Astrantia major, stjärnflocka, förekom i Sverige troligtvis redan före 1700-talet och kallas ibland för Linnés döttrar. Det finns ett 10-tal arter som alla härstammar från alpina skogar och ängar i ett område från Mellaneuropa – Mindre Asien-Kaukasus. Näringsrik, fuktig, men väldränerad humusrik jord i sol till halvskugga är receptet.
Woodlandmiljö är precis rätt ståndort för stjärnflockan.
Blommorna är rätt obetydliga på avstånd, men när man kommer riktigt nära ser man hur komplicerat konstruerade de är. Svepebladen sitter ytterst och är långa och lansettformade. Ju äldre blomman är, desto mer nedåtriktade är de. De enskilda små blommorna sitter i täta flockar med en central mittpunkt.
Det finns en mängd namnsorter som går i färgskalan från vitt-rosa-rött och mörkrött. De varierar i höjd från 40-90 cm. Stjärnflockan är lätt att föröka från frö eller genom att dela plantan på våren. Kombinera den i rabatten med t ex silverax eller funkia. Eller varför inte en klarblå näva för kontrastens skull.
Marktäckare är ett behändigt namn på växter som växer krypande och brer ut sig över jordytan med sina blad förstås, men också genom klängen, skott, rankor eller utlöpare som de fortplantar sig med. De här växterna har ofta en god förmåga att stå emot ogräs, och faktiskt ofta också vanligt gräsmattegräs. Alltså är de många gånger utmärkta ersättare för just gräsmatta.
Frodig underplantering av ormöga.
I naturen finns det sällan så ensartade bestånd av en och samma art som vi talar om i trädgårdssammanhang. Oftast är det flera arter som växer tillsammans, där var och en har en topp under någon tid på säsongen, för att sedan gå tillbaka på bekostnad av en annan art med senare utveckling. Vitsippan är en sådan växt. Den har ganska höga ljuskrav under sin blomningstid, men är inte så konkurrenskraftig i växtsättet. Under lövträden är under våren ännu ljust, medan det längre fram på sommaren är färre konkurrenter på grund av ljusbristen. Men då har årets tillväxt redan vissnat ner och växten sparar sin kraft i roten till nästa vår.
Silvriga marktäckare runt den berömda dammen i Ulla Molins trädgård i Höganäs.
De mattbildande trädgårdsväxterna är beroende av hjälp med ogräsrensning och vattning, framför allt i början, för att kunna hävda sig mot konkurrerande arter. Det är mycket viktigt att ha en ogräsfri jord från början om man ska plantera marktäckare, annars kommer de få svårt att etablera sig.
Hasselörten passar bra som marktäckare under t ex bambu.
Den fantastiskt skuggtåliga hasselörten är ett sådant exempel. Den är långsamväxande i början och tar flera år på sig att riktigt komma igång. Har man då ogräs som konkurrerar om ljus, näring och vatten runt plantorna är risken stor att hasselörten går ut. Annars är hasselört ett bra alternativ i de riktigt skuggiga lägena med lätt fuktig jord. Den självsår sig gärna om den trivs och bidrar därmed till sin egen marktäckning.
Småbladig vintergröna kan bli ett ogräs i trädgården. Fast det kan nästan också höstanemonen ovanför.
Den spridningsvilliga vintergrönan måste jag varna för, samtidigt som den kan vara mycket bra på rätt plats. Vintergröna ska helst växa för sig själv, eftersom den är mycket expansiv och snor sina långa rankor kring allt annat som växer i samma rabatt. Håll den under träd och högre buskar där du kan frisera rankorna efter hand och rycka upp enstaka ogräs mellan plantorna. Vincan passar på de flesta jordar, men utvecklas bäst i humusrik jord och halvskuggigt läge. Vill du njuta av den lilablå blomningen kräver den mer ljus.
Ormöga invävt av myskmadra.
En annan blåblommare är ormögat, Omphalodes verna. Den är en vårens marktäckare som passar i lätt fuktig jord i woodland och under träd och buskar. Ormögat sprider sig med krypande jordstammar och får förgätmigejliknande blommor i maj. Här tillsammans med myskmadra, som föredrar liknande växtbetingelser. Myskmadran kan lätt utkonkurreras, men växer där den trivs bra i täta, ljusgröna mattor. Faktiskt så har jag lyckats få in den min gräsmatta i skuggsidan av trädgården och där har den till och med tryckt bort mossan!
Nyss omplanterad bädd av kattfot.
Marktäckare på solsidan av trädgården är ettdera fetbladiga eller silverfärgade. Bland de silverfärgade vill jag visa två stycken som är välkända från Ulla Molins trädgård, som jag besökte för ett par veckor sedan. Kattfoten, Antennaria dioica, är en tålig, krypande mattbildande perenn med filthåriga blad. Den ska ha full sol och sandig/stenig jord. Har ett väldigt lågt växtsätt – bladen blir inte mer än 5 cm höga – och måste därför ogräsrensas noga. Annars finns det risk för att ogräsen tar över.
Malörtsmatta med inslag av stor blåklocka.
Vitmalörten är en annan framträdande silverbladig perenn hos Ulla Molin. Den har ett aggressivt växtsätt. Vitmalörten sprider sig snabbt med underjordiska utlöpare och väver in sig i rabattens andra växter. Det är en växt som knappast odlas för sin blomnings skull, utan för att de smala, silvriga bladen ska skapa kontrast bland blå- och rosablommande växter. En solälskande perenn som vill ha sandblandad och gärna kalkrik jord. Lyser hela sommarnatten med ett svagt skimmer.
En användbar perenn i både kryddrabatten och bland rosorna – stäppsalvian fyller sin plats under en lång säsong. Det finns mängder av salviaarter, men bara en handfull växer vilda i Norden. Man hittar salvian på torra och soliga växtplatser i det vilda.
Den mörka salvian ’Caradonna’ bildar fond till den gula rosen ’Lady Emma Hamilton’.
De odlade salviorna är mer eller mindre aromatiska, men alla har egenskapen att dra till sig bin, humlor och fjärilar. Stäppsalvian hör till de mest högväxta arterna och kan bli upp emot 70 cm hög. Den har kraftfulla blomspiror och ett brett, upprätt växtsätt med många blomstjälkar.
Den mellanblå stäppsalvian ’Mainacht’ är en av de tidigast blommande salviorna.
Stäppsalvian är lätt att kombinera med andra växter som rosor, liljor, prydnadsgräs, temynta eller röd rudbeckia. Du kan också plantera den ihop med lavendel, men de två har ganska lika växtsätt och kontrasten blir då inte så tydlig. Välj färg efter sällskap – stäppsalvian finns i vitt, rosa och olika nyanser av blått.
Den rosa ’Rosakönigin’ ger ett lättare intryck än sina blå släktingar.
Blomningen startar i bästa fall redan i slutet av juni och håller på många veckor. Efter blomningen sitter högbladen kvar länge, så riktigt skräpig ser inte blomman ut förrän långt senare. Men vill du få ytterligare ett mindre flor så kan du klippa ner blomställningarna. Då kommer den oftast igen i september.
Stäppsalvia ’Caradonna’ samplanterad med tomatröd röd rudbeckia och tuvrör i bakgrunden.
Sorten ’Raspberry’ ur den nya serien silkesnävor. Foto: perenner.se
Till de allra lägsta och mest soltörstande nävorna hör Geranium cinereum, silkesnävorna. Många av arterna härstammar från Pyrenéerna, Alperna eller forna Jugoslavien. De gamla sorterna kräver ganska mycket specialvård såsom de alpina växter de är. En väldränerad och luftig jord, gärna i upphöjd, till och med stenig rabatt så överskottsvatten rinner bort. Under mycket regniga höst- och vinterperioder kan de alpina arterna behöva täckas mot regn.
Färgskalan ger starka rosa och röda blomfärger. Foto: perenner.se
Geranium Jolly Jewel® är en ny serie silkesnävor som lanserats av holländska odlaren Marco van Noort. Jolly Jewel®-serien har blommor i starka, varma färger i skalan från rosa till rött. Blomningen startar redan i april, är kraftigast i början av säsongen men fortsätter sedan ända till september.
De nätådrade blommorna hos Jolly Jewel ’Lilac’ är sirligt vackra. Foto: perenner.se
De blir inte mer än ca 10 cm höga och med sitt ursprung från bergstrakter är dessa nya silkesnävor lämpliga i stenpartier, slänter och rabattkanter. Det blir allra mest effektfullt att plantera många tillsammans. De passar även fint att plantera i kruka. Sorterna i Jolly Jewel®-serien vill ha en solig växtplats med måttligt näringsrik och väldränerad, lätt fuktig jord. De växer relativt snabbt och bildar låga kuddar.
Magnus Wändel med sina nya silkesnävor. Foto: perenner.se
Wändels Trädgård var först i Sverige att prova sorterna i liten skala redan förra året. ”I år odlar vi alla tio sorter i Jolly Jewel®-serien”, säger Magnus Wändel i ett pressmeddelande.
Doftbomb på doftbomb vältrar sig emot mig när jag går ut. Morgon som kväll lika intensivt. Jag blir nästan yr av alla blomdofter i trädgården just nu. Vet verkligen inte om det är sant, men jag har för mig att vita blommor doftar mest. Eller är det för att jag samlar på mig vitblommande växter, eller för att jag samlar på mig doftande växter överlag? Hörde någonstans att vita blommor ofta pollineras av små skalbaggar, och eftersom de har bättre luktsinne än syn så satsar blomman på en stark doft för att attrahera dessa skalbaggar.
Efter en lite seg vårvinter tog försommaren ordentlig fart med värme och torka i maj. Eftersom det fortfarande knappt kommit något regn i mellersta Skåne, så börjar de flesta juliblommande växter ha kommit igång med sin blomning redan. Bara att njuta så länge det varar!
Har bara så fruktansvärt mycket att göra, så bloggen har fått vila ett tag. Jag lovar att återkomma med vackra bilder och fina historier!
Runt päronträdet lyser det av orange Ballerina flankerad av några lila tulpaner och härlig clematis.Härliga tulpanen Carnaval de Nice sticker upp ur kirskålen med sina gladstrimmiga blommor.
Det har varit segt i starten i år, men nu ska det väl ändå börja bli lite värme och blomning i både natur och trädgård? Vitsipporna står sig än och det är över en månad sedan de första tittade fram! Ser fram emot några olika färgklickar i perennrabatten.
Gulltöreln innehåller en vit, giftig mjölksaft som kan orsaka hudirritation.
Gulltöreln Euphorbia polychroma är en härlig växt som är fin under hela säsongen. Den har ett kuddliknande växtsätt och blir mer limegrön när sommaren kommer. Till hösten färgas den i lysande orange-rött. I motsats till många andra törelväxter vill den ha en väldränerad jord i full sol. Det gör inget att det torkar upp rejält under sommaren.
Brunnera kallas även Kaukasisk förgätmigej och är egentligen en marktäckande bladväxt med väldigt dekorativ vårblomning i ljust blått som en extra bonus. Brunneran trivs gärna i ljusa woodlandmiljöer och under högre buskar. Jorden ska helst vara fuktig och mullrik, då kan den delas och spridas vidare även som kantväxt i en halvskuggig rabatt. Sorten ’Jack Frost’ (ovan) är solkänslig och får lätt brända blad om den placeras alltför soligt.
Iberissempervirens ’Schneeflocke’ är en kompakt halvbuske med mörkt gröna blad vintertid.
Vinteriberis är en låg, vintergrön halvbuske som passar bäst i stenpartiet. Den gillar en mager jordmån i full sol. Under våren blommar den överdådigt med små, vita blommor. Iberis har ett krypande växtsätt och blir inte mer än ca 20 cm hög.
Nästa pysslingväxt är den lilla lewisian. Lewisia är ingen perenn som man brer på i den stora skalan, utan har en liten nätt rosett med blomman i en rejäl klase på hög stjälk. Odlas i mycket väldränerad jord, som kan bestå av hälften ren grus. Vissa arter är mycket känsliga för vinterfukt och ska helst planteras i alpinhus eller täckas med glasskivor vintertid för att inte bli blöta.
Strandtrift av en odlad sort, ’Vesuvius’, som har mörkt bladverk och mellanrosa blommor.
Triftar är vildväxande längs vägar och stränder på många håll. De bildar täta ruggar och växer med tuvformigt växtsätt. Det är en perenn som älskar sol och genomsläpplig jord. Kan gärna växa i stenpartiet. Tyvärr kan den gå ut under vintern om det blir för blött, så se till att blanda upp jorden med rikliga mängder sand och grus!
Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.
Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.
Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.
Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.
Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ’Actaea’ har stora blommor, ’Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ’Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.
– Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!
– Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!
Ur En vårvisa av Elsa Beskow
Knappt hinner eventuell snö smälta bort innan de första äventyrliga rabarberknopparna spränger jordytan. De har lika bråttom varje år. Skulle man mäta tillväxten per dag så hade den säkert varit minst en cm när vi kommer in i april månad. Det är som om all styrka och kraft legat på lut och väntat på startskottet.
Nu är det dags att plocka de första stjälkarna till paj och kräm. Plocka rabarbern genom att dra hela skaftet och vrida lite samtidigt. Då lossnar stängeln ända från basen. Att använda kniv är inte så bra, för då skadar man lätt själva roten. Och skörda bör du – ju mer dess bättre, nästan. Flera gånger om under våren och försommaren. En tredjedel av plantan ska du helst låta bli kvar och samla kraft i roten. Då kan du ta ännu en höstskörd innan stjälkarna blivit för träiga och sura.
Några rabarberodlingstips:
– Plantera om våren eller hösten på solig plats i trädgården. Halvskugga funkar också, men tillväxten blir mindre.
– Mullrik, lerhaltig jord med gott om näring och fuktighet blir bäst. Stallgödsel eller hönsgödsel är bra för att piffa upp jorden ytterligare. Gödsla varje vår.
– Rensa ogräs och täck gärna jorden med gräsklipp, löv eller halm. Marktäckningen bevarar fukten i jorden. Har du genomsläpplig jord behöver du vattna. Rabarber har ett vattenbehov på ca 750 liter per växtsäsong.
Några olika rabarbersorter:
– ’Elmblitz’ är en medeltidig sort med låg halt av oxalsyra. Den har röda stjälkar.
– ’Early Sunrise’ har en mild smak och kraftiga stjälkar. Ger tidig skörd.
– ’Victoria’ är en grön rabarber med mycket god smak och stor skörd. Medelhög halt av oxalsyra.
– ’Spangsbjerg’ är genomfärgat röd i långa, smala stjälkar. Mycket god, medeltidig sort. Medelhög oxalsyrehalt.
När skörden är klar och hösten kommer städar du upp kring rabarberlandet. Ta bort alla döda växtdelar så att inga eventuella sjukdomar sprider sig ner i rothalsarna. Hela sommaren ska du plocka bort blomställningar som kommer. De tar mycket kraft från plantan och försvagar tillväxten på sikt. Upptäcker du bladlöss på dina rabarberplantor så försök spruta ihjäl dem med såpalösning. Många lusarter sprider virussjukdomar och de kan vara förödande för rabarbern. Bladlusangreppen kommer oftast vid torka, då plantorna blir försvagade. Så se till att vattna samtidigt som du bekämpar lössen!
Mirabel heter körsbärsplommon på danska. Vackert namn på en ganska förfärlig växt. Den vackra perioden är definitivt nu på våren när trädet är alldeles fullt av små, vita blommor. I varmare lägen har den redan börjat släppa kronbladen i ett ljuvligt konfettiregn. Hos mig har den bara precis kommit i blom.
Plommonvägen i Lund.
Det ligger en söt doft omkring mirabellen – en doft som ligger nära häggen i intensitet. Ljumma, vindstilla kvällar kommer doftpustarna farande. Härligt! Så det är inte blomningen jag vill klanka ner på när jag säger att det är ett förfärligt litet träd.
Rotskottsbenägenheten är stor och nya plantor slår upp ofta rejält långt från moderplantan. Det är ingen positiv egenskap när man vill använda arten som park- och gatuträd. Eftersom stammar och grenar är försedda med tornar skall man vara snabbt framme för att gräva upp nykomlingarna, annars är de jobbiga att bli av med.
Ofta blir körsbärsplommon (Prunus cerasifera) rejält breda träd med en höjd på ca 6-9 meter. De är rikt förgrenade med tunna, täta grenar. De vita blommorna kommer också mycket tätt, så hela trädet blir helt översållat, innan bladen slår ut. Blomningstidpunkten styrs av temperaturen, men ligger normalt samtidigt som sälg och påsklilja.
Mot sensommaren mognar de små frukterna i stor mängd. De är runda och gula eller mörkröda i skalet. Man kan äta dem, för fruktköttet är saftigt och gott, men tyvärr är skalet tjockt och lite segt. Fåglarna brukar däremot vara desto mer förtjusta i körsbärsplommonen.
Växten är tolerant avseende jordmån, och även om den trivs bäst i god jord, kan den klara sig på näringsfattiga sandjord också. Behöver du beskära den så slår den rikligt med nya grenar från sovande knoppar. Det blir inte så snyggt, så om man kan så är det bäst att låta den växa fritt. Men det blir ganska skuggigt under trädet och grenarna hänger ner som i parasollform.
