Etikett: Trädgårdsskötsel

Så lyckas du med Agapanthus

Agapanthus är det vetenskapliga namnet för Afrikas blå lilja, som kan vara både vit och olika nyanser av blå. Det är fleråriga knölväxter som knappt är härdiga i de mildaste odlingszonerna i Sverige. Säkrast är att odla dem i kruka och ta in dem frostfritt över vintern.


Afrikas blå lilja härstammar, just det, från södra Afrika, där den växer vid flodbäddar som periodvis översvämmas och periodvis torkar ut. De kraftiga rötterna hjälper växten att klara torrperioder. Tänk likadant när du odlar Afrikas blå lilja i kruka – vattna rejält så hela rotklumpen blir genomblöt och låt därefter plantan torka upp lite till nästa vattning.


Jorden ska helst vara uppblandad med grus eller fin leca för att vattnet lätt ska dränera genom krukan. Speciellt viktigt är detta på vintern, då rötterna måste få torka upp. Jag brukar lite skämtsamt säga att säkraste sättet att ta död på sin Agapanthus är att vattna den på vintern. En deciliter per månad är nog om växten övervintras svalt.


Övervintringen är alltså nyckeln till att bli en duktig Agapanthus-odlare. Arter som vissnar ner på hösten kan övervintra mörkt och svalt, men för de vintergröna liljorna behövs vanligen extra belysning för att de ska vara i bästa form när våren kommer. Temperaturen kan ligga kring 10-15 grader och i perioder lägre än så, men ingen frost alltså.


När våren kommer putsar du bort gamla blomstjälkar och gulnade blad. Om rötterna fyller krukan helt behöver plantan delas, men annars kan den gärna stå kvar i samma kruka flera år. Börja vattna så smått, men ställ inte ut din Agapanthus i vårsolen direkt. En halvskuggig plats med skyddande fiberduk hjälper växten att acklimatisera sig till det starkare ljus som råder utomhus. Blir det risk för frost bör du ta in krukan eller vira ännu ett lager fiberduk runt och ställa krukan intill husväggen där klimatet är mer skyddat. Vattna gärna med flytande gödsel för blommande växter så är du säker på att liljan får vad den behöver. Kaliumrik näring under hela sommarperioden främjar knoppbildningen.

Hög tid att dela denna Afrikas blå lilja. En såg är bästa redskapet för en så kraftig rotklump.

I det fall att din Agapanthus behöver omplanteras eller delas så är våren den bästa tiden. Har du någon gång haft en krukväxt som heter ampellilja, så vet du exakt hur rotsystemet ser ut på en liljeväxt. Vita, tjocka, köttiga rötter som kör runt, runt i krukan. Det går knappt att sära på rötterna för hand, utan du behöver en rejäl kniv eller fogsvans/sticksåg. En kraftig planta delas enklast i två eller fyra delar. Det är inte så noga om några rötter skadas, för växten är tålig och den bildar lätt nya fungerande rötter. Därefter sätter du delarna var för sig i nya krukor och vips har du en fin present att ge bort till någon vän.

Nyköpta Agapanthus är vanligen drivna i blom för att se attraktiva ut i handeln redan i maj. Men vanligen får man vänta till ca juli månad för den stora blomningen. Välj ut en solig växtplats och vattna och gödsla hela sommaren, så kommer du att få en långvarig blomningsperiod och en lyckad förberedelse inför nästa års blomning. Det är nämligen under sensommaren som anlagen till nästa års blommor sätts.

Lycka till med din underbara Agapanthus!

Vad ska jag göra när sniglarna invaderar trädgården?

Efter en mild vinter hade jag på känn att det skulle bli en snigelvår. Men den torra april och början av maj gjorde att sniglarna gömde sig kvar i jorden lite extra länge. Nu efter regn så går det knappt att ta sig fram utan att trampa på dem. Vad ska man ta sig till?

Jodå så att – här var det fest.

Det finns många olika sniglar och snäckor som kan drabba en trädgård: trädgårdssniglar, åkersniglar och den fruktade bruna spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel. Dessutom kan du som bor nära skogen få in de ganska ofarliga svart skogssnigel och pantersnigel. Dem låter jag vara kvar, då de inte verkar ge sig på odlingsväxter. Bland snäckorna är det främst den fläckiga lundsnäckan och vinbergssnäckan som kan göra mycket skada.

Snigeltjockisar bland klätterbönorna i mitten av juli.

Vad äter sniglarna? Sniglarna är nedbrytare som finfördelar grova växtrester till mindre bitar. Ofta ger de sig på nyligen slagna saftiga blad och stjälkar. Låter man ogräsrens ligga kvar på gräsmattan eller i rabatten kan man hitta mängder av sniglar där under efter några timmar. Detsamma gäller för grönkomposten som är rena drömmen för en snigel.


Att odla grönsaker och blommor är en upptäcktsresa i sig för att hitta växter som är någorlunda motståndskraftiga. Vill du odla grönsaker, men har en stark snigelpopulation, måste du förkultivera plantor på ett snigelfritt ställe. Jag testar att förodla bland annat olika slags kål, selleri, bönor, rödbeta och sätter ut dem först när de är starka nog att klara snigelangrepp. Bäst klarar sig olika typer av lök samt potatis som växer snabbt. Har gett upp om persilja, koriander, sallat, rädisor, spenat, asiatisk kål, morot, blomkål och broccoli. Det är inte lönt. Sallat odlar jag i en balkonglåda högt upp ovan mark. Jordgubbarna måste plockas på kvällen, annars finns bara urätna bär kvar på morgonen.

Mogna jordgubbar är mumma för mördarsniglarna.

Hur kan jag motverka sniglar?
Täckodling är ingen bra odlingsmetod, för under täckmaterialet har sniglarna en skyddad verkstad. Trädgårdskomposten är också ett fint gömställe, så den borde helst vara tät. Skräphögar och fuktiga brädor på skuggiga ställen håller fukten och drar till sig mängder av sniglar. Likaså frodiga bestånd av kirskål och pestskråp som ger bra skydd och skapar en fuktig miljö där sniglarna söker skydd dagtid. Så klippt gräs och solexponerade öppna ytor är ett bra sätt att göra trädgården mer ogästvänlig för sniglar.

Sniglarna har ett gott luktsinne och kan snabbt avgöra om en växt är nyplanterad. Ofta blir en begärlig växt attackerad inom någon timme. För att avleda lukten av nytt och fräscht har jag börjat strö ut okokt kaffe runt de nyplanterade växterna. Kaffets starka doft kamouflerar växternas.

Koppartejp kan möjligen bromsa sniglarnas framryckning i odlingslådorna. Tyvärr sitter tejpen inte så länge.

Snigelns livscykel är snabb och den förökar sig kopiöst effektivt. En övervintrad snigel börjar para sig i juni och lägger upp till 400 ägg under sin livstid. Men hittar den ingen partner kan den även befrukta sina ägg själv. Efter ca 8 veckor är de nykläckta sniglarna könsmogna. I värsta fall kan en enda snigel ge upphov till 160 tusen i generation tre och 64 miljoner i generation fyra. Man kan nästan ge upp redan här. Vi kommer knappast att vinna, utan vi får lära oss att leva med mördarsniglarna.

Snigelns ägg är mjölkvita och några mm i diameter. De läggs i små grupper i gropar, under stenar och krukor.

Bekämpa mördarsniglarna
Men även om snigeln har kommit för att stanna måste vi ändå förhindra fortsatt spridning till (torra och sandiga) områden där den inte ännu förekommer. Hur kan man bekämpa sniglarna? Plocka dem och avliva dem på lämpligt sätt beroende på hur stora mängder det gäller. Det är tidskrävande och ansträngande för rumpmusklerna att plocka, men en säker metod.

Plocka i spannar går bra, så länge man orkar böja sig. Rekordet hos mig är 3,6 kg sniglar på en kväll.

Gå rundor på morgon och kväll och gärna efter regnskurar. Jag plockar i mindre spannar med två dl vatten och en halv dl kalksalpeter i botten. Blir inte hela spannen full kan de simma där tills de ganska snart slemmar ihop och dör. Plockar jag stora mängder häller jag över blandningen i en fryspåse och knyter ihop. Fördelen med att ha lite näringslösning i botten är att de kryper inte upp på kanten medan du är igång. De döda sniglarna kan efter några dagar grävas ner eller vattnas ut runt buskar och träd som gödning.

Har du inte så mycket sniglar kan du roa dig med att fånga dem i ölfällor. Starköl ska det vara.

Plockningen behöver kompletteras med andra metoder som att lägga ut snigelpellets, ölfällor, plåtkanter på odlingslådor, koppartejp, elstängsel eller ankor. Det finns säkert mängder av fiffiga metoder. Nematoder har inte gått att få tag på på flera år, men det var en pålitlig bekämpningsmetod tidigare. Jag har också provat att avleda sniglarna med uppblött fågelmat, typ solrosfrö och havregryn som de verkar mycket förtjusta i. Lägger små klickar mellan grönsakerna och om inte annat så kan man gå dit och plocka rent med jämna mellanrum.

Lockbete i form av uppblött fågelfrö lockar bort sniglarna från odlingsväxterna.

Växter som sniglarna älskar
Bland prydnadsväxterna är riddarsporre, solrosor, Dahlia, Tagetes, förgätmigej, hortensian ’Annabelle’, tunnbladiga Hosta, rudbeckior, Ligularia, Fritillarior och olika aster svåra att hålla fria från sniglar. De äter också på narcisser och hundtandslilja och gnager av blomstänglarna på prydnadslökar (till ingen nytta, för knoppen får ofta bli kvar orörd).

Mördarsnigel på pestskråp.

Snigelsäkra perenner
De listor på snigelsäkra växter som cirkulerar kan man inte lita på till 100%. Sniglarna har lokala preferenser och det som gäller hos en kanske inte funkar hos en annan. Buskar och träd blir sällan lidande, utan det är främst ettåringar och perenner. Jag provar alltid med en planta först innan jag planterar en hel kvadratmeter. Perenner som funkar hos mig är bland annat höstsilverax, revsuga, daggkåpa, höstanemoner, aklejor, Astilbe, höstflox, Brunnera, sockblomma, alunrot, Iris, nävor, pioner, väddar, lammöron, Vinca och Waldsteinia. Dessutom kan man slå på stort när det gäller ormbunkar. Tur för mig som älskar ormbunkar!

Ormbunkar och många växter med håriga blad står emot sniglar.

Japanska lönnar skapar ha-begär

Acer palmatum ’Osakazuki’ heter denna vackert höstfärgade japanska lönn.

Det är lätt att trilla i samlarfåran när man väl börjat med japanska lönnar. Det finns så många vackra sorter, den ena mer dekorativ än den andra och variationen är enorm. Det torde finnas drygt 600 sorter som är beskrivna, men endast en bråkdel av dem används i Sverige.

Acer palmatum ’Orange Dream’

Det finns mindre busksorter som kan odlas i kruka i gynnsamma lägen och högre sorter som blir små träd. De har alla likartade ståndortskrav, såsom en fuktig, näringsrik jord som ändå är väldränerad. Lönnar är som bekant mycket känsliga för kompakterad jord. Woodlandmiljöer med vandrande skugga leder till något glest och brett kronparti, medan soligt läge ger mer kompakt växtsätt hos den japanska lönnen. Välj ett skyddat läge när du planterar din lönn, eftersom de tunna bladen lätt skadas av ett ständigt fladdrande i vinden.

Acer palmatum ’Jerre Schwartz’ är en småväxt japansk lönn som passar i framkant av woodlandet.

Vid plantering av japanska lönnar är det bra att fylla på med grov kompostjord som ger en lucker miljö för rotsystemet. Finns din trädgård i ett naturligt kalkrikt område kan du med fördel blanda ut komposten med okalkad torv, eftersom de flesta lönnar trivs i en svagt sur jord. Under etableringen är lönnarna känsliga mot torka, så även om du tycker att jorden håller god fukt behöver du vattna ofta under de första två åren.

En blommande ’Osakazuki’ i början av maj.

Vanligen är japanska lönnar ganska långsamväxande och behöver sällan beskäras. Beskärning kan leda till en kraftig utväxt av många, tunna skott, s k kvastar, som förfular hela växtens utseende. Klipper man, är det bäst att skära hela grenen ända in till stammen.

Acer shirasawanum ’Jordan’ är en japansk gyllenlönn med solfjäderformiga blad. Här i maj månad.

De japanska lönnarna har två exceptionella säsonger; vår och höst. Vid bladutspring på våren får vi uppleva den fräscha färgskalan i äpplegrönt, gult och rosa. På hösten brinner de flesta lönnar, även grönbladiga, i kraftigt röda toner. Det är så eldigt att man häpnar. Skulle du komma över billiga japanska lönnar under höstrean när de är som allra finast är mitt råd att köpa ett gäng och förvara dem frostfritt över vintern, t ex i ett svalt förråd. De är lättast att etablera på våren och rotsystemet får då hela sommaren på sig att växa till.

Acer palmatum ’Beni Maiko’ under våren då den är som starkast rosafärgad i bladen.

När du börjar fylla ditt woodland med japanska lönnar är det en bra tanke att planera för framtiden så att de högre sorterna har plats att bre ut sig. De kommer inte att skapa någon djup skugga, utan det finns gott om ljusutrymme kvar under kronorna där magnolior, hortensior, azaleor, bambu, ormbunkar och olika naturlika perenner trivs.

Nedan en ’Osakazuki’ i full höstfärg i ett woodland med andra lönnar och bambu.

Hundtandsliljan, raringen i woodlandet

Vit hundtandslilja ’White Beauty’

Den mullrika, lätt fuktiga woodlandmiljön är precis rätt för många vårblommande lök- och knölväxter. Narcisser, Fritillarior och Erythronium (hundtandsliljor) blommar något så när samtidigt och samspelar i färg och höjd. Olika arter av Allium (prydnadslök) kommer strax därefter. Men kanske är det ändå hundtandsliljorna som är växterna jag går och väntar på mest.

Fritillaria meleagris, Acer palmatum ’Orange Dream’ och Carex morrowii ’Ice Dance’ som sällskap åt en Erythronium ’Pagoda’.

Släktet Erythronium förekommer med en Nordamerikansk gren och en Euroasiatisk art, Erythronium dens-canis. Den senare är vanligast i handeln hos oss. Den ståtliga gulblommig hybriden ’Pagoda’ är en kraftigväxande och lättodlad typ, liksom den vita Erythronium californicum ’White Beauty’. Dessutom finns det en mängd rosa-lilablommiga arter och namnsorter.

Hundtandslilja ’White Beauty’

Erythronium köper du tidig höst som lök och planterar dem strax därefter. Det är en lång, böjd lök som fått både sitt vetenskapliga och svenska namn av att den liknar en tand från en hund. Lökens skal är mycket tunt och därför torkar den snabbt ut om den förvaras länge i luften. Plantera den så snabbt du kan alltså.


Välj en växtplats med vandrande skugga och djup, genomsläpplig kompostjord. Har du tur förökar sig din hundtandslilja med frö och de bör helst falla ner i den fuktiga ytjorden och gro färska. Eftersom hundtandsliljans kraftiga bladverk blir lite fult efter blomning är det smart att välja ett sällskap som döljer de nedvissnande bladen. Lämpliga grannar är t ex Hosta, kaukasisk förgätmigej och Trillium. Det är viktigt att låta näringen i bladen gå tillbaka till löken för att den ska vara fullmatad med kraft nästa år. Plantan går snart i vila och ligger dold under mark.

Liljebaggar överraskade mitt i parningen. Båda blev mos.

Liljebaggarna får du hålla efter. De äter glupskt på alla delar av växten och kan ödelägga en planta på kort tid. Liljebaggarna söker sig gärna till hundtandsliljorna tidigt på våren när större och mer senblommande liljearter knappt kommit upp ännu. En liljebagge känner du igen på den starkt lackröda, smala skalbaggekroppen. Den är mindre än 1 cm lång och försvinner snabbt i lövverket om du inte kupar handen under bladet den sitter på för att fånga upp den. Därefter kan du klämma ihjäl den med nageln.


I övrigt är skötseln av hundtandsliljor vanligen enkel och problemfri. Låt bli att gräva och rensa hårdhänt nära intill en planta eftersom lökarna och rötterna är lättstörda. Det kan ta några år innan en hundtandslilja etablerat sig ordentligt på platsen. I början kan de blomvägra, t ex om löken förvarats för torrt eller om det varit en torr sommar för den redan planterade plantan. Dessa lökar behöver nämligen inte ”sommarbakas” som tulpaner, utan mår bäst av en stadigt fuktig jord.

Hur sköter man en kinkig kamelia?

Kamelian, som du kanske fått i present nu på våren, är en dyrbar blommande buske som kräver sin kvinna/man för att trivas och överleva till nästa år.


Camellia japonica heter de japanska kameliorna som säljs i växtbutiker och garden center vid denna tid på året. Nära släkt med Camellia sinensis, som är tebusken. Men det är inte lönt att brygga te på japansk kamelia, för det lär inte vara särskilt gott.


Kamelior är underbara! Blommorna är stora, de är oemotståndliga och står sig länge. Det enda man kunde önska är doft, men det saknar de flesta sorter. Många blir besvikna då de stoppar näsan i en utslagen kameliablomma med förväntningar om en gudomlig doftupplevelse i helt paritet med blommans utseende. Man kan inte få allt!


Vad behöver du göra för att få kamelian att trivas hos dig? Några saker. Tänk på att det är en surjordsväxt som avskyr kalkhaltig jord och dito vatten. Välj alltså en sur rhododendronjord och svag dos av ett surgörande gödselmedel som lämpar sig för blåbär och rhododendron ifall kamelian får gulbleka blad. Det är ingen brådska att plantera om din kamelia det första du gör alltså, för den trivs med att stå lite trångt. Likaså vill du inte störa plantan under tiden den har knoppar, så vänta lite med det. När det blir dags är en lerkruka med stort dräneringshål bra. Vattna gärna med regnvatten. Vattna mycket och ofta, men låt inte rötterna bli stående i vatten.


Välj en halvskuggig växtplats inne som ute. Ett österfönster med morgonsol är bra. Under sommarhalvåret trivs kamelian bäst utomhus på skyddat ställe. Glöm inte vattna ofta när det är varmt, annars kan du nästan glömma bort den.

Knopparna utvecklas i sakta mak redan under hösten. Denna bild är från oktober.

En kamelia lär inte övervintra på friland i Skåne, men på brittiska öarna växer de nästan som gräs. Temperaturen får inte gå för lågt under noll, så det bästa är att övervintra den frostfritt inomhus i ljust läge. Ett svalt uterum är toppen, men annars får du komplettera med växtbelysning. De städsegröna bladen och knopparna som bildades sent under hösten ska helst ha en jämn tillgång på ljus.


När dagstemperaturen under tidig vår tillåter kallväxthusförvaring så är det ett jättebra ställe för din kamelia. Där får den skydd mot kalla vindar, gott om ljus och knopputveckligen sätter verkligen fart. En frostvakt eller värmefläkt under kalla nätter är bra att ha. Och sen är den efterlängtade blomningen där! Lycka till!

Krokus till glädje för öga och pollinatörer

Vårkrokus är mars månads viktiga lökväxt vid sidan av snödropparna. Man kan bli hur lycklig som helst en varm vårdag när blommorna slår upp sina turbaner och visar upp det lysande innanmätet. Ståndare fulla av pollen och en glödande pistill redo att pollineras av tidiga bin och humlor som ännu är lite yrvakna efter vintern.


Krokus är tacksamma växter som inte kräver någon skötsel. Plantera dem gärna i en gles gräsmatta, i rabatter, vildängar och varför inte i trafikmiljöer inne i stan. De ställer inga större krav på jordmån och ståndort, utan en lätt vårfuktig jord och soligt till halvskuggigt läge fungerar utmärkt. Under sommaren gillar de att jorden torkar upp och bakar rotknölarna.


Planteringstiden är lång och krokusens knölar är inte heller speciellt känsliga för sen plantering eller uttorkning. Du planterar dem på ca 10 cm djup. Du kan sätta en och en med planteringsspade eller lökjärn eller så skalar du av en bit grässvål med en spade och slänger ut en näve knölar lite på måfå. Täck sedan över med biten gräsmatta och tryck till lite lätt.


Det är svårt att misslyckas med krokus. Det enda som kan förstöra knölarna är en utdragen sommarblöta som leder till att de ruttnar. För på sommaren vill de vila så torrt och varmt som möjligt. Man kan gräva upp tuvorna då och dela på sidoknölarna, men egentligen är det onödigt jobb, eftersom krokusen klarar förökningen alldeles utmärkt på egen hand. Ibland självsår de sig, men det kan dröja ett par år innan nya fröplantor blommar.


Glöm alltså inte bort att plantera krokus i höst! Det är en billig glädjeinvestering inför våren som ger mycket glädje för pengarna!

Hur får man en flödande snödroppsäng?

Snödroppar har blivit samlarobjekt bland trädgårdsnördar som letar efter ständigt nya sorter att komplettera sin samling med. Galantofili är en relativt ny rörelse av snödroppssamlare med start i Storbritannien i slutet av 1800-talet. Numera finns det samlare över hela världen och antalet nya namnsorter är ständigt ökande.

Snödroppar är inte svåra att föröka när man väl har några bestånd att utgå från. Man kan givetvis plantera dem från köpelök på hösten, men chansen att lyckas är många gånger större från färska lökar ”in the green” under våren. En snödroppslök är nämligen mycket känslig för uttorkning och får då svårt att komma igång med tillväxten.

Du behöver en djup spade och ett par korgar eller hinkar att lägga upp lökklumparna i. Ju mullrikare och luckrare jorden är där dina startbestånd växer, desto lättare går transplantationen. Men ofta växer snödroppar i en tung och lerig jord där lökarna ligger på närmare 20 cm djup. Då är det lätt hänt att hugga av stjälkarna och missa gyttret av lökar som trängs tillsammans. Så gräv djupt och sätt dig sedan bekvämt för att börja dela på tuvorna.

Har du olika sorter, så försök hålla dem åtskilt. Den vanliga Galanthus nivalis finns också med fyllda blommor. Den turkiska snödroppen, Galanthus elwesii, är även den vanlig i Sverige. Du känner igen den på lite bredare blad och en något öppnare blomma.

Gräv sedan slitsar i marken med en liten planteringsspade och peta ner en eller ett par lökar med blast i jorden. Lämna ett mellanrum på 5-10 cm så finns det gott om plats för lökarna att dela på sig och expandera. Det gör de snabbt och gärna om marken håller en god fuktighet. Gör om manövern några år och du kommer snart att ha en imponerande mängd snödroppar att njuta av.

Vårvinterns stora längtan

Snöklockan börjar i bästa fall blomma i februari månad.

Att leva med woodland, eller sk lundplantering, är att utnyttja stommen i en naturlig lövskogsmiljö och tillföra den framför allt våriga element. Få av oss har så mycket tålamod som krävs att bygga upp allting från början, inklusive trädplantering och deras tillväxt under låt oss säga 20-40 år, så därför är det mycket mer tidseffektivt att starta med en färdig skog. Där kan du modellera mängden träd och buskar tills du får en bra balans mellan golv, väggar och tak i ditt trädgårdsrum.

Ett woodland med tyngdpunkt på vårblommande växter i Alnarp. Månadsskiftet jan-febr.

Mitt eget woodland växer sakta fram och förändras med åren. Det första utkastet var en azaleaplantering med vårlökar, marktäckare och några vintergröna inslag. Därefter har den ursprungliga slänten utvidgats kvadratmeter för kvadratmeter. Växtvalet har utökats med japanska lönnar, magnolior, hortensior, benved, vintergröna lagerhäggar, vårblommande körsbärskornell och trollhassel samt mängder av ormbunkar, narcisser och julrosor. Bland annat.

I maj är det frodigt bland julrosor, Allium och ormbunkar.

Lökväxterna och de vårblommande buskarna hör verkligen hemma i ett woodland där de får full tillgång till den tidiga vårsolen innan lövverket tätnar och lundmiljön blir mer skuggig. En lerhaltig och humusrik jord är utmärkt att utgå från, då den håller fukten väl och lätt kan justeras pH-mässigt. Till lundväxter som gillar högt pH, som julrosor, kan du punktbehandla jorden med krossade äggskal. Och runt omkring japanska lönnar, azaleor och trollhassel jordförbättrar du årligen marken med naturell torvjord som sänker surhetsgraden.

Purpurröd, dubbelblommande julros i woodlandet i april.

Trollhasseln, Hamamelis, är min stora favorit bland de tidigblommande växterna. Den ligger i samma tidsspann som snödropparna, d v s vissa år kan den gå igång redan i januari i mitten av Skåne. Denna vinter som varit så mild startade trollhasseln sin blomning i december. Den spröda blomman till trots är det en riktig tuffing och de tar inte skada även om det skulle bli ett vädermässigt bakslag. Och uthållig är den dessutom, för blomningen varar nästan i ett par månader.

Trollhassel ’Pallida’ doftar svagt av honung.

Trollhasselns trassliga blommor är riktiga små konstverk som det är omöjligt att inte beundra. Hur har skaparen listat ut denna konstruktion?


Knopparna ligger förberedda redan på hösten och precis när vintermörkret är så allra mest hopplöst börjar det hända. Just när längtan efter en vår i trädgården är som allra störst, då blir du belönad av din trollhassel. Perfekt timing när du behöver hopp om vår som allra mest!

Möjligen en Hamamelis x intermedia ’Feuerzauber’.


Trollhasseln blir fullständigt anonym och grön under sommaren, men återkommer i fokus under hösten. Den eldar då på i orange och rostrött ikapp med lönnar, blomsterkorneller och benvedar. Ett värdigt slut på en spektakulär trädgårdssäsong.

Trollhasselns höstfärger i oktober månad.

Variationsrika ormbunkar är vackra hela året om!

Kambräken sätter nya blad i maj.

Ormbunkar är en grupp växter med stor variationsrikedom. Det finns de med små och sirliga blad, högre och grövre stjälkar samt helbladiga kraftiga växter. Färgerna är också väldigt olika, från ljust äppelgröna blad till kopparfärgade eller blågrönt variegerade.

Blodbräken under senhösten har tappat en del av sin kopparglänsande färg.

Den naturliga biotopen för de allra flesta ormbunkar är i skogen, woodlandet eller gläntan. Många ormbunkar trivs bäst i ljusa lövskogar. En lövskog släpper ner mycket ljus till marken under våren och får längre fram mot sommaren ett mer skyddande lövverk.

Honungslöken sticker upp genom strutbräkens bladverk.

Löven kan även bilda ett frostskydd för plantorna under vintern, särskilt i landets södra delar, där det sällan blir särskilt mycket snö. Kom bara ihåg att inte lägga upp för tjocka lager löv på de vintergröna ormbunkarna så de ruttnar därunder. Befria dem sedan från lövtäcket när vårsolen börjar lysa.

Svartbräken är vintergrön, så den behöver emellanåt släppas fram under täcket av tunga höstlöv.

Något du behöver tänka på när du planterar fuktkrävande ormbunksväxter under träd är att det kan bli rätt torrt under sommaren. Nyplanterade ormbunkar behöver passning med vattenslangen under de första åren för att rötterna ska etablera sig väl. Det gäller alla växter såklart, även torktåliga arter.

Raggträjon och stjärnflocka i gott sällskap.

I mitt woodland pågår en ständig fight mot kirskål, som trivs bra i den fuktrika jorden. Tänk på att rensa försiktigt runt ormbunkar, då deras rhizomer, rotstockar ofta ligger ytligt. Är jorden lucker kan det räcka att rensa med handkraft med hjälp av en liten planteringsspade eller hori-hori. Att täcka jorden med stora mängder löv, som jag gör på hösten, kan vara en bra strategi för att kväva kirskål. Löven bildar dessutom på sikt den luckra jordmån som ormbunkarna älskar.

Strutbräken blir över en meter hög och bildar med tiden kraftiga bestånd.

Vinterblommande julrosor

Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.


Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.

Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.


Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!


Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.

Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.


Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.