Den blå hortensian börjar blekna mot slutet av blomningstiden.
Hortensian är den sommarblommande växt som man ser mest på öarna på Azorerna. Denna buske med härkomst från det ostasiatiska havsklimatet passar perfekt i det varma och fuktiga vädret utan större temperatursvängningar under året.
Blomsamlingarna är stora och tätt sammansatta av sterila blommor. Knopparna sätts på fjolårets tillväxt, vilket kan leda till att de kan frysa bort en kall vinter. Varma somrar hinner nya knoppar bildas, men blomningen blir ofta sen. Bäst lyckas man med hortensia, Hydrangea macrophylla, i zon 1-2. Välj en halvskuggig plats med fuktig jord. Blanda gärna in okalkad torv i jorden för att ge växten det låga pH den älskar. För riktigt blå blommor krävs för det mesta en tillsats av alun eller aluminiumsulfat.
Nystuckna sommarsticklingar av Hydrangea macrophylla längs en vägren på Azorerna.
Där klimatet är det rätta är hortensian lätt att föröka. På Azorerna klippte man till vanliga sommarsticklingar och stack ner dem i den lavahaltiga jorden. De flesta verkar ta sig, av de blomstrande vägkanterna att döma.
Hydrange macrophylla ssp serrata är en underform som på svenska kallas purpurhortensia. Den har en samling fertila blommor i mitten, innanför de sterila kantblommorna. De ger busken en mörkare blomfärg och ett mindre pråligt utseende.
Gullvivan känns som en väldigt helyllesvensk blomma. Den trivs bra i en lätt fuktig gräsmatta och sprider sig villigt i både sol och skugga. Sprider sig genom frö och med småplantor ur bladrosetten. Humusrik, fuktig jord och placering i brynzonen i den naturpräglade trädgården är vad gullvivan väljer själv. Tänk en hassellund eller askhage – så har du hittat rätt ståndort. Växer den i gräsmattan så behöver du lämna stjälkarna ifred så de sätter frö innan du klipper gräset första gången.
Japansk viva, som älskar vatten. Foto: Impecta
Det finns mängder av vackra vivor i släktet. De flesta blommar tidigt, under april-maj, men den vattenälskande hyacintvivan ligger bland de sista under högsommaren. Primula japonica, den japanska vivan, ligger på önskelistan, men då måste jag få till ännu mer fuktiga förhållanden, för att klara växtens krav. Likadant är det med Primula bulleyana, den gula kandelabervivan, som sätter kransar av orange blommor på flera våningar längs den 50-70 cm höga stängeln. Det hade varit absolut häftigt, om bäcken låg lite bättre till och inte en bit nere i lunden.
Vivor blir vackrast om man sätter många tillsammans. Så därför har jag bättrat på med att köpa in ett gäng nya plantor, som jag hoppas kommer att sprida sig vidare. Sätter dem i framkant av den kurviga woodlandrabatten som hyser både azalea och magnolia i ena halvan, samt kalkälskande julrosor i den andra änden. Gullvivorna är ju lite både och. Här finns också mängder av gula påskliljor som tar upp den gula färgen. Det kommer att bli jättefint!
En glänta i lunden med ett lysande, skimrande golv av klosterliljor – det ger mig rysningar av våryrsel! Tiden står still när jag landar mitt ute i det rika beståndet där vårvinden klämtar i klockorna. Där i solljuset är doften av torrt gräs och milda snöklockor fullständigt bedövande.
Klosterlilja, eller snöklocka som den också kallas, är nära släkt med snödroppen, men betydligt större och något senare i blomning. Den har limegröna prickar längst ner på kalkbladen. Leucojum vernum är det vetenskapliga namnet för den tidigblommande arten som blommar i mars-april. Den blir ungefär 20 cm hög och trivs i mullrik jord i lundmiljö och förvildad i skogar i södra Sverige. Ursprungligen hör den hemma i Centraleuropa. Det finns även en sommarsnöklocka som blir högre, upp mot 30-60 cm.
Det går att köpa lökar för höstplantering. Se till att få dem snabbt i jorden, för de har tunna skal och torkar lätt ut. Klosterliljan väljer noga sin ståndort efter markfukt. Den vill ha en fuktig jord med djup, mullrik struktur. Den kan gärna växa i halvskuggig woodlandmiljö tillsammans med julrosor, treblad, funkia och silverax. Den sprider sig lätt i sin miljö, men kan behöva delas på ibland om klungorna blir för täta.
Sömntutan med det svårstavade vetenskapliga namnet Eschscholzia californica är en riktigt värmekrävande växt. Det kan man nästan gissa av det grönsilvriga bladverket. Den härstammar från torra trakter i Mexico och Kalifornien. Det finns faktiskt ett naturreservat, Antelope Valley Poppy Reserve i Kalifornien, där denna blomma brer ut sig hejdlöst. Det skulle vara en svårslagen upplevelse att under vårmånaderna se Mojaveöknens vidsträckta ökenängar stå i full blom.
Där är det den guldgula varianten som växer vild, men det finns även gräddvita, rosa och ljuslila färgvarianter i handeln. Växten blir 25-30 cm hög och kan gärna kombineras med andra stenpartiväxter. Sömntutan kräver sol för att öppna sin blomma. Till kvällen snurrar den ihop kronbladen och vecklar ut dem igen på förmiddagen när temperaturen stiger.
Du kan odla sömntutan i Norden också, men är lite kräsen angående ståndort. Välj den soligaste, torraste och sandigaste växtplatsen du har. Fröså nu på våren eller direkt på växtplatsen när jorden varmnar. Den blommar rikligt, men är som andra vallmoväxter inte hållbar som snittblomma. Den övervintrar knappast hos oss, utan odlas som ettårig. Frö till sömntuta hittar du bl a hos Lindbloms eller andra fröfirmor.
Under vintern droppar citrusträden ofta många blad när vi försöker övervintra dem inomhus. Ibland nästan samtliga. Ljusbrist och torr luft är vanligen det som ligger bakom. Det är ändå ingen orsak till panik. Släng inte plantan! Nya blad växer ut småningom!
Här ska det bli citronblom småningom.
Att övervintra citronträd inomhus är inte helt lätt, för det kräver två saker – att du har ett svalt, men ljust utrymme och att du kan ordna med extra växtbelysning. Annars är risken stor att trädet tappar sina blad och att ev fruktämnen skrumpnar ihop. Citrusträd tål lätt frost, så de kan stå ute så länge som möjligt på hösten. 2-3 minusgrader på natten är inga problem, om det blir varmare dagtid. Men när blir kallare än så är det säkrast att ta in trädet frostfritt. Har du ett isolerat växthus, uterum eller ljus vind blir det perfekt. En temperatur på några plusgrader upp till ca 10 grader brukar vara perfekt. Men man tager vad man haver!
Extrabelysning i form av växtlampa eller växtlysrör är viktigt. Reglera med en timer så att belysningen står på 12-14 timmar per dygn. Duscha gärna plantan några gånger i veckan och håll koll så inga skadedjur får fäste. Du kan gärna vattna med citrusnäring hela vintern, speciellt om växten har ett grönt och fint bladverk.
Om växten tappat sina blad toppar du grenarna lätt och sköter om det som vanligt trots att det ser lite tråkigt ut med sina kala skott. Det tar några veckor och sedan spricker nya skott ut från de vilande bladknopparna. Ett citrusträd kan beskäras ganska hårt om det varit angripet av någon växtskadegörare. Sällan dröjer det särskilt länge innan nya, friska blad växer fram. Var dock noga med att spruta bort skadedjuren direkt så fort du upptäcker dem. Nya skott och blad är begärliga för insekterna! Såpalösning i duschflaska är ett enkelt knep mot många skadedjur.
Gulfärgade blad hos citrusträd tyder på järnbrist orsakad av för högt pH i jorden.
Citrusträd är surjordsväxter och vill ha en okalkad växtjord, t ex citrusjord eller rhododendronjord. Om pH i jorden blir för högt får växten svårt att ta upp järn ur jorden och bladen blir då klorotiska. De får en ljusgrön färg, med mörkare grönt vid bladvenerna. Speciell citrusnäring är viktigt, för den innehåller en tillsats av växttillgängligt järn och en balanserad kvävegiva. Vattna gärna med regnvatten eller avkalkat kranvatten.
Nu på våren börjar citrusträdens blomknoppar svälla och då är det dags att ta in dem för att njuta av blomningen. Citrusblommornas doft är något av det ljuvligaste man kan tänka sig i doftväg, tycker jag. Det behövs bara en enda utslagen blomma för att hela huset ska dofta vår! Under tiden som plantan står inomhus finns det inga pollinerande insekter, så därför kan du handpollinera blommorna med en liten akvarellpensel. Dutta lätt i blommans ståndare så lite frömjöl fäster på penseln och för över det till pistillen i nästa blomma. Har du tur tar det sig och ett fruktanlag bildas i den befruktade blomman.
Citronen har en lång utvecklingstid och både knopp, blom, omogen och mogen citron kan finnas samtidigt på samma planta.
Förkultivering av blandad sallat inomhus för tidig utplantering.
Man måste inte ha villaträdgård eller kolonilott för att odla sina egna ätbara grönsaker och bär. Bor du i stan med tillgång till uteplats eller balkong, så har du världens förutsättningar för att odla! Alla växter är inte så lämpliga att odla i kruka, beroende på att de ger liten skörd i förhållande till jordvolymen som krävs, men beroende på andra förutsättningar som vind och soltillgång, så kan alla hitta något som passar.
Vanlig dill tillhör de växter som gärna kan odlas i kruka. Men var noga med vattningen för dillen gillar inte torka.
Sallat tillhör de mest lämpliga växterna för krukodling eftersom det är en snabb gröda som inte kräver så mycket jord. En varm och porös, mullhaltig jord med god vattenhållande förmåga är idealet. Konstant fukt är inte bra för de späda plantorna. Ett någorlunda vindskyddat läge gynnar tillväxten, men det ska helst inte vara för solstekt och varmt läge. Då kan sallaten gå i stock, dvs börja blomma. Därför kan det vara bra att odla sallat under andra, lite högre växter som skuggar sallaten något.
Den tidigaste sallatssådden gör du inomhus i torvkrukor eller sålåda. Plastlådor från lösgodis är ingen dum sålåda! Det kan du göra från 15 mars för att senare plantera ut förkultiverade plantor. Lämpligt djup 1-2 cm. Oftast gror fröna inom ca en vecka. Vattna så fort jorden torkar upp och gödselvattna under sommaren varje vecka. Sallaten kan skördas efter 7-10 veckor lite beroende på sort.
Den kinesiska gräslöken har vita, ätliga blommor. Foto: Impecta
Den kinesiska gräslöken är en perenn lök som påminner i smaken om mild vitlök och är en utmärkt balkongväxt. Du använder bladen som klippgrönt på mat kontinuerligt under säsongen. Även de vita blommorna, som kommer på hösten, är ätbara. Gräslöken sås ca 1 cm djupt i mars. Sätt ca 15-20 frön i en liten kruka, som får bilda en tuva. Den kinesiska gräslöken har en ganska lång utvecklingstid första året, men under början av hösten kan du börja skörda. Eftersom plantan övervintrar ger den färskt klippgrönt från nästa vår igen.
Kinesisk gräslök är lättodlad och trivs i en mullrik, sandblandad jord. Eftersom plantan ska stå i flera år är det bra att ge den en god jord från början. Vanlig planteringsjord kan blandas ut med sandlådesand och gödslas med Algomin innan plantering. Tänk på att välja en kruka som tål frost utan att frysa sönder.
Bondbönor växer med lite stöd som små buskar. De är tacksamma att odla på balkong, eftersom de är relativt köldtåliga. Då de tål både vind och frost bättre än vanliga brytbönor kan de sås tidigt. Förkultivering startar från mars-april och de planteras ut på sin växtplats en månad senare.
Bondbönan blir en reslig planta med kraftiga baljor. Foto: Lindbloms Frö
Bondbönan vill ha kraftig, kväverik jord från början, så ge den gärna en mull uppblandad med komposterad kogödsel eller pelleterad hönsgödsel och benmjöl. Lite Algomin under försommaren kan vara lämplig stödgödsling, men under tillväxten skapar bönan sitt eget kvävegödsel genom de kvävefixerande bakterierna som lever på växtens rötter. Jorden får inte torka ut, så välj inte för liten kruka.
Bönorna skördas under hela sommaren, gärna som unga och späda. Man äter bara bönorna inuti, för baljorna är för det mesta ganska träiga och hårda. De passar att woka i lite olivolja, smaksatta med citronsaft och salt eller hastigt förvällda i en sommarsallad.
Blåbär är en spännande buske som passar lika bra på balkong som på friland. Hybridblåbären är rätt så härdiga, ger en riklig skörd och blir dekorativa buskar med vacker höstfärg. Det som skiljer blåbär från många andra balkongväxter är kravet på sur jord. Det bästa är att ta färdigblandad rhododendronjord, som är luftig och fuktighetshållande, med ett lågt pH. Man kan bättra på näringshalten under sommaren med gödsel för surjordsväxter. Men det viktigaste av allt är att passa vattningen, så inte busken torkar ut.
Hybridblåbär finns av olika sorter, både high-bush och low-bush. De lägre lämpar sig bättre för krukodling. Välj bland sorter som ’Putte’, ’Hele’, ’Brunswick’, ’Northblue’ och ’Northcountry’. Välj gärna två olika sorter för att säkra en god pollinering och fruktsättning. Bären mognar i omgångar under sensommaren. Man kan oftast plocka under en ganska lång period, eftersom inte alla bär mognar samtidigt. Olika sorter har också olika mognadstid.
Blåbären mognar ojämnt, men kan därför plockas under lång tid.
Under senvintern-tidig vår kan man beskära de äldsta grenarna för att föryngra busken och tvinga fram nya skott. Men ta inte bort för mycket gammalt, eftersom buskarna ger bär på grenar som är två år eller äldre. Blåbär kan gärna underplanteras med någon marktäckande surjordsväxt som allåkerbär, vaktelbär (ej ätlig), tranbär eller hjortron. Alla dessa lämpar sig väl för en välfuktad torvjord.
Fortsätter att drömma mig bort till maj månad. Sveper igenom bildarkivet igen och fastnar för alla otroliga bildbevis från nära döden-upplevelser i tulpanhav. Det är ren och skär lycka jag känt i samma stund som avtryckaren knäppte till och kameraslutaren slog igen! Lycka som far genom mig även nu när jag mitt i tövåren längtar dit igen.
Rondellen i Sjöbo som uppenbarade sig som en dröm – där mitt i trafikflödet. Och jag hoppade som en kråka mellan refuger och kantstenar för att sedan krypa runt i blomsterhavet och leta efter underifrånperspektivet.
Sofiero en stilla majdag när solen var så där lagom avskärmad bakom en tunn molngardin. Som sprack upp lite ibland och då sprang jag bort till paradrabatten vid ingången. Den med de starka färgerna i lila-svart-orange och matt rött. En otrolig blandning av både liljeblommande och Darwinhybrider som i detta ljus förvandlades till en gottepåse full av njutning.
Eller den mer smakfulla lilavita blandningen där även en gräddvit Fritillaria spelade en viktig roll för att bryta det sockersöta med lite höjd. Ett sätt att ruska om och ge blandningen mer spänning.
Tulpanplanteringarna har fått ett stort lyft med de färdiga blandningarna som holländarna tar fram och säljer in till parkförvaltningar. Det ligger mycket arbete bakom varje mix, för att hitta lämpliga färgtoner, blomningstider som stämmer och andra iblandade arter som ger rabatten den långa sammanhållna blomningsperioden. Det tackar vi för!
Sitter och glor på gamla foton – från somrar som varit. Underbara bilder från underbara dagar! Är det möjligt att det kan vara så vackert? Är det möjligt att det kan vara så grönt? Så skönt?
Krispigt fräsch limegul daggkåpa och ljuvaste ceriserosa pion.
Det är farligt och vanebildande, men ett bra sätt att hålla hoppet vid liv. Just nu i brytningspunkten mellan vinter och vår. Innan man kan börja hoppas på riktigt. Sommaren är min årstid. Trädgårdens årstid och min skapande årstid. Det är alltid på sommaren som mina fotomappar sväller.
En varm sommar blir Agapanthusarna jättelika.
Jag kan tydligt se vilket väder det var vilket år. Hur mycket sol och värme som växterna fick sig till liv. Och hur mycket tid jag hade för min trädgård. Ibland är det raka och välkrattade gångar. Ett annat år mer oreda och ogräs bland de ostyriga rabatterna. Och sen katterna som ska vara med på bild.
Jag har alltid känslan av någon som iakttar mig.
Lata dagar i parasollets skugga med solsängen bäddad. Fikastund i det gröna.
Egentligen vill jag bara vara ute från morgon till kväll. Lägger mig ibland att sova ute under bar himmel, men eftersom trädgården gränsar till ett vattendrag blir det ganska fuktiga nätter. Lakanet blött på utsidan när jag vaknar. Men känslan är oslagbar – att vakna under stjärnglans och lyssna till naturens stilla surr. Hur kan allt hinna hända på två månader som återstår till halva maj, när allting är som allra härligast?
Tätt fyllda ’Charles de Mills’ är en karaktäristisk gallicaros med god doft.
Finns det någon som kan motstå rosor i trädgården? Det finns både pråliga och anspråkslöst dekorativa rossorter. Rosor som sköter sig själva och rosor som kräver sin trädgårdsmästare för att inte ätas upp av skadedjur och blöta. Rosor som doftar gott föredrar jag naturligtvis framför dem som inte har någon doft. Sjukdomsresistenta ska de helst vara, för hur kul är det att plocka gulnade blad som drabbats av någon svampsjukdom.
Sammetsrosen ’Tuscany’ tillhör de äldsta gallicarosorna och är lätt att föröka då den skjuter talrika rotskott.
Och dessutom är det en fördel om de är sortäkta, d v s växer på egen rot. Då kan du gräva upp sticklingar och dela på buskarna till vänner och bekanta eller placera dem på nya ställen i trädgården. Gallicarosor tillhör de mest tåliga och lättskötta buskrosorna. Det finns sorter som formar täta buskar och dem kan du utan vidare plantera som friväxande häck. De blommar en knapp månad från slutet av juni, men oftast mycket rikligt.
Rosa ’Adèle Prévost’ med sina jättestora, tätt fyllda blommor.
Andra fördelar bland gallicarosorna är härdigheten, som oftast sträcker sig till zon 5 och 6. De kräver inte heller någon särskilt förberedd jord, utan håller till godo med det du har. Bra nybörjarrosor med andra ord!
’Adèle Prévost’ är en mörkt karminröd ros som blir lätt blåskiftande i slutet av blomningen. Den är en tätväxande, bred buskros med ett mörkgrönt bladverk som till hösten får en vacker höstfärg. Doften är stark och söt i de stora blommorna.
’Aimable Amie’ är en härlig ros med pionlika knoppar som bryter ut i tätt packade, breda blommor.
’Aimable Amie’ är älskansvärd på alla sätt och vis! Den har tätt fyllda blommor i stora mängder som doftar starkt och gott. Blommorna skiftar i färg från mörkt rosa kronblad i mitten till ljusare ute i periferin. En riktig stjärna, som brukar vara lätt att hitta i handeln.
’Alain Blanchard’ har blommor i olika färgschattering beroende på ålder.
Vill du ha en något mörkare gallicaros kan du leta fram ’Alain Blanchard’, som tillhör de halvfyllda rosorna med sammetsskimrande mörkt karminröda blommor med guldgula ståndarknappar. Doften är inte så stark, men sorten får gott om nypon som höjer prydnadsvärdet ytterligare. Även denna ros får en vacker höstfärg.
’Complicata’ är en mycket rikblommande sort som även ger gott om nypon.
Rosa gallica ’Complicata’ måste sägas vara en av de allra vackraste rosorna med enkla blommor. Den blir en stor buske, ofta över två meter hög och lika bred, så reservera gott om plats. Blommorna är stora, flata och sitter i talrika klasar. Ståndarna och ståndarknappen är vackert guldgula. Det här är en skuggtålig och mycket anspråkslös ros som växer lika bra på sandig och mager jord. Doften är inte jättestark, men rosen vinner ändå på sin anspråkslöshet och rikliga blomning.
Polkagrisrosen Mundi har mer eller mindre strimmiga blommor.
’Rosa Mundi’ tillhör de allra äldsta gallicarosorna, och då talar vi om ett ursprung från 1500-talet, men förmodligen har den förts till Europa från Persien redan på 1200-talet. ’Rosa Mundi’ är en strimmig variant av ’Officinalis’. Ibland är blommorna mest karminröda med bara få ljusa strimmor och ibland nästan mest ljusrosa med mörka strimmor. Doften är stark och bevaras väl även i torkat skick.
Alla rosbilder ovan är fotograferade i Fredriksdals rosarium i Helsingborg. Ett härligt ställe att besöka i månadsskiftet juni-juli.
Längtan efter vår blir allt starkare. Och samtidigt läser jag med ångest om den köldknäpp som är utlovad till nästa vecka. Ska inte vintergäcken och snödropparna få blomma vidare, utan bromsas upp av en sen vinter? Hade hoppats det var över för i år.
Men ingen fara – du kan alltid tjuvstarta säsongen med att fröså kommande plantor av blommor och grönsaker. Chilipeppar tillhör de växter som kan sås tidigt för att du ska hinna njuta av frukterna redan under sommaren. Det är helt okej att så frö redan nu och hålla plantorna inomhus som krukväxter innan de sätts ut i ett svalt växthus under varma dagar i mars. Chili är inte redo för utplantering innan nattemperaturen ligger över +8 grader, men har du värmefläkt i växthuset så ger du plantorna extra skydd den första tiden.
Det krävs ingen avancerad utrustning för att så chili. Jag använder gamla gräddfilsburkar och trär en plastpåse över varje såkruka till en början. Då håller sig jorden fuktig i det miniväxthus som varje kruka utgör. Använd en näringsfattig såjord/kaktusjord för sådd och fukta jorden innan du petar ner fröna. Fröna myllas ner på ett djup motsvarande ca 5 gånger fröets egen diameter. Ganska grunt alltså på dessa platta frön. Tryck till jorden så fröna får kontakt med jord och luftfickor jämnas ut.
När fröna gror ställer du krukorna i ett soligt fönster. Här kan de stå till att de vuxit till ett par centimeters höjd. Ta då en kvadratisk plastkruka (för att kunna ställa dem tätt och platssparande till en början) och fyll den med god plant- eller blomjord. Ställ krukorna i ett brätte för att underlätta hanteringen. Vattna när jorden torkar upp, men vänta med näringslösning tills att plantorna börjar sätta frukt. När dina chiliplantor växer sig större, och inför utflytt i växthus, krukar du om dem till större krukor. Nu ska jorden vara riktigt näringsrik och god.
Det allra första fruktämnet ska alltid nypas bort på varje planta, hur hårt det än verkar. Annars stannar chiliplantan i växten och koncentrerar sig på att bilda frö i denna första och enda frukt.
I år har jag sått fyra olika sorters chili. Två röda köpesorter, en gul som jag tagit frön ifrån en Hvilanchili och en röd sort som jag odlat tidigare år. Fröna håller sin grobarhet ganska många år, så man kan ta frö från torkade frukter som man odlat fram tidigare. Däremot är det inte alltid garanterat samma sort som moderplantan, eftersom F1-hybrider inte är stabila. De kan alltså korsa sig och forma helt nya sorter.
