Blogg

Hundtandsliljan, raringen i woodlandet

Vit hundtandslilja ’White Beauty’

Den mullrika, lätt fuktiga woodlandmiljön är precis rätt för många vårblommande lök- och knölväxter. Narcisser, Fritillarior och Erythronium (hundtandsliljor) blommar något så när samtidigt och samspelar i färg och höjd. Olika arter av Allium (prydnadslök) kommer strax därefter. Men kanske är det ändå hundtandsliljorna som är växterna jag går och väntar på mest.

Fritillaria meleagris, Acer palmatum ’Orange Dream’ och Carex morrowii ’Ice Dance’ som sällskap åt en Erythronium ’Pagoda’.

Släktet Erythronium förekommer med en Nordamerikansk gren och en Euroasiatisk art, Erythronium dens-canis. Den senare är vanligast i handeln hos oss. Den ståtliga gulblommig hybriden ’Pagoda’ är en kraftigväxande och lättodlad typ, liksom den vita Erythronium californicum ’White Beauty’. Dessutom finns det en mängd rosa-lilablommiga arter och namnsorter.

Hundtandslilja ’White Beauty’

Erythronium köper du tidig höst som lök och planterar dem strax därefter. Det är en lång, böjd lök som fått både sitt vetenskapliga och svenska namn av att den liknar en tand från en hund. Lökens skal är mycket tunt och därför torkar den snabbt ut om den förvaras länge i luften. Plantera den så snabbt du kan alltså.


Välj en växtplats med vandrande skugga och djup, genomsläpplig kompostjord. Har du tur förökar sig din hundtandslilja med frö och de bör helst falla ner i den fuktiga ytjorden och gro färska. Eftersom hundtandsliljans kraftiga bladverk blir lite fult efter blomning är det smart att välja ett sällskap som döljer de nedvissnande bladen. Lämpliga grannar är t ex Hosta, kaukasisk förgätmigej och Trillium. Det är viktigt att låta näringen i bladen gå tillbaka till löken för att den ska vara fullmatad med kraft nästa år. Plantan går snart i vila och ligger dold under mark.

Liljebaggar överraskade mitt i parningen. Båda blev mos.

Liljebaggarna får du hålla efter. De äter glupskt på alla delar av växten och kan ödelägga en planta på kort tid. Liljebaggarna söker sig gärna till hundtandsliljorna tidigt på våren när större och mer senblommande liljearter knappt kommit upp ännu. En liljebagge känner du igen på den starkt lackröda, smala skalbaggekroppen. Den är mindre än 1 cm lång och försvinner snabbt i lövverket om du inte kupar handen under bladet den sitter på för att fånga upp den. Därefter kan du klämma ihjäl den med nageln.


I övrigt är skötseln av hundtandsliljor vanligen enkel och problemfri. Låt bli att gräva och rensa hårdhänt nära intill en planta eftersom lökarna och rötterna är lättstörda. Det kan ta några år innan en hundtandslilja etablerat sig ordentligt på platsen. I början kan de blomvägra, t ex om löken förvarats för torrt eller om det varit en torr sommar för den redan planterade plantan. Dessa lökar behöver nämligen inte ”sommarbakas” som tulpaner, utan mår bäst av en stadigt fuktig jord.

Vårens lättskötta lökväxter

Narcisser är klassiska vårblommor som alla kan lyckas med. Du kan odla dem på balkongen, i kruka, rabatt, stenpartier, i gräsmattan och i woodlandmiljö. Vackrast är de kanske som förvildade i ängsgräs eller stora gräsmattor.


Många narcisser växer i naturligt tillstånd på frisk stäppmark eller längs kanten av vattendrag som svämmas över på våren och där jorden sedan är betydligt torrare under sommaren. Narcisserna både frösår sig och tillväxer genom att löken delar sig i flera. En lök kan på några års sikt ge en hel klump och dessutom sprida sig med frön på längre avstånd.


Narcisser är vackra i ensartade bestånd, men är även fantastiska samplanterade med andra vårlökar som hyacinter, pärlhyacinter och tulpaner eller i sällskap med julrosor, primulor, gyllenlack och kaukasisk förgätmigej, bara för att nämna några kombinationer.


Plantera narcisser gör du lättast på hösten. Då är utbudet av lökar stort både i den fysiska trädgårdshandeln som på nätet. Har du missat detta kan du passa på att köpa blommande lökar nu på våren och plantera ut dem. De är betydligt dyrare, men å andra sidan ser man hur de ser ut och kan lätt hitta lämplig plats i trädgården. Efter påskhelgen brukar det gå att köpa hela brätten av narcisser billigt.

Plantering av narcisslök i en jord som lättats upp med finkornig leca.

För att dina narcisser ska bli långlivade bör de få stå orörda och vissna ner innan du klipper av bladen. Då går näringen ner i löken. Först när bladen är gula och släpper lätt från löken är de klara att ta bort. Det kan därför vara värt att sätta narcisslökarna på ställen där de kan få stå ifred från gräsklippare och rensjärn. Ett annat tips är att samplantera med bladväxter som kamouflerar de vissnande bladen. Eller så flätar alternativt knyter du ihop bladen när de börjar mjukna lite. Då ser det inte så spretigt ut.


Efter några år kan det vara lönt att gräva upp och dela på ruggarna för att behålla en fin blomning. Det är trevligt att föröka sina egna narcisser till nya växtplatser eller att byta med någon vän och kanske få med sig en ny sort hem. Mycket mer skötsel än så behöver inte narcisserna. Kan det bli enklare?

Sippor av olika art och färg

Till vårens första perenna blommor sällar sig växter som i sitt svenska namn innehåller ordet sippa. Men det är lite oklart om alla av dem är släkt överhuvud taget.

Helt vanliga vitsippor i bokskogsmiljö.

Vitsippan är en underbar växt och när den brer ut sina vidsträckta mattor i bokskogen kan man verkligen känna att det är vår. Blommans färg kan vara lite variabel och skifta i rosa eller lila. Dessutom finns det mängder av namnsorter som entusiaster samlar på.

Gulsippan är vanlig i Skåne och på Gotland.

Gulsippor växer ofta i liknande lundmiljöer som den betydligt vanligare vitsippan. Gulsippan är något mindre i storlek, men annars mycket lik sin vilda släkting.

Balkansippor i olika nyanser vecklar ut sina kronblad.

Balkansippan är en knölväxt som gillar väldränerad jord i soliga till halvskuggiga lägen. Jag har sett dem växa lika glatt i ren grus intill en husvägg, i framkant av ett woodland och i en glesare solig buskplantering. Det kan vara en lite besvärlig växt att plantera då knölarna som säljs på hösten torkar fort i sina förpackningar i handeln. Lägg gärna knölarna i blöt ett dygn innan plantering för att öka chansen till en bra etablering. Det andra alternativet är att köpa färdigdrivna balkansippor på våren och plantera dem in the green.

Vita balkansippor i en woodlandplantering med bl a brunnäva och vita narcisser.

Blåsippor kan man hitta i lövskogar i naturen, men de finns också i handeln ibland och är utmärkta att plantera i trädgården. Observera att vilda blåsippor är fridlysta. Blåsipporna gillar en väldränerad, kalkrik humusjord som inte är för torr. En vår som denna har jag redan hunnit vattna mina blåsippor flera gånger för att de inte ska hänga med knoppar och blad.

Blåsipporna har halvt vintergröna blad och en kraftig jordstam. Plantan är lätt giftig, och kan ge irritation i mun och svalg. Knopparna bildas redan föregående säsong och sträcker snabbt ut sina stänglar när vårsolen börjar värma.

En vit blåsippa Hepatica nobilis ’Alba’.

Blåsippor finns förutom i blått även som vita och röda sorter samt fylldblommiga. Den ungerska blåsippan finns likaså i olika pastelliga nyanser. Jag har sedan många år en namnsort av Hepatica transsilvanica, nämligen ’Elison Spence’ som har lite märkliga hoprullade inre kronblad. Den sprider sig långsamt med sina krypande jordstammar. I övrigt kan blåsippor också förökas genom frösådd. I naturen hjälper ofta myror till med blåsippornas spridning.

Den ungerska blåsippan ’Elison Spence’ med sitt speciella mittparti.

Krokus till glädje för öga och pollinatörer

Vårkrokus är mars månads viktiga lökväxt vid sidan av snödropparna. Man kan bli hur lycklig som helst en varm vårdag när blommorna slår upp sina turbaner och visar upp det lysande innanmätet. Ståndare fulla av pollen och en glödande pistill redo att pollineras av tidiga bin och humlor som ännu är lite yrvakna efter vintern.


Krokus är tacksamma växter som inte kräver någon skötsel. Plantera dem gärna i en gles gräsmatta, i rabatter, vildängar och varför inte i trafikmiljöer inne i stan. De ställer inga större krav på jordmån och ståndort, utan en lätt vårfuktig jord och soligt till halvskuggigt läge fungerar utmärkt. Under sommaren gillar de att jorden torkar upp och bakar rotknölarna.


Planteringstiden är lång och krokusens knölar är inte heller speciellt känsliga för sen plantering eller uttorkning. Du planterar dem på ca 10 cm djup. Du kan sätta en och en med planteringsspade eller lökjärn eller så skalar du av en bit grässvål med en spade och slänger ut en näve knölar lite på måfå. Täck sedan över med biten gräsmatta och tryck till lite lätt.


Det är svårt att misslyckas med krokus. Det enda som kan förstöra knölarna är en utdragen sommarblöta som leder till att de ruttnar. För på sommaren vill de vila så torrt och varmt som möjligt. Man kan gräva upp tuvorna då och dela på sidoknölarna, men egentligen är det onödigt jobb, eftersom krokusen klarar förökningen alldeles utmärkt på egen hand. Ibland självsår de sig, men det kan dröja ett par år innan nya fröplantor blommar.


Glöm alltså inte bort att plantera krokus i höst! Det är en billig glädjeinvestering inför våren som ger mycket glädje för pengarna!

Citronträd får gula blad av järnbrist


Nu på vårkanten kan man hitta fina citronträd i handeln med grenar som redan dignar av frukt. Och det är hur lockande som helst att bli citronodlare! Har du tidigare haft citronträd du misslyckats med eller aldrig ännu provat på, här kommer några bra tips.


Citrusträd är surjordsväxter som trivs i en jord med lågt pH och gärna kan vattnas med regnvatten (som inte innehåller kalk). När pH i jorden kryper upp mot en nivå kring 7 minskar växternas tillgång på järn och citronträdets blad börjar skifta i gult. Fenomenet kallas kloros och kan åtgärdas med rätt gödsel. Köp en välbalanserad citrusnäring och blanda i bevattningsvattnet. Förutom de viktiga makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium innehåller den även järn och mangan samt andra viktiga spårämnen. Bladfärgen kommer att korrigera sig inom några veckor.


Citrusträd som övervintrar i svala utrymmen växer inte och förbrukar därmed mindre näring, men om du har problem med kloros så kan du vattna med citrusnäring hela vintern igenom. Eftersom citronträd behåller sina blad över vintern har de stort ljusbehov. De kan tappa sina blad om ljuset inte räcker till. Det är oftast ett ljusproblem och mindre sällan orsakat av torka.


Får citronträdet bra med ljus från en växtlampa och en temperatur på 10-15 plusgrader kommer det att utföra fotosyntes hela vintern och då behöver det både vatten och näring. Detsamma gäller om det är fullt av kart till den kommande säsongen.


När risken för nattfrost är över trivs citrusträdet bäst utomhus på ett varmt och soligt ställe. Det kommer snart att sätta nya blad och skott när ljuset ökar. Vattenbehovet stiger när tillväxten kommer igång och nu behöver det citrusnäring vid varje vattning.

Hur får man en flödande snödroppsäng?

Snödroppar har blivit samlarobjekt bland trädgårdsnördar som letar efter ständigt nya sorter att komplettera sin samling med. Galantofili är en relativt ny rörelse av snödroppssamlare med start i Storbritannien i slutet av 1800-talet. Numera finns det samlare över hela världen och antalet nya namnsorter är ständigt ökande.

Snödroppar är inte svåra att föröka när man väl har några bestånd att utgå från. Man kan givetvis plantera dem från köpelök på hösten, men chansen att lyckas är många gånger större från färska lökar ”in the green” under våren. En snödroppslök är nämligen mycket känslig för uttorkning och får då svårt att komma igång med tillväxten.

Du behöver en djup spade och ett par korgar eller hinkar att lägga upp lökklumparna i. Ju mullrikare och luckrare jorden är där dina startbestånd växer, desto lättare går transplantationen. Men ofta växer snödroppar i en tung och lerig jord där lökarna ligger på närmare 20 cm djup. Då är det lätt hänt att hugga av stjälkarna och missa gyttret av lökar som trängs tillsammans. Så gräv djupt och sätt dig sedan bekvämt för att börja dela på tuvorna.

Har du olika sorter, så försök hålla dem åtskilt. Den vanliga Galanthus nivalis finns också med fyllda blommor. Den turkiska snödroppen, Galanthus elwesii, är även den vanlig i Sverige. Du känner igen den på lite bredare blad och en något öppnare blomma.

Gräv sedan slitsar i marken med en liten planteringsspade och peta ner en eller ett par lökar med blast i jorden. Lämna ett mellanrum på 5-10 cm så finns det gott om plats för lökarna att dela på sig och expandera. Det gör de snabbt och gärna om marken håller en god fuktighet. Gör om manövern några år och du kommer snart att ha en imponerande mängd snödroppar att njuta av.

Vårvinterns stora längtan

Snöklockan börjar i bästa fall blomma i februari månad.

Att leva med woodland, eller sk lundplantering, är att utnyttja stommen i en naturlig lövskogsmiljö och tillföra den framför allt våriga element. Få av oss har så mycket tålamod som krävs att bygga upp allting från början, inklusive trädplantering och deras tillväxt under låt oss säga 20-40 år, så därför är det mycket mer tidseffektivt att starta med en färdig skog. Där kan du modellera mängden träd och buskar tills du får en bra balans mellan golv, väggar och tak i ditt trädgårdsrum.

Ett woodland med tyngdpunkt på vårblommande växter i Alnarp. Månadsskiftet jan-febr.

Mitt eget woodland växer sakta fram och förändras med åren. Det första utkastet var en azaleaplantering med vårlökar, marktäckare och några vintergröna inslag. Därefter har den ursprungliga slänten utvidgats kvadratmeter för kvadratmeter. Växtvalet har utökats med japanska lönnar, magnolior, hortensior, benved, vintergröna lagerhäggar, vårblommande körsbärskornell och trollhassel samt mängder av ormbunkar, narcisser och julrosor. Bland annat.

I maj är det frodigt bland julrosor, Allium och ormbunkar.

Lökväxterna och de vårblommande buskarna hör verkligen hemma i ett woodland där de får full tillgång till den tidiga vårsolen innan lövverket tätnar och lundmiljön blir mer skuggig. En lerhaltig och humusrik jord är utmärkt att utgå från, då den håller fukten väl och lätt kan justeras pH-mässigt. Till lundväxter som gillar högt pH, som julrosor, kan du punktbehandla jorden med krossade äggskal. Och runt omkring japanska lönnar, azaleor och trollhassel jordförbättrar du årligen marken med naturell torvjord som sänker surhetsgraden.

Purpurröd, dubbelblommande julros i woodlandet i april.

Trollhasseln, Hamamelis, är min stora favorit bland de tidigblommande växterna. Den ligger i samma tidsspann som snödropparna, d v s vissa år kan den gå igång redan i januari i mitten av Skåne. Denna vinter som varit så mild startade trollhasseln sin blomning i december. Den spröda blomman till trots är det en riktig tuffing och de tar inte skada även om det skulle bli ett vädermässigt bakslag. Och uthållig är den dessutom, för blomningen varar nästan i ett par månader.

Trollhassel ’Pallida’ doftar svagt av honung.

Trollhasselns trassliga blommor är riktiga små konstverk som det är omöjligt att inte beundra. Hur har skaparen listat ut denna konstruktion?


Knopparna ligger förberedda redan på hösten och precis när vintermörkret är så allra mest hopplöst börjar det hända. Just när längtan efter en vår i trädgården är som allra störst, då blir du belönad av din trollhassel. Perfekt timing när du behöver hopp om vår som allra mest!

Möjligen en Hamamelis x intermedia ’Feuerzauber’.


Trollhasseln blir fullständigt anonym och grön under sommaren, men återkommer i fokus under hösten. Den eldar då på i orange och rostrött ikapp med lönnar, blomsterkorneller och benvedar. Ett värdigt slut på en spektakulär trädgårdssäsong.

Trollhasselns höstfärger i oktober månad.

Variationsrika ormbunkar är vackra hela året om!

Kambräken sätter nya blad i maj.

Ormbunkar är en grupp växter med stor variationsrikedom. Det finns de med små och sirliga blad, högre och grövre stjälkar samt helbladiga kraftiga växter. Färgerna är också väldigt olika, från ljust äppelgröna blad till kopparfärgade eller blågrönt variegerade.

Blodbräken under senhösten har tappat en del av sin kopparglänsande färg.

Den naturliga biotopen för de allra flesta ormbunkar är i skogen, woodlandet eller gläntan. Många ormbunkar trivs bäst i ljusa lövskogar. En lövskog släpper ner mycket ljus till marken under våren och får längre fram mot sommaren ett mer skyddande lövverk.

Honungslöken sticker upp genom strutbräkens bladverk.

Löven kan även bilda ett frostskydd för plantorna under vintern, särskilt i landets södra delar, där det sällan blir särskilt mycket snö. Kom bara ihåg att inte lägga upp för tjocka lager löv på de vintergröna ormbunkarna så de ruttnar därunder. Befria dem sedan från lövtäcket när vårsolen börjar lysa.

Svartbräken är vintergrön, så den behöver emellanåt släppas fram under täcket av tunga höstlöv.

Något du behöver tänka på när du planterar fuktkrävande ormbunksväxter under träd är att det kan bli rätt torrt under sommaren. Nyplanterade ormbunkar behöver passning med vattenslangen under de första åren för att rötterna ska etablera sig väl. Det gäller alla växter såklart, även torktåliga arter.

Raggträjon och stjärnflocka i gott sällskap.

I mitt woodland pågår en ständig fight mot kirskål, som trivs bra i den fuktrika jorden. Tänk på att rensa försiktigt runt ormbunkar, då deras rhizomer, rotstockar ofta ligger ytligt. Är jorden lucker kan det räcka att rensa med handkraft med hjälp av en liten planteringsspade eller hori-hori. Att täcka jorden med stora mängder löv, som jag gör på hösten, kan vara en bra strategi för att kväva kirskål. Löven bildar dessutom på sikt den luckra jordmån som ormbunkarna älskar.

Strutbräken blir över en meter hög och bildar med tiden kraftiga bestånd.

Vinterblommande julrosor

Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.


Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.

Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.


Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!


Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.

Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.


Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.

Iris har vårkänslor!

När jag går trädgårdsrundor så här års, mitt i vintern, ser jag mängder av olika lökväxter som börjat sticka upp sina stjälkar. Några botaniska tulpaner, snödroppar, narcisser, pärlhyacinter och tunna spröt av holländsk iris.


Lökarna till de holländska irisarna, Iris x hollandica, köper du på hösten och planterar i samma veva som narcisser och andra lök som snabbt bör komma ner i jorden. Planteringsdjup ca 10 cm. Jag sätter dem i grupper om 5-7 st ganska nära varandra, för att det funkar bra ihop med övriga växter runt om. Holländska iris är inga långlivade lökväxter, men utmärkta ifyllnadsväxter både i snittodlingen och i perennrabatten. Det finns så många färger att matcha med och de är inte så dyra. Och jag har förälskat mig i dem.


Den iris som visas här är den vita ’White Magic’ i en smal rabatt med både rosor, perenner och andra lökväxter. Den gillar en väldränerad, men inte för torr jord i soligt läge. Det är egentligen grannarna i planteringen som styr vattenmängden, men eftersom jag generellt har en lerig jord så är denna rabatt upphöjd och förbättrad med mycket kompost och kogödsel. Det luftar upp även en lerig jord och fukthalten brukar vara ganska god oavsett väder.


Eftersom det finns mängder av olika potentiella skadegörare som sorkar, harar, rådjur, hjortar och sniglar i min trädgård är det viktigt att prova olika växter i mindre skala innan jag brer på för fullt. Men dessa har klarat sig i konkurrensen. Sniglar får man plocka på den dagliga rundan, men Iris är inte värre angripna än att de hinner blomma som vanligt.


Det blir en högrest blomma (ca 50 cm hög) med smala blad, så den är lätt att blanda in med tidigblommande perenner som är mer ”bladiga”. Sena perenner som höstflox ligger fint i botten utan att störa. Denna mix med bl a Allium ’Eros’, vit stjärnflocka ’Moonshine’, trädgårdsrutan ’Black Stockings’ och småblommande Austinrosen ’The Mayflower’ är en helt underbar syn i mitten av juni.