Så lyckas du med Agapanthus

Agapanthus är det vetenskapliga namnet för Afrikas blå lilja, som kan vara både vit och olika nyanser av blå. Det är fleråriga knölväxter som knappt är härdiga i de mildaste odlingszonerna i Sverige. Säkrast är att odla dem i kruka och ta in dem frostfritt över vintern.


Afrikas blå lilja härstammar, just det, från södra Afrika, där den växer vid flodbäddar som periodvis översvämmas och periodvis torkar ut. De kraftiga rötterna hjälper växten att klara torrperioder. Tänk likadant när du odlar Afrikas blå lilja i kruka – vattna rejält så hela rotklumpen blir genomblöt och låt därefter plantan torka upp lite till nästa vattning.


Jorden ska helst vara uppblandad med grus eller fin leca för att vattnet lätt ska dränera genom krukan. Speciellt viktigt är detta på vintern, då rötterna måste få torka upp. Jag brukar lite skämtsamt säga att säkraste sättet att ta död på sin Agapanthus är att vattna den på vintern. En deciliter per månad är nog om växten övervintras svalt.


Övervintringen är alltså nyckeln till att bli en duktig Agapanthus-odlare. Arter som vissnar ner på hösten kan övervintra mörkt och svalt, men för de vintergröna liljorna behövs vanligen extra belysning för att de ska vara i bästa form när våren kommer. Temperaturen kan ligga kring 10-15 grader och i perioder lägre än så, men ingen frost alltså.


När våren kommer putsar du bort gamla blomstjälkar och gulnade blad. Om rötterna fyller krukan helt behöver plantan delas, men annars kan den gärna stå kvar i samma kruka flera år. Börja vattna så smått, men ställ inte ut din Agapanthus i vårsolen direkt. En halvskuggig plats med skyddande fiberduk hjälper växten att acklimatisera sig till det starkare ljus som råder utomhus. Blir det risk för frost bör du ta in krukan eller vira ännu ett lager fiberduk runt och ställa krukan intill husväggen där klimatet är mer skyddat. Vattna gärna med flytande gödsel för blommande växter så är du säker på att liljan får vad den behöver. Kaliumrik näring under hela sommarperioden främjar knoppbildningen.

Hög tid att dela denna Afrikas blå lilja. En såg är bästa redskapet för en så kraftig rotklump.

I det fall att din Agapanthus behöver omplanteras eller delas så är våren den bästa tiden. Har du någon gång haft en krukväxt som heter ampellilja, så vet du exakt hur rotsystemet ser ut på en liljeväxt. Vita, tjocka, köttiga rötter som kör runt, runt i krukan. Det går knappt att sära på rötterna för hand, utan du behöver en rejäl kniv eller fogsvans/sticksåg. En kraftig planta delas enklast i två eller fyra delar. Det är inte så noga om några rötter skadas, för växten är tålig och den bildar lätt nya fungerande rötter. Därefter sätter du delarna var för sig i nya krukor och vips har du en fin present att ge bort till någon vän.

Nyköpta Agapanthus är vanligen drivna i blom för att se attraktiva ut i handeln redan i maj. Men vanligen får man vänta till ca juli månad för den stora blomningen. Välj ut en solig växtplats och vattna och gödsla hela sommaren, så kommer du att få en långvarig blomningsperiod och en lyckad förberedelse inför nästa års blomning. Det är nämligen under sensommaren som anlagen till nästa års blommor sätts.

Lycka till med din underbara Agapanthus!

Lyckas med dina kryddväxter

En liten egen örtagård är kanske det mest yteffektiva du kan odla. Du behöver ingen egen trädgård för att odla kryddörter. Det funkar lika bra på balkong eller i ett soligt fönster. Kryddorna trivs nästan hur simpelt som helst. Det enda som krävs är ett soligt läge.

Ett kraftigt bestånd av fransk dragon med blå stäppsalvia i bakgrunden.

Av egen erfarenhet kan jag säga att närhet till köket är nästa viktiga tips. Är kryddträdgården placerad en bra bit bort i trädgården är sannolikheten lägre att du ska skörda färska örter till matlagningen varje dag. För det kommer du att vilja göra när du smakat kryddörternas kraftiga arom.

Passa på att köpa kryddörter på våren när utbudet är som störst. Du kan komplettera med örter från mataffären längre fram.

Storleksmässigt är det bra att börja i liten skala och prova dig fram till vilka örter du gillar och inte kan vara utan. Det går alldeles utmärkt att odla kryddor i kruka. För den som har problem med sniglar i trädgården är det kanske enda sättet att få någon skörd, för sniglar fullkomligt kastar sig över t ex persilja och koriander i trädgårdsland och bäddar.

Krukodlade örter passar bra på liten yta som en balkong.

Plantera örterna i genomsläpplig, mager jord som färdig kryddjord, eller blanda din egen jord med grus, planteringsjord och näringsfattig lövkompost. Lerkrukor andas och håller jorden lagom torr. Krukan måste ha dräneringshål i botten för att överskottsvatten ska rinna ut. Planerar du för en ettårig kryddodling kan du plantera flera kryddörter tillsammans i en större kruka. Men eftersom de flesta kryddväxter övervintrar och kommer upp igen nästa år kan det vara en idé att ha olika sorter i separata krukor. Vissa är nämligen rätt så starkväxande (bl a oregano och mynta) och tar gärna över utrymmet på andras bekostnad.

Oregano, som är en underbar biväxt, finns med både rosa och vita blommor.

Att odla kryddväxter i pallkrage eller friland går precis lika bra. Örter älskar sol, så se till att välja en solig plats i trädgården. Vattna efter behov, utifrån väderleken. Det är bra om jorden torkar upp lätt mellan vattningarna. Kryddor i kruka torkar ut snabbare, och kan gödslas med halv dos näring varannan vecka, men odlar du i marken behöver de inte vatten och näring lika ofta.

Kryddor som gärna kan övervintra frostfritt är rosmarin, citronverbena, lagerblad, fransk dragon och timjan. Ta därför in krukorna på hösten till ett ljust och svalt fönster och vattna ytterst sparsamt under vintern. Till våren ställer du fram din kryddodling utomhus och börjar vattna upp krukorna. Det brukar inte dröja länge innan nya små skott letar sig fram ur jorden.

Snabbväxande kryddörter som basilika och koriander kan du så löpande hela sommaren.

Kryddörter som jag har svårt att klara mig utan är basilika, koriander, rosmarin, timjan, gräslök, persilja, fransk dragon och vitlök som jag odlar för bladens skull. Även den enklaste lunch som en slät omelett eller stekt potatis blir en läckerhet med klippta örtkryddor till!

En solig kryddrabatt med blandade örter och stenpartiväxter.

Citronträd får gula blad av järnbrist


Nu på vårkanten kan man hitta fina citronträd i handeln med grenar som redan dignar av frukt. Och det är hur lockande som helst att bli citronodlare! Har du tidigare haft citronträd du misslyckats med eller aldrig ännu provat på, här kommer några bra tips.


Citrusträd är surjordsväxter som trivs i en jord med lågt pH och gärna kan vattnas med regnvatten (som inte innehåller kalk). När pH i jorden kryper upp mot en nivå kring 7 minskar växternas tillgång på järn och citronträdets blad börjar skifta i gult. Fenomenet kallas kloros och kan åtgärdas med rätt gödsel. Köp en välbalanserad citrusnäring och blanda i bevattningsvattnet. Förutom de viktiga makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium innehåller den även järn och mangan samt andra viktiga spårämnen. Bladfärgen kommer att korrigera sig inom några veckor.


Citrusträd som övervintrar i svala utrymmen växer inte och förbrukar därmed mindre näring, men om du har problem med kloros så kan du vattna med citrusnäring hela vintern igenom. Eftersom citronträd behåller sina blad över vintern har de stort ljusbehov. De kan tappa sina blad om ljuset inte räcker till. Det är oftast ett ljusproblem och mindre sällan orsakat av torka.


Får citronträdet bra med ljus från en växtlampa och en temperatur på 10-15 plusgrader kommer det att utföra fotosyntes hela vintern och då behöver det både vatten och näring. Detsamma gäller om det är fullt av kart till den kommande säsongen.


När risken för nattfrost är över trivs citrusträdet bäst utomhus på ett varmt och soligt ställe. Det kommer snart att sätta nya blad och skott när ljuset ökar. Vattenbehovet stiger när tillväxten kommer igång och nu behöver det citrusnäring vid varje vattning.

Vinterblommande julrosor

Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.


Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.

Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.


Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!


Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.

Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.


Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.

Vinterså jätteverbena i januari


Jätteverbenans lila blomhuvuden på sina höga stjälkar lockar mängder av insekter under sin blomningstid. Det är svårt att motstå denna sommarblomma, men oftast är man lite för sent ute om man vill ha ett hav av blommor. Den är rätt dyr att köpa under tidig sommar då den finns i handeln och plantan ser inte heller speciellt lockande ut i det skedet.

Jätteverbena, Verbena bonariensis, har en lång utvecklingstid från frö till blomma. Så det är perfekt att så den nu i vinter och glömma bort den under några månader, för att sedan skola om och plantera ut när våren och försommaren kommer.


För vintersådd som står ute eller i kallväxthus funkar det bra med en plastburk typ godislåda med stabilt lock som står emot nyfikna möss som gärna knaprar på det mesta man ställer ut i fröväg. Ta vanlig plantjord eller såjord, vad du råkar ha hemma, lägg ut i burken, fukta jorden, platta till den och så jämnt över hela ytan. Fröna är som små streck, så tappa inte bort dem! Täck med ett ytterst tunt jordlager eller med vermiculite eftersom jätteverbenan är ljusgroende. Täckningen är mest ett sätt att hålla fröna på plats. Sen på med locket och ställ ut. Locket ska vara perforerat så onödig vattenånga slipper ut.


Groningen är långsam, så du får ha tålamod med att inget kommer att hända på lång tid. Du kan ha turen att hitta kylpreparerade (stratifierade) frön i handeln och då slipper du momentet med att ställa sådden ut i kylan. Men groningen brukar vara ganska seg även där. Lyft på locket ibland och kolla så jorden inte är torr eller möglig. Du kan slänga in en näve snö i lådan om jorden verkar torr.


Glädjen är stor när de små små plantorna börjar titta upp. Vänta med omplantering tills verbenans första lite tandade karaktärsblad har utvecklats. Då är roten stark nog att klara hantering. Lycka till! Låt mig gärna höra hur det går med din sådd!

Tips för ditt potatisland

Första nypotatisen, det är ändå något visst med den! De där allra första, färska knölarna som med bara salt och smält smör gör en hel rätt. Sill till vill någon ha, kanske varmrökt lax och då blir det både gräddfil och hackad gräslök också. Plötsligt har man en hel måltid!


Välj sort efter önskad skördetid
Att odla potatis är inte så svårt. Fast man får börja planera i tid. Vill du ha speciella, populära sorter gäller det att du beställer din sättpotatis i god tid. Utgå från skördetid och välj sorter därefter. Sättpotatis indelas vanligen i grupperna mycket tidig, medeltidig och sen potatis. Den sena gruppen är lagringsdugliga för vinterkonsumtion, medan de tidiga ska ätas som färska. Köp alltid kvalitetssäkrat utsäde för att få en frisk potatisskörd. Stubbetorp, Larsviken och LPM är exempel på producenter med sättpotatis av god kvalitet.


Några av mina favoritsorter är: Swift, Hankkijan Timo (mycket tidiga) Amandine, Linzer Delikatesse (medeltidiga) och Sparrispotatis (sen). Hur mycket sättor ska man köpa? Räkna med att du får ungefär sex gånger insatsen vid skörd. Har du möjlighet att lagra potatisen så kan du odla mer, men ska du äta den färsk får du lägga dig lite lägre. Har du pallkrageodling så räkna med 8-10 sättor per pallkrage.

Förgroning av större mängd potatis. Varje låda är märkt med sortnamn.


Förgroning – groddning
Genom att lägga upp potatisarna för groddning i ljuset i ca fyra veckor före plantering vinner du tid i tillväxtstarten. Temperaturen kan ligga mellan 10 och 15 grader. Ju varmare, desto snabbare utvecklas groddarna. Beroende på utsädesmängd kan sättorna läggas i ett svalt fönster eller annat lämpligt utrymme där temperaturen kan regleras. Tänk på att hålla en hög luftfuktighet så inte potatisarna torkar in och skrumpnar. Spraya dem med vatten emellanåt eller lägg dem att gro på en tunn bädd av torvmull. Den färdiga grodden ska vara ungefär 1 cm lång.

Stora sättpotatis av sorten Marine. Groddarna är ännu ganska små.


Rätt jord för potatisodling
Potatis trivs allra bäst i en varm och lätt jord. Har du en vårfuktig lerjord så kommer det att bli bra det också, bara du förbättrar odlingsjorden med kompost, barkmull, kanske grov sand och lite stallgödsel, så blir det prima. Har du en tyngre basjord så bör du bearbeta (gräva) jorden åtminstone ett spadtag ner så att den blir smulig och fin. Det säger sig självt att i en lerjord blir sättningen något fördröjd jämfört med i en sandjord, eftersom leran tar tid på sig att torkar upp och blir varm långsamt.

Vackra avlånga delikatesspotatisen Linzer Delikatesse.


Jordtemperaturen kan du hålla koll på för att komma rätt i tid för sättning. 8 grader behöver jorden hålla ner på 10 cm djup för att inte sättorna ska drabbas av köldchock. Potatisen vill inte ha speciellt mycket näring, men det är bra om jorden är väldränerad. Vet du med dig att jorden är mager kan du tilläggsgödsla t ex med en NPK 11-5-18 ca 35 gram/m2. Hönsgödsel är mindre bra då den är väldigt kalkhaltig. Soligt läge bör du ha, annars kommer det bli svag tillväxt på plantorna.

Sättning av potatis i underbart smulig sandjord den 20 mars.


Sätt potatisen
Gräv eller dra upp fåror med en potatishacka. Fårorna ska vara ca 10 cm djupa och du ska ha 50-70 cm mellan raderna. Det breda radavståndet är viktigt för att du ska kunna kupa potatisen allt eftersom de växer. Kupar man inte upp jord kring plantorna kryper potatisarna upp i ljuset och blir grönfärgade och därmed oätliga. Lagom avstånd mellan potatisarna 30-40 cm. De tidiga sorterna kan sättas närmare varann och de sena på det större avståndet, eftersom de ska stå längre och växa sig större. Täck över potatisarna med jord och gärna en fiberduk. Potatisplantorna är mycket frostkänsliga och duken skyddar mot en lätt frost. Vill du driva fram potatisen extra tidigt ska du ta flera lager tjockt med fiberduk.

Kupning av potatis andra gången.


Skötsel av potatislandet
När plantorna kommit upp ca 15 cm är det dags att kupa dem. Fös upp jord med en potatishacka eller kratta i fårorna så att plantorna hamnar lite djupare än innan. Är det en torr vår och försommar och du odlar i en lätt jord är det bra att vattna potatisen i flera omgångar. Potatisen består ju av mycket vatten och är det för torrt blir det inte så många knölar. Särskilt när potatisen ska till att blomma får den inte torka ut. Men för mycket vatten är inte heller bra. Blasten ska helst hålla sig torr, så vattna på jorden om det går.

Nu blommar potatisen och den börjar vara skördeklar.


Rensa ogräs vid behov och kupa jorden en gång till innan skörd. När plantorna blommar kan du gräva försiktigt i jorden för att kolla storleken på potatisen. Normal utvecklingstid för förgroddad potatis är 10-12 veckor. Är potatisarna ännu för små så föser du bara tillbaka jorden och väntar en vecka till. Sen är det bara att njuta!

Väck övervintrade växter till en ny säsong

Citronträd med plockmogna citroner och friskt gröna blad.


I februari börjar förberedelserna för de sydländska växternas sommarliv! Har du övervintrat dina växter inomhus i svalt rum eller kanske ett svalt växthus eller uterum så har de fått skydd mot den strängaste kylan. Men kanske har det varit svagt med ljus och flera växter har tappat bladen. Ingen panik, det brukar ordna upp sig när väl värmen och ljuset kommer igen. Men det kan ta lite tid, så det gäller att ha tålamod och inte slänga växterna innan de fått en chans att komma igen.

Små olivträd i handeln. Plantera gärna om det i terrakottakruka och vattna väl under senvintern.


Väljer du att sätta ut dina halvhärdiga krukväxter tidigt så bör du vara påpasslig med fiberduk eller plastfolie de första månaderna. Kamelia, olivträd, rosmarin och fikon tål alla lite kyla om de är skyddade mot samtidig blåst. Den sena vårfrosten kan vara fatal när växterna börjat förbereda knopparna för vår. Rotzonen kan du skydda med ett isolerande täcke av halm eller löv. Eller varför inte tunn frigolit som du skurit i två halvor med ett hål i mitten. Lagom att lägga upp runt plantans stam. Det här gör du medan marken är töad och varm, eftersom täckningen bara hindrar den befintliga jordvärmen att sticka iväg upp i rymden. Det blir en del passning på och av med frostskydd med plantor på friland, men de mår ofta bättre ute än i mörka rum inomhus. Se bara till så inte skyddet blir för varmt när solen kommer fram, utan då måste du lufta eller ta bort täckningen helt.

Fikonträdet är inte vackert när man tar det ur vinterförvaringen. Men det skjuter nya blad framåt maj.


Fikon klarar normalt friland i skyddat läge åtminstone i zon 1. För zon 2 kan du behöva täcka rotsystemet med ett tjockt lövlager och vira in grenverket med säckväv och eller tjock fiberduk. Annars är krukodling ett bra sätt att klara vintrarna. Eftersom fikon tappar bladen till vintern behövs inget extra ljus. Under senvintern kan du korta in långa grenar för att uppmuntra nya sidoskott. Beskär ovanför en utåtriktad knopp. Vill du plantera ut din krukodlade fikonbuske på friland så har den bättre chanser att klara vintern ju större den är. Så det kan vara värt att ha den i kruka några år först.

Kameliorna åker ut och in under den milda skånevintern. Akta knopparna bara, så de inte slits av.


Kamelian är en underskön vintergrön växt som klarar låga temperaturer i vindskyddat läge. Den blommar tidigt om våren och det är just den tiden som kan vara mest vansklig att lösa. Kamelian är en surjordsväxt som trivs i rhododendronjord och god markfukt. Knopparna får inte torka in när de börjar svälla. Därför är varma vårdagar farliga om jorden hinner torka upp för mycket. Frilandsplanterade kamelior ska helst skyddas hela vintern och halva våren med fiberduk och markfluff. Övervintrar du istället plantorna i kruka i svalt utrymme så behöver du tillskottsbelysning. Var noga med att inte snurra kameliorna för att hela växten ska få ljus, för då riskerar knopparna att trilla. Köp istället fler lampor.

Så trist kan citronträdet se ut när det tappat sina blad. Lite väl svalt i det här förrådet kanske och för lite ljus.


Citrusträd kan upplevas som bångstyriga och knepiga att övervintra. Bäst mår de inomhus i svalt utrymme, ca +10 grader och med gott om ljus. En timerstyrd växtlampa är absolut att rekommendera. Låt jorden aldrig torka ut, men var noga med att det heller aldrig blir stående vatten på fatet. Citrusträd gillar en genomsläpplig jord, så det är bra att blanda in finkornig leca eller grus i jorden. Det finns speciell citrusjord som håller lågt pH, men du kan även blanda in en 1/3 rhododendronjord vid omplantering. På våren beskär du långa, kala grenar och passar även på att beskära rotsystemet om krona och rot inte är i balans. Krukan ska inte vara för stor, så byt inte krukstorlek varje år, utan klipp in rötterna istället vid behov. När värmen återvänder ute så kan plantan flytta ut, men skydda gärna citrusträdet med fiberduk de första veckorna för att lindra chocken med starkt solljus och vind. Nya blad kommer ganska snart och rätt vad det är har du en fin planta igen!

Mindre olivträd som tappat en del blad under senvintern. Det kommer nya, så släng inte plantan. Men glöm inte vattna nu när ljuset återvänder!

Olivträdet är, liksom citrusträden, lätt drabbat av bladfall vintertid. Men oliven är ett tåligt träd, som klarar det mesta. Torka och för svagt ljus under senvintern kan leda till bladfall, men det reparerar sig oftast. Klipp in grenarna under vårvintern för att få frisk, ny tillväxt. Eller om du vill ha ett rufsigare, mer friväxande exemplar så väntar du in ny bladsprickning från de kala grenarna. Skydda mot den starka vårsolen, men lätt nattfrost klarar olivträdet, så det kan sättas ut rätt tidigt ifall det förvarats svalt under vintern.

Rosmarinbuske i vinterförvaret vill ha gott om vatten och mycket ljus. Kan åka ut dagar med plusgrader.


Rosmarinen kan klara frilandsplantering i zon 1, eller ännu lite högre om du ger den maximala förutsättningar att klara kylan. Eftersom det är en svår växt att övervintra inomhus, utom i ljusa uterum/orangerier, så kan det vara värt ett försök att hålla krukodlade exemplar ute tills temperaturen går under -5 grader. För att då kortvarigt ta in den i ett svalt och ljust utrymme. Så fort temperaturen stiger igen bär du ut rosmarinen. Rosmarin får inte torka ut under vintern, utan måste vattnas regelbundet och rejält. Beskär vissnade grenar på våren och ställ ut den i soligt läge så fort det börjar våras.

Växtlampor behövs för att klara medelhavsväxternas vinterförvaring. Här olivträd som söker sig upp mot ljuset.

Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

Unga rädisor på rad.


En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.


pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.


Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Gott om mask i kompostjorden.


Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Potatisland


Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

Sådd av bondböna


No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

Honungsört som mellangröda på fält.


De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.


Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

En ung planta av rotselleri.


Lycka till med din odling!

Odla utan spade

Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.


Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!

Ta hand om julrosorna efter vintern


Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!

Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.


Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.


Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.


Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!