Irisar tillhör de riktigt gamla kulturväxterna, men det känns som om de på senare tid fått stå lite tillbaka när man letar efter långblommande och ständigt dekorativa växter till trädgårdar. Namnet Iris kommer från grekiskan och syftar till regnbågens gudinna. Jag tolkar namnvalet på två sätt: mångfalden i färgskiftningar och en snabbt förgänglig blomning.
Jordstam eller rhizom hos bredbladiga iris.
Man kan dela in släktet iris i två huvudgrupper beroende på om de har roten under jord eller ett rhizom (jordstam) ovan jord. De med rhizom kan man dessutom dela in i skäggbärande (barbata-typ) eller skäggfria. De skäggfria irisarna och de med lökformig knöl under mark växer vanligen i fuktiga jordar, medan de andra vill ha en torr och solig växtplats.
Gul skäggbärande iris med svag doft. Okänd namnsort.
Det lättaste sättet att föröka iris är genom att dela på växande bestånd. Vänta gärna till efter blomning innan du sätter spaden i klumpen. Där iris trivs breder den ut sig och att hitta en likartad växtplats är bästa spridning.
Iris är långlivade perenner där de trivs.
Sibirica-typen av iris, dvs de som har smala blad och föredrar en fuktigare, lite skuggig växtplats, kan gärna samplanteras med julrosor, ormöga och förgätmigej. De uppstickande bladspjuten i ljust grön färg blir en fin kontrast på våren.
De skäggbärande trädgårdsirisarna doftar många gånger underbart gott. Blomningen är kort och intensiv i slutet av maj till början av juni. Därefter står de breda bladen kvar ända till frosten kommer. Välj en väldränerad, sandblandad jord och ett skyddat läge så inte blomstänglarna bryts av vinden. Trädgårdsiris blir ofta 70-80 cm höga. Efter blomningen klipper du bara ner blomstängeln.
Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och framför allt som fruktgivande växt i tropiska länder. Det finns mängder av arter och flesta av dem härstammar från Amazonas djungler. Vissa arter återfinns högt upp i bergen, men det finns även arter som växer i torrare delar av tropikerna. Det gör att växternas krav på ljus, vatten och temperatur är tämligen olika. I våra trakter är det tveksamt om man kan odla passionsblomman utomhus, förutom på sommaren, då den gärna kan stå ute på vindskyddad plats. Har hört att den vanliga Passiflora caerulea kan klara lätt frost om plantan är väl skyddad med ett luftigt täcke. Zon 0 pratar vi om då.
Fantastiska konstruktioner de här blommorna!
Jag har sparat några bilder från utställningen på Sofiero, sommaren 2015, som handlade om passionsblommans olika skepnader. Det är inga små rumsväxter det handlar om. Många gånger når rankorna upp till 4-5 meter och då får man ju ha rejäl rumshöjd. För att klara av att växa sig så stora krävs en stor kruka och bra jord. Ingen märkvärdig jordblandning, men en jord med bra struktur från kompost och näringstillskott från vanlig krukväxtnäring duger bra. Däremot ska man akta sig för stark kvävelösning, eftersom det bara ger kraftig grön tillväxt och inga blommor.
Passionsblommor kan sås från fröer man tar från frukter i affärens fruktdisk. Det är något man kan experimentera med, för de är inte alldeles lätta att få att gro. Själv har jag sått frön som kom från direktimporterade frukter från Sydamerika och de grodde utan knot. Men jag har också hört att det krävs både svala nätter och varma dagar för att bryta fröets frövila.
Rejäla klätterstöd krävs då rankorna på passionsblomman blir riktigt långa.
Sticklingar är i så fall en bättre metod om man vill föröka en fin planta. Den bästa tiden är på våren, men egentligen ska det gå att sticka dem när som helst under året, eftersom de inte har någon egentlig viloperiod. Skär med en vass kniv eller rakblad en 5-6 cm lång stjälk. Finns det knoppar på skottet kan du låta 1-2 knoppar sitta kvar. Bladen kan vara kvar. Stick sticklingarna i vanlig såjord, ge dem några stödpinnar och ställ på varmt ställe med plastpåse kring krukan. Jorden får inte torka ut.
Passionsblommor i olika blomningsstadier.
Vinterförvaring av passionsblomman i svalt rum är att föredra. Vattna sparsamt, men passa upp så inte jorden torkar helt. Duscha gärna växten en gång i veckan. Under tidig vår är det dags att beskära växten för att få bort långa, gamla slingerskott och torkade blad. Nu börjar du också gödsla med svag näringslösning i början. Till sommaren när tillväxten är som kraftigast vattnar du ofta och ger gödsel en gång i veckan. Ställ gärna plantan utomhus i måttligt ljust och vindskyddat läge. För soligt läge bränner de tunna bladen.
Det är inte så vanligt att få frukter på passionsblomman vid odling inomhus.
Många Passiflora-sorter är korsbefruktade och kräver en motpart. De ger inga frukter vid befruktning med egen pollen. Därför behöver du ha minst två växter av samma typ som är frösådda. Passionsblommorna är kortlivade och de flesta rumsväxterna blommar inte mer än ett dygn. Om blomningen då inte sammanfaller hos två olika plantor så blir det inte heller några frukter.
Den klassiska passionsblomman Passiflora caerulea har blåvita blommor som är 7-9 cm i diameter. Det finns även en orangeblommande Passiflora aurantia i handeln. Varje blomma från den varar max 4-5 dygn. När du köper en passionsblomma är den oftast uppbunden på en metallbåge. Ställ växten i ett ljust fönster och linda hela tiden klängena runt bågen an efter som de tillväxer. Har du gott om plats t ex i ett uterum kan du ge passionsblomman en stor kruka och låta den klättra uppför ett stabilt stativ av trä, metall eller flätad pil. Om det inte bildas några knoppar så prova med att ställa din passionsblomma svalt om nätterna. Temperaturväxlingen brukar sätta fart på knoppbildningen.
Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.
En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.
En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.
Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder. Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.
Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.
Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!
När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.
Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.
Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.
Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.
En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Där är det främst nattlängden som styr. När nätterna är tillräckligt korta får plantan en hormonell signal att sätta knopp och förbereda sig för invintring. Träd från nordliga provenienser sätter knopp vid kort nattlängd, medan träd från sydligare breddgrader fortsätter växa tills nätterna blivit ännu längre. Därmed ökar risken för skador av tidig höstfrost.
Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att riskera skottfrysning innan den hunnit ställa om för vinter, eftersom den är programmerad av invintra sent om hösten.
Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!
Utslagen och knoppig blomstängel hos Actaea simplex ’Brunette’.
Som pärlor på rad sitter knopparna hårt knutna länge. Men sen plötsligt en dag känner du redan på avstånd att nu, nu har silveraxet börjat blomma. Nästan hela säsongen har silveraxen fyllt ut rabatten med sitt flikiga bladverk. Blommorna får man tålmodigt vänta på.
Men den doften är värd väntan. Kryddig och honungsmjuk på samma gång. Söt, definitivt. Pudrigt parfymerad men ändå fräsch. Svårt att sätta en doftetikett på Actaeans blommor. Men jag älskar dem. Vackra att se på också. Men då får man gå nära, för de enskilda blommorna i axet är små.
Läkesilveraxets blommor vajar högt över det gröna (nu höstgula) bladverket.
Cimicifuga var silveraxens släktnamn till för knappt 20 år sedan, då man genom DNA-tester kom fram till att de tillhörde familjen trolldruvor, Actaea, istället. De upptäcktes på 1700-talet i USA och kom att få en användning som medicinalväxt. Black snake root, kallade indianerna växten, som användes mot klimakteriebesvär, PMS-besvär, huvudvärk och även blöjexem hos småbarn.
Actaea racemosa är den grönbladiga arten och Actaea simplex den rödbladiga. Jag föredrar definitivt den senare som har ett större prydnadsvärde. Bland sortnamnen är ’Brunette’ vanligast. Den blir upp till 1,8 meter hög i blommornas topp, men bladen stannar på ungefär en meter.
Här är en kombo med lila jätteverbena, vita rosor och mellanblå stäppsalvia.
Silveraxen vill ha en fuktig och mullrik jord. Får de det kan de även stå i solen, annars är en skuggigare växtplats att föredra. Goda grannar är t ex alunrot, hosta, höstanemon, olika prydnadsgräs och vårblommande lungört. Var försiktig när du luckrar jorden intill silveraxen. Rotsystemet är ytligt, så en marktäckning är många gånger att föredra. Speciellt som den dessutom motverkar uttorkning.
Många av våra träd och buskar får vackert höstfärgade löv innan de fälls inför vintern. De granna färgerna är ett sätt för växterna att återvinna nödvändiga byggstenar till nästa generation löv.
Vad är orsaken till höstfärgerna?
Ännu vet man inte helt säkert varför dessa vackra och starka färger bildas. Det kan bero på flera samverkande orsaker som är viktiga för olika processer i växten. Till exempel återanvändning av näringsämnena kväve och fosfor. En annan tänkbar orsak är att färgen är ett resultat av ett samspel av utvecklingen mellan insekter och växter, men det är inte ännu helt bekräftat.
Amerikanska jätteblåbär får ofta mycket kraftig höstfärg.
Vad man känner till idag är att fotosyntesen och det gröna klorofyllet är inblandade i denna färgväxling, liksom de orangeröda karotenoiderna i bladen. Karotenoiderna förekommer alltid tillsammans med klorofyll i bladen, men deras färg blir synlig först när klorofyllproduktionen uteblir eller när klorofyllet bryts ner på hösten eller transporteras in till stammen. När det gröna pigmentet är borta framträder de övriga färgpigmenten som finns i bladet.
Cercidiphyllum varierar sig i nyanser från gult till den rosaröda färgskalan.
Den röda höstfärgen kommer även från antocyaniner, som skapats via fotosyntesen i bladcellernas vakuoler (hålrum). Normalt bildas det dagtid socker i de här hålrummen, men under kalla nätter omvandlas sockret till antocyaniner. Den mängd antocyanin som bildas varierar mellan åren och det beror troligen främst på temperaturen.
Ett vanligt förekommande undantag från det här med höstfärgning är al. Alens blad är gröna när de faller av på hösten. Orsaken kan vara att alens blad innehåller mycket kväve. Hos andra träd är kväve en bristvara, men alen har sin egen kvävetillverkning via kvävefixerande svampar på rotspetsarna. De behöver därför inte spara på kväve. Det får till följd att det naturliga humusskiktet under alar är extra näringsrikt.
Varför faller bladen av?
Trädens bladfällning beror på kylan. Eftersom blad är breda och platta och saknar barrens tjocka skyddande cellväggar riskerar cellerna att frysa sönder vid frost. Då skulle vävnaderna sprängas och bladen förstörs. Träden och buskarna sparar istället mycket energi på att själva avgöra när bladen ska falla av och förbereda sig för vintervilan.
Asken fäller sina blad mycket tidigt och de blir ofta gula eller lätt gröngula i färgen.
De mekanismer i växten som sätter i gång bladfällningen styrs av hormoner. Det finns flera växthormoner som spelar olika roller i den har processen. Ett av de viktigaste är etylen, som är ett mognadshormon och som även ser till att frukter och bär mognar. När växten känner att vädret blir kallare ökar produktionen av etylen.
Benvedens höstfärg går i scharlakansrött.
Men innan dess ser växten till att tömma bladet på dess matnyttiga innehåll innan det faller av. Det gör den genom att bladsaften med näringsämnen dras in i stammen. Etylen strömmar till och sätter igång en nedbrytningsprocess, där enzymer bryter ned innehållet i växtcellerna. När nedbrytningen av cellerna pågått tillräckligt länge, blir infästningen av bladet till stjälken allt svagare och snart behövs det bara en vindpust för att löven ska lossna och singla ner till marken.
Solrosor, både perenna präriesolrosor och ettåriga, drabbas lätt av mjöldagg vid torka.
Mjöldagg är en svampsjukdom som är vanligt förekommande på många prydnadsväxter. Ofta drabbas häckkaraganer (Caragana arborescens), prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii), mahonia, blodlönn, vanlig ek och flertalet rosor. Du känner igen svampen som en vit mjölaktig beläggning på blad, unga skott och knoppar. Tvärtom mot de flesta andra svampsjukdomar så är torka och en dragig växtplats predisponerande för mjöldagg.
Riddarsporrar får lätt mjöldagg, men det finns också resistenta sorter i handeln.
Många mjöldaggssvampar drabbar endast ett växtsläkte och det finns därför många olika mjöldaggsarter som är specialiserade på sin mottagarväxt. Även växthusodlade växter som tomat, gurka, saintpaulia och begonia drabbas lätt.
’New Dawn’ och ’Venusta Pendula’ är två klängrosor som lätt får mjöldagg.
Vad ska man göra om växterna drabbas av mjöldagg? Det beror förstås på storleken. Ett stort träd tar sällan så stor skada av svampen, men det blir mer ett estetiskt problem. Rosor som planteras vid solstekta syd- eller sydvästväggar får lätt mjöldagg om man inte vattnar och gödslar dem regelbundet. Eftersom det finns sorter som är extra känsliga för mjöldaggsangrepp bör man alltid välja resistenta sorter framför känsliga rosor. Sorter med kraftiga och läderaktiga, mörkgröna blad är motståndskraftigare mot mjöldagg.
Ettåriga växter som ringblomma och vallmo kan bli lite trista framåt hösten, men tar sällan skada under blomningen.
Tänk också på att överdriven kvävegödsling gynnar angrepp av mjöldagg. Det är bättre att gödsla med kaliumrika gödselmedel då det anses ge ökad motståndskraft. Om du ändå blivit drabbad och vill försöka bekämpa mjöldaggen så kan svavelpreparat, typ Kumulus vara en metod. Ett gammalt husmorsrecept mot mjöldagg har förmedlats via Cedergrens plantskola i Råå. Det lyder: ½ dl kristallsoda, ½ dl såpa och 5 l vatten. Jag har inte provat, men det kan ju vara värt ett försök.
Det är bara att erkänna direkt. Tomaten är min älsklingsgrönsak. Gott på mackan, att äta som mellanmål och nyttogodis. Funkar alltid som tillbehör i matlagningen istället för andra rotfrukter eller grönsaker. Har en knepig mage som inte tillåter mig att äta potatis eller laktoshaltiga gräddiga såser och då kan restaurangpersonalen, speciellt i Italien, ibland bli lite fundersamma. Vad ska vi ge åt henne att äta (till köttet/fisken)? Då föreslår jag una insalata di pomodoro. De ser fundersamma ut, som att – bara tomater kan man väl inte äta. Men det kan jag. Jag älskar dem! Söta och syrliga på samma gång. Och särskilt de italienska – köttiga, smakfulla och nästan lite kryddiga.
Det egna lilla växthuset är inte stort. Alldeles för litet till och med. Men fullproppat med tomatplantor. Så här års en liten djungel. Tomater är ganska lättodlade växter i växthus, men de måste passas med vädring och vattning. Det finns många bra sorter som passar på friland också, men då måste läget vara varmt och soligt.
Lilla ’Snowberry’ är en ljusgul sort som är söt och mycket god.
Eftersom jag inte har så mycket plats i växthuset ägnar jag mig åt småfruktiga tomater som inte blir så höga. För den skull behöver man inte välja busktomater. Tomater är egentligen klängväxter och har en enorm växtkraft. Vid Medelhavet är det gott om sol och där kan tomaterna växa som små träd på friland. Här hemma måste vi begränsa dem i storlek för att de ska orka ge frukt under vår korta säsong. I den begränsningen ingår att tjuva plantorna.
Här kommer en liten tjuv i grenvecket mellan bladskaft och stjälk.
Tjuvning innebär att man nyper bort de små skotten som kommer i ett bladfäste. På så sätt stoppar man förgreningen och plantan växer på höjden. Då blir det inte så mycket blad som skuggar fruktklasarna. Och plantan koncentrerar sin kraft på tomatproduktion istället för på bladtillväxt. Busktomater behöver inte tjuvas, utan de kan forma små buskar. Det här brukar stå på fröpåsen.
’Chocolate Cherry’ är en favoritsort bland cocktailtomater. Brunlila i färgen och ger goda skördar.
Mina tomatplantor växer i papperskorgar från Ikea där jag borrat hål i botten för dränering av överskottsvatten. På så sätt kan jag enkelt byta jorden varje år och tvätta krukorna till hösten. Infekterad jord är nämligen det största sjukdomshotet mot tomatplantorna. Använd en välgödslad jord och blanda gärna in kogödselkompost dessutom. Har du bara en begränsad jordvolym måste du tillsätta flytande gödsel vid vattningen. Svag dos vid varje vattning är bättre än en kraftig i veckan.
Papperskorgar är billigare än krukor, men fungerar precis lika bra till tomatodling.
Vattna tomatplantorna varje eller varannan dag beroende på väderlek. De ska inte torka ut, för då finns det risk att tomaterna spricker. Droppbevattning är bra, annars får du skaffa bevattningshjälp om du reser bort. Rensa regelbundet bort gulnade och vissna blad. De möglar lätt och i växthusets höga luftfuktighet frodas mögelsvamparna snabbt. Bind upp höga tomatplantor med snören eller mot bambukäppar an efter som de växer till sig. När de blir höga och fulla med fruktklasar böjer sig stjälkarna lätt.
’Roma’ köpte jag fröer till på en resa i Italien. Bra sort att äta på smörgås då den har torrt fruktkött.
Sen är det bara att skörda och njuta! Känn efter om skalet sviktar lite när du trycker på det. Plockmogna tomater lossnar lätt från skaftet. Låter man dem hänga kvar för länge blir de övermogna, mjukna och möglar lätt. När kvällarna börjar bli mörka och kyliga är det bra att ha en värmefläkt som håller luften i rörelse inne i växthuset. Den skyddar också mot för låga temperaturer i växthuset. Under 10 grader ska man helst inte gå. De allra sista tomaterna för säsongen brukar ha svårt för att mogna. Då kan du plocka dem gröna och låta dem eftermogna i fönstret inomhus. Eller så panerar du gröna tomatskivor i ströbröd och steker dem i panna. Jättegott!
’GoldenBumble Bee’ är en liten och ganska långsamt mognande tomatsort.
I sensommarens rabatter finns det många väldoftande favoriter. Höstflox, Phlox paniculata, har en kryddig, mycket egen doft, som fastnar i doftminnet. Den doften drar också till sig fjärilarna. Höstflox trivs i full sol, i de flesta jordar som inte är för torra och näringsfattiga. Den ursprungliga arten härstammar från Östra Nordamerika, men den rena arten ses inte i odling, utan det är allehanda hybrider i olika färgskala från vitt till rosa, cerise, rött, lila och blått.
Stjälkarna är styva med parvis motsatta blad. På våren när floxen tittar upp kan den vara ganska anonym till utseendet, men de parvisa, släta och lansettlika bladen känner man igen. Blommorna sitter samlade i klasar i toppen av skotten.
Hmm, färgkombinationen…
Flox är relativt lättskötta i rabatten, men vissa sorter är mer känsliga mot mjöldagg än andra, särskilt torra somrar. Värt att fråga efter motståndskraftiga sorter när du handlar nytt plantmaterial. Gödsla på våren med kogödselkompost eller något annat inte alltför kvävestarkt gödselmedel. När plantorna efter några år börjar bli breda och dö ut i mitten är det dags att dela på dem och plantera om. Våren är bästa tid för plantering. Jag har märkt att flox kan ha svårt att övervintra om de inte rotat sig väl på hösten. När vintern kommer klipper du ner stjälkarna, för de har inget större skönhetsvärde.
’Ingeborg från Nybro’ tillhör Grönt kulturarvs växter.
Ljus bas med vita flox, lite gul kungsljus och solbrud, hög violruta, salvia, malva och strödda mörka duttar av en okänd lökväxt.
Hur gör man en fin rabatt? Jaa, det beror ju på var och till vem den ska vara. Stilen beror på omgivningen så klart. Hur ser resten av trädgården ut? Huset? Utemöblerna? Och du som person? När ska den blomma?
En rosapurpur mix av vädd och lökblomma ihop med himmelsblå nävor.
Att inte krångla till det så förskräckligt är väl ett bra tips. Inte för stelt om inte omgivningen kräver var sak på sin plats. Vävarväxter blandat med stabila platsmarkörer som prydnadsgräs till exempel. Högt och lågt, stora blad och små blommor, mörkgrön bas och granna blommor, skirt med robust.
Ringblomman kommer igen år från år. Den blå Salvia viridis frösår sig också ibland.
Har sett många fina blandrabatter i sommar, med bara få plantor av varje sort blandat istället för stora breda färgfält. Växterna väver in sig i varandra istället för att alla har sina respektive revir. Om du förstår hur jag menar. Men en sådan rabatt kräver mycket planering om den ska blomma hela säsongen.
Smällspirea med mörkt röda blad bildar bas mot röd solhatt, renfana, stjärnflocka och i bakgrunden rödlila fackelblomster.
Har man otur och det uppstår ett tomt hål någonstans kan det vara bra att ha lite fylliga växer att stoppa in. Cosmos är en bra sådan växt. Röd solhatt är en torktålig perenn som fyller ut och kan köpas blommande nu på högsommaren ifall det blir ett hack i rabatten.
Läckert blåvitt partnerskap med blå broksalvia och en spetslik vit rotkörvel.
