Tagg: Trädgårdsskötsel

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ‘Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ‘Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.

Odla fikonträd i kruka

Fikonplantor trivs på varmt och vindskyddad växtplats.

Fikon är en mycket populär växt för både uterum och utplantering i kruka sommartid. Endast om du bor i de allra mest gynnsamma klimatzonerna i Sverige ska du plantera dem på friland. Fikon är en mycket värmekrävande växt som vill ha en solig och varm växtplats, skyddat från stark vind. Det bästa är att hitta ett skyddat hörn i sydvästläge. Detta gäller oavsett om du tänker dig plantera ut fikonet permanent eller hålla det som krukväxt.

Fikon i kruka behöver bara sparsam vattning och gödsling.

Skötsel av fikon sommartid är ganska enkelt. Ge busken vatten när jorden torkar ut och svag näringslösning ett par gånger per månad under växtperioden. För att hålla blad- och skottproduktionen nere för krukplanterade fikon gäller sparsam vattning och liten kruka, för annars lär du få ett bry när växten ska övervintras.

Fikonträdets rötter har nu helt fyllt krukan och det är dags att plantera om.
Dags att plantera om när fikonets rötter fyller krukan helt.

Plantera om när rötterna fyller krukan, men välj bara en storlek större kruka åt gången. Ger du fikonet för goda förhållanden så sätter den mest blad på bekostnad av frukten. Fikon föredrar en lucker och porös jord. Man kan blanda i lite kompost, utan extra gödsel vid plantering.

Fikonet sätter frukt på sensommaren och de mognar under tidiga hösten.

Fikonträd kan behöva beskäras ibland för att hålla en lagom storlek. Den bästa tidpunkten för beskärning är när växten är i vila och är utan blad. Våren innan utplacering t ex. Annars händer det att såren blöder av en vit, klibbig vätska. Absolut lättast är att klippa in grenarna och ställa ut plantan innan den satt nya blad, för då slipper du avhärda den. Annars måste de nya bladen vänjas vid stark sol gradvis.

Fikonen mognar under sensommaren.

Övervintring av krukodlade fikonträd ska ske frostfritt men svalt. Eftersom plantan tappar alla sina blad på hösten krävs ingen ljus övervintringsplats, utan den kan stå t ex i ett mörkt garage. Temperaturen ska helst inte gå över +10 grader, för då finns det risk för att bladen utvecklas för tidigt. En övervintring i rumstemperatur är inte att rekommendera, för fikon drabbas lätt av spinn och andra sjukdomar om de står gröna över vintern.

Vintervila, eller hur gick det?

Knopparna tål frost när växten invintrat rätt.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.

Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!

Rimfrost i grenarna skadar inte växten.

När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.

Vinterkänsliga växter ska ha en varm växtplats.

Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.

Avmognade grenar känns styva.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.

Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen  i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.

Trots att snön faller innan löven trillat av klarar sig skotten.

Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.

Trollhasselns blommor slår ut mitt i vintern.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.

En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Där är det främst nattlängden som styr. När nätterna är tillräckligt korta får plantan en hormonell signal att sätta knopp och förbereda sig för invintring. Träd från nordliga provenienser sätter knopp vid kort nattlängd, medan träd från sydligare breddgrader fortsätter växa tills nätterna blivit ännu längre. Därmed ökar risken för skador av tidig höstfrost.

Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att riskera skottfrysning innan den hunnit ställa om för vinter, eftersom den är programmerad av invintra sent om hösten.

Lönn med tidig frost i grenarna.

Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!

Förvildade narcisser i naturträdgården

Narcisser och pingstliljor är tacksamma att ha i trädgården.

Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.

Narcisser gillar vårfukt och en normalt näringshållande jord.

Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.

Narcisser passar utmärkt för förvildning i gräsmatta och parkmark.

Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.

Actaea är en pingstlilja med ganska stora blommor.

Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.

Narcisser blommar i april till början av maj.

Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ‘Actaea’ har stora blommor, ‘Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ‘Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.

Man kan bli tokig av kamelia

Kamelian kan gärna vinterförvaras i uterum eller växthus med viss värme.

Jag är inte där ännu, men vet att det finns folk i nordliga trakter som blivit besatta av kamelior. Den som blir samlare av kamelia lär få hålla på, för det finns minst 2000 hybrider av vanlig prydnadskamelia, Camellia japonica. Kamelian kräver rätt miljö, men den är inte omöjlig. Man selekterar dessutom fram nya, härdiga sorter som ska klara att stå på friland.

Kamelia blommar från februari till april.

Det som är svårt med kamelian är bara vinterperioden. Svalt och torrt vill den stå. En sval källare eller uterum med växtbelysning funkar bra. Temperaturen ska hålla sig kring +10 grader. Kamelian kommer i blom i februari och håller på in i april månad. En efter en spricker knopparna ut. För varm placering gör att knopparna trillar av redan under början av vintern.

Kamelian kan flytta ut så snart frostrisken är över.

Har du växthus kan kamelian gärna flytta ut dit så fort de kallaste nätterna är över och bara enstaka milda frostnätter kan väntas. Då får busken gott om ljus och en jämn luftfuktighet. Det är faktiskt en stor fördel med att odla kamelior inomhus jämfört med t ex Brittiska öarna, där man kan se enorma kameliabuskar på friland, men där blommorna ofta är brunkantade av frost och regn.

Kamelian vill ha en sval, torr vinterperiod.

Kamelian är en surjordsväxt, så rhododendronjord är utmärkt. Tillväxtperioden startar efter blomningen och då passar det bra att plantera om sin kamelia. Krukan behöver inte vara jättestor – tänk på att du ska orka flytta runt på din växt. Man kan ha den i en plastkruka som sedan ställs i en snygg lerkruka med lite barkflis eller annan grov mulch på toppen. Under försommaren gödslar du med rhododendrongödsel.

Kamelian kan även trivas på friland i skyddat läge.

Ett vindskyddat läge i halvskugga är en bra placering under sommaren. Kamelian härstammar från tempererade skogar i Kina, Korea och Japan där den gärna växer under en skärm av t ex tall. Kamelian gillar att stå i värme, men behöver mängder av vatten under växtperioden. En genomsläpplig jord är viktigt och passa upp så det inte blir vatten stående i ev ytterkruka eller fat!

Hur skyddar man sig mot stockrosrost?

Stockrosen drabbas ofta av rost.
Stockrosen är nära förknippad med skånska allmogeträdgårdar.

Stockrosen som blommar så ljuvligt under högsommaren i de mest torra och utsatta lägena kan ibland bli mycket hårt åtgångna av rost. Stockrosrost är en svampsjukdom som främst angriper bladen hos både vilda och odlade former av släktet malva, som stockrosorna tillhör.

Stockrosor bör stå i luftiga lägen för att undvika rost.
Stockros angripen av rost.

Man upptäcker först att bladen börjar gulna och när man tittar på undersidan av bladen syns de 1-2 mm stora, runda kuddarna av rost. Även stjälkarna kan angripas. Lindrigare angrepp behöver inte störa växten, mer än visuellt, men vid svåra skador får plantan svårt att genomföra sin fotosyntes och blomningen utvecklas dåligt.

Äldre storckrosor kan vara motståndskraftigare mot sjukdomen än unga plantor.

Stockrosor som står luftigt och i blåsiga lägen drabbas mindre av rost. Helt enkelt för att svampsjukdomar kräver hög luftfuktighet och fukt på bladen för att trivas som bäst. Förmodligen finns det högre motståndskraft i vissa äldre sorter jämfört med många spektakulära hybrider. Det kan vara värt att plocka frön från friska bestånd om man vill förnya sina stockrosplantor. Ibland har man också kunnat konstatera att andra generationens plantor är friskare än de frösådda plantor man köper.

Bladen angrips fort av rostsmitta.
Stockrosens blad börjar utvecklas redan under senvintern.

Ett sätt att råda bot på smittan är att klippa bort de första bladen som kommer upp på våren.  Rosten övervintrar vanligen i stockrosens bladrosetter och de första bladen som utvecklas om våren är oftast angripna. Nackdelen med att plocka bort blad är att det försenar växtens utveckling och blomning, så man ska inte ta bort alla blad på en gång. Plocka även bort angripna blad senare under säsongen och lägg dem i brännbara sopor och inte på komposten.

Övervattna inte stockrosorna som har djupa rötter.

Det finns svampmedel man kan prova. Binab Trichoderma har jag använt på svartfläckssjuka på ros. Den kan vara effektiv även mot rost på stockros. Men i de flesta fall får man leva med rosten. Den väldränerade jorden och luftiga läget är kanske ändå det bästa botemedlet.

Chokladblomma så här i juletider

Lite knepig, lite störig och inte alls lättodlad. Men ändå så kär, och en stor favoritväxt i sommarens krukor, är chokladblomman, Cosmos atrosanguineus. Färgen är mörk och mustig, nästan lite sammetslik, men det är faktiskt doften som gett blomman dess svenska namn. Ställer du den så att den får kvällssol lär du få uppleva den kakaolika doften.

Chokladblomman är spretig och gles i växten.

Blomman är tämligen enkel och växten ser till och med ganska spretig och gles ut. Men ge den ett matchande sällskap av färger som lyfter den mörkt brunröda blomman, så får du en väldigt graciös sky över rabattens eller urnans övriga blommor. Chokladblomman blir 60 cm hög och kan gärna kombineras med gräs eller andra överståndare för att inte försvinna i mängden.

Chokladblomman kombineras med växter i ljusa färger.

Chokladblomman kan sås från frö, men vanligare är att man köper den som blommande växt. Den blommar från juli fram tills första frosten kommer. Planteras i näringsrik och fukthållande jord, t ex U-jord. Det är en växt som härstammar från Mexico, så välj en plats i lätt halvskugga-sol, och glöm inte att vattna regelbundet. Ge extra näring några gånger under sommaren. Under växtsäsongen bildar plantan en knöl som du kan gräva upp till hösten förvara frostfritt över vintern, ungefär som en dahlia. Så även om den mestadels fungerar som en ettårig utplanteringsväxt, kan man försöka hålla den som perenn.

Cosmos är högstjälkade växter som fungerar bra som snittblommor.

Du kan också ta in hela krukan i ett garage eller svalt lagerutrymme med lite ljus. Vattna endast mycket sparsamt om den börjar se torr ut. Har även hört att den kan övervintras i några minusgrader om man virar in krukan i liggunderlag och ställer den på frigolitskivor. Då fryser inte krukan så lätt underifrån. Det är också viktigt att inte vattna när den står kallt. I april är det dags att väcka plantan och klippa ner den. Skydda växten med fiberduk de första veckorna. Duken skyddar både mot sol och nattfrost. Öka vattningen successivt. Tänk på att växten kan drabbas av mögel om den står för blött.

Chokladblomman doftar kakao.

 

Tips för övervintring av potatisblomma på stam

Himmelsögat övervintras frostfritt på ett ljust ställe.
Potatisblomma kallades växten med de blå blommorna förr. Numera föredrar man namnet himmelsöga i handeln. Men växten är en nära släkting till potatis, det vittnar om inte annat så det tidigare vetenskapliga namnet Solanum rantonnetii om. Numera ser man den också under namnet Lycinanthes rantonnetii. Växten härstammar från Sydamerika.
Himmelsögat är en tacksam utplanteringsväxt som ofta odlas på stam och som sådan ger den krukor och urnor ett lyft sommartid. Det är en lättskött blomma som trivs i soligt till halvskuggigt läge i en kruka eller rabatt med näringsrik, väldränerad jord som hålls lätt fuktig. Vattna gärna med näringslösning varje vecka för att få en riklig blomning.
Himmelsögat vinterförvaras på ljust ställe i plusgrader.
Himmelsblommor finns både med blå och med vita blommor. Blommorna är ganska stora i förhållande till de klena vedartade stjälkarna och vanligen har de ett gult öga. Det är en tålig växt som kan stå ute i skyddat läge ända fram till att det blir frost. Men senast då måste den tas in på frostfritt ställe om du vill ha glädje av den nästa år också. Det är inte någon krånglig vinterförvaring, men det måste vara plusgrader och ljust.
Potatisblomman kan bli en stor växt där den trivs.
Innan du tar in plantan kan du gärna klippa in och forma den lite genom att korta in de långa årsskotten. Den blir lite lätthanterligare då och tar inte så mycket plats, ifall du har fler växter som ska vinterförvaras. Du kan övervintra Solanum i ett garage, på vinden, i en vinterträdgård eller uterum. Runt + 10 grader är precis lagom. Har du inget av detta, men vill prova ändå så kan det fungera i ett svalt boningsrum. Ju varmare platsen är, desto mer ljus krävs och ökad vattning. Vanligen brukar bladen tillfälligt trilla av när växten kommer in i ett mörkare utrymme. De växer ut igen efter vinterns vila.
Tips för vinterförvaring av potatisblomma himmelsöga.
Står blomman svalt och ljust är en deciliter vatten en gång var tredje vecka lagom. Ingen växtnäring behövs under viloperioden. På våren (ca mars) klipper du in kronan och kortar de skott som redan tagit fart. Plantera om den i ny, välgödslad krukjord och ställ ut den när frostrisken är över i början av april (eller beroende på växtplats). Ställ plantan först i skuggan för att vänja den vid det skarpare dagsljuset. Även om det kan ta en väldig tid ibland, så släng inte växten förrän allt hopp verkligen är ute. Har du haft tur med övervintringen och väcker din potatisblomma tidigt om våren med mer ljus och vattning så kan den däremot blomma från april/maj-sen höst. Börja gödsla med halv dos först och öka sedan på till gödsling en gång i veckan.

Tips för stabilare blomstjälkar och senare blomning

Klipp ner blomskotten för att få en senare blomning.
Höstfloxen kan få en förlängd blomningstid om du klipper ner vissa skott i en klunga.

Många växter i rabatten som du anlade för några år sedan har kanske en blomningstid mitt i sommaren när du alltid är bortrest. Vilket slöseri! Men det finns en finurlig metod för att senarelägga blomning på ett flertal perenna växter. Metoden kallas för Chelsea chopping. Namnet kommer från Chelsea Flower Show i London. Den går ut på att man klipper ner sommar- och höstblommande perenner med en tredjedel till hälften av skottens längd just vid tiden för Chelsea Flower Show i slutet av maj. Man kan skjuta på beskärningstiden något, men inte senare än mitten på juni.

Korta in blomskotten om våren så får du en senarelagd blomning.
Röd solhatt är en hög perenn med tunga blomhuvuden som kan bli stabilare i växten med chopping-metoden.

Kraftigväxande perenner som flocklar (Eupatorium), solbrudar, röd solhatt (Echinacea) rudbeckior mfl kan skäras ner till hälften. Mer svagväxande arter tar man bara bort en tredjedel av. Metoden passar dessutom extra bra för perenner med tunga blomhuvuden där stjälkarna nästan kraschar av tyngden när det är dags för blomning. Kärleksörten Hylotelephium är en sådan. Skär du ner stjälkarna till hälften i slutet av maj utvecklas blomknopparna på lite kortare, och därmed även stadigare stjälkar.

Samma knep kan man ta till om man har lyckats få till en växtkombination som inte funkar tidsmässigt, dvs att den ena arten blommar mycket tidigare än den andra. Eller om man vill förlänga blomningstiden i en rabatt kan man klippa av några stjälkar i beståndet och på så sätt sprida ut blomningen över en längre tid.

Korta in långa stänglar och försena blomningen.
Kransveronikan är en utmärkt höstblommande biväxt där blomningen kan senareläggas.

Jag har en plantering jag sköter hos en kund där jag olyckligt valde en alltför hög sort av anisisop Agastache. Blommorna blev jättehögt uppe ovanför de andra grannarna. Men sedan jag började knipsa av skotten har växten fått en betydligt lägre form som inte heller är så väderkänslig. Ofta blir blommorna något mindre i storlek, men istället fler i antal. Det har att göra med att man bryter den sk apikala dominansen som möjliggör toppskottets tillväxt på sidoskottens bekostnad.

Chelsea chopping är en metod att beskära perenna växter för senare blomning.
Temyntan ‘Blaustrumpf’ tillhör gruppen som kan skottbeskäras för senare blomning.

Det finns fler växter som passar för Chelsea chopping, som färgkulla (Anthemis), mjölkklocka (Campanula lactiflora), höstflox, temynta (Monarda) och kransveronika (Veronicastrum). Däremot har vi också en samling perenner som inte blommar alls om man tar bort deras toppskott. Hit hör t ex pioner, dagliljor, iris och lupiner.

Dahlia ger blomsterprakt sent på säsongen

Dahlia är frostkänsliga växter som vinterförvaras inomhus.

Dahlia hortensis planteras ofta som sommarblommor som slängs när frosten kommit och förstört dem. Men dahlia är ett släkte av blommor som kan gå i arv över flera generationer om man sköter dem väl. Det är inga härdiga växter, utan rötterna måste grävas upp och förvaras frostfritt under vintern.

Dahlior blir höga och kräver uppbindning.
Dahlior blir ofta mycket tunga och måste bindas upp för att inte stjälpa.

Det är praktfulla växter, som inte alltid har varit i min smak. Just pga att de är så präktiga. Det är liksom inte så mycket variation. En dahlia ser alltid likadan ut från år till år. Många dahlior blir mycket höga och behöver därför stödjas med uppbindning. De stora blomhuvudena väger en hel del så plantera därför dahliorna i vindskyddade lägen. Stabila bambukäppar är det bästa stödet, men det är inte alltid så snyggt. Kan man hitta gröna plastpinnar i passande längder så är det mest diskret.

Dahlian kräver en näringsrik jord och vindskyddad växtplats.

Det finns också många lägre sorter som passar väl för plantering i kruka. Krukplantering är annars ett bra sätt för att driva igång tillväxten på våren innan det är läge att plantera ut knölarna. Då får man njuta av blomstringen lite längre. Men passa dig för att ställa ut krukorna för tidigt. Minsta frostknäpp i maj och skotten blir svarta. Så ett växthus kan vara bra drivningsplats de första månaderna.

Dahlior planteras gärna tillsammans för att man ska kunna hålla koll på vattning och gödsling.
En rabatt med ljusgulorange kaktusdahlior på Sofiero.

För att trivas bra behöver dahlior en näringsrik och fuktig jord. På våren jordförbättrar du rabatten med ett par spannar kompostjord och minst en spann välbrunnen stallgödsel per kvadratmeter. Sedan framåt högsommaren behöver de tillskott av flytande kaliumrik gödsel vid varannan vattning. Man kan toppa plantorna för att ge en buskigare tillväxt. Och längs med hela tillväxten binds de kraftiga stänglarna upp mot pinnar för att inte välta. Plocka bort överblommade blommor för att uppmuntra utvecklingen av nya knoppanlag.

Dahlior gillar kaliumrik gödsel för att blomma bra.