Tips för ditt potatisland

Första nypotatisen, det är ändå något visst med den! De där allra första, färska knölarna som med bara salt och smält smör gör en hel rätt. Sill till vill någon ha, kanske varmrökt lax och då blir det både gräddfil och hackad gräslök också. Plötsligt har man en hel måltid!


Välj sort efter önskad skördetid
Att odla potatis är inte så svårt. Fast man får börja planera i tid. Vill du ha speciella, populära sorter gäller det att du beställer din sättpotatis i god tid. Utgå från skördetid och välj sorter därefter. Sättpotatis indelas vanligen i grupperna mycket tidig, medeltidig och sen potatis. Den sena gruppen är lagringsdugliga för vinterkonsumtion, medan de tidiga ska ätas som färska. Köp alltid kvalitetssäkrat utsäde för att få en frisk potatisskörd. Stubbetorp, Larsviken och LPM är exempel på producenter med sättpotatis av god kvalitet.


Några av mina favoritsorter är: Swift, Hankkijan Timo (mycket tidiga) Amandine, Linzer Delikatesse (medeltidiga) och Sparrispotatis (sen). Hur mycket sättor ska man köpa? Räkna med att du får ungefär sex gånger insatsen vid skörd. Har du möjlighet att lagra potatisen så kan du odla mer, men ska du äta den färsk får du lägga dig lite lägre. Har du pallkrageodling så räkna med 8-10 sättor per pallkrage.

Förgroning av större mängd potatis. Varje låda är märkt med sortnamn.


Förgroning – groddning
Genom att lägga upp potatisarna för groddning i ljuset i ca fyra veckor före plantering vinner du tid i tillväxtstarten. Temperaturen kan ligga mellan 10 och 15 grader. Ju varmare, desto snabbare utvecklas groddarna. Beroende på utsädesmängd kan sättorna läggas i ett svalt fönster eller annat lämpligt utrymme där temperaturen kan regleras. Tänk på att hålla en hög luftfuktighet så inte potatisarna torkar in och skrumpnar. Spraya dem med vatten emellanåt eller lägg dem att gro på en tunn bädd av torvmull. Den färdiga grodden ska vara ungefär 1 cm lång.

Stora sättpotatis av sorten Marine. Groddarna är ännu ganska små.


Rätt jord för potatisodling
Potatis trivs allra bäst i en varm och lätt jord. Har du en vårfuktig lerjord så kommer det att bli bra det också, bara du förbättrar odlingsjorden med kompost, barkmull, kanske grov sand och lite stallgödsel, så blir det prima. Har du en tyngre basjord så bör du bearbeta (gräva) jorden åtminstone ett spadtag ner så att den blir smulig och fin. Det säger sig självt att i en lerjord blir sättningen något fördröjd jämfört med i en sandjord, eftersom leran tar tid på sig att torkar upp och blir varm långsamt.

Vackra avlånga delikatesspotatisen Linzer Delikatesse.


Jordtemperaturen kan du hålla koll på för att komma rätt i tid för sättning. 8 grader behöver jorden hålla ner på 10 cm djup för att inte sättorna ska drabbas av köldchock. Potatisen vill inte ha speciellt mycket näring, men det är bra om jorden är väldränerad. Vet du med dig att jorden är mager kan du tilläggsgödsla t ex med en NPK 11-5-18 ca 35 gram/m2. Hönsgödsel är mindre bra då den är väldigt kalkhaltig. Soligt läge bör du ha, annars kommer det bli svag tillväxt på plantorna.

Sättning av potatis i underbart smulig sandjord den 20 mars.


Sätt potatisen
Gräv eller dra upp fåror med en potatishacka. Fårorna ska vara ca 10 cm djupa och du ska ha 50-70 cm mellan raderna. Det breda radavståndet är viktigt för att du ska kunna kupa potatisen allt eftersom de växer. Kupar man inte upp jord kring plantorna kryper potatisarna upp i ljuset och blir grönfärgade och därmed oätliga. Lagom avstånd mellan potatisarna 30-40 cm. De tidiga sorterna kan sättas närmare varann och de sena på det större avståndet, eftersom de ska stå längre och växa sig större. Täck över potatisarna med jord och gärna en fiberduk. Potatisplantorna är mycket frostkänsliga och duken skyddar mot en lätt frost. Vill du driva fram potatisen extra tidigt ska du ta flera lager tjockt med fiberduk.

Kupning av potatis andra gången.


Skötsel av potatislandet
När plantorna kommit upp ca 15 cm är det dags att kupa dem. Fös upp jord med en potatishacka eller kratta i fårorna så att plantorna hamnar lite djupare än innan. Är det en torr vår och försommar och du odlar i en lätt jord är det bra att vattna potatisen i flera omgångar. Potatisen består ju av mycket vatten och är det för torrt blir det inte så många knölar. Särskilt när potatisen ska till att blomma får den inte torka ut. Men för mycket vatten är inte heller bra. Blasten ska helst hålla sig torr, så vattna på jorden om det går.

Nu blommar potatisen och den börjar vara skördeklar.


Rensa ogräs vid behov och kupa jorden en gång till innan skörd. När plantorna blommar kan du gräva försiktigt i jorden för att kolla storleken på potatisen. Normal utvecklingstid för förgroddad potatis är 10-12 veckor. Är potatisarna ännu för små så föser du bara tillbaka jorden och väntar en vecka till. Sen är det bara att njuta!

Väck övervintrade växter till en ny säsong

Citronträd med plockmogna citroner och friskt gröna blad.


I februari börjar förberedelserna för de sydländska växternas sommarliv! Har du övervintrat dina växter inomhus i svalt rum eller kanske ett svalt växthus eller uterum så har de fått skydd mot den strängaste kylan. Men kanske har det varit svagt med ljus och flera växter har tappat bladen. Ingen panik, det brukar ordna upp sig när väl värmen och ljuset kommer igen. Men det kan ta lite tid, så det gäller att ha tålamod och inte slänga växterna innan de fått en chans att komma igen.

Små olivträd i handeln. Plantera gärna om det i terrakottakruka och vattna väl under senvintern.


Väljer du att sätta ut dina halvhärdiga krukväxter tidigt så bör du vara påpasslig med fiberduk eller plastfolie de första månaderna. Kamelia, olivträd, rosmarin och fikon tål alla lite kyla om de är skyddade mot samtidig blåst. Den sena vårfrosten kan vara fatal när växterna börjat förbereda knopparna för vår. Rotzonen kan du skydda med ett isolerande täcke av halm eller löv. Eller varför inte tunn frigolit som du skurit i två halvor med ett hål i mitten. Lagom att lägga upp runt plantans stam. Det här gör du medan marken är töad och varm, eftersom täckningen bara hindrar den befintliga jordvärmen att sticka iväg upp i rymden. Det blir en del passning på och av med frostskydd med plantor på friland, men de mår ofta bättre ute än i mörka rum inomhus. Se bara till så inte skyddet blir för varmt när solen kommer fram, utan då måste du lufta eller ta bort täckningen helt.

Fikonträdet är inte vackert när man tar det ur vinterförvaringen. Men det skjuter nya blad framåt maj.


Fikon klarar normalt friland i skyddat läge åtminstone i zon 1. För zon 2 kan du behöva täcka rotsystemet med ett tjockt lövlager och vira in grenverket med säckväv och eller tjock fiberduk. Annars är krukodling ett bra sätt att klara vintrarna. Eftersom fikon tappar bladen till vintern behövs inget extra ljus. Under senvintern kan du korta in långa grenar för att uppmuntra nya sidoskott. Beskär ovanför en utåtriktad knopp. Vill du plantera ut din krukodlade fikonbuske på friland så har den bättre chanser att klara vintern ju större den är. Så det kan vara värt att ha den i kruka några år först.

Kameliorna åker ut och in under den milda skånevintern. Akta knopparna bara, så de inte slits av.


Kamelian är en underskön vintergrön växt som klarar låga temperaturer i vindskyddat läge. Den blommar tidigt om våren och det är just den tiden som kan vara mest vansklig att lösa. Kamelian är en surjordsväxt som trivs i rhododendronjord och god markfukt. Knopparna får inte torka in när de börjar svälla. Därför är varma vårdagar farliga om jorden hinner torka upp för mycket. Frilandsplanterade kamelior ska helst skyddas hela vintern och halva våren med fiberduk och markfluff. Övervintrar du istället plantorna i kruka i svalt utrymme så behöver du tillskottsbelysning. Var noga med att inte snurra kameliorna för att hela växten ska få ljus, för då riskerar knopparna att trilla. Köp istället fler lampor.

Så trist kan citronträdet se ut när det tappat sina blad. Lite väl svalt i det här förrådet kanske och för lite ljus.


Citrusträd kan upplevas som bångstyriga och knepiga att övervintra. Bäst mår de inomhus i svalt utrymme, ca +10 grader och med gott om ljus. En timerstyrd växtlampa är absolut att rekommendera. Låt jorden aldrig torka ut, men var noga med att det heller aldrig blir stående vatten på fatet. Citrusträd gillar en genomsläpplig jord, så det är bra att blanda in finkornig leca eller grus i jorden. Det finns speciell citrusjord som håller lågt pH, men du kan även blanda in en 1/3 rhododendronjord vid omplantering. På våren beskär du långa, kala grenar och passar även på att beskära rotsystemet om krona och rot inte är i balans. Krukan ska inte vara för stor, så byt inte krukstorlek varje år, utan klipp in rötterna istället vid behov. När värmen återvänder ute så kan plantan flytta ut, men skydda gärna citrusträdet med fiberduk de första veckorna för att lindra chocken med starkt solljus och vind. Nya blad kommer ganska snart och rätt vad det är har du en fin planta igen!

Mindre olivträd som tappat en del blad under senvintern. Det kommer nya, så släng inte plantan. Men glöm inte vattna nu när ljuset återvänder!

Olivträdet är, liksom citrusträden, lätt drabbat av bladfall vintertid. Men oliven är ett tåligt träd, som klarar det mesta. Torka och för svagt ljus under senvintern kan leda till bladfall, men det reparerar sig oftast. Klipp in grenarna under vårvintern för att få frisk, ny tillväxt. Eller om du vill ha ett rufsigare, mer friväxande exemplar så väntar du in ny bladsprickning från de kala grenarna. Skydda mot den starka vårsolen, men lätt nattfrost klarar olivträdet, så det kan sättas ut rätt tidigt ifall det förvarats svalt under vintern.

Rosmarinbuske i vinterförvaret vill ha gott om vatten och mycket ljus. Kan åka ut dagar med plusgrader.


Rosmarinen kan klara frilandsplantering i zon 1, eller ännu lite högre om du ger den maximala förutsättningar att klara kylan. Eftersom det är en svår växt att övervintra inomhus, utom i ljusa uterum/orangerier, så kan det vara värt ett försök att hålla krukodlade exemplar ute tills temperaturen går under -5 grader. För att då kortvarigt ta in den i ett svalt och ljust utrymme. Så fort temperaturen stiger igen bär du ut rosmarinen. Rosmarin får inte torka ut under vintern, utan måste vattnas regelbundet och rejält. Beskär vissnade grenar på våren och ställ ut den i soligt läge så fort det börjar våras.

Växtlampor behövs för att klara medelhavsväxternas vinterförvaring. Här olivträd som söker sig upp mot ljuset.

Lökväxter i gräsmattan

Vårstjärna i mängder i en mossig gräsmatta.

Lökväxter i fruktträdgården eller i gräsmattan under glesa träd och buskar hör till det vackraste man kan se om våren. Vintergäck och krokus, olika blåstjärnor, vildtulpaner, narcisser och kungsängsliljor – i spirande ljusgrönt gräs blir det en härlig bild! Har du en lite gles och svagväxande gräsmatta så är det desto bättre. Då blir inte konkurrensen så stor. Det blir inte heller något problem att låta lökarna blomma klart innan du kommer åt att klippa gräsmattan på våren. Det är viktigt att bladen får vissna ner så att näringen återgår ner i löken. Narcissbladen kan du knyta ihop till ett litet nystan när de börjar gulna. När bladen vissnat helt är det lätt att lyfta upp hela nystanet som då lossnar lätt från löken.

Vårblommande lökväxter planterar du enklast om hösten. Sätt lökarna en och en eller gräv bort en bit grässvål och sätt flera lökar tillsammans. Passa gärna på att strö ut lite benmjöl i planteringsgropen så får lökarna välbehövlig näring. Lägg sedan tillbaka jorden eller gräsmattebiten och trampa till så att både lökar och gräs får fäste.

Här testar jag att blanda upp den leriga jorden med finkornig Leca. Benmjöl i decilitermått.

Har du problem med sork i trädgården kan det vara skäl att satsa mer på narcisser och Allium-arter än t ex tulpaner. Tulpanlök tillhör nämligen sorkarnas älsklingsföda. Det är trist på våren att upptäcka att endast några få tulpaner orkade gå upp i blom efter att ha lagt ner många pengar och tid på plantering. Eller så väljer du att odla tulpaner i stora plastkrukor som du sedan sänker ner i marken när tjälen har gått ur. Inte så snyggt i gräsmattan kanske, men tricket funkar bra i rabatt.

Ett hav av narcisser i gräsmattan är drömmen, men tar några år att förverkliga om man inte kan köpa och plantera tusentals lökar på en gång. Narcisser är lyckligtvis fleråriga och kan vara kvar på samma plats i många år. De bildar nya sidolökar årligen och ruggarna blir därför större och större. Efter 4-5 år kan tillväxten börja avta och då är det dags att dela på lökarna. Bästa årstid för detta är tidig höst, men då måste du förstås veta var lökarna gömmer sig. Gräv upp hela klumpen och sätt ut lökar med tillhörande mindre sidolök på ca 30 cm avstånd från varandra. Gödsla gärna med benmjöl i planteringsgropen. Sen är det bara att vänta på en ännu häftigare blomning nästa år!

Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

Unga rädisor på rad.


En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.


pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.


Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Gott om mask i kompostjorden.


Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Potatisland


Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

Sådd av bondböna


No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

Honungsört som mellangröda på fält.


De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.


Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

En ung planta av rotselleri.


Lycka till med din odling!

Mormorsperenner – doft och fluff

De gammeldags perennerna ligger nära våra hjärtan. Fantastiskt nog passar de in både vid det charmiga torpet och i den stramare moderna arkitekturen. Jag skulle närmast säga att sammanhanget avgör blandningen. Ju mer asketisk byggnadsstil, desto färre färger och arter. Men har du ett äldre hus på landet byggt i trä eller sten kan du gå all in med lättskötta mormorsperenner.

Vit och spröd löjtnantshjärta
Löjtnantshjärta är en kär försommarblommande perenn som finns i vitt och rosa. Gillar halvskuggigt och halvfuktigt läge. Vissnar ner ganska tidigt, så kombinera med en bredväxande växt som kan ta över tomrummet.

Mormorsblommor kallar vi dem eftersom vi tänker på dem som blomster vi minns från vår barndom. De lever kvar i många trädgårdar från generation till generation. Lättskötta och livskraftiga alltså och de gläder oss hela sommaren utan en massa extra pyssel. Extra långlivade är de med djupa eller kraftiga rotsystem som hittar fukt och näring på egen hand.

Rosenmalva i kraftigt bestånd
Rosenmalvan är buskig till växtsättet och trivs bäst där den får lite plats att bre ut sig. Självsår sig ofta, så kan behöva begränsas om det blir lite för många plantor på samma plats.

Växter som lätt självsår sig kan också leva kvar på samma plats under decennier. En del känns nästan förvildade i den naturnära trädgården för de smälter in så väl. Får de sprida sig på egen hand kan det bli lite för bra och rufsigt, så en trädgård mår ändå bättre av att hållas efter lite. Aklejan är ett sådant exempel på växt som kan invadera grusgångar och fylla stora ytor på kort tid. De är svåra att utrota, för de har djupa rotsystem och mängder av fröer som sprider sig lätt. Frökapslarna som blommade först mognar samtidigt som de sista knopparna öppnar sig och därmed hinner fröerna ofta trilla ut innan man hinner klippa ner den avblommade stängeln.

Fluffiga blomhuvuden hos luktpionen
Luktpion med vit fingerborgsblomma

Luktpioner och bondpioner har stora, härliga blommor och är riktiga mormorsfavoriter! Båda börjar blomma redan i maj och håller på under många veckor om du blandar sorter och planterar dem i halvskugga. Pionen gillar att stå orörd och ska inte delas för ofta. Ge den en djup och näringsrik jord, gärna lerjord, så återkommer den år från år och blir bara finare.

Himmelsblå bergklint
Bergklint

Bergklinten är en tacksam mormorsperenn som är väldigt lättodlad. Den finns kvar vid många gamla torp även om de stått obebodda under lång tid. Den vanliga bergklinten blommar i blått, men det finns även vita och rosa varianter. Bergklinten kan nästan kallas för ett ogräs där den trivs bra, för den sprider sig gärna med underjordiska utlöpare. Om du beskär den efter blomningen kommer den igen med ett andra flor senare under sommaren.

Stjärnflockan frösår sig lätt
Stjärnflocka med stäppsalvia

Stjärnflockan är en skir och lågmäld perenn som passar väl ihop med många andra perenner. Blommorna är inte så stora och växtsättet är lite vävande, så den fyller ut i rabatten och tar sig in i mellanrummen. Ge den en halvskuggig växtplats med lätt fuktig, näringsrik jord så kommer den att självså sig rikligt. Det är även lätt att dela större plantor. Stjärnflockan förekommer i mängder av namnsorter i det vita-rosa-röda färgspektrat.

Blå och rosa aklejor vid husknuten
Försommarblommande aklejor i sitt esse

Mormorsblommorna är med sin tålighet en bra bas att ha i trädgården. Därtill kan man plantera in andra perenner som är mer krävande. Ta vara på gamla perenner och odla dina känslor. Fyll en vas och sätt en trädgårdsstol intill rabatten för att bara fylla öga och näsa av den härliga blomningen!

Vinröda vallmo i mängd
Jättevallmo är en robust och lättodlad perenn som lever kvar i många år i trädgården. Den frösår sig friskt, men har du problem med sniglar kan de hålla ungplantsbeståndet på lagom nivå.

Mogna rabatter i september

Plötsligt blev det sensommar och höst. Oj, hur gick det till – hann jag verkligen uppleva sommaren nu? Var det inte liljekonvaljtid precis? Likadant varje år. Känns det igen? Tur att det finns ett gäng fina höstblommare i rabatterna som sköter sig mer eller mindre själva. Annars hade det nog blivit lite hål här och där.

Anemone tomentosa ’Robustissima’

Höstanemonen är en lättodlad perenn för den södra halvan av Sverige. Eftersom blomningen är sen och plantan något vinterkänslig kan den inte rekommenderas långt norrut. Men det kan gå – ge den en väldränerad växtplats i ett varmt och soligt läge. Täck rotzonen med löv eller halm till vintern så kan det klara sig även i högre zoner.


Höstanemonerna bildar med tiden stora bestånd och behöver delas emellanåt. Dessutom frösår den sig gärna, så det dyker upp nya småplantor lite överallt där den trivs. Det kan ta några år, för den är något långsam i etableringen. Vårplantering tycker jag lyckas bättre, men det kan ha med dräneringen att göra. Den gillar en näringsrik och humusrik jord som är något fuktig. För dräneringens skull kan du gärna bottna med grus och även blanda in grus i planteringsjorden.

Anemone x hybrida ’Andrea Atkinson’ ihop med en aprikos Austinros.

Mängder av namnsorter finns i det vit-rosa-cerise spektrat. Tänk på att det är en ganska ostyrig perenn, och de högsta sorterna behöver stöttning då de gärna lutar. Speciellt vid regn. Välj sort efter höjd och placera den på rätt plats i rabatten. I bakkant eller mitten passar för de flesta.

Ett rikligt bestånd av silvrig höstanemon.

Anemone tomentosa ’Robustissima’, silvrig höstanemon, blir strax över 1 meter hög. Den blommar i blekt rosa och fortsätter så länge det finns knoppar. Ibland ända in i november. Bladen utvecklas ganska sent, så du kan ha andra, tidigare blommande växter intill. Frösår sig gärna generöst.

Som nytvättade lakan på tork – Anemone x hybrida ’Whirlwind’

Bland korsningsformen Anemone x hybrida finns det flera vackra vita namnsorter. ’Andrea Atkinson’ blir ca 80 cm, ’Honorine Jobert’ 120 cm och ’Whirlwind’ med sina halvfyllda och fjärilsfladdriga blommor blir ca 90 cm. Letar du efter mer färg så kanske den starkrosa ’Pamina’ passar bättre. Fylldblommig och ca 80 cm hög.

’Andrea Atkinson’ är vit och enkelblommig.

Det blå blomsterhavet


I april månad går blåstjärnorna i blom. Jag njuter av dem och surret de skapar. Blåstjärnor, vårstjärnor, skillor – alla är de lättodlade och på gränsen till svårstoppade när man väl fått in dem i trädgården. De sprider sig gärna i gräsmattan och under buskage och kan över tid bilda jättelika bestånd. I olika blå nyanser bjuder de tidiga humlor och bin på ett härligt mål pollen och nektar.

Humlan har mundelarna fulla av blått pollen från rysk blåstjärna.


De flesta blåstjärnor och vårstjärnor härstammar från central- och sydeuropa och mindre Asien. Scilla siberica, rysk blåstjärna, är den kanske vanligaste arten hos oss och du hittar den förvildad i lundmiljö och på ödetomter. Blomman har formen av en hängande, smal klocka i lysande blått. Pollenkornen är mörkblå.


De flesta scillor förökar sig raskt med både frö och lökar. De kan upplevas störande i rabatten, men får hellre sprida sig under buskar och träd i vårfuktig jord. Vill du plantera in scilla så finns det gott om lök i handeln på hösten. Lökarna är inte känsliga för lagring, så de kan planteras under en längre period. Det lättaste sättet är att bara slänga ut lökarna på gräsmattan och sedan täcka med ett lager jord. Man behöver inte ens vända dem rätt, utan det sköter de själva om över lite tid.

Scilla bifolia


Först ut på våren brukar den tidiga blåstjärnan, Scilla bifolia, vara. Den är liten och sammansatt av upp till tio mellanblå blommor i en klase. Blommorna är små, vända uppåt och ser nätta och graciösa ut där de svävar fram över det späda gräset.


Även den tidiga blåstjärnan sprider sig villigt både i grusytor och i gräsmattor med sina små, vita lökar. Myror kan bära runt på frökapslarna och hjälpa till med spridningen.

Scilla forbesii


Vårstjärnan, Scilla forbesii, eller Chionodoxa forbesii (namnfrågan är inte avgjord), är ännu en vanlig stjärnblomma med ett vitt öga runt ståndarna i den klarblå blomman. Ståndarna sitter ihop som en liten strut och skiljer sig därmed från andra arter. Det finns både rosa och vita namnsorter i handeln, ofta med rejält stora blommor och upp till 20 cm höjd. Vårstjärnan trivs även den i lätt skugga och mullrik, men väldränerad jord.

Odla utan spade

Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.


Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!

Snödroppen tar sig upp genom snö och kyla


Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.


Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.


Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.

Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.


Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.


Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.

Ta hand om julrosorna efter vintern


Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!

Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.


Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.


Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.


Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!