Etikett: Förökning

Rosenbräckan klättrar på stenarna

Rosenbräckan är en marktäckande växt som trivs i stenpartier.

Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.

Rosenbräcka finns i olika färger och klättrar på murar.

Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.

Stenpartiväxter trivs i mager jord.

Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.

Saxifragan har stora blommor på smala blomskaft.

Rosmarinen, en vintergrön men frostkänslig kryddväxt

Rosmarinen gillar torra och saltstänkta växtplatser.

Under resan till Italien nu i höst fick jag se präktiga exemplar av rosmarin på torra, soldränkta växtplatser där det knappast var någon som gick med vattenkannan och pysslade om dem. Det är en liten, hårdför växt som tål mycket, men inte långvarig kyla. I våra kalla trakter odlar vi den på friland på sommaren och gräver upp den för att övervintra i kruka över vintern. Rosmarinen avskyr blöt jord när den är i vila, så plantera gärna den i ren sandjord inför vinterförvaringen. Det kan gå att övervintra rosmarin ute mot en varm södervägg om man gräver ner den i jorden och bullar upp med rejäl löv- och ristäckning mot kalla vindar.

Rosmarinen blommar med ljusblå blommor om den övervintrat väl.
Rosmarinen blommar under hösten eller tidiga våren med blålila eller ljusrosa blommor, beroende på sort.

Det svåra med övervintringen av de flesta medelhavsväxter är att kunna förvara dem svalt och ljust utan att de blir övervattnade eller tillåts torka ut. Detsamma gäller för rosmarinen. Men klarar du vinterförvaringen kan du försöka dig på nästa grej – att ta sticklingar av din rosmarinplanta. Förökningen är väldigt snarlik för buxbom, så har du tidigare lyckats med sticklingsförökning av buxbom lär du göra det med rosmarin också.

Ta sticklingar med klack och sätt dem i sandblandad jord.
Här ser du vad jag menar med klack – att det sitter kvar en bit bark från grenen längst ner på skottet.

Så här gör du: riv försiktigt av en 10-15 cm lång kvist från en huvudgren med äldre ved. Bäst resultat blir det om sommaren när årsskotten hunnit växa till sig en bit. När du river av skottet får du med dig en liten klack, barkflisa, där skottet suttit fast i grenen. Plocka bort de lägst ner sittande bladen, som annars skulle hamna under jorden i krukan. Stick ner kvisten i en kruka med såjord eller annan sandblandad, porös jord. Har du små lecakulor kan du gärna ha det med i jorden för att den ska bli riktigt luftig. Tryck inte till jorden, utan duscha den bara och håll den sedan lätt fuktig tills skottet slagit rot. Du kan gärna sätta flera skott i samma kruka och dela på dem när de tagit fart.

Rosmarinen har en kraftig doft och smak så använd den med måtta.

Rosmarin passar till allt slags kött, men framför allt till lamm. Dessutom kan du använda sparsamma mängder i äppelrätter, i marmelad, till ugnsstekta grönsaker och i bröd. Jag ska faktiskt passa på att lägga några kvistar rosmarin i dagens foccacia och på de ugnsrostade grönsakerna som jag ska bjuda på till pannbiffen. Smaklig spis!

Rosmarin växer både krypande och upprätt.
En låg häck av rosmarin hittade jag utanför hotellet i Italien.

Föröka buskar med vintersticklingar

En vinterstickling är en ”pinne” tagen från ett förvedat årsskott av en buske eller ett träd. När växten har gått i vintervila har årsskottet fått en kraftigare bark och hela skottet har blivit hårdare. Det är viktigt att sticklingen är förvedad om du ska sticka den. Speciellt toppen kan ha svårt att ta sig om den är lite mjuk.

När höstlöven fallit är det dags att ta vintersticklingar.
Sticklingen ska vara mellan 5 och 7 knoppar lång.

Klipp av grenarna med en vass sekatör och räkna knopparna, eller egentligen noderna. Du behöver ha 5-7 noder per stickling. Man kan gärna använda nedre delen av årstillväxten, och inte toppen, så du kan få många sticklingar per gren. De bästa sticklingarna har tjockleken av en blyertspenna.

Korneller är lättförökade med hjälp av vintersticklingar.
Vintersticklingar ger mängder av nya plantor till ingen kostnad alls.

Du kan trycka ner pinnarna i krukor, i kallbänk eller på friland. Det är bra med ett genomsläppligt material i ytan, som sand eller perlit. Tryck till med fingertopparna runt sticklingen så att inga luftfickor bildas, för då blir det inga rötter. Två tredjedelar av pinnen ska vara under jord, så det är bra med en djup bädd eller kruka. Håll sanden fuktig, men akta så det inte börjar mögla. När våren och värmen kommer börjar sticklingarna rota sig. Vissa arter behöver inte många plusgrader för att utveckla rötter direkt från knopparna. Kornell är en sådan växt och vinbär likaså. Båda är riktiga nybörjarväxter i sticklingsvärlden.

Syrenbuddlejan är en växt som är lättförökad via vintersticklingar.
Syrenbuddlejan är lätt att föröka med vintersticklingar.

 Andra arter som trädgårdskonsulten kan rekommendera att ta vintersticklingar från är hortensia, murgröna, forsythia, benved, liguster, pil, buddleja, fikon, vildvin, weigela, schersmin, smällspirea och kaprifol. Bland andra. Du kan gärna prova med annat också, för vem vet om det tar sig!

Ljuvligt doftande passionsblommor

Missionärer fann blomman i Sydamerika på 1500-talet. Därifrån vandrade den vidare till Europa och vi njuter idag av både blomman och frukten. Blomman i sig är ett riktigt konstverk. Missionärerna såg strax en kristen symbolik i blommans uppbyggnad med pistillens tredelade märke såsom de tre spikar som fäste Kristus på korset, de fem ståndarna var soldaternas klubbor, de tio kronbladen representerade de tio lärjungarna som var närvarande vid korsfästelsen samt bikronan som var törnekronan.

Den blå passionsblomman blommar rikligt men kortvarigt.

Den krukväxt vi har i fönstret eller uterummet heter Passiflora caerulea, blå passionsblomma eller kristi korsblomma. Dess släkting med ätliga frukter, Passiflora edulis, odlas i varmare klimat, då de är känsliga för kyla. Det sägs att blomman helst ska övervintra svalt för att sätta knoppar och orka sig igenom vintern, men min blomma har stått i ett väl uppvärmt rum hela vintern utan att ta skada, och den producerar blommor även nu i början av februari. Under våren och sommaren vill plantan ha mycket ljus och kan stå direkt soligt om du är noga med vattningen. Den torkar lätt ut.

Det syrliga innanmätet i passionsfrukten äts som det är.

Traditionellt har passionsblommans olika delar använts som naturläkemedel mot diverse, som man idag skulle säga stressrelaterade åkommor. Passionsblomman används än idag inom alternativmedicinen i medel mot sömnsvårigheter och ångest.

Passionsfrukter kan se rätt olika ut beroende på sort. Vi har små bruna och skrynkliga bollar i handeln, men de kan också vara avlånga i formen eller stora och runda, gulskaliga som på bilden ovan. Dessa fick jag av några vänner som hade varit på semester i Equador. Den syrliga frukten äter du som den är, alltså petar ut det halvslemmiga innanmätet med sked. I Sydamerika pressar man saften och dricker som juice.

Passionsblomman växer som en lian och det är lätt att ta sticklingar av den. Ta ett par 10 cm långa sticklingar och tryck ner dem djupt i myllan så att bara ett blad blir ovan jord. De övriga bladen (som annars hade hamnat under jord) har du plockat bort. Förvara krukan i ljust läge i plastpåse i ca 20-23 graders värme. Omplantering av äldre exemplar på våren. Använd helt vanlig krukväxtjord och tunna gärna ut lite om grenverket blivit alltför risigt. Vattna ofta när det är varmt, för den rikliga bladmassan avdunstar mycket vatten. Gödselvattna en gång i veckan under växtsäsongen.  Lycka till!