Snödroppar är kalkgynnade växter som kräver en jämn fuktighet i jorden, framför allt under våren. Fram emot sommaren är det möjligt att jorden kan torka upp lite, men det här är inga växter för solstekta slänter på södersidan! I naturen växer snödropparna på kalkrik berggrund i glesa woodland och skogar, eller på andra skuggiga platser där de får gott om vatten. Lerjord verkar funka perfekt, att döma av den rikliga utbredningen i min egen trädgård.
Den naturliga utbredningen är sydöstra Europa, Polen, Ukraina och Turkiet. Gemensamt för de naturliga härstamningsområdena är ett tydligt årstidsklimat med ofta mycket kalla vintrar och svala vårar, men med varma somrar. I våra trädgårdar passar de bäst som heltäckande mattor i glesa woodland-skogar, i gräsmattor och under buskar. Bladverket vissnar ganska fort och går sedan att klippa med gräsklippare.
Det finns en mängd olika arter av snödroppe, Galanthus. Och utöver det räknas till ett 1000-tal sorter. Man hittar skillnader i bladens placering och färg i utspringet. Dessutom skvallrar den gröna fläcken, sinusmärket, på det inre av kalkbladen, om vilken art som snödroppen tillhör. För mig är det helt okej att kunna skilja på den vanliga snödroppen och den dubbelblommande, lite större Galanthus nivalis ’Flore Pleno’. Denna fylldblommiga form av vanlig snödroppe ger större volym och längre blomning.
Snödroppslökar planteras helst på försommaren efter blomning, in the green, d v s medan både stänglar och blad sitter kvar vid löken. Lökarna har väldigt tunna skal och är därför mycket känsliga för uttorkning. Får man tag i gröna plantor är det absolut den bästa planteringsmetoden. Annars måste man se till att vara tidigt ute på hösten då lökarna kommer i handeln. Lägg dem helst i blöt över natten i ljummet vatten och plantera strax ut dem på ca 8-10 cm djup. Snödroppen förökar sig villigt med sidolökar, så lämna lite utrymme mellan varje lök.
