Författare: Maria i det gröna

Nya färgstarka silkesnävor

Nya silkesnävor i explosiva färger.
Sorten ’Raspberry’ ur den nya serien silkesnävor. Foto: perenner.se

Till de allra lägsta och mest soltörstande nävorna hör Geranium cinereum, silkesnävorna. Många av arterna härstammar från Pyrenéerna, Alperna eller forna Jugoslavien. De gamla sorterna kräver ganska mycket specialvård såsom de alpina växter de är. En väldränerad och luftig jord, gärna i upphöjd, till och med stenig rabatt så överskottsvatten rinner bort. Under mycket regniga höst- och vinterperioder kan de alpina arterna behöva täckas mot regn.

Nya nävor Jolly Jewel med starka färger.
Färgskalan ger starka rosa och röda blomfärger. Foto: perenner.se

Geranium Jolly Jewel® är en ny serie silkesnävor som lanserats av holländska odlaren Marco van Noort. Jolly Jewel®-serien har blommor i starka, varma färger i skalan från rosa till rött. Blomningen startar redan i april, är kraftigast i början av säsongen men fortsätter sedan ända till september.

Blommorna hos Jolly Jewel har ådrade kronblad och starka färger.
De nätådrade blommorna hos Jolly Jewel ’Lilac’ är sirligt vackra. Foto: perenner.se

De blir inte mer än ca 10 cm höga och med sitt ursprung från bergstrakter är dessa nya silkesnävor lämpliga i stenpartier, slänter och rabattkanter. Det blir allra mest effektfullt att plantera många tillsammans. De passar även fint att plantera i kruka. Sorterna i Jolly Jewel®-serien vill ha en solig växtplats med måttligt näringsrik och väldränerad, lätt fuktig jord. De växer relativt snabbt och bildar låga kuddar.

Soligt och väldränerat läge är ett måste för att silkesnävorna ska trivas.
Magnus Wändel med sina nya silkesnävor. Foto: perenner.se

Wändels Trädgård var först i Sverige att prova sorterna i liten skala redan förra året. ”I år odlar vi alla tio sorter i Jolly Jewel®-serien”, säger Magnus Wändel i ett pressmeddelande.

Man blir yr av dofterna

Schersminens doft är söt och bedövande.

Doftbomb på doftbomb vältrar sig emot mig när jag går ut. Morgon som kväll lika intensivt. Jag blir nästan yr av alla blomdofter i trädgården just nu. Vet verkligen inte om det är sant, men jag har för mig att vita blommor doftar mest. Eller är det för att jag samlar på mig vitblommande växter, eller för att jag samlar på mig doftande växter överlag? Hörde någonstans att vita blommor ofta pollineras av små skalbaggar, och eftersom de har bättre luktsinne än syn så satsar blomman på en stark doft för att attrahera dessa skalbaggar.

Fläderns blomklasar doftar gott.

Efter en lite seg vårvinter tog försommaren ordentlig fart med värme och torka i maj. Eftersom det fortfarande knappt kommit något regn i mellersta Skåne, så börjar de flesta juliblommande växter ha kommit igång med sin blomning redan. Bara att njuta så länge det varar!

Pioner doftar puder och värme.

 

Jag har inte glömt er!

Har bara så fruktansvärt mycket att göra, så bloggen har fått vila ett tag. Jag lovar att återkomma med vackra bilder och fina historier!

Tulpanerna blommar i maj.
Runt päronträdet lyser det av orange Ballerina flankerad av några lila tulpaner och härlig clematis.
Klassiska tulpansorter kan blandas med varandra.
Härliga tulpanen Carnaval de Nice sticker upp ur kirskålen med sina gladstrimmiga blommor.

Vårfina perenner i din lustgård

Det har varit segt i starten i år, men nu ska det väl ändå börja bli lite värme och blomning i både natur och trädgård? Vitsipporna står sig än och det är över en månad sedan de första tittade fram! Ser fram emot några olika färgklickar i perennrabatten.

Gulltörel är en tacksam perenn för den torra rabatten.
Gulltöreln innehåller en vit, giftig mjölksaft som kan orsaka hudirritation.

Gulltöreln Euphorbia polychroma är en härlig växt som är fin under hela säsongen. Den har ett kuddliknande växtsätt och blir mer limegrön när sommaren kommer. Till hösten färgas den i lysande orange-rött. I motsats till många andra törelväxter vill den ha en väldränerad jord i full sol. Det gör inget att det torkar upp rejält under sommaren.

Brunneror har dekorativa blad och trivs i lätt skuggiga miljöer med god markfukt.

Brunnera kallas även Kaukasisk förgätmigej och är egentligen en marktäckande bladväxt med väldigt dekorativ vårblomning i ljust blått som en extra bonus. Brunneran trivs gärna i ljusa woodlandmiljöer och under högre buskar. Jorden ska helst vara fuktig och mullrik, då kan den delas och spridas vidare även som kantväxt i en halvskuggig rabatt. Sorten ’Jack Frost’ (ovan) är solkänslig och får lätt brända blad om den placeras alltför soligt.

Vinteriberis blommar tidigt om våren med vira blomkvastar.
Iberissempervirens ’Schneeflocke’ är en kompakt halvbuske med mörkt gröna blad vintertid.

Vinteriberis är en låg, vintergrön halvbuske som passar bäst i stenpartiet. Den gillar en mager jordmån i full sol. Under våren blommar den överdådigt med små, vita blommor. Iberis har ett krypande växtsätt och blir inte mer än ca 20 cm hög.

Lewisian har en kraftig blomning för sin lilla storlek.

Nästa pysslingväxt är den lilla lewisian. Lewisia är ingen perenn som man brer på i den stora skalan, utan har en liten nätt rosett med blomman i en rejäl klase på hög stjälk. Odlas i mycket väldränerad jord, som kan bestå av hälften ren grus. Vissa arter är mycket känsliga för vinterfukt och ska helst planteras i alpinhus eller täckas med glasskivor vintertid för att inte bli blöta.

Strandtrift växer vild på stränder och vägkanter.
Strandtrift av en odlad sort, ’Vesuvius’, som har mörkt bladverk och mellanrosa blommor.

Triftar är vildväxande längs vägar och stränder på många håll. De bildar täta ruggar och växer med tuvformigt växtsätt. Det är en perenn som älskar sol och genomsläpplig jord. Kan gärna växa i stenpartiet. Tyvärr kan den gå ut under vintern om det blir för blött, så se till att blanda upp jorden med rikliga mängder sand och grus!

Förvildade narcisser i naturträdgården

Narcisser och pingstliljor är tacksamma att ha i trädgården.

Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.

Narcisser gillar vårfukt och en normalt näringshållande jord.

Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.

Narcisser passar utmärkt för förvildning i gräsmatta och parkmark.

Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.

Actaea är en pingstlilja med ganska stora blommor.

Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.

Narcisser blommar i april till början av maj.

Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ’Actaea’ har stora blommor, ’Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ’Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.

”Opp, sa rabarberknopp”

Tidigt sticker de upp sin topp rabarbrarna.

– Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

– Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!

Ur En vårvisa av Elsa Beskow

Rabarbern är snabbväxande och näringskrävande.

Knappt hinner eventuell snö smälta bort innan de första äventyrliga rabarberknopparna spränger jordytan. De har lika bråttom varje år. Skulle man mäta tillväxten per dag så hade den säkert varit minst en cm när vi kommer in i april månad. Det är som om all styrka och kraft legat på lut och väntat på startskottet.

Dra loss hela skaftet från rabarbern.

Nu är det dags att plocka de första stjälkarna till paj och kräm. Plocka rabarbern genom att dra hela skaftet och vrida lite samtidigt. Då lossnar stängeln ända från basen. Att använda kniv är inte så bra, för då skadar man lätt själva roten. Och skörda bör du – ju mer dess bättre, nästan. Flera gånger om under våren och försommaren. En tredjedel av plantan ska du helst låta bli kvar och samla kraft i roten. Då kan du ta ännu en höstskörd innan stjälkarna blivit för träiga och sura.

Rabarbern skördas flera gånger under våren.

Några rabarberodlingstips:
– Plantera om våren eller hösten på solig plats i trädgården. Halvskugga funkar också, men tillväxten blir mindre.
– Mullrik, lerhaltig jord med gott om näring och fuktighet blir bäst. Stallgödsel eller hönsgödsel är bra för att piffa upp jorden ytterligare. Gödsla varje vår.
– Rensa ogräs och täck gärna jorden med gräsklipp, löv eller halm. Marktäckningen bevarar fukten i jorden. Har du genomsläpplig jord behöver du vattna. Rabarber har ett vattenbehov på ca 750 liter per växtsäsong.

Ta bort döda växtdelar på hösten så att inte sjukdomar sprider sig till rötterna.

Några olika rabarbersorter:
– ’Elmblitz’ är en medeltidig sort med låg halt av oxalsyra. Den har röda stjälkar.
– ’Early Sunrise’ har en mild smak och kraftiga stjälkar. Ger tidig skörd.
– ’Victoria’ är en grön rabarber med mycket god smak och stor skörd. Medelhög halt av oxalsyra.
– ’Spangsbjerg’ är genomfärgat röd i långa, smala stjälkar. Mycket god, medeltidig sort. Medelhög oxalsyrehalt.

Rabarberplantor kan angripas av bladlöss vid torka.

När skörden är klar och hösten kommer städar du upp kring rabarberlandet. Ta bort alla döda växtdelar så att inga eventuella sjukdomar sprider sig ner i rothalsarna. Hela sommaren ska du plocka bort blomställningar som kommer. De tar mycket kraft från plantan och försvagar tillväxten på sikt. Upptäcker du bladlöss på dina rabarberplantor så försök spruta ihjäl dem med såpalösning. Många lusarter sprider virussjukdomar och de kan vara förödande för rabarbern. Bladlusangreppen kommer oftast vid torka, då plantorna blir försvagade. Så se till att vattna samtidigt som du bekämpar lössen!

Vårvackra, doftande träd

Mirabel heter körsbärsplommon på danska. Vackert namn på en ganska förfärlig växt. Den vackra perioden är definitivt nu på våren när trädet är alldeles fullt av små, vita blommor. I varmare lägen har den redan börjat släppa kronbladen i ett ljuvligt konfettiregn. Hos mig har den bara precis kommit i blom.

Körsbärsplommon har tätt med vita, doftande blommor.
Plommonvägen i Lund.

Det ligger en söt doft omkring mirabellen – en doft som ligger nära häggen i intensitet. Ljumma, vindstilla kvällar kommer doftpustarna farande. Härligt! Så det är inte blomningen jag vill klanka ner på när jag säger att det är ett förfärligt litet träd.

Vitblommande träd med små blommor är körsbärsplommon.

Rotskottsbenägenheten är stor och nya plantor slår upp ofta rejält långt från moderplantan. Det är ingen positiv egenskap när man vill använda arten som park- och gatuträd. Eftersom stammar och grenar är försedda med tornar skall man vara snabbt framme för att gräva upp nykomlingarna, annars är de jobbiga att bli av med.

Små söta doftande blommor har körsbärsplommon.

Ofta blir körsbärsplommon (Prunus cerasifera) rejält breda träd med en höjd på ca 6-9 meter. De är rikt förgrenade med tunna, täta grenar. De vita blommorna kommer också mycket tätt, så hela trädet blir helt översållat, innan bladen slår ut. Blomningstidpunkten styrs av temperaturen, men ligger normalt samtidigt som sälg och påsklilja.

Blommorna är vita och doftande hos körsbärsplommon.

Mot sensommaren mognar de små frukterna i stor mängd. De är runda och gula eller mörkröda i skalet. Man kan äta dem, för fruktköttet är saftigt och gott, men tyvärr är skalet tjockt och lite segt. Fåglarna brukar däremot vara desto mer förtjusta i körsbärsplommonen.

Körsbärsplommon är de tidigast blommande träden om våren.

Växten är tolerant avseende jordmån, och även om den trivs bäst i god jord, kan den klara sig på näringsfattiga sandjord också. Behöver du beskära den så slår den rikligt med nya grenar från sovande knoppar. Det blir inte så snyggt, så om man kan så är det bäst att låta den växa fritt. Men det blir ganska skuggigt under trädet och grenarna hänger ner som i parasollform.

Osannolika nyheter inom petuniasläktet

Klättrande petunior finns också.
En klättrande småblommig petunia som heter ’Purple Rocket’. Kräver någon form av stöd att luta sig mot. Foto: Thompson & Morgan

Petunior är en grupp ettåriga växter som det satsas extra på i förädling av nya sorter. Varje år lanseras nya färgkombinationer och mönster. Tvåfärgade petunior är alltid populära i handeln, men det är säkerligen så att vissa kombinationer går bättre hem i vissa länder än andra. Jag har tittat runt i fröfirman Thompson & Morgans sortiment och plockat fram några snygga och några rätt osannolika kombinationer. Vad tycks?

Night Sky är en prickig petunia som om man stänkt målarfärg över den.
Foto: Thompson & Morgan

En av årets största nyheter är den prickiga ’Night Sky’. Hela blomman är prickig och varje blomma är unik i sin prickighet. Det ser ut ungefär som när man rengör målarpenslar och råkat stänka lite av tvättlösningen över blombladen. Snyggt?

Petunior finns i osannolika färgkombinationer.
Foto: Thompson & Morgan

Gruppen Crazytunia petunior är ganska långt från den bild man har av petunior i största allmänhet. Se småbilderna ovan. Blommorna ser nästan lite clematislika ut. Ganska häftigt i kombination med enfärgade växter. Men det kan lätt bli sillsallad.

Tvåfärgade petunior finns det i olika färger.
Petunia ’Damson Ripple’. Foto: Thompson & Morgan

Det lanseras också fylldblommiga sorter, en del med lite vågiga bladkanter. Den blå sorten ’Belinda’ nedan tillhör de snyggare om man letar efter en djupt blå sommarblomma för kruka. Petunior trivs i soligt läge i en väldränerad växtjord. Speciellt de starkväxande sorterna vill ha en kontinuerlig gödsling hela säsongen. Vattna rikligt och låt jorden torka upp lite mellan gångerna.

Blåblommiga petunior med stark färg.
Foto: Thompson & Morgan

Nya, fina trädgårdsböcker om odling

Odlingsboken som innehåller en god dos österländsk odlingsfilosofi.

Alldeles färsk är boken om Sutip Austads krokiga väg från barnslav i Thailand till restaurangleverantör av förstklassiga asiatiska grönsaker på en egen gård utanför Stenungsund. En annorlunda bok som både kan kallas fotobok, kokbok och odlingslexikon. Texten är skriven av Henrik Francke och de läckra bilderna härstammar från Nicke Johansson.

I boken Den asiatiska köksträdgården får vi ta del av hennes gripande berättelse och nyktra odlingsfilosofi. Sutip ger råd kring odling av spännande asiatiska grönsaker och kryddväxter som ingefära, citrongräs, bitter melon, koriander, chili, pak choi och malabarspenat. Trots den tunga lerjorden på gården har hon med sina bara händer och sedermera en lynnig traktor lyckats skapa en prunkande asiatisk köksträdgård. Vi får tips på lite ovanligare växter. Vissa trivs bäst i växthus och andra fungerar fint på friland eller i kruka.

Sutip odlar asiatiska grönsaker och levererar till många fina restauranger.
Foto: Nicke Johansson

Jag läste en recension av boken på någon litteratursida och småler lite. ”Bokens vackra bilder, spännande odlingstips och lockande recept får oss att omgående vilja flytta ut på landet och tillbringa våra dagar med jordiga fingrar i växthus och grönsaksland.”
Damernas Värld

Många intressanta nya grönsaker får vi tips om.
Artdelen där olika grönsakssorter beskrivs växt för växt.

Det skulle jag nog kalla att ta i. Det låter som om det bara är att göra samma resa som Sutip har gjort. I själva verket så har det varit ett otroligt slit och jag tvivlar på att det finns en enda svensk läsare av nämnda modetidning som skulle klara en enda dag i hennes fotspår.

Åke Truedsson är mannen som vet allt om tomater.

Åke Truedsson har gett sig på en ny, reviderad utgåva av Odla tomater. Boken kom ut ifjol, och väckte stor förtjusning i odlarkretsar eftersom den förra upplagan varit slutsåld sedan länge. Och inte har den gått att hitta i antikvariat heller, vilket är ett gott betyg. Tomatkungen Truedsson bjuder här på sina bästa tips kring tomatodling och lägger dessutom till ett avsnitt som rör omhändertagandet av skörden. Recepten är enkla, men lockande och som helhet är det en mycket praktisk och lättillgänglig bok.

Innehållet är enkelt och lättfattligt beskrivet och bilderna vackra.

Läsaren får med sig intressant tomathistoria och en sjukdomsdel med giftfria bekämpningstips. Men det bästa av allt är nog ändå att få ta del att Åkes 50 favoriter! Texterna är inte så långa för varje tomatsort, men man får ändå en bra bild av vad det är som gör den så speciell. Och nog gör det sitt till som reklambärare för Tomatklubben, som Åke basar för. För futtiga 35 kr kan man bli medlem och då är det fritt fram att handla fröer från ca 650 tomatsorter som finns i klubbens (Åkes) genbank.

Åke Truedsson beskriver sina favoriter med målande ord.

Och det är inte så dåligt, för det finns många vackra och extra goda tomater som Åke fått frön till från fjärran länder och som han provodlat under många säsonger. Hybridtomaterna av idag kan ju vara tämligen meningslösa i smaken och aromen. Hög avkastning, god hållbarhet vid kyllagring och långa transporter har fått bli önskvärda egenskaper före smak! Då är det betydligt roligare att handla hemodlade tomater i papperspåse på någon mindre marknad i medelhavsområdet!

Tacksamma snödroppar bildar stora tuvor

Snödropparna växer i fuktiga och näringsrika jordar.

Snödroppar är kalkgynnade växter som kräver en jämn fuktighet i jorden, framför allt under våren. Fram emot sommaren är det möjligt att jorden kan torka upp lite, men det här är inga växter för solstekta slänter på södersidan! I naturen växer snödropparna på kalkrik berggrund i glesa woodland och skogar, eller på andra skuggiga platser där de får gott om vatten. Lerjord verkar funka perfekt, att döma av den rikliga utbredningen i min egen trädgård.

Snödropparna vill ha fuktig jord under våren och sommaren.

Den naturliga utbredningen är sydöstra Europa, Polen, Ukraina och Turkiet. Gemensamt för de naturliga härstamningsområdena är ett tydligt årstidsklimat med ofta mycket kalla vintrar och svala vårar, men med varma somrar. I våra trädgårdar passar de bäst som heltäckande mattor i glesa woodland-skogar, i gräsmattor och under buskar. Bladverket vissnar ganska fort och går sedan att klippa med gräsklippare.

Snödropparna är den första vårblomman på många ställen.
Söt som en fågelmun, eller hur? De sex gula ståndarna sitter tätt tillsammans.

Det finns en mängd olika arter av snödroppe, Galanthus. Och utöver det räknas till ett 1000-tal sorter. Man hittar skillnader i bladens placering och färg i utspringet. Dessutom skvallrar den gröna fläcken, sinusmärket, på det inre av kalkbladen, om vilken art som snödroppen tillhör. För mig är det helt okej att kunna skilja på den vanliga snödroppen och den dubbelblommande, lite större Galanthus nivalis ’Flore Pleno’. Denna fylldblommiga form av vanlig snödroppe ger större volym och längre blomning.

Ge snödropparna en mullrik och fuktighetshållande jord.

Snödroppslökar planteras helst på försommaren efter blomning, in the green, d v s medan både stänglar och blad sitter kvar vid löken. Lökarna har väldigt tunna skal och är därför mycket känsliga för uttorkning. Får man tag i gröna plantor är det absolut den bästa planteringsmetoden. Annars måste man se till att vara tidigt ute på hösten då lökarna kommer i handeln. Lägg dem helst i blöt över natten i ljummet vatten och plantera strax ut dem på ca 8-10 cm djup. Snödroppen förökar sig villigt med sidolökar, så lämna lite utrymme mellan varje lök.

Snödropparna kan skiljas från varandra med hjälp av det gröna sinusmärket.
Här syns den gröna fläcken, ”sinusmärket”, tydligt på de inre kalkbladen.