En växtfavorit sedan unga år är krolliljan, Lilium martagon. En gång försökte jag så den, men inget hände. Sen har jag inte kommit så mycket längre. Det är alltid någon vacker växt man vill ha och allt har man ju inte råd med på en gång. Men efter att i somras på Åland ha sprungit på förvildade, underbart vackra krolliljor och smält som en smörklick på heta bastustenar, har jag åter bestämt mig för att det är dags. Så till våren blir det jakt på krollknölar. Jag kan inte vänta i 4 år på frön som kanske inte har lust att gro!
Krolliljan är en av de mest tacksamma och lättodlade liljeväxter man kan tänka sig. Den är egentligen en lundväxt, men trivs också i torrare jord bara den inte är snustorr. Trivs bra i sol till halvskugga i mullhaltig jord som är neutral till svagt basisk. Borde passa bra i mitt lundparti med andra ord. Skulle gärna ha både den stiliga, vita formen ’Album’ som den vanliga rosafärgade krolliljan. Den vita lyser upp mot den mörkgröna bakgrunden av skog i kanten av min trädgård.
De ljust limefärgade lökarna planterar du på våren, så fort du får fatt i dem. Lökar med lösa fjäll torkar lätt och ska helst inte vänta för länge på plantering. Sätt dem ganska djupt, ca 15 cm och med 20 cm mellanrum. När de väl trivs och fått fäste förökar de sig gärna med frö och då är det bra att de inte står för tätt från början.
Bokarna i södra Sverige hotas av en ny typ av svampangrepp, Phytophtora, som antagligen kommit in i landet via importerat växtmaterial. Knappt har vi hämtat oss efter almsjukan och askskottsjukan och nu är det alltså en ny allvarlig skada på gång. Eller helt nytt är det inte för olika Phytophtora-arter har förekommit sedan länge på bl a potatis, al och ek. Men nu har algsvampar av släktet Phytophthora gett sig på bokar i bland annat Malmö, Torups bokskog och i Söderåsens nationalpark. Forskare befarar att angreppen spridit sig mycket längre än så. I Tyskland har det visat sig att en stor andel av plantorna på plantskolor är infekterade, inte minst Rhododendron, så det är inte så konstigt att sjukdomen nu fått fäste även i Norden.
I våra skogar är olika algsvampar ett ökande problem, och angriper såväl löv- som barrträd. I Sverige har Phytophtora-angrepp på ek och al uppmärksammats under senare år, men boken har såvitt man vet klarat sig fram till nu. Ett problem med svampen är att den är svår att diagnostisera och kontrollera. Infekterade träd drabbas lätt av andra vanliga rötsvampar, som kan kamouflera det ursprungliga angreppet, och blir på så sätt riskträd i parker där många människor rör sig.
Även klimatet kan vara en orsak till utbrottet. Varma vintrar och blöta somrar skapar goda förutsättningar för algsvampen. Den kan då bygga upp sporbanker vilket ökar risken för att träd infekteras. Långa torkperioder missgynnar också träden eftersom de blir svagare och får lägre motståndskraft.
I kronan kan skador ses genom att bladen gulnar, och på bok blir de fina grenarna piskliknande i stället för som normalt utspridda grenar. Bladen utvecklas inte som vanligt, utan de blir små och ljusgröna. Det är en följd av att trädens finrötter saknas, och i stort sett bara den tjockaste delen är kvar. Då blir vatten- och näringsförsörjningen störd. På rothalsen kan man se mörka, blödande sår; och de kan gå långt upp i stammen. I veden ses orangefärgad, marmorerad vävnad innanför det ytliga såret. När stamsåren blir gamla lossnar barken. Då har rötterna ofta varit skadade länge.
Enskilda träd kan behandlas med en kaliumfosfitlösning som stimulerar trädens försvar. Malmö stad planerar en sådan bladgödsling till våren för de försvagade träden i Pildammsparken. Antagligen får det ske med helikopter, för att ta sig upp i kronan för att bladgödsla 30 meter höga träd är inte det lättaste.
Ska Frida bli räddaren för den svenska kommersiella äppleodlingen? De första säsongernas odling tyder på det. Frida är den första inhemska äpplesorten på 40 år och har tagits fram i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och Äppelriket på Österlen. Fadern är av amerikansk härkomst och modern är Aroma. Jag har inte ännu smakat, men Frida sägs vara smakligare än Aroma, om man beaktar att det är ätmoget lite senare. Det är alldeles för syrligt att äta direkt från trädet. När det legat till sig i kylen några månader kommer sötman fram. Ett typiskt vinteräpple alltså.
Äppelriket har ensamrätt på Frida, men ska du plantera ett snarlikt träd i den egna trädgården kan Fredrik vara ett bra förslag. Han är bror till Frida och ett fint dessertäpple. Fredrik är skorvresistent och såsom E-märkt garanterat virusfri. Fruktsättningen är mycket riklig, så för att få större frukter behöver man gallra karten. Äpplet är annars medelstort, gulgrönt med orangeröda strimmor och mer kryddig i smaken än modern Aroma. Det kan ätas redan på hösten, då det mognar i oktober, men tål lagring bra ända till senvintern. Odlas upp till zon 4.
Har du många äppleträd och behöver lite inspiration och förbättrad kunskap inför vårvinterns beskärning så hör av dig till mig. Är ni några stycken som är intresserade av en praktisk beskärningskurs för äppleträd så kan vi göra en kul dag tillsammans!
Sorkarnas härjningar i trädgårdar och parker varierar väldigt år från år, men redan nu kan du lägga upp en plan för att mota dem när det blir vår. Det värsta är att sorkarna är väldigt flyttbara och kommer gärna tillbaka när förhållanden är mer drägliga för dem. Både åkersork och vattensork kommer in och ställer till med oreda i våra trädgårdar. Åkersorken är liten som en mus och har en kort svans. Vattensorken liknar mer en råtta och har lång svans och ljus undersida. Se bild ovan.
Vad kan man då göra för att hålla sorken borta? Det finns olika kemiska medel att ta till, fångstfällor och avskräckande växter. Jag har inte provat på allt, men ger här tips på några olika åtgärder som jag hört talas om att fungerar. Men det är väldigt individuellt vad som funkar var, så du måste nästan prova dig igenom listan och hitta det som har verkan hos dig.
Genom att blanda in kejsarkronor i tulpanrabatten kan du skydda de begärliga tulpanlökarna.
Bland de växter som räknas som sorkskrämmare har vi t ex olika typer av narcisser, vitlök, kejsarkrona (Fritillaria), Allium-lökar, den marktäckande perennen skugg-gröna (Pachysandra terminalis) och buxbom. Det finns också ett antal konstaterade sorkavskräckande ogräs som den gula sötväpplingen och hundtunga. Men vem tar nu in ogräs i sin trädgård? Kanske om man har en mer vild trädgård.
Vacker perennrabatt i Sofiero slottsträdgård där man har både infattningshäckar av buxbom och lila Allium.
Bland de mekaniska prylarna finns det olika typer av sorkfällor som man gräver ner i gångöppningen. De enklaste ser ut som råttfällor och fungerar enligt samma princip. Vill du gå på kemiska preparat så är tydligen ”Revira special” rätt så effektivt. Det är alltså en skrämmare, inget gift. Motsvarande finns för att hålla djur som katter, rådjur och vildsvin på avstånd. Sen har vi de stinkande grejerna: hönsgödsel, illerbajs, snus och sill eller surströmming som man proppar ner i hålet. Fast det får nog vara i utkanten av trädgården i så fall. Lukten är inte kul. Och dessutom måste du förnya luktskrämmorna med jämna mellanrum, för de förgås ju med tiden.
Bland det ickeluktande kan jag nämna finkrossat snäckskal, kaffesump och chilipeppar. Jag har inte provat någon av dem, så jag vet inte vilka mängder det handlar om. Men har man provat allt annat så får man väl testa detta också. Annars är ju katter och grythundar experter på att ta sork. De kan sitta och vakta hålen hur länge som helst och klipper till blixtsnabbt så fort den lilla murveln sticker upp trynet. Sist kan jag som trädgårdsrådgivare bara konstatera att marktäckning och ängsgräs inte är bra om man har mycket sork. De kan fritt härja där utan att rovfåglar och andra naturliga fiender rår på dem.
Här kan du se en liten film ur åkersorkens vardag.
Grönanläggningsleverantören Veg Tech har lanserat en flytande ”våtmark” med vattenreningseffekt som man ska kunna placera ut i en damm eller annat större vattendrag. Den består av en flytande stomme som planteras med vattenvegetation som ska ge en koncentrerad våtmarkseffekt med sina inneboende mikroorganismer.
Själva stommen är tillverkad av 100% återvunnen PET-plast och har en mycket
hög flytkraft, enligt leverantören.
Den flytande ön ska kompensera naturliga våtmarker på ett unikt och kostnadseffektivt sätt. T ex förbättra vattenkvalitén i dammar för dagvatten, lakvatten och avloppsvatten. Den ska även fungera som erosionsskydd i utsatta vattenmiljöer och minska risken för algbildning.
Mikroorganismernas uppgift i den flytande ön är att bryta ner näringsämnen och andra vattenburna föroreningar. De binder sig till den flytande stommens täta fibrer och porösa struktur. 1 m² material uppges motsvara en ytarea
på 180 m². Under vattenytan sker en ständig process. Näringsämnen som
cirkulerar i vattnet kommer i kontakt med biofiltret och konsumeras av den,
medan en mindre del tas upp av de i stommen inplanterade växternas rötter.
Reningseffekten åstadkoms till 80% av den porösa stommen med dess
mikroorganismer, medan återstående 20% beror på växterna.
Ön förankras i botten med vajer och ankare och fler öar kan kopplas till varandra.
Uppfinningen kommer från USA, där man provat den i över 10 år i liknande
klimatförhållanden som i Skandinavien.
Exempel på växter som passar till flytande stomme för reningssyfte är: gul svärdslilja, bladvass, vasstarr, vattenmynta, veketåg, stubbtåg, älgört , fackelblomster och kaveldun.
En sommar för flera år sedan strosade jag omkring i Slottsträdgården i Malmö. Längs en lite halvskymd vägg stod en underbar ros. Den var nog 2 m hög och väldigt grov i grenverket och den hade de mest fantastiska blommor man kan tänka sig. En stark doft med lite speciell accent, nästan lite kryddig. Och stora, blaffiga blommor som först är tätt fyllda och småningom vecklar ut sina kronblad till att bli lite platt och ”lös”.
’Constance Spry’ är en Austin-ros från England. Den var bland de första att introduceras från denna förädlare som tagit fram ett stort antal moderna buskrosor under de senaste 50 åren. Den ena föräldern är rosen ’Belle Isis’, som är en låg, ljusrosa Gallica-ros. Men Constance är alltså mycket mer starkväxande och kan som spaljerad komma upp i 3 meters höjd. Tyvärr blommar den bara en gång, från midsommar till slutet av juli, men det ger å andra sidan fördelen att den är tämligen lättfödd, och klarar sig utan större skötselinsatser.
Det är dessutom en ganska frisk ros, men den kan ibland få angrepp av svartfläcksjuka. Jag minns också med fasa sommarens larvangrepp som jag beskrev här på bloggen. Rosen är härdig upp till zon 4, men vintertäckning rekommenderas då. Jag säger bara: Köp! Det är en klar favorit hos mig som trädgårdsdesigner, speciellt i ett lite skuggigare läge.
När hösten börjar bli fuktig och murrigt mörk ska du helst ha en eller ett par perenner som håller ut och håller det trista gråvädret på avstånd. Vad kan det vara för blommor då? Jätteverbenan är nog mer en ettårig växt än perenn hos oss, även om den ibland blommar om. Det är en av de resligaste annuellerna som kommer i blom ganska sent på säsongen. Men den håller alltså ställningarna ända in i oktober om det inte blir tidig frost. Blommorna är ju minimala, men det är som bekant inte storleken det beror på. Absolut en av mina favoritväxter, så den ska alltid finnas i min trädgård.
Kunde inte sluta förundra mig över buskrosen ’Mme Boll’ som bara fortsatte att sätta nya knoppar. Den är ju inte riktigt klok! Borde satsa sin energi på att övervintra på ett tryggt sätt, men den bara öser på med nya knoppar. Den lilla rosa rosenknoppen är utsökt vacker och doftar som en hel parfymbutik! Du kan inte vara utan ’Mme Boll’!
Praktrudbeckian ’Goldsturm’ är trädgårdsdesignerns sol i höstrusket. Snabbväxande som bara den, den breder ut sig i tuvan och frösår sig dessutom lätt. Färgen är lite påträngande kanariegul, men då i slutet av säsongen har vi så få färgklickar i alla fall, så vi tar tacksamt emot alla granna växter.
Och så har vi judekörset, eller de japanska lyktorna som piggar upp. Blomman är så oansenlig, så den minns man knappt, men när frukternas foder börjar rodna i intensivt orange måste man bara fingra på de papperstunna lyktorna. Växten är en nära släkting till det gula bäret Physalis som man köper i fruktdisken. Bäret hos judekörs är inte giftigt, men det har en brännande otäck smak, så har du bitit i ett sådant gör du helst inte om det.
Idag kan du köpa amaryllislökar både i mataffären och på macken. Det är ofta små lökar med tunna stjälkar och en kruka som generöst dekorerats med allehanda plastiga prydnader. Den ger säkert en fin julblomma, men värst stor blir den inte och sällan kommer det upp två blomstjälkar. Satsa på en kraftig lök istället så ska du få se på blomsterprakt! Och det blir en långvarig vän som återkommer år från år.
Hur gör man för att återanvända sin amaryllislök? I en gammal text från 1842, Kort anvisning till lökväxters, särdeles hyacinters drifning i rum af en blomstervän står det så här: ”Löken upphänges i October nära intill en kakelugn, som hvarge dag eldas, hvarvid dock tillses att löken ej genom beröring med den varma kakelugnen blir stekt eller bränd. Sålunda förblir den hängande till dess den framskjuter en rödaktig blomknopp, hvilket sker innan bladen utskjutit och vanligen i Februari. Så snart detta inträffar, nedtages löken och inplanteras i jord med våt mossa samt vattnas ymmigt, då man efter 5-7 dagars förlopp har den purpurröda, med guldstoft beströdda blomman utslagen. Sedan blomman vissnat, ger man löken mindre vatten och utplanterar den i Maj på kall jord, der den får stå tills i slutet av Augusti, då den åter upptages, får ligga i luften till dess bladen vissnat, putsas och i October åter upphänges för att drifvas.”
När julen är över och amaryllisen blommat klart så sätt den i fönstret och börja gödselvattna tills det är dags att plantera ut den. Eller gör som jag – låt den stå kvar i fönstret hela sommaren, kanske lite gömd bakom gardinen, och vattna så där lagom så att den håller sig grön. Tids nog visar den om den vill vila eller börja sätta knopp. På vårvintern är det normalt dags. Då kan du plantera om löken i ny jord och vattna den lite mer så rotbildningen kommer igång. Men när blomstängeln blir längre är det bäst att sluta vattna så inte stjälken blir alldeles för lång och ranglig.
Genom att ge löken en ordentlig vattning väcker du den ur dvalan. Därefter, spara på vattnet tills efter blomningen.
Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.
Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.
Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.
Så här ser den levande sphagnumtorven ut innan den blir torvmull. Vitmossa kallar vi det ofta i dagligt tal.
Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.
Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.
Blomsterfrämjandet presenterade nästa års trädgårdstrender på trädgårdsmässan Elmia Garden tidigare i höstas. En av de identifierade trenderna handlar om trädgårdslängtan, avkoppling och att sätta guldkant på livet i trädgården. Vi tillbringar allt mer tid i våra trädgårdar, och trots svala och regniga somrar lägger vi allt mer energi på att inreda trädgården som ett extra vardagsrum.
Inredningen av det privata trädgårdsrummet kommer mycket att handla om att skärma av med insynsskyddande växter. Flexibla trädgårdsmöbler som soffor och fåtöljer med inbyggda spaljéer för klängväxter kommer att bli en stor grej, spår Blomsterfrämjandet.
Vårt nya hälsosamma liv med sunda och hållbara sporter som långfärdsskridsko, längdskidåkning och bastubad ingår i det nya back to basics-konceptet som kommer att vinna allt mer mark. Och närodlingen av ätbara växter följer i det spåret. Vi blir mer och mer intresserade av att gräva där vi står och vi håller på att återupptäcka de klassiska svenska smakerna i kryddträdgården och de traditionella gröna växterna som vi sett hos våra föräldrar och far- och morföräldrar. Rejäla, nordiska rotsaker alltså, persilja hellre än basilika och ätlig och dekorativ krasse är alla lättodlade växter för det hållbara samhället.
Och vad följer då i spåren av detta, jo vackra (?) och praktiska (?) trädgårdsverktyg och trädgårdskläder för kvinnor som förändrar vår syn på tråkiga trädgårdsredskap för alltid. Garden Girl-klädserien med tillhörande syrenlila verktyg samt rosa trädgårdsslangar från Garden Glory är några nyheter. Fast jag behåller gärna min Silky-såg. Den här nya bågsågen verkar inte helt tillförlitlig.
