Det har varit en tuff månad bakåt. För dem som undrar var jag hållit hus så har jag däckats av en otroligt segdragen förkylning/influensa som sög musten och all inspiration ur till och med en så ihärdig bloggare som mig. Efter medicinering känns det bättre igen och nu undrar jag när vintern är på väg.
Det har regnat och regnat, ända sedan lille julafton. Ingen i Skåne kan ha några problem med lågt vatten i brunnen i alla fall. Gräsmattorna är mjuka av både vatten och mossa. Vattennivån i bäcken runt min trädgård är lika hög som vid värsta snösmältningen på våren. Det ska bli intressant om de väderspådomarna slår in som säger att denna vinter kommer att bli lång och sen. Jämför då det med de bilder jag lägger upp här som jag tog i början av mars ifjol. Rekordtidig vår, javisst, men det ser nästan lite skrämmande frodigt ut bara 2 månader fram från nu.
Visst blir livet lättare när de små rackarna tittar upp och man får tassa lite lagom försiktigt för att inte trampa på någon krokusknopp eller snödroppstuva! Den tiden på året behöver inte allt vara så förtvivlat färgoptimerat och formkomponerat, utan det blir vackert ändå. Bara som det är.
När klimatet förändras måste förädlingsarbetet med nya fruktsorter hänga med i utvecklingen. Vi får in nya svampar och insekter till landet, men det är inte så enkelt som att flytta över internationella äpplesorter, för de är ofta gjorda för att besprutas. Dessutom måste äppleträden vara vinterhärdiga och ha en snabb utveckling från blomma till frukt under vår korta växtperiod. Det är inte gjort i en handvändning att introducera en ny äpplesort. I praktiken tar det ca 20 år från att den första korsningen görs till att man har en saluduglig sort. Normalt kommer det en eller ett par nya äpplesorter under en tioårsperiod. I år presenterades fyra nya på ett bräde! Två av dem skulle jag vilja plantera med en gång. Tur att jag har gott om plats!
Agnes- vacker som sin förälder Discovery! Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Agnes är ett sommaräpple som framför allt utmärker sig genom den goda smaken. Släkting till välkända Discovery, men mindre sjukdomsdrabbad och sägs ha en ännu friskare smak. Det måste vara något alldeles i särklass fint äpple, för jag tycker Discovery har en underbar frukt. Agnes mognar något tidigare än sin förälder. Den formar ett ganska litet träd, ibland ganska upprättväxande och med korta grenar samt mycket sporrar. Agnes blommar tidigt och därför rekommenderas andra tidiga eller medeltidiga sorter som pollineringssorter, exempelvis Birgit Bonnier, Gyllenkroks astrakan, James Grieve, Mio och Oranie. Medelgod–god fruktsättning. Frukten är medelstor till stor, rundat–något konformat äpple. Skalet har en gul bottenfärg med rosaröd täckfärg över större delen; ett mycket vackert äpple, enligt elitplantstationen Balsgård. Fruktköttet är saftigt och vitt med rosa inslag. Skördas kring 15–30/8 och kan lagras i 3–4 veckor.
Agnes är ganska motståndskraftig mot fruktmögel (monilia), skorv och päronpest. Den har avsevärt mindre problem med fruktträdskräfta jämfört med Discovery. Rekommenderas för zon 1–3.
Folke är en sen sort. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Folke spås bli den andra vinnarsorten. Den är framkorsad utgående från Aroma och ingår i samma syskonskara som sorterna Fredrik och Frida. Folke blir ett stort och grovt träd med bra fruktsättning. Folke är triploid och kan inte ge pollen till andra sorter, men kan ta emot pollen av andra medelsena till sent blommande sorter som exempelvis Filippa, Fredrik, James Grieve, Ingrid Marie, Mio och Signe Tillisch. Frukten blir mycket stor och plattrund. Den är gulgrön med varmt orangeröd täckfärg som kan bli nästan helröd om den får gott om sol. Fruktköttet är fast, vitt och krasigt. Smaken är sötsyrlig, först ganska sur men smaken blir god och aromatisk efter 1–2 månaders lagring. Den passar då både som bordsfrukt och hushållsfrukt. Plockmogen ca 1–15/10, ätmogen 1–2 månader senare. Mycket god lagringsförmåga då den håller till april–maj.
Trulsa spås bli en barnfavorit med sin söta smak. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Trulsa är en tidig höstsort med söta aromatiska frukter som härstammar från sorten Eva-Lotta. Den blir ett ganska litet träd med god fruktsättning. Trulsa pollineras av exempelvis Discovery, Filippa, Fredrik, Gyllenkroks astrakan, Lovisa, Mio, Oranie och Sylvia. Frukten är rundat konformig och medelstor. Den har en gul grundfärg med varmt tegelröda–orangeröda strimmor. Skalet är något segt. Fruktköttet är fast och krasigt och smaken synnerligen söt och aromatisk. Trulsa är ett tidigt äpple som skördas ca 25/8–5/9. Den ska helst ätas färsk, då den är hållbar bara ca 4 veckor i kyllager. Trulsa har visat sig ha en hygglig resistens mot fruktmögel och skorv. Den har även en resistensgen från Cox
Orange mot päronpest. Rekommenderas för zon 1–3.
Lovisa har mörkröda äpplen med låg syrahalt. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Lovisa är framkorsad av föräldrarna Katja x Priscilla. Den formar ett ganska stort träd med långa grenar med bra grenbrytning. Frukterna hänger mycket väl fördelade i trädet och det fodras ingen gallring. Lovisa kan pollineras av andra medeltidigt blommande sorter som exempelvis Birgit Bonnier, Cox Pomona, Discovery, James Grieve, Katja, Mio och Sävstaholm. Frukten är mycket vacker. Den blir medelstor–stor, konformig och ganska lik Katja men betydligt större. Skalet har en gul grundfärg med mörkröd täckfärg. Lovisa är klar för skörd ca 10–20/9. Fruktköttet är i början ganska fast och krasigt, men mjuknar snabbt. Den håller dock i åtminstone 4–6 veckor i kyllager. Mild, söt och god smak.
Detta är en skorvresistent sort som rekommenderas för zon 1–3. Lovisa är en
’snäll’ äpplesort för magen och uppskattas även av dem som har svårt för äppelsyra!
I varma Etiopien och Kenya växer föräldrarna till de julstjärnor som odlas här i Norden. Där bildar de stora buskar varifrån man skördar sticklingar från unga skott. Sticklingarna flygs sedan till Europa och rotas hos plantproducenterna innan de säljs vidare till växthusodlare. Sedan vidtar ett konstgjort klimatarbete för att få dem i blom till advent och jul.
Julstjärnan är en kortdagsväxt med en kritisk dagslängd på ca 12,5 timmar. Generellt brukar man säga att dagarna är naturligt tillräckligt korta runt den 5 oktober, men vissa sorter av julstjärna klarar av att börja blombilda redan tidigare. Den kritiska dagslängden är temperaturberoende och blombildningen kan tidigareläggas om nattemperaturen sänks till 16-17 grader under de två sista veckorna i september. Täckning med kortdagsplast används därför för att simulera en kortare dagslängd. Men det är viktigt att hålla en låg temperatur i växthuset vid denna tid, annars kan det till och med ge en försening av blomningen. Tyvärr är julstjärnorna ganska mottagliga för både sjukdomar och skadedjur, så de är inga speciellt miljövänliga julblommor precis.
De egentliga blommorna sitter här. Oansenliga små knappar.Foto: Blomsterfrämjandet, Anna Skoog
Julstjärnans färgade högblad finns i vitt, limefärgat, rosa, fläckigt, tomatrött, tomterött och mängder av flammiga varianter däremellan. Man försökte även lansera gula julstjärnor till påsk för många år sedan, men det var ingen hit. Julstjärnan hör ihop med julen. Själv är jag väldigt förtjust i de limefärgade stjärnorna som inte känns så hopplöst daterade till just julveckan, utan dem kan man glädjas åt både före som efter julhelgerna.
Många klagar på jorden och att det inte växer. Eller så blir morötterna krumma och potatisen skorvig. Jord är inte bara jord, utan det finns många slags jordar. Alla jordar behöver inte vara dåliga, men många kan bli bättre. Det är i alla fall inte lönt att gräva bort allt och ersätta med ny, utan ta det i etapper och tänk långsiktigt. Hösten är en bra tid att börja jobba med sin jord. Nu är växtsäsongen slut och det är inte så mycket annat att göra i trädgården.
A är en finkornig sandjord med små porer, medan B är en luftig aggregatjord av lertyp som innehåller mängder av små vattenporer inuti aggregaten och stora luftporer mellan aggregaten.
Oberoende av om du har en seg lera eller en kornig sandjord så tycker jag du ska ägna den lite omsorg. Själva grundjordarten kan du inte förändra, men genom att jordförbättra kan du öka förutsättningarna för att få en fin skörd nästa år. Den sandiga jorden har sina fördelar (snabbt varm om våren, lätt att gräva i, väldränerad), men den är också begränsad i sitt närings- och vatteninnehåll. Vilket leder till att den måste passas ofta för att växterna inte ska torka ut. Sandjord är extra bra för odling av morötter och potatis. Vill du satsa på kål och purjolök så passar de bättre i en fet lerjord.
Hur gör man för att förvandla någon av ytterligheterna till en prima odlingsjord? Det mesta handlar om att öka mullhalten. En mullrik jord håller näring, den är väldränerad och fluffig med mycket luft. Mullämnen eller humus finns det gott om i nedbrutna växtdelar som kompost, löv, torvmull och stallgödsel. Mullen innehåller näringsämnen som frigörs i lagom doser i takt med att växterna förbrukar näring. Mullämnena är maskarnas mat. För att få in mycket mask i sin jord kan man täcka med löv eller halm nu till hösten. Vintertäckning hindrar också näringsämnen att urlakas från jorden. Man behöver inte ens gräva ner det i jorden, utan till våren har det mesta redan brutits ner och då räfsar du bara bort det torra på ytan och lägger det ett varv i komposten.
Hyacinten är en lökväxt som odlats i Holland sedan 1600-talet. Då var den en rabattväxt med glesa blomställningar och en underbar doft. Hyacinten idag används i Norden mest i julgrupper, samplanterad med en massa andra växter med andra önskemål om vattning och ljus. Hyacinter som säljs till jul är preparerade genom kylbehandling för att blomma så tidigt. I naturligt tillstånd blommar de framåt vårkanten.
Drivningen av jullökar föregås av en värmebehandling hos lökproducenten, för att inducera en knoppbildning. Ca 10-12 veckor innan beräknad blomning planteras lökarna i jord som vattnas igenom ordentligt för att rötterna ska få fäste i jorden. Därefter ställs hyacintlökarna svalt, ca 10 grader, och mörkt. Mörkret är viktigt för att knoppen ska utvecklas på rätt sätt. Är det för ljust fastnar blommorna lätt nere bland bladen och slår inte ut ordentligt. Efter ca 10 veckor tas lökarna in i rumstemperatur och ställs ljust. De klorofyllfattiga bladen får då snabbt en fin, grön färg i ljuset.
Man kan också odla hyacinter i glas i enbart vatten. Då går drivningen till på samma sätt, men istället för jord ställer man löken i ett hyacintglas. Fyll på med vatten, men inte så högt att löken doppar i vattnet. Rottrådarna söker sig småningom neråt och får kontakt med vattnet. Köper du färdigdrivna hyacinter och vill ställa dem i ett vackert hyacintglas petar du bara försiktigt bort jorden från rötterna och sköljer dem rena. Även de vita rötterna är vackra att se på.
Till våren kan du plantera ut julens överblommade hyacinter i rabatten. Välj en väldränerad jord som torkar upp under sommaren. Platsen ska helst ha full sol. Hyacinterna härstammar från östra Medelhavsområdet och Centralasien där de växer på solöppna stäpper och steniga sluttningar. Så glöm den djupmulliga eller lerblandade rabatten om du vill att hyacintlökarna ska överleva en ev blöt och sval nordisk sommar.
För dig som är nybliven trädgårdsentusiast kan jag inte komma på en bättre trädgårdsbok att starta med än ”Vår trädgårdsbok” av Christel Kvant och Inger Palmstierna. Nyligen har den tredje reviderade upplagan utkommit och den är bland annat uppdaterad med information om den smittsamma buxbomssjukdomen buxbomssot, giftfri odling av egna grönsaker i liten skala, som i pallkragar. Det finns mängder av nya bilder och en allmän fokusering på hur man åtgärdar växtsjukdomar och skadegörare i hemträdgården.Pris ca 270 kr i nätbokhandeln.
Foto: Svante Öquist
Snygg nog att stå framme mellan vattningarna och behöver inte gömmas under diskbänken. Svante Öquist
som är chefredaktör på tidskriften Elle Decoration såg en prototyp av en namnlös vattenkanna på möbelmässan i Älvsjö. Han undrade försynt om inte kannan formgiven av designerduon Mats Broberg och Johan Riddeståle för Klong skulle kunna döpas till Svante. Eva, ägare av Klong lär inte ha varit speciellt förtjust. Men så blev det! Kannan finns i koppar och mässing och kostar ca 725 kr.
Foto: Sagaform
WIS Design är en designerduo som gör enkla vardagsprylar i knalliga, glada färger. Kryddstället Form som görs i lackad metall är kanske inte det mest praktiska för odling av växter, men en jättefin liten sak för att ställa fram kortvariga grödor som bara ska leva en liten tid innan du äter upp dem. Varför inte till påskgräset eller ärtskotten? Både barnsligt och kul på en gång. Hittar du hos Sagaform för 299 kr.
Har haft en lång period av stillastående blogg efter att min dator kraschade och jag trodde att jag hade förlorat hela min bildskatt och alla viktiga dokument. Men det gick att läsa in det mesta från den externa hårddisk där jag gjort back-up. Fast där ligger nu allt huller om buller på den hårddisken. Ett prima tillfälle att gå igenom alla bilder igen. Hitta det gamla bildbehandlingsprogrammet osv. Det lär dessvärre ta tid. Särskilt som det finns andra viktiga filer att återskapa också, liksom redovisningsprogrammet som faktiskt var puts väck. Så jag lägger upp alla kvitton, alla fakturor en gång till. Det är inte det roligaste. Och då kan man behöva lite uppmuntran i denna mörka tid. Så då dreglar jag över mina vårbilder.
Narcisserna är de mest tacksamma lökväxter du kan tänka dig. Plantera lökarna i god tid på hösten, ca i september, för att de ska hinna rota sig i god tid innan marken fryser. Det finns så många härliga sorter och många av dem är ytterst långlivade. The International Daffodil Register and Classified List delar in narcisserna i tolv olika grupper. Trumpetkroniga gruppen innehåller vanliga storblommiga sorter som gula ’Golden Harvest’, den helvita ’Mount Hood’ och fina ’Professor Einstein’ som är vit med starkt orange bikrona.
Här är gula ’Golden Harvest’ och vita ’Mount Hood’ som härstammar från snittnarcisser.
Dessa är tacksamma sorter att förvilda och de finns vanligen i mängder där de planterats in. Jag brukar få tag i lök från snittnarcisser som får torka upp i sina lökkorgar över sommaren. Sen till hösten rensar jag löken och planterar ut dem lite hipp som happ i skogsbrynet.
Lavendel är ett släkte halvbuskar med ca 25 arter som växer i Medelhavsområdet. Om du sett lavendeln självså sig någon gång då förstår du vilken växtplats den föredrar om den själv får välja. Mellan stenarna i plattgången eller längst in mot husväggen dyker de upp de väldoftande små plantorna som sätter en djup pålrot redan från första början. Roten letar efter vatten på större djup och mår rent ut sagt dåligt och tynar bort om den får för mycket vatten eller en kompakt, vattenhållande jord. Speciellt vintertid är det viktigt med väldränerad jord, eller egentligen ren sand, om man ska vara precis.
Lavendel kan gärna planteras på torrmurar, i stenpartier, terrasserad jord eller i grupper uppblandat med torktåliga ettåriga växter. Traditionellt används lavendel ofta ihop med rosor eller som avgränsande häck, men det finns fler kombinationsmöjligheter. De kan bli väldigt effektfull ihop med höstblommande ljung, lågväxande enar eller olika slags kryddväxter. Här ovan samplanterad med vitblommande stenkyndel.
För att förlänga blomningstiden kan man beskära lavendeln innan blomning som på bilden ovan. Här har man klippt ner varannan lavendelbuske till en grön kudde. Bara den kontrasten är dekorativ i sig, men på köpet får man en lång blomningstid när de beskurna buskarna väl sätter igång.
Eller så satsar man på färgkontrast som här, samplanterad med gulbladig oregano. Mycket effektfullt, där de två kyliga färgerna framhäver varandra. Men dutta med måtta. En gulbladig planta här och där är bättre än en hel rabatt med bara knalliga färger.
Stolt och högdraget tronar de i höjden på grönsakslandet. De kan bli två meter höga och har ett dekorativt bladverk som tar upp en stor yta. Kronärtskockorna är riktiga köksträdgårdens primadonnor. Trots att de egentligen är tistlar är de stolta som få. Det är blombotten man äter och de skördas när blommorna är i knoppstadiet. Skockorna mognar från slutet av juli tills frosten kommer.
Kronärtskockan, Cynara scolymus, är en flerårig växt som hör hemma i medelhavsområdet. Den har en enorm växtkraft, men för att hinna utvecklas och blomma redan första året bör man välja en ettårig sort och förkultivera plantor sedan januari-februari. Dags att börja leta frön nu alltså om du ska odla kronärtskocka nästa år. Välj t ex sorten ’Imperial Star’ som är en ny, modern sort med matiga skockor. Den är relativt snabbväxande och blir bara ca 1 meter hög. ’Green Globe’ är en gammal sort som får riktigt stora och tunga, lite plattrunda skockor.
Kronärtskockan vill ha en näringsrik, mullrik och väldränerad jord i trädgårdslandet. Redan under hösten kan du förbereda växtplatsen och blanda ut jorden med kompost och välbrunnen stallgödsel. Välj helst ett soligt läge och beräkna gott om utrymme per planta. Två plantor per kvadratmeter är maximal täthet, men helst ska den stå ännu glesare. Kronärtskockan sås inomhus i slutet av januari-februari för senare utplantering. Använd 8-10 cm stora krukor och så två frön i varje kruka. Då kan du ta bort den svagare plantan om båda gror. Vattna igenom ordentligt. Ställ sedan krukorna i rumstemperatur i fönsterbräda med växtbelysning. När plantorna har fått riktiga blad gallras konkurrenten bort och växterna planteras om i en större kruka i kompostrik jord. De kan nu stå något svalare än rumstemperatur om du kan erbjuda det. Ett uppvärmt växthus är toppen.
I slutet av maj är det dags att börja avhärda plantorna, dvs ställa ut dem varje dag så att de vänjer sig vid klimatet inför utplanteringen. Låt dem stå ute längre och längre varje dag. Plantera sedan ut dem när risken för frost är över. En praktisk lösning är att man använder utrymmet mellan de små kronärtskockorna till att odla någon snabbväxande grönsak som inte stör kronärtskockorna, till exempel rädisor. Täck gärna marken med gräsklipp eller kompost för att behålla fuktigheten i jorden. Vattna vid behov. Fram till skörden gynnas kronärtskockan av extra gödning. Du vet att det är dags att skörda när de köttiga fjälliknande blad som sitter på utsidan börjar separera sig från varandra.
I sydligaste Sverige kan kronärtskocksplantor klara sig utomhus under vintern om man kupar dem med ett rikligt täcke av halm och löv. Täckningen gör man strax innan marken fryser. Det är bara roten som övervintrar och från den skjuter det fram nya skott på våren. Så fort vårsolen börjar värma ska kupningen bort så att den inte isolerar på fel håll och hindrar solen att värma upp jorden. ’Herrgårds’ är en gammal skånsk sort som ger fleråriga plantor. Skockorna är inte så stora som på de ettåriga sorterna, men mycket smakliga.
Allt brunt är inte alunrot. Det finns fler växter än så där man förädlat på den mörka färgen. Men dessa är bruna, inte ”svarta” som länge varit en poppis färg i trädgårdsvärlden. Jag promenerade runt en vacker höstdag hos Splendor Plant i Jonstorp och fick en titt på både nyheter och gamla godingar. Den bruna starren ’Vulkan’ ovan är ett dekorativt gräs som gärna umgås med växter i klara färger. Planteras i kruka med väldränerad, men fukthållande jord. Den blir ca 50 cm hög. Är tyvärr svagt härdig och passar bara i skyddade lägen.
Den bronsfärgade smällspirean ’Amber Jubilee’ (ovan) har ett melerat bladverk som skiftar i guld och orange. De nya skotten lyser oemotståndligt i motljus. Längre fram mot hösten övergår färgen mer mot violett. ’Amber Jubilee’ är en kompakt buske som blommar i maj med vita blommor. Den blir drygt 1,5 meter hög i ett soligt-halvskuggigt läge.
En blodfläder kan bli en vacker accent i en ljusare rabatt. Den flikbladiga flädern ’Black Lace’ är ganska ny och ger ett sirligt intryck. Den har ljusrosa blommor i juni som doftar av citron. Både blad och bär är mörkröda-bruna. Alla fläderarter är anspråkslösa, men de mörkbladiga gillar speciellt att stå i soligt läge.
Vill du ha en annan anspråkslös bladväxt så är den lilla svartaronian ’Glorie’E på bilden ovan ett bra val. Glorie har ett friskt, glänsande bladverk som skiftar i eldrött när det går mot höst. Det är en kompakt och lågväxande sort som passar in där höjden, t ex under fönster är begränsande. Den blir inte mer än 60-80 cm hög. Aronia har rikligt med stora, vita blomklasar som ger ätliga bär.
Weigela eller rosenprakttry är ett annat släkte med flera lågväxande buskar. Den brokbladiga ’Minuet’ är än så länge ny i bostadsområdenas massplanteringar, men med sitt låga och kompakta växtsätt passar den väl in där. Jag gillar också de vit-rosabrokiga bladen som sticker ut bland andra gröna växtmassor. ’Minuet’ blommar i ljust-mörkt rosa färg och bladen får en rödbrun höstfärg. Blir inte högre än 50-60 cm. Den skulle jag gärna se mer av!
