Blogg

Nya trädgårdsböcker

Våren är tiden för boknyheter. De senaste åren har särskilt odlingsböcker för nybörjande odlare varit flest. För trädgårdsproffsen har det varit betydligt glesare mellan utgivningarna av riktig topplitteratur. Men nu har den stora trädboken äntligen kommit som vi väntat på så länge. ”Träd i urbana landskap” har alldeles nyss utkommit på Studentlitteratur och redaktörer är mina kolleger landskapsingenjörerna Henrik Sjöman och Johan Slagstedt.

En viktig bok för växtanvändaren och trädgårdsproffset har nyss utgetts på Studentlitteratur.
Boken ”Träd i urbana landskap” av redaktörerna Sjöman & Slagstedt

Det är en diger kunskapsbok som är helt i linje med hur jag arbetar med träd i min profession. Man utgår från naturen som förebild för olika planteringstyper och offrar en väsentlig del av de drygt 600 sidorna på att reda ut vilka växtplatskrav olika arter har och hur de kan matchas till stadens olika typväxtplatser. Antalet tabeller med lämpliga växter är många och har en bred artrikedom som framför allt kommer att glädja den projektör som arbetar i de lägre växtzonerna. Ett exempel på intressant tabell är växtlistan för val av arter för skelettjordsplanteringar i full sol. Det är alltså rejält detaljerat!

Tabeller och växtlistor finns det gott om i boken.

Kapitlet ”Rätt träd på rätt plats” handlar om ståndortsanpassad växtanvändning. Man begränsar sig inte bara till växtbädden, ljusförhållandena och vindutsatthet/temperatur på växtplatsen utan betänker också ev slitage och föroreningar samt planteringens framtida funktion när växterna ska väljas. Att redan vid växtvalet tänka på vilka skötselinsatser som kommer att krävas handlar om ekonomisk planering lika väl som ekologisk! Det är härligt att författarna i denna bok gått hela vägen med att ge sådan tyngd åt landskapsingenjörskonstens alla aspekter på växtvalet. Jag gläds åt att läsa den! Det enda som stör mig ganska kraftigt är de rikligt förekommande korrekturfel i texten som hade kunnat rättas till vid en sista noggrann genomläsning. De stoppar upp läsrytmen. Bildurvalet däremot stödjer texten och ger en djupare dimension av det som sägs i ord.

Medelhavstemat är fortsatt inne i trädgårdssnacket.
En helt annan typ av nyhet i bokfloran är Paula Modigs bok ”Inspirerande medelhavsträdgårdar – stilarna – växterna – stämningen”. Ett litet urval av franska, italienska, marockanska, grekiska och spanska trädgårdar beskrivs som en reseberättelse och trädgårdsvandring i var sitt kapitel. Det förekommer ingen detaljerad reseplanering, men läsaren kan via listan till trädgårdarnas egna hemsidor få aktuell information kring hur man hittar hit, öppettider mm.

Många illustrationer från medelhavsträdgårdar och medelhavsväxter kryddar texten.

 

Författaren beskriver i ord och bild sina favoriter bland medelhavsväxterna. Det är t ex fruktträd som fikon, citrus och banan, men också rena prydnadsväxter som iris, eldkrona, ros och pelargon. Man ges inte några planteringstips eller skötselråd, som jag gärna hade velat ha, utan beskrivningarna inriktar sig främst på växternas härkomst och nomenklatur. Boken fungerar främst som en inspirationsbok för snabb genomläsning. Den är rikt illustrerad med vackra helsidesbilder tagna av författaren själv.  Bilderna andas sol och värme och är en underbar väckare av den frusna vintersjälen hos trädgårdsälskare som bara går omkring och hoppas på en snar vår!

Boken ”Inspirerande medelhavsträdgårdar” kan köpas via Limone Media.

Fikon, citronträd och rosor beskrivs i text med hänsyn till ursprung och namngivning.

 

Vildväxande och förvildad primula

Jordvivan kan förvilda sig i trädgården om den får en lucker och fuktig jord.

En vårens budbärare är primulan, som vi vanligen köper som en korttidsblommande krukväxt för att ge lite färg och vårkänsla. Blomningen är kortvarig och därefter vissnar plantan ner och tynar sakta bort. Men man kan plantera ut den i rabatten och få en återkommande blomning.

Primulor är lättskötta men kortblommande växter.
Primula skymtar bakom kastanjestaket i en mässmonter.

Primulor vill ha näringsrik och välmyllad jord med stort humusinnehåll. Fuktig ska den också vara och växtplatsen kan gärna vara placerad i halvskuggigt woodland under buskar eller träd. Primulorna tar inte illa upp för direkt solljus, men jorden får inte torka ut i solgasset.

Primulan är en fuktmarksväxt som gillar halvskugga.

Vivorna här på bild är plåtade både i Skåne och Skottland. Primula vulgaris ligger närmast till hands som artnamn, och den blommar i april-maj. De enkla vita och ljusgula varianterna är främst de jag har sett förvildat. Det finns spektakulärt färgade namnsorter i rosa-violett-blått, men de är inte alltid så långlivade i trädgården. Det går att hjälpa naturen på traven och föröka vivorna med frö eller genom att dela tuvorna och sprida på dem. Se till så jordmånen är rätt och att du vattnar rikligt i början, så är det inte någon svår match att odla primula utomhus.

Primulan växer vild i Skottland.

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ’Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.

Trollhasseln står i blom

Japansk trollhassel har mindre blommor än hybriderna.
Den japanska trollhasseln blommar allra sist av (de tidiga) trollhasslarna.

Trollhasseln tillhör de tidigast blommande buskarna i vårt klimat. Beroende på vintern sätter de ofta igång redan i januari-februari. Blommorna kan närmast liknas vid ett färggrant trassel av tunna trådar, lite olika i storlek och färg beroende på vilken sort de tillhör. Många av sorterna, t ex Hamamelis x intermedia ’Pallida’ (nedan) doftar dessutom mycket gott.

Trollhasselns trassliga blommor syns redan i januari i bästa fall.

Trollhasseln är en typisk woodlandväxt som trivs i halvskugga under träd där jorden är lucker och humusrik och inte torkar ut under heta somrar. Buskarna blir inte så stora, knappt 2 meter, och de växer långsamt. Så det kan vara skäl att köpa rejäla storlekar, även om priset ofta är ganska högt, just på grund av att de växer så sakta.

Hybridtrollhassel med stora blommor blommar tidigt.

Efter blomningen för trollhasseln ett ganska tillbakadraget liv. Den gör inte mycket väsen av sig under sommaren. Buskarnas vasformiga växtsätt passar perfekt för lägre, marktäckande undervegetation och lökväxter. Men när vi kommer till hösten sprakar de igång ordentligt igen. Gul-orange och röda höstfärger lyser upp i de halvskuggiga partierna av trädgården och ger extra krydda åt mulna dagar!

 

 

Bärodlarna hukar mot ny skadeinsekt

Skadeinsekten angriper växande frukt och bär.
De röda ögonen och två mörka fläckarna är kännetecken på en Drosophila suzukii. Foto: Sanja Manduric, Jordbruksverket
Feromonfällor och lockfällor kan användas för att bekämpa olika skadeinsekter.
Färdig fälla för bekämpning av Drosophila suzuki. Foto: Biobest

Vårljungen blommar redan på soliga växtplatser

Släktet Erica är stort runt om i världen, men i Skandinavien känner vi enbart till ett halvdussin arter som är vinterhärdiga nog att klara barmarksvintrar. Dessa vårblommande ljungväxter är låga, städsegröna buskar med en god marktäckande förmåga. Det trevliga med den vårblommande ljungen är dess tidiga blomningstid, som piggar upp när allting annat fortfarande är gräsbrunt, men också den långa blomingen som kan vara i 1-2 månader.

Vårljungen har en tidig vinterblomning, men skadas lätt av barmarksfrost.

Erica är en surjordsväxt som kräver en växtjord med lågt pH-tal. Ett pH på 4,5-5,5 är oftast lagom. För att komma ner så lågt i pH måste man använda rikligt med okalkad, grov torv i planteringsjorden och helst bo i en jordmån som inte är alltför kalkrik för övrigt heller. Med tiden jämnar ju sådana surhetsskillnader ut sig i naturen, så växterna behöver årligen tillföras ny torvjord. Det går också att blanda i och jordförbättra med sk färdig rhododendronjord som passar alla typer att surjordsväxter.

Ljungväxter trivs i sur jord med lågt pH.

Ljungväxterna gillar solbelysta växtplatser med en lucker och genomsläpplig jordmån. Plantera dem gärna i grupper med andra surjordsväxter som små bergtallar, enar, kalmia, pieris, trollhassel eller rhododendron. Ljungväxter kräver inte mycket skötsel alls, men en lätt beskärning med häcksax strax efter blomningen kan vara positivt för att forma täta, buskiga exemplar. Annars tenderar ljung lätt att på sikt bli långa och rangliga.

Vinterblommande ljung piggar upp med tidig blomning.

Erica carnea är den vanligaste arten hos oss, hemmahörande i de östra och mellersta delarna av Alperna. Den finns i många namnsorter, där de flesta håller sig gott och väl under 30 cm i höjd. För att de nyaste skotten inte ska torka av barmarksfrost på vintern och våren kan det vara bra att vattna plantorna lite extra under dagar med plusgrader. Alla städsegröna växter förlorar mycket vatten under blåsiga vinter- och vårdagar eftersom de inte kan stänga sina klyvöppningar helt och hållet. Vatten läcker då ut till luften och roten kan ha svårt att få upp nytt vatten från den frusna marken. Lagerhägg är exempel på en annan typisk växt som lätt får stora torkskador från kalla vindar.

Skötsel av julrosor i trädgården

Julrosor är tacksamma kalkälskande växter.

Julrosor är generellt lätta växter att odla. Men man ska inte flytta runt på dem i onödan. Om du har planterat dem på lämplig plats med lucker och väldränerad trädgårdsjord i halvskuggigt läge, så brukar de klara sig bra. Tänk woodland för att få till en bra ståndort. Julrosorna gillar fet jord, så gödsla gärna med kompostjord eller ett organiskt gödsel som brunnen stallgödsel eller Chrysan. En giva på våren är tillräckligt. Se till så jorden är kalkhaltig, absolut inte sur. Att smula ner äggskal är mitt eget bästa tips för att få en kalkrik jord.

Julrosorna blommar under lång tid och vissa arter börjar redan i december.

Julrosor är torktåliga när de väl är etablerade. Jordstammarna växer bäst på hösten så efter en vårplantering får man hålla ett extra öga på julrosorna under sommaren så de inte torkar ut. Men det är viktigt att jorden inte är ständigt fuktig, för det gillar inte de tjocka rötterna. Riktigt torra somrar är det lämpligt att vattna även etablerade julrosor för att de ska bilda rikligt med blommor nästa år.

Julrosor trivs i woodlandlandskap.

Julrosor kan angripas av olika svampsjukdomar. Svartfläcksjuka är vanligt och ger mörka fläckar på blad, bladskaft och blommor. Är det ett kraftigt angrepp tidigt om året kan det sätta ned plantans växtkraft mycket. Man kan därför vattna med svampmedel i preventivt syfte. Plocka och klipp bort angripna blad och blomstänglar. Se till att plantorna har gott om näring och vatten. Du kan också klippa bort en del friska blad för att få bättre luftväxling. Alla svampar gynnas nämligen av en fuktig miljö. Så att hålla rent och torrt omkring plantan kan hjälpa till att hålla svampproblemen borta.

Vita och mörkröda julrosor är vanligast att odla i trädgården.

Att beskära gamla äppleträd

Äldre äppleträd har ofta kraftiga grenar som växer alldeles för tätt.
Troligen ett Belle de Boskoop, före beskärning.

Vinterbeskärning av äppleträd är ett spännande jobb, för inte två träd ser likadana ut! Jag träffar många olika former av äppleträd varje år och det kan ibland vara en liten utmaning att se genom det täta grenverket och bilda sig en snabb uppfattning om hur lång tid det kommer att ta att beskära det. Vissa träd är extremt höga och andra otroligt täta. Oftast är det minst 5 år sedan någon gjorde en beskärningsinsats senast. Det vill säga de efterföljande vattenskotten har vuxit till sig rejält och frukten är så gott som obefintlig.

Grengallring är en viktigt beskärning hos äppleträd.
Samma träd som på första bilden, efter beskärning.

Har man äppleträd i en villaträdgård så fyller träden fler syften än bara fruktproduktion. Oftast är det inte så många andra fullvuxna träd i trädgården och då fyller det en skuggande funktion samtidigt som det ska vara vackert att se på. Kronträd är den allra vanligaste formen hemma hos folk. Vad man normalt behöver göra då för att forma om trädet är först och främst en grov grengallring. Välj ut vilka grenar som bygger upp stommen och låt dem vara orörda tills vidare. Rikta in dig på de felväxta och skymmande grenarna som skjuter upp rakt i luften, ofta i mitten av trädet. Detta är ofta gamla vattenskott. Tänk gallring i första hand, aldrig stympning.

Täta och höga kronor skapar skugga och konkurrens om luft, ljus och näring.
Ett gammalt äppleträd, förmodligen Ingrid Marie, med en god grenstruktur, men alldeles för tät och hög krona.

Se framför dig de horisontella linjerna som du ska spara. Grenarna ska gå ut från mitten åt sidorna, inte från en sida genom mitten till den andra sidan. Det blir sällan bra om man kapar grenar rätt av. Minska istället kronans höjd och omfång genom att skära i förgreningspunkter och eftersträva horisontella och nedåtgående grenriktningar. Gå runt trädet och titta från olika vinklar på trädet. Det är lätt att bli närsynt om man står uppe i trädet på en hög stege. Man måste ner på marken emellanåt för att ta ut kursen.

Tät skog av vattenskott blir följden efter en för kraftig beskärning.
Detta Aromaträd har en i grunden bra grenuppbyggnad, men det står lite skuggigt och vattenskotten har vuxit rätt upp i luften.

Att föryngra ett gammalt fruktträd är ett flerårigt projekt. Man kan inte göra allt på ett år. En tät skog av vattenskott blir istället följden av en för hård beskärning. Försök skapa en åldersbalans genom att spara grenar av olika ålder i trädet. De äldre grenarna har mångårig fruktved och de unga skotten skapar på sikt nya fruktbärande grenar. Tänk också på att olika äpplesorter växer på olika sätt. Alla gamla sorter går inte att hålla låga i plockvänlig höjd. De är ofta ympade på starkväxande grundstammar och då har de en inneboende kraft som är svår att tämja. Försök också alltid spara grenar med fruktsporrar och blomknoppar för att det ska bli frukt även inkommande höst.

Öppna kronan för att få in mer ljus.
Här har jag varit ovanligt hårdhänt. Men stommen är kvar och det finns grenar av olika ålder.

Frönyheter 2015

Har letat spännande nyheter i fröfirmornas sortiment. Man vill ju alltid prova något nytt i tillägg till de gamla favoriterna som måste finnas med från år till år. Blommor är ju roligt att så och speciellt då sådana som man kan ta in i buketter. Nigella papillosa ’Delft Blue’ är en mycket speciell nigella vars strimmiga blommor man nästan ska beundra i förstoringsglas. Superläcker! Sorten är döpt efter det holländska, blåvita delftporslinet.

Nigella är en bra biväxt som innehåller mycket nektar för insekter.
Nigella ’Delft Blue’ Foto: Thompson & Morgan

Nigellan är en bra insektsväxt och passar dessutom bra i buketter. Det går även att torka nigella, men det har jag aldrig provat själv. Trivs i soligt läge och blir ca 70 cm hög. Detta är en ettårig växt som sås direkt på friland. Fröet bör täckas med ett jordlager som motsvarar dubbla fröets tjocklek.

Penséer är vårens räddare då de är de första utplanteringsväxterna som jag brukar sätta i jorden redan i halva mars. Det är tidigt, men det är Skåne. Man behöver inte ha mycket till krukor ens, det räcker med någon halvt skamfilad bytta i porslin eller metall. Ju lättare, desto bättre, för man brukar få bära in dem några nätter när det blir frostknäppar. Minipenséerna är mina favoriter, då de är lite mer sansade i form och storlek och sällan bjuder på några skrikiga färgkombinationer.

Minipenséer räddar våren då de är de första utplanteringsväxterna.
Minipensén ’Sorbet Phantom’ Foto: Impecta

Sorten ’Sorbet Phantom’ bildar täta, kompakta plantor översållade av ljuvliga, små blommor i mörkt purpurviolett. Blommorna har blåsvarta vingar och ögonteckning i vitt, gult och purpur. Se även den ytterst dekorativa kanten i vitt kring de ljusare blombladen. Violer förkultiveras inomhus i såjord feb-mars för blomning till sommaren. Ska man ha plantor så tidigt som i mars är det bekvämast att köpa dem färdiga, så slipper man hålla igång ett växthus frostfritt under vintern. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål. Efter groning placeras den svalt och ljust.

Petunia med fransiga kanter sticker ut från mängden.
Petunior kan man älska eller hata. De blir gärna lite too much. Foto: Sävarplant

Petunia grandiflora ’Espresso Frappe Rose’ är en spännande petunia med kompakt och lågt växtsätt. Blommorna ligger bara precis ovanför bladverket och plantan ska inte sträcka sig som petunia ibland gör.

Petuniafrön är små och brukar vara ljusgroende, d v s de ska egentligen inte täckas. Ett odlartips är att täcka fröna med vermiculite för att behålla fukten på ytan. Dra sedan gärna över en tunn plastfolie den allra första tiden till de har grott. Sås i mars-april.

Martorn är en torktålig växt som älskar solstekta växtplatser.
En spännande rysk martorn ’White Glitter’ som jag blir mycket sugen på. Foto: Impecta

Rysk martorn är en tistelliknande perenn med silvriga blad. Vanligast är de olika ljusblålila sorterna. Nu har det kommit en mycket lovande martorn med silverskimrande, vita blommor och taggiga stödblad. Eryngium planum ’White Glitter’ har ett välgrenat växtsätt och mycket lång hållbarhet som snittblomma. Martornen är en härdig perenn som blommar fint redan första året. Den är mycket läcker som bakgrunds- eller centrumväxt i prärielika, soliga rabatter tillsammans med andra torktåliga växter som lavendel, pärleternell och röllika. Ska du odla den från frö bör den förkultiveras inomhus i såjord. Täck med ett tunt jordlager och placera sådden i 22-24 grader, efter groning ljust och svalare. Småplantorna kan planteras ut i rabatt efter avhärdning när frostrisken är över.

 

 

 

 

 

Vårtecknen fortsätter att hopa sig

Körsbär som blommar alltför tidigt har problem att bli pollinerade.
Körsbärsträden är alltid alltför tidiga och pollinatörerna hinner inte med i blomningen.

Lite snö har det varit till och från i veckan, men däremellan kan man skönja fler och fler växter som förbereder sig på en kommande vår. Körsbärsträden suckar jag alltid över. Har tre olika sorter: Hedelfinger, Heidi och Merton Glory. Sötkörsbären är underbart goda i smaken, men det blir sällan så mycket frukt eftersom de är programmerade på en tidig blomning. Just vid den tiden är det ofta kylslaget och blåsigt i Skåne, vilket leder till att humlor och bin sitter och hukar. Så trots att blomningen är rik och de vita blombollarna ser lovande ut, så blir det inte mycket kart i alla fall. Skulle behöva ett annat läge med mer skyddad växtplats för att bjuda in pollinatörerna. Markfukten brukar vara god här, vilket körsbären vill ha, men ett par av träden har hämmats i sin utveckling av kraftiga bladlusangrepp i ungdomen, och det har inte riktigt format de produktiva träd jag hade väntat mig.

Pärlhyacinten har små vita lökar som inte behöver mycket jord.
Pärlhyacinterna växer både under och ovan jord. De är inte kinkiga.

Pärlhyacinterna hör till mina allra käraste vårblommor. Har alltid en massa sork och en katt som rotar i rabatterna, så lökarna flyttar runt ibland. Här kan man se att de hamnat uppe på jorden, men det hindrar dem inte att växa vidare och sträva mot våren. Pärlhyacinterna förökar sig glatt med både frö och smålökar, så det kan vara bra att gräva upp tuvorna ibland och sprida ut lökarna för att de inte ska kväva varandra i brist på utrymme. Pärlhyacinterna har små krav på sin ståndort och passar på de flesta jordar som inte är för blöta under vinter och sommar. Överdriv inte gödslingen dock, eftersom för mycket näring mest ger blad och lite blommor.

Fingerborgsblomman är en tvåårig bienn växt.
Digitalis är en gammal mormorsväxt som har en tvåårig livscykel.

Fingerborgsblomman Digitalis är en annan växt man inte behöver bekymra sig så mycket för. Den sköter sin spridning på egen hand genom sina otroligt välmatade fröhus med små, små frön som lätt blåser iväg till nya växtplatser. Den vill gärna ha en halvskuggig växtplats och humusrik jord. Ibland hittar man fingerborgsblommor mitt inne i skogen och då kan man undra hur de hittat dit. Tänk på att växten är tvåårig om du köper färdiga plantor. En blommande fingerborgsblomma kommer att sprida frön till hösten, men sedan dör plantan. Nästa år blir ett mellanår i blomning, för de nya småplantorna sätter bara blad första sommaren. De vackra blomklockorna bildas år två och till hösten vissnar plantan alltså ner.

Snödroppen passar i buskage och gräsmattor, men vill gärna ha ett halvskuggigt läge.
Snödropparna kräver vårfukt, men är annars lättodlade lökväxter.

Snödropparna är än så länge inte fullt utvecklade. Men knoppar börjar här och där titta upp mellan riset av nedklippta perenner. I naturen hittar man snödroppar i områden med kalkberggrund i mellersta och södra Europa. De förekommer i glesa skogar och skuggiga platser med gott om markfukt under tillväxtperioden. Du hittar dem aldrig på solstekta jordar med tunna, torra jordlager, eftersom de är mycket känsliga för uttorkning. Därför säljs snödroppar ofta in the green, med blast och allt, på brittiska öarna. Lökarna ska planteras genast när man får hem dem. Snödroppslökar som förvarats i påsar i garden center ska man därför vara mycket skeptisk till. Bättre att få en tuva av en bekant alltså.