Fortsätter att drömma mig bort till maj månad. Sveper igenom bildarkivet igen och fastnar för alla otroliga bildbevis från nära döden-upplevelser i tulpanhav. Det är ren och skär lycka jag känt i samma stund som avtryckaren knäppte till och kameraslutaren slog igen! Lycka som far genom mig även nu när jag mitt i tövåren längtar dit igen.
Rondellen i Sjöbo som uppenbarade sig som en dröm – där mitt i trafikflödet. Och jag hoppade som en kråka mellan refuger och kantstenar för att sedan krypa runt i blomsterhavet och leta efter underifrånperspektivet.
Sofiero en stilla majdag när solen var så där lagom avskärmad bakom en tunn molngardin. Som sprack upp lite ibland och då sprang jag bort till paradrabatten vid ingången. Den med de starka färgerna i lila-svart-orange och matt rött. En otrolig blandning av både liljeblommande och Darwinhybrider som i detta ljus förvandlades till en gottepåse full av njutning.
Eller den mer smakfulla lilavita blandningen där även en gräddvit Fritillaria spelade en viktig roll för att bryta det sockersöta med lite höjd. Ett sätt att ruska om och ge blandningen mer spänning.
Tulpanplanteringarna har fått ett stort lyft med de färdiga blandningarna som holländarna tar fram och säljer in till parkförvaltningar. Det ligger mycket arbete bakom varje mix, för att hitta lämpliga färgtoner, blomningstider som stämmer och andra iblandade arter som ger rabatten den långa sammanhållna blomningsperioden. Det tackar vi för!
Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!
Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.
Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.
Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.
Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.
Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.
De allra sista blommorna är minst lika eftertraktade som de första för säsongen. Se här så många exempel på höstfint som du kan leta efter i växtbutiken. Felet man ofta gör är att man köper massor av vårblommande växter och glömmer bort de sent blommande arterna. Men planera in även några höstblommare i rabatten så får du långvarig blomsterglädje.
Anisisopen ger volym och håller ute länge i rabatten.
Anisisop är en stadig och upprätt perenn med långvarig blomning som ger ett välkommet färgtillskott ännu i oktober och början av november. En utmärkt biväxt som har mängder av höstfjärilar på besök soliga dagar.
Tidlösan sprider sig lätt på egen hand.
Genom att sätta lökar av tidlösa i gräsmattan får man ett välkommet sista flor innan snön kommer. Tidlösan ser ut som en krokus, men de är inte ens släkt. Du skiljer dem lätt åt genom att räkna antalet ståndare i blomman. Tidlösan har 6, medan krokusen har 3 stycken. Tidlösa, eller det andra namnet nakna jungfrun, som syftar på bladfriheten, får sina bladförst efter blomning. Hos sent blommande arter kan de komma först till våren. Passa på så du låter dem vissna ner innan du klipper gräsmattan, annars blir de kortlivade.
Luktastern är en art av alla höstastrar.
Höstastrar är pigga i rabatten, men något utsatta för mjöldagg. Fuktiga höstar kan det bli dåligt med blomningen och bladen faller tidigt, på grund av svampangrepp. Men om man planterar sina höstastrar luftigt och glest och undviker torka tidigare under säsongen kan de bli en riktigt fin färgklick i höstens plantering.
Det finns oändligt många sorter av dahlia som ger en långvarig blomning och färgglädje.
Dahlior hör till sensommarens och höstens allra mest frodiga och färgrika växter. Det finns mängder av blomformer och färger och man har beräknat antalet sorter till många tusen. Dahliorna håller ut ända tills frosten kommer. Låt dem få en liten köldknäpp och gräv sedan upp knölarna för att vinterförvara dem svalt, men frostfritt. Låt bladen vissna ner ordentligt så att kraften återgår till knölarna. Sedan klipper du av stänglarna.
Höstblommande vipphortensia som skiftar färg från vitt till mjukt rosa.
Hortensior finns också i mängder av arter och sorter. Vipphortensior har pyramidformade blomkäglor med sterila blommor. Ofta står blomningen länge och blommorna antar en mer rosa färgton ju längre hösten framskrider. Sätt dem i vindskyddat läge så har du en lång period av skönhet att se fram emot.
Bladväxter som kål är tacksamt att blanda in i sommarblomsplanteringen för en solid färgbas och spännande bladkontrast.
Nu är det lite väl sent att plantera sommarblommor för det här året, men jag vill ändå bjuda på några vackra bilder och tips för komposition och plantering inför nästa års plantering. Sommarblommor eller annueller är växter som i vårt klimat räknas som ettåriga. De tål inte kyla och frost och hanteras därför som slit-och-slängblommor i våra krukor och rabatter. Många av de här växterna är fleråriga i sina ursprungsländer i Sydafrika, Sydamerika eller östra Asien. Ett mäktigt slöseri med resurser kan tyckas, men ack så underbart med den häftiga blomsterprakten! Och att kunna byta tema varje säsong är också en del av charmen.
Växter som vit strandkrassing och gul nemesia väller ut över krukornas kant.
Frodigheten och artrikedomen brukar vara det som skiljer proffsens rabatter från hemmaodlaren. Plus att den väl tilltagna krukstorleken och näringstillgången ger bättre utvecklingsmöjligheter för annueller i offentliga planteringar. En metod som man kan använda vid planeringen är att binda en provbukett med lämpliga växter. Tänk att du utöver de huvudsakliga ”primadonnorna” ska ha något lågt som väller över kanten, något högt i mitten och något luftigt som väver ihop de utvalda huvudblommorna i planteringen.
Gul knölbegonia bildar bas i den här gulharmonin med lila verbena som kontrasterande växt.
Känn på nyanserna och tänk dig gärna en färgharmoni, kanske avbruten av någon kontrasterande färg som ger djup och spänning. De närbesläktade färgerna kan kombineras i det oändliga, men kan bli väl mesigt om det inte finns någon kontrast som bryter av.
Tänk också på om man kan se planteringen från alla sidor eller bara framifrån. Kan du ha flera planteringskärl intill varandra så kan du ha samma basblommor, men kanske avvika lite i någon detalj från kruka till kruka. Undvik att byta färgtema helt för krukor som står intill varandra. Då blir det plottrigt och svårt att koncentrera blicken.
Flera kärl med samma plantering skapar lugn och olivträdet ger höjd åt kompositionen. Notera även samstämmigheten med belysningsarmaturen.
Färgcirkeln är indelad i varma och kalla färger. Håll dig till endera i basväxterna och inflika ev den andra skalan som kontrast. Kontrasterande färger är de som ligger mitt för varandra i färgcirkeln. Sådana kombinationer ger klarare och starkare färgförnimmelse. Grå, gröna och vita nyanser kan användas i både kalla och varma kombinationer. En harmoni uppnår du genom att använda färger som ligger intill varandra i färgcirkeln.
En mer ovanlig harmoni mellan den ljusröda alunroten och orange stjärnöga, Osteospermum. Limefärgad kontrast lyfter kompositionen.
Ju större planteringen är, desto fler exemplar av varje växt står tillsammans i varje fält. Det är en smart metod att tänka på en mönstrad tapet eller gardin och se till så fälten upprepas med jämna mellanrum, ungefär som mönsterrapporterna i tyget eller tapeten.
Vita högväxta blommor som paradisblomster och rosenskära är mer platskrävande. Blå inslag av rabattlobelia ger den kontrasterande klicken.
Olika arter har olika växtsätt och storlek och detta måste du beakta när du sätter samman mönstret. Det brukar bli bäst att plantera relativt tätt. Ett plantavstånd på ca 20 cm funkar för många växter. Hit räknas t ex silverek, petunia och sommarbegonia. 5 plantor på en meter och 25 plantor på en kvadratmeter blir det således. Större avstånd, 25-30 cm, behövs för mer storväxande eller bredväxande plantor som blomstertobak eller stor tagetes. Narcisstobak, ricin och paradisblomster är höga växter som kräver rejält med plats. Ett c/c på 40-50 cm är då lagom. c/c är förkortningen för centrumavstånd, dvs avståndet från den ena plantans mittpunkt till den andra plantans mittpunkt.
Limefärgad rabatteternell väller ut och väver ihop sig med den rosa sommarbegonian, den vinröda och ljusgula petunian.
I krukor är det fint med en blomsterbård som väller ut över kanten. I en sk hanging basket eller ampel är just detta extra viktigt. Medan en plantering på mark gärna kan avslutas med en stramare växt som tillåter att man klipper gräset intill. Det kan vara en låg och kompakt blomma som t ex silverek, tagetes eller ageratum. Den här kanten blir då helt rak och jämn.
Bilderna i detta inlägg kommer från Helsingborgs stads blomsterprogram för i år.
Det finns växter som tränger sig på och så finns det växter som knappt märks. Om man inte tittar efter lite extra. Gillenian är definitivt en sådan. En perenn med luftig och skir framtoning som smälter in och ger volym åt rabatten.
Blommorna är vita eller ljust rosa och bladen treflikiga med en lätt dragning åt det bronsgröna. Det är en växt som hör hemma i glesa skogar i Nordamerika. Plantera den i mullrik och lätt fuktig jord. Den klarar både sol och skugga, och ser man bara till att hålla jorden fuktig så kan den t o m stå planterad i kruka.
Gillenian är en liten favorit som påminner en del om Gaura. Samma fjäderlätta utseende och skira växtsätt. Gillenian är betydligt vinterhärdigare, även om jag faktiskt lyckats övervintra en och annan Gaura ibland. Det här är en perenna växt som nästan ser ut som en liten buske. Blir 50-80 cm hög och lika bred när den tillåts att stå ifred och breda på sig. Hitta rätt växtplats med en gång, för den har känsliga rötter och gillar inte att flyttas fram och tillbaka.
Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.
En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.
En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.
Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder. Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.
Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.
Utslagen och knoppig blomstängel hos Actaea simplex ’Brunette’.
Som pärlor på rad sitter knopparna hårt knutna länge. Men sen plötsligt en dag känner du redan på avstånd att nu, nu har silveraxet börjat blomma. Nästan hela säsongen har silveraxen fyllt ut rabatten med sitt flikiga bladverk. Blommorna får man tålmodigt vänta på.
Men den doften är värd väntan. Kryddig och honungsmjuk på samma gång. Söt, definitivt. Pudrigt parfymerad men ändå fräsch. Svårt att sätta en doftetikett på Actaeans blommor. Men jag älskar dem. Vackra att se på också. Men då får man gå nära, för de enskilda blommorna i axet är små.
Läkesilveraxets blommor vajar högt över det gröna (nu höstgula) bladverket.
Cimicifuga var silveraxens släktnamn till för knappt 20 år sedan, då man genom DNA-tester kom fram till att de tillhörde familjen trolldruvor, Actaea, istället. De upptäcktes på 1700-talet i USA och kom att få en användning som medicinalväxt. Black snake root, kallade indianerna växten, som användes mot klimakteriebesvär, PMS-besvär, huvudvärk och även blöjexem hos småbarn.
Actaea racemosa är den grönbladiga arten och Actaea simplex den rödbladiga. Jag föredrar definitivt den senare som har ett större prydnadsvärde. Bland sortnamnen är ’Brunette’ vanligast. Den blir upp till 1,8 meter hög i blommornas topp, men bladen stannar på ungefär en meter.
Här är en kombo med lila jätteverbena, vita rosor och mellanblå stäppsalvia.
Silveraxen vill ha en fuktig och mullrik jord. Får de det kan de även stå i solen, annars är en skuggigare växtplats att föredra. Goda grannar är t ex alunrot, hosta, höstanemon, olika prydnadsgräs och vårblommande lungört. Var försiktig när du luckrar jorden intill silveraxen. Rotsystemet är ytligt, så en marktäckning är många gånger att föredra. Speciellt som den dessutom motverkar uttorkning.
Ljus bas med vita flox, lite gul kungsljus och solbrud, hög violruta, salvia, malva och strödda mörka duttar av en okänd lökväxt.
Hur gör man en fin rabatt? Jaa, det beror ju på var och till vem den ska vara. Stilen beror på omgivningen så klart. Hur ser resten av trädgården ut? Huset? Utemöblerna? Och du som person? När ska den blomma?
En rosapurpur mix av vädd och lökblomma ihop med himmelsblå nävor.
Att inte krångla till det så förskräckligt är väl ett bra tips. Inte för stelt om inte omgivningen kräver var sak på sin plats. Vävarväxter blandat med stabila platsmarkörer som prydnadsgräs till exempel. Högt och lågt, stora blad och små blommor, mörkgrön bas och granna blommor, skirt med robust.
Ringblomman kommer igen år från år. Den blå Salvia viridis frösår sig också ibland.
Har sett många fina blandrabatter i sommar, med bara få plantor av varje sort blandat istället för stora breda färgfält. Växterna väver in sig i varandra istället för att alla har sina respektive revir. Om du förstår hur jag menar. Men en sådan rabatt kräver mycket planering om den ska blomma hela säsongen.
Smällspirea med mörkt röda blad bildar bas mot röd solhatt, renfana, stjärnflocka och i bakgrunden rödlila fackelblomster.
Har man otur och det uppstår ett tomt hål någonstans kan det vara bra att ha lite fylliga växer att stoppa in. Cosmos är en bra sådan växt. Röd solhatt är en torktålig perenn som fyller ut och kan köpas blommande nu på högsommaren ifall det blir ett hack i rabatten.
Läckert blåvitt partnerskap med blå broksalvia och en spetslik vit rotkörvel.
Marktäckare är ett behändigt namn på växter som växer krypande och brer ut sig över jordytan med sina blad förstås, men också genom klängen, skott, rankor eller utlöpare som de fortplantar sig med. De här växterna har ofta en god förmåga att stå emot ogräs, och faktiskt ofta också vanligt gräsmattegräs. Alltså är de många gånger utmärkta ersättare för just gräsmatta.
Frodig underplantering av ormöga.
I naturen finns det sällan så ensartade bestånd av en och samma art som vi talar om i trädgårdssammanhang. Oftast är det flera arter som växer tillsammans, där var och en har en topp under någon tid på säsongen, för att sedan gå tillbaka på bekostnad av en annan art med senare utveckling. Vitsippan är en sådan växt. Den har ganska höga ljuskrav under sin blomningstid, men är inte så konkurrenskraftig i växtsättet. Under lövträden är under våren ännu ljust, medan det längre fram på sommaren är färre konkurrenter på grund av ljusbristen. Men då har årets tillväxt redan vissnat ner och växten sparar sin kraft i roten till nästa vår.
Silvriga marktäckare runt den berömda dammen i Ulla Molins trädgård i Höganäs.
De mattbildande trädgårdsväxterna är beroende av hjälp med ogräsrensning och vattning, framför allt i början, för att kunna hävda sig mot konkurrerande arter. Det är mycket viktigt att ha en ogräsfri jord från början om man ska plantera marktäckare, annars kommer de få svårt att etablera sig.
Hasselörten passar bra som marktäckare under t ex bambu.
Den fantastiskt skuggtåliga hasselörten är ett sådant exempel. Den är långsamväxande i början och tar flera år på sig att riktigt komma igång. Har man då ogräs som konkurrerar om ljus, näring och vatten runt plantorna är risken stor att hasselörten går ut. Annars är hasselört ett bra alternativ i de riktigt skuggiga lägena med lätt fuktig jord. Den självsår sig gärna om den trivs och bidrar därmed till sin egen marktäckning.
Småbladig vintergröna kan bli ett ogräs i trädgården. Fast det kan nästan också höstanemonen ovanför.
Den spridningsvilliga vintergrönan måste jag varna för, samtidigt som den kan vara mycket bra på rätt plats. Vintergröna ska helst växa för sig själv, eftersom den är mycket expansiv och snor sina långa rankor kring allt annat som växer i samma rabatt. Håll den under träd och högre buskar där du kan frisera rankorna efter hand och rycka upp enstaka ogräs mellan plantorna. Vincan passar på de flesta jordar, men utvecklas bäst i humusrik jord och halvskuggigt läge. Vill du njuta av den lilablå blomningen kräver den mer ljus.
Ormöga invävt av myskmadra.
En annan blåblommare är ormögat, Omphalodes verna. Den är en vårens marktäckare som passar i lätt fuktig jord i woodland och under träd och buskar. Ormögat sprider sig med krypande jordstammar och får förgätmigejliknande blommor i maj. Här tillsammans med myskmadra, som föredrar liknande växtbetingelser. Myskmadran kan lätt utkonkurreras, men växer där den trivs bra i täta, ljusgröna mattor. Faktiskt så har jag lyckats få in den min gräsmatta i skuggsidan av trädgården och där har den till och med tryckt bort mossan!
Nyss omplanterad bädd av kattfot.
Marktäckare på solsidan av trädgården är ettdera fetbladiga eller silverfärgade. Bland de silverfärgade vill jag visa två stycken som är välkända från Ulla Molins trädgård, som jag besökte för ett par veckor sedan. Kattfoten, Antennaria dioica, är en tålig, krypande mattbildande perenn med filthåriga blad. Den ska ha full sol och sandig/stenig jord. Har ett väldigt lågt växtsätt – bladen blir inte mer än 5 cm höga – och måste därför ogräsrensas noga. Annars finns det risk för att ogräsen tar över.
Malörtsmatta med inslag av stor blåklocka.
Vitmalörten är en annan framträdande silverbladig perenn hos Ulla Molin. Den har ett aggressivt växtsätt. Vitmalörten sprider sig snabbt med underjordiska utlöpare och väver in sig i rabattens andra växter. Det är en växt som knappast odlas för sin blomnings skull, utan för att de smala, silvriga bladen ska skapa kontrast bland blå- och rosablommande växter. En solälskande perenn som vill ha sandblandad och gärna kalkrik jord. Lyser hela sommarnatten med ett svagt skimmer.
En användbar perenn i både kryddrabatten och bland rosorna – stäppsalvian fyller sin plats under en lång säsong. Det finns mängder av salviaarter, men bara en handfull växer vilda i Norden. Man hittar salvian på torra och soliga växtplatser i det vilda.
Den mörka salvian ’Caradonna’ bildar fond till den gula rosen ’Lady Emma Hamilton’.
De odlade salviorna är mer eller mindre aromatiska, men alla har egenskapen att dra till sig bin, humlor och fjärilar. Stäppsalvian hör till de mest högväxta arterna och kan bli upp emot 70 cm hög. Den har kraftfulla blomspiror och ett brett, upprätt växtsätt med många blomstjälkar.
Den mellanblå stäppsalvian ’Mainacht’ är en av de tidigast blommande salviorna.
Stäppsalvian är lätt att kombinera med andra växter som rosor, liljor, prydnadsgräs, temynta eller röd rudbeckia. Du kan också plantera den ihop med lavendel, men de två har ganska lika växtsätt och kontrasten blir då inte så tydlig. Välj färg efter sällskap – stäppsalvian finns i vitt, rosa och olika nyanser av blått.
Den rosa ’Rosakönigin’ ger ett lättare intryck än sina blå släktingar.
Blomningen startar i bästa fall redan i slutet av juni och håller på många veckor. Efter blomningen sitter högbladen kvar länge, så riktigt skräpig ser inte blomman ut förrän långt senare. Men vill du få ytterligare ett mindre flor så kan du klippa ner blomställningarna. Då kommer den oftast igen i september.
Stäppsalvia ’Caradonna’ samplanterad med tomatröd röd rudbeckia och tuvrör i bakgrunden.
