Vårarbeten i trädgården i mars

Mars kan vara alltifrån smältande skare och takdropp till de allra första lökväxterna som tränger sig upp genom ett skyddande lövtäcke. Beroende på hur långt söderut du har din trädgård så kan du börja med vissa trädgårdssysslor redan i mars. Så fort snön smälter finns det kvistar efter vinterns stormar och kringflygande löv som man kan räfsa bort. Särskilt grusgångarna blir så himla snygga av att gå ett varv med räfsan. Har du en plattläggning så borstar du bort desamma med en kvast. Den här omsorgen om de hårdgjorda ytorna är bland det viktigaste att ha koll på ifall man har ont om tid, men ändå vill piffa upp lite. Effekten är så himla tydlig.


Har du lagt ut frostskydd i form av höstlöv kring buskar och i rabatter kan det hända att du behöver rafsa bort de tjockaste partierna för att släppa upp lökväxter som snödroppar, krokus och narcisser. Lägg överskottet i odlingslandet eller i komposten, för det är förmodligen redan halvt nedbrutet och kommer snart att vara prima, luftigt kompostmaterial. Eller samla in det i sopsäckar och låt det förmultna klart i säck. Löv ska man inte köra till tippen, det är alldeles för bra jordförbättringsmedel. Lövkompost innehåller inga mängder av näring, men det tillför jorden mullämnen, fluff, där det finns kolloider, små geléaktiga partiklar som näringen sedan fäster i.


Spaljerade äppleträd kräver återkommande hård inkortning av årsskotten.


Äpple- och päronträd kan beskäras även under sommaren, men under tidig vår, när grenarna ännu är avlövade, är det många gånger lättare att komma åt. Några tips för hur du ska beskära:
– Ta bort grenar som växer inåt mot mitten av kronan. Man vill att grenarna ska sträva utåt för att få så mycket solljus som möjligt.
– Försök ha grenar jämnt fördelade åt alla håll.
– Lämna inga tappar, utan såga/klipp ända in till en förgrening på en gren eller in till den förtjockade grenkragen mot stammen.
– Beskär inte för hårt. Ju mer du kapar, desto mer skott kommer trädet att producera. Bättre är att dela upp insatsen på flera år och vinter + sommar.


Varma, soliga vårdagar är det skönt att gå ett varv med ogräshackan och leta efter ogräs som maskrosor och kirskål i rabatterna. De börjar växa så fort det blir en lite längre period med plusgrader. Startar man tidigt behöver man inte bli stressad. För ju mer ogräs man rensar bort tidigt på säsongen, desto lättare är det att hinna med det senare. För ogräs finns det alltid och hos alla. Det går inte att undvika. Inte ens hos en trädgårdsmästare som borde ha koll. För du vet ju hur det är med skomakarens barn!


Nu är det också dags att fröså växter med lång utvecklingstid som tomat, lök och många blommor som kräver förkultivering inomhus. Paprika och chili rekommenderar jag att du startar med ännu tidigare, helst i januari eller redan i december. De har en otroligt långsam tillväxt. Men tänk på att tidig sådd kräver extra belysning för att inte plantorna ska bli långa och rangliga. En värmematta kan vara ett bra redskap om du ska så många värmekrävande växter. Har du bara några få tråg eller krukor kan du ställa dem ovanpå ett element.


Till slut – plantera ut en välkomnande kruka med frosttåliga vårblommor vid entrén. Det är så härligt med lite vårpigga lökväxter, primulor och penséer i ett krus eller urna. Blir det riktigt kallt på natten får du vara beredd på att kanske lyfta in hela krukan, eller göra ett skydd av fiberduk, bubbelplast eller en gammal tidning. Komplettera planteringen med en lös krans av björkris eller några kvistar av lärk eller ormhassel så får du en naturlig look.

Mormorsperenner – doft och fluff

De gammeldags perennerna ligger nära våra hjärtan. Fantastiskt nog passar de in både vid det charmiga torpet och i den stramare moderna arkitekturen. Jag skulle närmast säga att sammanhanget avgör blandningen. Ju mer asketisk byggnadsstil, desto färre färger och arter. Men har du ett äldre hus på landet byggt i trä eller sten kan du gå all in med lättskötta mormorsperenner.

Vit och spröd löjtnantshjärta
Löjtnantshjärta är en kär försommarblommande perenn som finns i vitt och rosa. Gillar halvskuggigt och halvfuktigt läge. Vissnar ner ganska tidigt, så kombinera med en bredväxande växt som kan ta över tomrummet.

Mormorsblommor kallar vi dem eftersom vi tänker på dem som blomster vi minns från vår barndom. De lever kvar i många trädgårdar från generation till generation. Lättskötta och livskraftiga alltså och de gläder oss hela sommaren utan en massa extra pyssel. Extra långlivade är de med djupa eller kraftiga rotsystem som hittar fukt och näring på egen hand.

Rosenmalva i kraftigt bestånd
Rosenmalvan är buskig till växtsättet och trivs bäst där den får lite plats att bre ut sig. Självsår sig ofta, så kan behöva begränsas om det blir lite för många plantor på samma plats.

Växter som lätt självsår sig kan också leva kvar på samma plats under decennier. En del känns nästan förvildade i den naturnära trädgården för de smälter in så väl. Får de sprida sig på egen hand kan det bli lite för bra och rufsigt, så en trädgård mår ändå bättre av att hållas efter lite. Aklejan är ett sådant exempel på växt som kan invadera grusgångar och fylla stora ytor på kort tid. De är svåra att utrota, för de har djupa rotsystem och mängder av fröer som sprider sig lätt. Frökapslarna som blommade först mognar samtidigt som de sista knopparna öppnar sig och därmed hinner fröerna ofta trilla ut innan man hinner klippa ner den avblommade stängeln.

Fluffiga blomhuvuden hos luktpionen
Luktpion med vit fingerborgsblomma

Luktpioner och bondpioner har stora, härliga blommor och är riktiga mormorsfavoriter! Båda börjar blomma redan i maj och håller på under många veckor om du blandar sorter och planterar dem i halvskugga. Pionen gillar att stå orörd och ska inte delas för ofta. Ge den en djup och näringsrik jord, gärna lerjord, så återkommer den år från år och blir bara finare.

Himmelsblå bergklint
Bergklint

Bergklinten är en tacksam mormorsperenn som är väldigt lättodlad. Den finns kvar vid många gamla torp även om de stått obebodda under lång tid. Den vanliga bergklinten blommar i blått, men det finns även vita och rosa varianter. Bergklinten kan nästan kallas för ett ogräs där den trivs bra, för den sprider sig gärna med underjordiska utlöpare. Om du beskär den efter blomningen kommer den igen med ett andra flor senare under sommaren.

Stjärnflockan frösår sig lätt
Stjärnflocka med stäppsalvia

Stjärnflockan är en skir och lågmäld perenn som passar väl ihop med många andra perenner. Blommorna är inte så stora och växtsättet är lite vävande, så den fyller ut i rabatten och tar sig in i mellanrummen. Ge den en halvskuggig växtplats med lätt fuktig, näringsrik jord så kommer den att självså sig rikligt. Det är även lätt att dela större plantor. Stjärnflockan förekommer i mängder av namnsorter i det vita-rosa-röda färgspektrat.

Blå och rosa aklejor vid husknuten
Försommarblommande aklejor i sitt esse

Mormorsblommorna är med sin tålighet en bra bas att ha i trädgården. Därtill kan man plantera in andra perenner som är mer krävande. Ta vara på gamla perenner och odla dina känslor. Fyll en vas och sätt en trädgårdsstol intill rabatten för att bara fylla öga och näsa av den härliga blomningen!

Vinröda vallmo i mängd
Jättevallmo är en robust och lättodlad perenn som lever kvar i många år i trädgården. Den frösår sig friskt, men har du problem med sniglar kan de hålla ungplantsbeståndet på lagom nivå.

Ta hand om lökväxterna efter blomning

Vårens lökväxter har snart gjort sitt för denna säsongen. Någon enstaka blomma finns kvar, men åtminstone bladverket hos de flesta börjar vissna ner och gulna. Trots att lökväxter är väldigt lättskötta trädgårdsväxter så kan man förlänga deras liv genom att ge dem lite skötsel efter att blomningen avtagit.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning snödroppar

Tulpaner över lag är ganska kortlivade växter i våra trädgårdar. Förutom vildtulpanerna så finns det några sorter av framför allt Darwin-hybrider som kan finnas kvar i rabatten år från år. Narcisser är mer långlivade och särskilt de stora gula, typ Carlton m fl klarar sig utan några åtgärder alls.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning snödroppar
Gula blad från vårens snödroppar. Nu kan du gräva upp och dela på tuvorna.

Men ibland kan man se att narcisserna håller på att tyna bort och det kommer inga knoppar, utan bara blad. Detsamma kan gälla för snödroppar, Camassia, balkansippor och snöklockor som tidigare varit mycket rikblommande. Beståndet har kanske blivit för trångt under jord och då behöver klungan av lökar grävas upp och delas. När lökarna inte har plats att utvecklas har de heller ingen kraft att blomma längre.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning tulpaner
Låt även tulpanstänglarna stå kvar och vissna ner i egen takt. På så sätt för löken tillgång till sin egen näring från blad och stjälkar.

Gräv upp hela rotklumpen efter blomningstiden. Behåll bladverket, för det ger näring till löken. Sära på lökarna i klumpen och sätt ut dem igen en och en. Det tar lite tid, men kommer att ge dig mängder av nya lökar och är ett bra sätt att sprida dem på. Efter ett par år har plantorna återhämtat sig helt och ger en härlig blomning. Jordförbättra gärna i planteringsgropen med kompostjord, benmjöl eller PK-gödsel (s k höstgödsel).

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning krokus
Krokus som spridit sig i gräsmattan.

Lökväxter som står i gräsmatta eller äng ska få stå ifred tills bladen vissnat ner. Klipp alltså inte gräset precis där de vuxit, utan klipp runt om och vänta någon vecka på att klippa ner den gulnande lökblasten. Många lökväxter förökar sig dessutom genom frö och då får man ge sig till tåls och spara fröställningarna till fröet är moget. Har du tur kan du få se ett gäng myror bära runt på fröna och sprida dem vidare till nya platser.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning Hosta narcisser
Samplantering av narcisser med en frodig bladväxt som Hosta är ett bra tips att kamouflera lökväxtens vissnande blad.

Pionglädje

Slösigt, ljuvligt i pionrabatten hos Åbergs

Nu går luktpionerna på sina sista sidoblommor för i år. Det var en makalöst slösig blomning, som vanligt. Ingen sommar utan pioner, kan jag säga. Och ingen pionsommar utan ett besök hos Åbergs Trädgård i Ystad. Sådana jätterabatter har inte många av oss möjlighet att ha hemmavid, så då får man åka bort för att frossa på riktigt.

Auguste Dessert har karaktäristiska ljusa bladkanter och en härlig doft

Problemet med uppbindning tar de inte så allvarligt på hos Åbergs, utan de sorterna som blir högst och slängigast får stödja sig på kortare, stabilare. Blir det en blöt försommar växer stjälkarna längre och då ligger alla över varandra i en hög. Man får böja på knäna för att titta in i blommorna och borra näsan i kronbladen. Och det gör man.

Luktpioner doftar olika. Någon lätt och pudrigt. En annan väldigt tydligt och kryddigt. Doften hos en pion är olika under morgon och kväll. Doften kan också påverkas av lufttemperatur och -fuktighet. Tidigt på morgonen på väg till jobbet är doften starkast. Mitt på dagen i fullt solsken blir den beskedligare. Vissa sorter luktar nästan lite illa.

Duchesse de Nemours, läcker som en citronsorbet!

Bland de starkast doftande vita kan favoriten ’Duchesse de Nemours’ och ’Kelway’s Glorious’ nämnas. Dubbla och rent vita med lite svagt limegult längst in på kronbladen. To die for, alla kategorier. ’Sarah Bernhardt’ och ’Alexander Fleming’ är ljuvligt doftande i den rosa färgskalan.

Den blodröda sorten Marie Brandt har snyggt rödfärgade stjälkar

Genom åren har det blivit många sorter i egen trädgård också, men eftersom jag är ganska slarvig med att spara etiketter eller anteckna sorter, så får jag i efterhand gissa mig till vad det är som jag planterat.

Gay Paree finns bland de mer svagdoftande, men ack så vacker!

Helst ska man plantera pioner på hösten för att ge dem de bästa förutsättningar. Rotsticklingar som lockar på en trädgårdsmässa om våren kan vara trickigt, och tar ofta många år att utvecklas till en blommande individ. Lätt fuktig och genomsläpplig jord med ett halvskuggigt-soligt läge brukar bli bäst. Plantera dem grunt, inte djupare än i krukan. Och låt bli att peta bland rötterna sen. Lägg inte på för mycket jordförbättring om våren, utan markera redan på hösten i rabatten var plantorna står, så de inte blir täckta med kompost eller kogödsel när odlingsivern vaknar på våren.

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ’Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ’Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.

Odla fikonträd i kruka

Fikonplantor trivs på varmt och vindskyddad växtplats.

Fikon är en mycket populär växt för både uterum och utplantering i kruka sommartid. Endast om du bor i de allra mest gynnsamma klimatzonerna i Sverige ska du plantera dem på friland. Fikon är en mycket värmekrävande växt som vill ha en solig och varm växtplats, skyddat från stark vind. Det bästa är att hitta ett skyddat hörn i sydvästläge. Detta gäller oavsett om du tänker dig plantera ut fikonet permanent eller hålla det som krukväxt.

Fikon i kruka behöver bara sparsam vattning och gödsling.

Skötsel av fikon sommartid är ganska enkelt. Ge busken vatten när jorden torkar ut och svag näringslösning ett par gånger per månad under växtperioden. För att hålla blad- och skottproduktionen nere för krukplanterade fikon gäller sparsam vattning och liten kruka, för annars lär du få ett bry när växten ska övervintras.

Fikonträdets rötter har nu helt fyllt krukan och det är dags att plantera om.
Dags att plantera om när fikonets rötter fyller krukan helt.

Plantera om när rötterna fyller krukan, men välj bara en storlek större kruka åt gången. Ger du fikonet för goda förhållanden så sätter den mest blad på bekostnad av frukten. Fikon föredrar en lucker och porös jord. Man kan blanda i lite kompost, utan extra gödsel vid plantering.

Fikonet sätter frukt på sensommaren och de mognar under tidiga hösten.

Fikonträd kan behöva beskäras ibland för att hålla en lagom storlek. Den bästa tidpunkten för beskärning är när växten är i vila och är utan blad. Våren innan utplacering t ex. Annars händer det att såren blöder av en vit, klibbig vätska. Absolut lättast är att klippa in grenarna och ställa ut plantan innan den satt nya blad, för då slipper du avhärda den. Annars måste de nya bladen vänjas vid stark sol gradvis.

Fikonen mognar under sensommaren.

Övervintring av krukodlade fikonträd ska ske frostfritt men svalt. Eftersom plantan tappar alla sina blad på hösten krävs ingen ljus övervintringsplats, utan den kan stå t ex i ett mörkt garage. Temperaturen ska helst inte gå över +10 grader, för då finns det risk för att bladen utvecklas för tidigt. En övervintring i rumstemperatur är inte att rekommendera, för fikon drabbas lätt av spinn och andra sjukdomar om de står gröna över vintern.

Vintervila, eller hur gick det?

Knopparna tål frost när växten invintrat rätt.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.

Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!

Rimfrost i grenarna skadar inte växten.

När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.

Vinterkänsliga växter ska ha en varm växtplats.

Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.

Avmognade grenar känns styva.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.

Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen  i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.

Trots att snön faller innan löven trillat av klarar sig skotten.

Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.

Trollhasselns blommor slår ut mitt i vintern.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.

En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Där är det främst nattlängden som styr. När nätterna är tillräckligt korta får plantan en hormonell signal att sätta knopp och förbereda sig för invintring. Träd från nordliga provenienser sätter knopp vid kort nattlängd, medan träd från sydligare breddgrader fortsätter växa tills nätterna blivit ännu längre. Därmed ökar risken för skador av tidig höstfrost.

Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att riskera skottfrysning innan den hunnit ställa om för vinter, eftersom den är programmerad av invintra sent om hösten.

Lönn med tidig frost i grenarna.

Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!

Förvildade narcisser i naturträdgården

Narcisser och pingstliljor är tacksamma att ha i trädgården.

Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.

Narcisser gillar vårfukt och en normalt näringshållande jord.

Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.

Narcisser passar utmärkt för förvildning i gräsmatta och parkmark.

Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.

Actaea är en pingstlilja med ganska stora blommor.

Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.

Narcisser blommar i april till början av maj.

Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ’Actaea’ har stora blommor, ’Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ’Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.

Man kan bli tokig av kamelia

Kamelian kan gärna vinterförvaras i uterum eller växthus med viss värme.

Jag är inte där ännu, men vet att det finns folk i nordliga trakter som blivit besatta av kamelior. Den som blir samlare av kamelia lär få hålla på, för det finns minst 2000 hybrider av vanlig prydnadskamelia, Camellia japonica. Kamelian kräver rätt miljö, men den är inte omöjlig. Man selekterar dessutom fram nya, härdiga sorter som ska klara att stå på friland.

Kamelia blommar från februari till april.

Det som är svårt med kamelian är bara vinterperioden. Svalt och torrt vill den stå. En sval källare eller uterum med växtbelysning funkar bra. Temperaturen ska hålla sig kring +10 grader. Kamelian kommer i blom i februari och håller på in i april månad. En efter en spricker knopparna ut. För varm placering gör att knopparna trillar av redan under början av vintern.

Kamelian kan flytta ut så snart frostrisken är över.

Har du växthus kan kamelian gärna flytta ut dit så fort de kallaste nätterna är över och bara enstaka milda frostnätter kan väntas. Då får busken gott om ljus och en jämn luftfuktighet. Det är faktiskt en stor fördel med att odla kamelior inomhus jämfört med t ex Brittiska öarna, där man kan se enorma kameliabuskar på friland, men där blommorna ofta är brunkantade av frost och regn.

Kamelian vill ha en sval, torr vinterperiod.

Kamelian är en surjordsväxt, så rhododendronjord är utmärkt. Tillväxtperioden startar efter blomningen och då passar det bra att plantera om sin kamelia. Krukan behöver inte vara jättestor – tänk på att du ska orka flytta runt på din växt. Man kan ha den i en plastkruka som sedan ställs i en snygg lerkruka med lite barkflis eller annan grov mulch på toppen. Under försommaren gödslar du med rhododendrongödsel.

Kamelian kan även trivas på friland i skyddat läge.

Ett vindskyddat läge i halvskugga är en bra placering under sommaren. Kamelian härstammar från tempererade skogar i Kina, Korea och Japan där den gärna växer under en skärm av t ex tall. Kamelian gillar att stå i värme, men behöver mängder av vatten under växtperioden. En genomsläpplig jord är viktigt och passa upp så det inte blir vatten stående i ev ytterkruka eller fat!

Hur skyddar man sig mot stockrosrost?

Stockrosen drabbas ofta av rost.
Stockrosen är nära förknippad med skånska allmogeträdgårdar.

Stockrosen som blommar så ljuvligt under högsommaren i de mest torra och utsatta lägena kan ibland bli mycket hårt åtgångna av rost. Stockrosrost är en svampsjukdom som främst angriper bladen hos både vilda och odlade former av släktet malva, som stockrosorna tillhör.

Stockrosor bör stå i luftiga lägen för att undvika rost.
Stockros angripen av rost.

Man upptäcker först att bladen börjar gulna och när man tittar på undersidan av bladen syns de 1-2 mm stora, runda kuddarna av rost. Även stjälkarna kan angripas. Lindrigare angrepp behöver inte störa växten, mer än visuellt, men vid svåra skador får plantan svårt att genomföra sin fotosyntes och blomningen utvecklas dåligt.

Äldre storckrosor kan vara motståndskraftigare mot sjukdomen än unga plantor.

Stockrosor som står luftigt och i blåsiga lägen drabbas mindre av rost. Helt enkelt för att svampsjukdomar kräver hög luftfuktighet och fukt på bladen för att trivas som bäst. Förmodligen finns det högre motståndskraft i vissa äldre sorter jämfört med många spektakulära hybrider. Det kan vara värt att plocka frön från friska bestånd om man vill förnya sina stockrosplantor. Ibland har man också kunnat konstatera att andra generationens plantor är friskare än de frösådda plantor man köper.

Bladen angrips fort av rostsmitta.
Stockrosens blad börjar utvecklas redan under senvintern.

Ett sätt att råda bot på smittan är att klippa bort de första bladen som kommer upp på våren.  Rosten övervintrar vanligen i stockrosens bladrosetter och de första bladen som utvecklas om våren är oftast angripna. Nackdelen med att plocka bort blad är att det försenar växtens utveckling och blomning, så man ska inte ta bort alla blad på en gång. Plocka även bort angripna blad senare under säsongen och lägg dem i brännbara sopor och inte på komposten.

Övervattna inte stockrosorna som har djupa rötter.

Det finns svampmedel man kan prova. Binab Trichoderma har jag använt på svartfläckssjuka på ros. Den kan vara effektiv även mot rost på stockros. Men i de flesta fall får man leva med rosten. Den väldränerade jorden och luftiga läget är kanske ändå det bästa botemedlet.