redan i maj och håller på under många veckor om du blandar sorter och planterar dem i halvskugga. Pionen gillar att stå orörd och ska inte delas för ofta. Ge den en djup och näringsrik jord, gärna lerjord, så återkommer den år från år och blir bara finare.

Himmelsblå bergklint
Bergklint

Bergklinten är en tacksam mormorsperenn som är väldigt lättodlad. Den finns kvar vid många gamla torp även om de stått obebodda under lång tid. Den vanliga bergklinten blommar i blått, men det finns även vita och rosa varianter. Bergklinten kan nästan kallas för ett ogräs där den trivs bra, för den sprider sig gärna med underjordiska utlöpare. Om du beskär den efter blomningen kommer den igen med ett andra flor senare under sommaren.

Stjärnflockan frösår sig lätt
Stjärnflocka med stäppsalvia

Stjärnflockan är en skir och lågmäld perenn som passar väl ihop med många andra perenner. Blommorna är inte så stora och växtsättet är lite vävande, så den fyller ut i rabatten och tar sig in i mellanrummen. Ge den en halvskuggig växtplats med lätt fuktig, näringsrik jord så kommer den att självså sig rikligt. Det är även lätt att dela större plantor. Stjärnflockan förekommer i mängder av namnsorter i det vita-rosa-röda färgspektrat.

Blå och rosa aklejor vid husknuten
Försommarblommande aklejor i sitt esse

Mormorsblommorna är med sin tålighet en bra bas att ha i trädgården. Därtill kan man plantera in andra perenner som är mer krävande. Ta vara på gamla perenner och odla dina känslor. Fyll en vas och sätt en trädgårdsstol intill rabatten för att bara fylla öga och näsa av den härliga blomningen!

Vinröda vallmo i mängd
Jättevallmo är en robust och lättodlad perenn som lever kvar i många år i trädgården. Den frösår sig friskt, men har du problem med sniglar kan de hålla ungplantsbeståndet på lagom nivå.

Mogna rabatter i september

Plötsligt blev det sensommar och höst. Oj, hur gick det till – hann jag verkligen uppleva sommaren nu? Var det inte liljekonvaljtid precis? Likadant varje år. Känns det igen? Tur att det finns ett gäng fina höstblommare i rabatterna som sköter sig mer eller mindre själva. Annars hade det nog blivit lite hål här och där.

Anemone tomentosa ’Robustissima’

Höstanemonen är en lättodlad perenn för den södra halvan av Sverige. Eftersom blomningen är sen och plantan något vinterkänslig kan den inte rekommenderas långt norrut. Men det kan gå – ge den en väldränerad växtplats i ett varmt och soligt läge. Täck rotzonen med löv eller halm till vintern så kan det klara sig även i högre zoner.


Höstanemonerna bildar med tiden stora bestånd och behöver delas emellanåt. Dessutom frösår den sig gärna, så det dyker upp nya småplantor lite överallt där den trivs. Det kan ta några år, för den är något långsam i etableringen. Vårplantering tycker jag lyckas bättre, men det kan ha med dräneringen att göra. Den gillar en näringsrik och humusrik jord som är något fuktig. För dräneringens skull kan du gärna bottna med grus och även blanda in grus i planteringsjorden.

Anemone x hybrida ’Andrea Atkinson’ ihop med en aprikos Austinros.

Mängder av namnsorter finns i det vit-rosa-cerise spektrat. Tänk på att det är en ganska ostyrig perenn, och de högsta sorterna behöver stöttning då de gärna lutar. Speciellt vid regn. Välj sort efter höjd och placera den på rätt plats i rabatten. I bakkant eller mitten passar för de flesta.

Ett rikligt bestånd av silvrig höstanemon.

Anemone tomentosa ’Robustissima’, silvrig höstanemon, blir strax över 1 meter hög. Den blommar i blekt rosa och fortsätter så länge det finns knoppar. Ibland ända in i november. Bladen utvecklas ganska sent, så du kan ha andra, tidigare blommande växter intill. Frösår sig gärna generöst.

Som nytvättade lakan på tork – Anemone x hybrida ’Whirlwind’

Bland korsningsformen Anemone x hybrida finns det flera vackra vita namnsorter. ’Andrea Atkinson’ blir ca 80 cm, ’Honorine Jobert’ 120 cm och ’Whirlwind’ med sina halvfyllda och fjärilsfladdriga blommor blir ca 90 cm. Letar du efter mer färg så kanske den starkrosa ’Pamina’ passar bättre. Fylldblommig och ca 80 cm hög.

’Andrea Atkinson’ är vit och enkelblommig.

Det blå blomsterhavet


I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.

Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.


De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.


De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.

Scilla bifolia


Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.


Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.

Scilla forbesii


Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.

Odla utan spade

Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.


Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!

Snödroppen tar sig upp genom snö och kyla


Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.


Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.


Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.

Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.


Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.


Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.

Ta hand om julrosorna efter vintern


Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!

Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.


Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.


Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.


Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!

Så får du penséerna att hålla länge


Pensén, Viola wittrockiana, är tillsammans med snittulpanen vårens budbärare. Så snart vinterkylan har lagt sig kan du plantera ut den. Blir det någon enstaka frostnatt får du skydda krukan med fiberduk eller tidningar, eller så lyfter du helt enkelt in hela krukan. För tidig plantering är det svenskodlade penséer från kallväxthus som du ska ha. De är krukade redan i september-oktober föregående år och sedan uppfödda i kalla växthus. De har därför härdats att klara ut små frostknäppar. Snabbodlade, värmedrivna har inte alls den tuffheten.


När du får hem dina penséer ska du plantera dem i en näringsrik och lucker planteringsjord. Blanda gärna in någon lökväxt eller ranunkel som ger lite höjd. Pärlhyacinter, snödroppar eller en övervintrad alunrot kan bli snyggt. Vattna försiktigt, för de klarar sig med väldigt lite vatten. Ju kallare vädret är, desto mindre vatten behöver de. När penséerna sätter igång med att växa till sig använder du en svag näringslösning vid bevattning. Det stimulerar plantan att sätta nya knoppar.


Putsa alltid bort utblommade blommor. Du känner igen dem genom att de är lite skrynkligare och spetsigare än blomknopparna. Nyp enkelt av dem med nageln eller klipp med en liten nagelsax. Putsningen är viktig för att bibehålla en kontinuerlig blomning. Annars utvecklas fröställningar och plantan slutar utveckla fler knoppar. Eftersom de allra flesta pensésorter är F1-hybrider så kan du inte ta frö från dem och hoppas kunna så egna likadana plantor nästa år. Avkommor till F1:orna är framtagna i kontrollerad miljö och de har ”hemliga” föräldrar med genetiskt olika egenskaper. Ett sätt för förädlaren att behålla kontrollen över sitt förädlade växtmaterial.


Penséer vill stå i ljust och soligt läge. Får de inte nog ljus blir de långa och gängliga. Man kan klippa ner en planta och få den att blomma om igen. Penséer är friska växter, så länge de inte planteras alltför tätt och vattnas för mycket. Penséer varar inte för evigt, utan i juni brukar de oftast ha vuxit ur sin form. Men då finns det andra växter att tillgå som kompletterar blomningen i krukorna. Passa på och njut nu medan de är som allra bäst!

Vad är du sugen på att odla i år?

Betor av olika färg och form; rödbetor runda och avlånga, polkabetor, gulbetor.


En sak är jag övertygad om – fler och fler kommer att odla mer och mer! Det bästa är att du kan göra det på din nivå och utifrån dina förutsättningar. Fönsterodling funkar alldeles utmärkt för många växter. Det är närmast mängden jord och storleken på krukor som kan begränsa. Odla på balkong går alldeles utmärkt. Norrvänt läge? Ingen fara, det finns växter som passar där också. Är du nere på marknivå och kan göra en odlingslåda eller två av pallkragar – då är du redan på gång med riktigt fina möjligheter att odla växter som kräver mer jordvolym.

Röd spetskål i delikatesstorlek. Som små knytnävar.


Än är det tjäle i marken och lite för kallt att sätta ut plantor på friland. Men grönsaksodlingen kan börja redan nu i februari, på fönsterbrädan eller under växtlampan. Särskilt gäller detta om du har problem med sniglar. Sniglarna kaläter nygrodda plantor på nolltid, men de lite större, förkultiverade plantorna har lättare att överleva. Ibland är det lönlöst ändå. Ifjol var ett sådant år där de kalåt det mesta jag hade sått och planterat. Trots snigeltejp, nematoder, Ferramol, ölfällor etc. Till slut sådde jag i balkonglådor som stod upphöjt nära huset. Dit hittade de inte. Man får ta till alla knep innan man ger upp.

En rejäl köksodling på Katrinetorp Landeri i Malmö


Oavsett var du tänker odla – odlingsjorden är viktig. Att förvandla styv lera eller mager sand till bördig matjord gör du genom att öka på jordens mullhalt. Mullämnen är mer eller mindre nedbrutna växtdelar. De finns i kompostmylla, hushållskompostrester, gräsklipp, stallgödsel och torvmull. Mullämnena innehåller och binder till sig näring i takt med att växterna behöver den. Jorden blir porös och full av maskar. Fast det kan förstås ta lite tid innan en tung lerjord eller en varm sandjord är helt perfekta. Men du får hålla på och förbättra varje år. Du kommer inte att kunna förändra jordarten, men du kan förbättra den rejält!

Gul lök är lättodlad och underbar att äta färskskördad från egen odling.


Tänk sen gott om näring och jämn bevattning. Välj de växter som du tycker om att äta. Köp hem frö och utsäde i god tid om du är ute efter speciella sorter. Det som måste förgros redan nu är kronärtskocka, chili och tomat. Dem har jag beskrivit tidigare i bloggen. Gul lök kan du så eller sätta från sättlök så fort jorden reder sig och släpper spaden. Den röda löken är lite känsligare och sätts/sås två veckor senare. Gräslök kan du så i bänk eller förkultivera inomhus. Så en rejäl rad för du kommer att älska gräslöken! Har du gott om det behöver du inte snåla. Klipp ner hela tuvan ett par gånger under säsongen. Det kommer nya friska blad som du kan frysa in eller använda färska.

Rädisor kan du så riktigt tidigt om du har en varmbänk.


Rädisan är den första primören för de flesta av oss. Det finns många spännande sorter med samma peppriga smak; vita, lila, rosa, gula, cylindriska eller istappsformade. Så så fort jorden reder sig och därefter med några veckors mellanrum. En snabb kultur på ca 30 dagar från sådd till skörd. Rädisan blir bäst tidigt på säsongen, men kan sås in mellan mer långsamväxande grödor hela sommaren. Var noga med vattningen så de inte torkar ut. De är inte speciellt näringskrävande, men vatten måste de ha.

Rödbladig grönkål är en läcker höstgrönsak.


Kålväxterna har däremot lång kulturtid och måste därför förkultiveras. De första kålfröna kan man så inomhus v 10 för utplantering 4-5 veckor senare om våren är gynnsam. Kål tillhör de svårare köksväxterna att odla. Mycket för att det är en hel del passning med gödsling och skadedjursbekämpning. Kålen får lätt larver så den ska helst växa till sig under fiberduk.

Förkultiverade blomkålsplantor strax stora nog att plantera ut.


Blomkål, spetskål, broccoli, brysselkål, grönkål, svartkål, kalette och salladskål är dem man oftast ger sig på. Vinterkål som vitkål och rödkål ställer krav på en vettig kylförvaring. Många av de andra kålsorterna är köldtåliga och kan stå ute i landet och skördas fram till jul. Underbar mat som man kan göra mycket gott av!
Bara att börja planera hur du ska få plats med allt.

Chilidags jippii!

Chili kan man inte vara utan, eller hur! Den är lättodlad. Den är beroendeframkallande. Den har superkrafter. Den är helt nödvändig i matlagningen när man väl blivit biten.


Jag väljer alltid de milda sorterna, för jag vill ha mer smak än hetta i maten. För arom har de också, inte bara stark smak. Capsaicin heter ämnet som ger chilins hetta. Den finns i olika styrka i olika sorters chili. Graden av hetta mäts i Scoville (Su). Milda sorter ligger på 500-3000 Scoville, medelheta 10 000-20 000 Su, starka sorter 100 000-300 000 Su och riktiga svinheta rysare upp till över 2 000 000 Su. ’Carolina Reaper’ klassas som en av världens allra hetaste sorter, med ett Scoville-tal på 2 200 000!

Omogna gröna frukter är mildare och de mogna röda hetare i smaken.


Chilins frukter är gröna som omogna och de kan skördas och ätas redan då. Smaken är mildare i de gröna. Får de utvecklas och mogna lite till övergår de till gult eller rött.

Ljuvligt fruktiga ’Nemex Suave Orange’ som fick bli smaksättare i en fikonmarmelad.


Goda milda sorter som är lätta att hitta frö till är bl a ’Anaheim’ som har långa frukter som kan ätas färska. ’Pimientos de Padron’ är den klassiska tapas-chilin som du skördar grön, steker i olivolja och serverar varm med flingsalt. Mmm, supergod! Padron betyder patron och det syftar till dess styrka som kan vara något av en rysk roulett. Ungefär var 20:e frukt är ganska het. ’Numex Suave Orange’ är den i särklass största chilifavoriten i min odling. Mild nog att äta färsk, gyllengul och otroligt aromatisk. Den doftar en blandning av citron och aprikoser. Kan absolut rekommendera. Ger buskiga, stora plantor som är enormt rikbärande. Bara 500 Scoville.


Chilipeppar är en trendig växt och det finns mängder av samlare, facebookgrupper och odlingsforum där man kan utbyta erfarenheter och byta plantor. Därför är det inte lönt att köpa en massa olika fröpåsar, för då har du frö så det räcker till dödsdagen! Så en sort och byt till dig några andra från kompisar och bekanta! Det blir ändå mängder av frukter per planta!

Frösådd av chili i en luftig såjord.


Februari är en bra såmånad för chilifrö, som tar längre tid att gro än vanlig paprika. Den vill också ha högre groningstemperatur, 22-25 grader. Så många frön i samma kruka – upp till 10 st i en liten plastkruka. De är lätta att skola om sen. Använd vanlig såjord och tryck ner fröna ca 1 cm. Sätt krukan med plast över på ett element eller värmematta för att ge fröna de bästa förutsättningar att gro. De kan stå mörkt så länge. När plantorna grott ställer du dem i fönstret och vanlig rumstemperatur. Håll jorden fuktig, men inte blöt.

Lite tidig omskolning – innan de riktiga karaktärsbladen utvecklats.

När dina plantor är ett par cm höga och utvecklat sina första karaktärsblad skolar du om dem till egna krukor, ca 8×8 cm eller så. Använd vanlig planterings- eller blomjord som innehåller lite mer näring än såjorden. Nu behöver du en tilläggsbelysning tills det blir dags att sätta ut plantorna utomhus. Det finns lampor av olika storlek beroende på antal krukor. Min erfarenhet är att det lätt skenar iväg när man väl börjat med plantuppdragning, så köp en rejäl belysningsramp med växtlysrör. Och ja, du behöver en lampa, för ljuset i fönstret räcker inte till.

De långa smala bladen är groddblad, de rynkiga första paret karaktärsblad. Dags för omplantering alltså.


När plantorna blivit några cm höga kan du börja ge dem svag näringslösning i vattnet. Bind upp plantorna allt eftersom de växer mot t ex grillpinnar i trä. Byt kruka till en 10×10 cm om rötterna fyllt upp krukan. Blir plantan hög och gänglig kan du toppa den när den kommit upp i ca 20-25 cm för att ge den en buskigare form. Alla sorter växer olika och det är inte nödvändigt att toppa alla. Däremot kan det vara en idé att knipsa av den allra första blomknoppen för att ge chiliplantan en signal att producera fler knoppar. Annars kanske det bara blir en frukt och därmed har plantan bildat frö och nöjer sig med det för sin överlevnad.


För att ge mycket frukt behöver dina plantor småningom rejäla krukor och mycket näring. Bind upp dem mot en bambukäpp eller liknande så de inte välter. Det blir bäst resultat vid odling av chili i växthus, även om vissa sorter kan funka på varmt belägen frilandsbädd. Vattna regelbundet och skörda, skörda, så bildas det mer blomämnen ända till sena hösten. Vill du så kan du övervintra plantan i fönster inomhus och ta sticklingar av den till våren.