Den röda fläckflockeln Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’ har blommat sedan i augusti och står sig ännu ett tag. Det är minst sagt en praktfull och tacksam höstblommande perenn. Just den här tiden börjar det bli ganska fattigt i rabatterna. Eupatorium är ett släkte med många arter hemmahörande över hela världen. Gemensamt för dem alla är att de utvecklas bäst i fuktig trädgårdsjord.
Fläckflockeln trivs i soliga lägen och fukthållande jord för att den ska nå upp till sin maxhöjd på 2 meter. Jag har en betydligt torrare rabatt och där blir flockeln inte högre än 1,5 meter. Men ståtlig är den ändå och jag är mycket glad för dess mörkrosa blomkorgar. Och det är fjärilarna också, då den erbjuder gott om nektar så här i fjärilssäsongens slut. Namnet fläckflockel kommer sig från att stjälken är rödfläckig. Detta är en växt som sakta brer på sig, men den kan gärna delas om våren eller förökas genom rotskott.
Väntar med spänning några veckor till på att få gräva ner mig i myllan och skörda svartrot. Har inte haft denna grönsak sedan jag var barn och vi odlade den hemma i Pernå. Mina föräldrar hade sitt ambitiösa grönsaksland en dryg km bort i en sandig sydsluttning. Perfekt jord för många grönsaker och där gick jag och min syster hela sommarlovet och rensade ogräs. Där fanns det mesta du kan tänka dig i grönsaksväg – broccoli, purjolök, gul lök, gurka, bönor, ärter, dill, persilja, morötter, kålrot, rödbeta, majs, mangold, spenat, sallad av olika slag, palsternacka, selleri och så svartrot förstås.
Ja, du förstår var mitt trädgårdsintresse kommer från. Minns att jag en gång i vuxen ålder skrev en uppsats på ämnet ”Hur jag kom in på den gröna banan” och då berättade jag just om dessa ändlöst långa rader som skulle rensas från ogräs. I slutet av berättelsen undrade jag just hur detta arbete, som i den unga åldern inte var så värst lockande, hade kunnat smitta mig så till den milda grad att det blir mitt yrke. Men det var nog växtkraften hos det gröna som sporrade mig, skulle jag tro.
Fast det var svartroten jag skulle berätta om. Svartrot är en flerårig grönsak som även kallats fattigmanssparris sedan den kom in i landet på 1700-talet. Flerårig betyder att den kan skördas först nästa vår om man vill det. Det är en brunsvart, lite luden, slank rot som blir uppemot 30-40 cm lång. Rötterna skalas noga före tillredning och kokas med en gång för att inte missfärgas. Det vita köttet är lite trådigt, men mjukt och smaken påminner som sagt om sparris.
Det är en lättodlad grönsak som kan sås tidigt, när jorden uppnått 5 grader. Det svåra med svartroten är att få till jordens beskaffenhet. Har man inte smulig, sandblandad jord så får man se till att förbättra och luckra upp den på bästa sätt. De långa rötterna kräver nämligen en lika djup bädd för att kunna borra sig ner. Stöter de på sten eller hård lera så delar de på sig. Genom att odla i upphöjda bäddar kan man få plats mer större jordvolymer. Ett annat bra tips som jag läste om är att ta gamla täckdikningsrör i lera och gräva ner dem i bädden, fyllda mer lucker och smulig jord. Måste jag definitivt prova ett annat år. Misstänker nämligen att det finns ett och annat motstånd i mina odlingsbäddar, så det kan tänka sig att skörden detta första år inte blir så stor. Men vi får se, jag ger dem minst ett par veckor till att utvecklas. Och så måste jag gräva försiktigt och inte slita i blasten. Rötterna är ömtåliga och bryts nämligen lätt.
Katsurans hjärtrunda blad med en karaktäristiskt naggad bladkant.
Sockrigt söt av nybakta kakor eller varm jordgubbssylt är doften som stiger från de nedfallna gula eller rosa löven under katsuraträden. Det är en härlig växtdoft, minst lika fin som liljekonvaljens rena försommardoft, fast på ett helt annat sätt. Namnet Cercidiphyllum japonicum betyder det japanska trädet med blad som liknar Cercis, judasträd. Fast katsura förekommer inte bara i Japan, utan också vildväxande i delar av Kina. Den är nära besläktad med magnolior.
Katsura är ett träd för fuktigare jordförhållanden. Den lider av torka, något man kunnat se i sommar om den placerats i alltför torr jordmån. Då gulnar bladen i förtid, får bruna bladkanter och krullar ihop sig. Annars blir det här ett luftigt, (oftast) flerstämmigt träd med en avrundat pyramidal form. I våra trakter ca 10 meter hög, men i bättre klimat upp till 25 meter.
Det finns en E-planta med härkomst från Göteborgs botaniska trädgård med namnet C. japonicum fk Göteborg E som går upp till zon 4-5, annars är den knappt härdig till zon 4. Placera den gärna intill vatten som åar och dammar för att få bäst utveckling. De vackraste, smörgula höstfärgerna får katsuran på surare jordar, men den trivs bra även i kalkrikare mark. Jag är väldigt förtjust i katsura och placerar gärna in den i trädgårdar där förhållandena är de rätta.
Passade på innan regnet att så höstgrönsaker som ett experiment. Många grönsaker är så snabba att de hinner ge en skörd innan vintern kommer på riktigt till Skåne. Och andra är så långsamma att de får gro i höst för att sedan börja växa till sig på våren så fort jorden blir varm.
En av de nysådda plättarna står intill svartroten som ännu behöver lite tid på sig att utvecklas.
Vilka grönsaker passar för höstsådd? Snabba bladväxter som spenat, mizuna, plocksallat, rucola och vintersallaten mache samt koriander och några andra kryddväxter. Bara för att nämna några. Dessutom sådde jag persilja och palsternacka som båda behöver en lång växtsäsong. Sen höstsådd förlänger växtperioden nästa sommar med flera veckor. Tidig sommarmorot är en annan bra grönsak som kan höstsås, däremot är rödbetor mer värmekrävande och bör sås först till våren.
Tatsoi är en asiatisk grönsak som växer i täta rosetter med tjocka, mörkgröna blad.
Tatsoi är en ny grönsak för mig, men den ska likna mizunakålen i smaken, och det var ju en intressant nyhet det också i våras. Båda kommer från det asiatiska köket, där man äter dem råa i sallad eller steker upp snabbt i en wokpanna. Tatsoi blir en låg och bred kålliknande planta med tjocka, skedformade blad. Täcker man den med fiberduk innan snön kommer så ska man hinna ta en skörd innan kylan biter i på riktigt. Så även rucolan som inte heller är fullt vinterhärdig hos oss.
Mache kallas även vintersallat eller fältsallat och man skördar hela plantan med rot och allt.
Men mache ska klara hela vintern och även kunna skördas under snön. Fast även den får nog ha skydd av fiberduk, för man kan inte alltid lita på att vi har så mycket skyddande snö på dessa breddgrader. Mache är verkligen en favorit bland salladsväxterna med sin nötiga smak. Den behöver bara lite olja och vinäger för att smaka mums.
När den mesta blomsterprakten börjar tryta i trädgården så visar höstanemonerna sig från sin vackraste sida. Deras skimrande blommor gör sig fint mot både silver- och rödbladiga växter, liksom vajande prydnadsgräs. De kan stå i rabatt eller i utkanten av trädgården, men de flesta sorter vill ha en lätt fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Dräneringen blir speciellt aktuell på vintern.
Även om blommande exemplar ser så fina ut i växtbutiken just nu så är det bäst att plantera höstanemon på våren. Den behöver tid på sig att etablera rotsystemet i den nya jorden innan vintern kommer. Och trots vårplantering är det ändå bäst att vintertäcka med löv och granris de första åren.
Höstanemonen frösår sig ofta villigt på ställen där den trivs, så vill du sprida på den är det bara att gräva upp småplantor. Man kan också dela äldre exemplar som vuxit sig stora. Höstanemonerna är nära släkt med våra vildlevande, vårblommande sippor som vit- och gulsippa, balkansippa och tovsippa.
Det finns både högre och lägre sorter. De riktigt storvuxna ’Honorine Jobert’, Königin Charlotte’ och ’Robustissima’ blir alla över en meter. De lägger sig lätt i slutet av sommaren och behöver lite stöttning i rabatten. Men det finns också lägre sorter med mindre blommor i vitt till rosa. Alla vill ha en solig till halvskuggig växtplats och där kan de lätt bilda stora bestånd över tid. Jättetrevliga och lättskötta växter som sällan drabbas av sjukdomar.
Vackert silverskimrande blommor av höstanemon är lika vackra sedda bakifrån.
När äpplena smakar som godast är det dags att plocka dem. Det är den enkla grundregeln som gäller för rätt skördetid. Äpplen som får sitta kvar på trädet för länge blir övermogna och tappar i smak. När äpplet släpper lätt från grenen när du vrider försiktigt har det nått rätt mognad.
Efter skörden är det lagring som gäller, för trots att jag bara har unga träd ger de ändå mer frukt än jag klarar av att äta upp med en gång. Tyvärr har jag ingen jordkällare eller annat svalt lager, så de får klara sig i en trälåda inne i förrådet. Vackert invirade i tidningspapper en och en. Här plockar jag höstäpplet Discovery, som inte har så lång lagringstid. Så det gäller att äta upp dem ganska snabbt.
Eller dricka upp dem! Nyaste investeringen är en råsaftcentrifug som ger härlig äppelmust. Körde en variant idag med den söta Discovery, apelsin och tomat. Saften blev fräsch och vackert gulröd i färgen. Men lite för söt, så jag ska nog lägga till lite citronsaft nästa gång. Det här beror ju helt på vilken sorts äpple man saftar. Vissa sorter har en mer distinkt äpplesmak och passar utmärkt till must och mos, medan andra helst äts direkt från trädet.
Fick nyss det senaste numret av trädgårdstidskriften Natur & Trädgård (Fakta och inspiration för passionerade odlare) och där finns hur mycket som helst att läsa. I detta nummer finns ett långt och uttömmande avsnitt om äpplen – beskärning, skörd och lagring, men även höstsådd av grönsaker, en presentation av nya sorter solhattar, Echinacea samt ätliga skogssvampar.
Skribenterna är kunnigt växtfolk från olika delar av växtbranschen. Just i detta nummer 3-2013 har jag dessutom bidragit med ett foto på fruktträdskräfta, och det är ju lite roligt att få räknas in i ”expertgruppen”.
Den här tidskriften är en ganska ny bekantskap för mig som innehåller mycket läsvärt på sina 100 sidor. Så jag kommer nog att fortsätta läsa den och utbilda mig inom olika odlings- och naturfrågor. Utgivare är Natur & Trädgård Bokförlag. Den utkommer med 4 nummer per år och kostar 260 kr. Det är absolut prisvärt. Dessutom slipper man reklam, och det är ganska skönt. Formatet är 128×232 mm och det gör den väldigt bläddervänlig, t ex som kvällslektyr innan man somnar.
Har haft en otroligt riklig luktärtsblomning i år. Det är nästan lite konstigt, men det mesta har lyckats över förväntan just denna sommar. Kan det ha att göra med det varma och torra sommarvädret? Just luktärterna gynnas av värme och ett torrare väder, så där kan det nog stämma. Blir det alltför regnigt så kan de ruttna i basen och orkar inte utveckla blomanlagen.
Nätstaketet är bra klätterstöd för det är stabilt och förmultnar inte som t ex en tjusig pilekon gör efter ett par säsonger.
Jag kom kanske lite sent igång med sådden och det är därför de håller på och blommar så rikligt fortfarande. Man brukar sätta de blötlagda fröna i jorden i början av maj. Förkultivera dem gärna i småkrukor eller avklippta toapappersrullar eftersom det fortfarande är frostrisk vid den tiden. Jag gjorde inte det i år, utan tryckte ner fröna direkt i stora krukor på växtplatsen. Har kommit fram till att jag får det bästa resultatet i plastkrukor modell större som jag ställer intill viltstaketet som omgärdar odlingen. Där kan de stå med inbyggt klätterskydd och kan upplevas både inifrån odlingen som utifrån gräsmattan.
Luktärterna vill ha en lucker och välgödslad jord och du ska fortsätta att gödsla regelbundet hela sommaren. Jag ger uppblött hönsgödsel med vattningen kanske varannan vecka när jag kommer ihåg det. Och sedan gäller det att plocka blommor hela tiden så länge de utvecklas. Varannan eller var tredje dag ska du gå och skörda, för annars börjar luktärten utveckla frön och anser sig färdig med årets blomuppdrag. Plocka, plocka och ta in väldoftande buketter alltså.
Det finns en ytterligare fördel med uppdragning i krukor och det handlar om jorden. Man ska helst inte odla luktärter på samma plats flera år efter varandra. Men eftersom du sår dem i kruka så byter du jord varje år och då blir det inget problem.
Engelsmännen är experter på luktärter och via engelska fröfirmor går det att få tag på frö till de mest spektakulära blomsorter. Men man ska minnas att doften inte alltid följer med häftiga blomfärger. Vill du ha den bästa sorten med den ljuvligaste doften ska du gå på ’Franciscus Cupani’ (bilden ovan) som är en namnsort till siciliansk vildluktärt. Blommorna är jättevackra i violett och purpurrött, men kanske inte så stora. Men doften sprider sig över hela trädgården. Jag garanterar att du kommer att bli förtjust!
Majs är en värmekrävande växt som verkligen har gottat sig i sommar. Inte så svårodlad om man kan ge den gott om näring och vatten och har en bra jord, men värme ska den förstås ha. Både på våren innan du planterar ut de förodlade små plantorna, värme under sommaren när den växer till sig på höjden och sedan även värme på hösten när kolvarna utvecklas. Direktsådd funkar bra i de södra delarna av landet och på jord som reder sig fort.
Förkultivering är bäst om klimatet är sämre, för annars är det risk att säsongen blir för kort. Sätt ut plantorna när frostrisken är över. De är mycket känsliga för kyla, så täckning med fiberduk är inte fel. Stallgödsel, Algomin och täckning med gräsklipp är bra för majsen. Gräsklippet håller jorden jämnt fuktig, samtidigt som ogräset hålls borta. Sedan när hanblomman blommar uppe i toppen så kan man hjälpa till med pollineringen genom att skaka plantan så att frömjölet drysslar ner på honblommorna som sitter i bladfästena. Sedan är det egentligen bara att vattna. Ibland kan man behöva kupa plantan om rötterna verkar krypa upp från jorden, så blir plantorna stadigare.
Majsen är skördeklar när trådarna som hänger ut från kolven har vissnat. Man kan testa genom att försiktigt öppna de skyddande bladen omkring kolven och trycka på ett frö. Om saften är vit som grädde är de klara. Är saften däremot genomskinlig behöver de växa till sig.
Sen några tips. Eftersom majsen lätt korsbefruktar sig ska man bara odla en sort åt gången. Annars kan kolvarna bli både tomma och missbildade. Den sort jag har i år heter Sweet Nugget och är en söt och god majs med stora korn. Den är pålitlig i det nordiska klimatet. Det andra tipset handlar om tillagning. När du skördat majsen ska du helst koka/grilla dem så snart som möjligt eftersom sockret i majskornen snabbt omvandlas till stärkelse om den får ligga till sig flera dagar i kylen. Så när grytan kokar går du ut och plockar, då blir smaken allra bäst!
Så fort de sista hallonen är plockade kan man egentligen beskära sina hallonplantor, för bättre än så blir det inte just nu. Hur gör man då? Jo, titta på hur skotten ser ut. De som har förgrenat sig och har en lite ljusare bark är tvåårsskotten som du nyss har skördat bär från. Dem skär du av vid basen med en vass sekatör.
Årsskotten som består av en enda spretig pinne sparar du. På dem blir det hallon nästa sommar. Står det väldigt tätt med årsskott kan det vara en god idé att gallra bland dem. Tio kraftiga skott per löpmeter är ett bra mått. Likaså kan du fundera på om de blivit väldigt höga. Ta i så fall ner dem till ca 1½ meter.
Har du hösthallon ska du klippa ner alla skott på hösten efter skörd. Hösthallonen ger nämligen skörd på årsskotten. De är de friskaste av alla hallontyper, just därför att man klipper ner skotten varje år. Tyvärr är hösthallon bara härdiga till zon 2-3. Hösthallonen kräver ännu något varmare och luckrare jord än vanliga hallon och vill ha en jämn vattentillgång.
