Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.
Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!
Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!
Alla som hållit på med häckklippning, gräsröjning och lövblåsning i långa arbetspass kan nog hålla med om att avgaserna, tyngden och vibrationerna gör det till ett ganska tröttsamt jobb. Och det gäller inte bara småvuxna tjejer som jag själv. Även stora karlar kan få skador som vita fingrar, värkande axlar och illamående av avgaserna vid långvarig körning. Helst ska man se till att variera arbetet så att man kan göra olika saker under dagen, inte bara klippa/röja och även variera arbetsuppgifterna så man inte använder samma vibrerande maskiner flera dagar i följd. Minns en man på parkavdelningen i Mariehamn där jag jobbade tidigt i min karriär. Han älskade ensamarbetet med trimmern och var ute flera veckor i sträck med sin maskin. Det gick inte att ta maskinen från honom, för de andra gjorde det inte lika bra, som han sa. Han var senig och stark (och oerhört envis), men jag undrar hur han mår idag.
Foto: pellenc.com
På den tiden var batteridrivna verktyg något som man skämtade passade tanter med radhusträdgård. Idag har situationen förändrats i takt med ökad kunskap om ergonomi. Pellenc är ett franskt företag som levererar maskinredskap för gårdsbruk och park- och trädgårdsarbete i proffsklassen. De började med sikte på vin- och olivodlingar, men idag är användningsområdena fler än så. Vissa miljöer kan vara speciellt lämpade för batteridrift, t ex kyrkogårdar, men även i bostadsområden, på campingplatser och stadsparker kan det vara skönt med tysta redskap.
Foto: rtmacinery.com.uk
Trimmern och häcksaxen drivs att ett litiumbatteri som man bär på ryggen. Batteriet väger mellan 3,4 och 5,9 kg beroende på typ. En stabil sele håller batteriet på plats och det ska klara en heldags arbete på en laddning. Har själv inte provat deras redskap ännu, men det verkar som om fler och fler inom skötselområdet går över till batteridrift. För konsumenten är detta ännu dyra alternativ, men räknar man på antalet arbetstimmar en maskin används inom proffssektorn, så är det ändå ett alternativ att överväga, tycker jag. Speciellt när man ser till de många ergonomiska fördelarna. För både häckklippning och gräsröjning är tunga arbeten. Och ska man till och finlira som på bilden nedan från Lytes Cary Manor i England där man har mängder av figurklippta buskar blir det helt klart lättare precision att föra ett verktyg som inte väger så mycket.
Trådveronikan har förtjusande små, ljusblå blommor och är nära släkt med den mörkare teveronikan.
Jag är en mjukis-trädgårdsmästare. Alltså vad gäller ogräs. Ogräs är ju växter de också och definitionen blomma-ogräs är olika beroende på vem som yttrar sig. Eller beroende på var plantan växer. En allmän förklaring på vad som är ett ogräs är helt enkelt en växt som växer på fel ställe. Så jag har svårt att rycka bort sådant som råkar vara vackert, om det inte stör där det hamnat. Min gräsmatta är inte känd för att vara någon golfgreen, utan närmast en blomsteräng. Antalet ingående arter skulle vara kul att räkna. Om man hade lagt ut en ruta på 1×1 meter och plockat ut alla ingående växter. Det måste jag bara göra. En dag när jag har tid.
Det som blommar just nu är bland andra den ljust blå trådveronikan. Den finns både i gräsmattan, fast så nära öppen jord som möjligt. Antagligen lätt att konkurrera ut. Men den växer också på rena leran i kantzonen av trädgårdslandet. Det är en vanlig växt på frisk, öppen och mager mark, skriver Mossberg. Förekommer på skogsvägar, stigar, betesmarker och stränder. Stjälken kryper fram och slår lätt rot på vägen. De blå blommorna är rikliga på plantan och blommar från maj-juli. Jättefin!
Jordrevans blad skiftar snyggt i bronsfärg.
Jordrevan drar lite mer åt det violetta hållet. Bladen är vackert bronsaktiga och lyser så vackert i motljus. Jag har stora bestånd i hästhagen och de är tydligen inte smakliga för hästarna låter dem stå kvar. Jordrevan växer också krypande längs marken med långa revor. De slår rot med jämna mellanrum och så sprider sig växten vidare. Jordrevan började blomma redan för några veckor sedan men den är lika fin ännu. Har också lite småplantor i grönsakslandet, men där plockar jag faktiskt bort dem. Annars är det en vanligt förekommande växt lövskogar, hagmarker, bryn och skräpmark, konstaterar floran. Mycket dekorativ, säger jag.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.
Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.
Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.
Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.
Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.
Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.
Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.
Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.
Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.
De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter. För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.
Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.
Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!
Snart är det dags att skörda den första sparrisen! Det har gått jättefort i år, plupp sa det bara och så var de uppe, de allra första stänglarna för denna våren. Fick bråttom att rensa ogräs och kupa upp med lite sandblandad kompostjord. Jag har tidigare beskrivit hur man gör när man startar upp en sparrisodling, så du kan läsa mer om det här och här.
I år är det första året när jag kan börja skörda sparris på riktigt, och det ser jag fram emot. Provsmakade ifjol och tyckte allt att de var lite träiga, så i år ska jag ge plantorna lite mer vatten. Sparris behöver mycket vatten, särskilt under sommaren då det kraftiga bladverket utvecklas. Men rötterna går djupt ned i jorden, så normalt ska man inte behöva vattna, om inte våren och sommaren blir ovanligt torra. Det är precis som för andra växter bättre att vattna rejält några gånger än ge småskvättar nu och då. Gödslar gör man efter skörden när bladverket växer till sig.
Hoppas nu bara att det inte blir någon sen frost. Vi är ju bara i månadsskiftet april-maj ännu, så det kan hända. Vid frostrisk täcker du över skotten med krukor, tidningar eller halm. Om frosten har varit framme så skotten har frusit skär du av dem för att stimulera plantan till att sätta nya skott. Lägg de skördade frusna skotten i frysen direkt. Det blir gott att fräsa upp dem snabbt i smör eller att koka soppa på frusen sparris. Jag får nog komplettera med köpt sparris också för att stilla mitt sparrisbegär eftersom jag har så få plantor, men det är ändå härligt att kunna servera sin alldeles egenodlade sparris!
Här tycker jag vi har en utmärkt barnbuske! Vårpigg och blommande ända ner till marken, humlesamlande buske som vågar ta plats. Man blir lite glad när man ser dem nu i april-maj, de rosenröda blommorna som ger mig en känsla av läppglans och Hubba-bubba. De är väldigt mycket nu, nästan lite påträngande granna i sin blomningsfas, rosenripsen med sina hängande klasar. Men eftersom det fortsatt är brist på rött i rabatterna så gör det inget. Det finns plats för dem att svälla ut och visa upp sig.
Rosenripsen är en halvhög buske upp till ca 2 meter som blir både tät och bred. Du kan plantera den som fristående solitär buske eller införliva den i ett buskage med andra mer senblommande arter. I en friväxande häck gör den sig fint ihop med oxbär, småblommiga schersminer eller aronia. Efter blomningen blir den helt grön och anonym, det är därför jag gärna blandar upp den med andra arter som har en senare blomning eller vacker höstfärg. För denna har bara sin tidiga blomning som skönhetsvärde. Färgmässigt blir det en riktig chock när man ser den sida vid sida med den knallgula forsythian, så där går nog gränsen.
Ribes sanguineum finns med några blomsäkra namnsorter, t ex ’King Edward VII’ och ’Koja’. Båda är mycket rikblommiga, den senare något mörkare i färgen. Rosenripsen är anspråkslös att odla, men den vill ha ett soligt läge för att utveckla bästa färgprakt. Jorden ska helst vara lätt och sandblandad och den kan gärna planteras på en liten kulle för att inte riskera att rötterna blir stående i vatten. Går upp till zon 3.
Passade på den sista påskdagen att göra ett besök på den spännande plantskolan Ulriksdal på Kivik. Här förökar Thord och Carina Ohlsson egna julrosor, perenner och lite ovanligare vedartade växter. De har också en stor avdelning med kamelior som är alldeles bedårande. Men jag åkte dit för att titta på julrosorna och lönnarna. Och kom hem med en stor dubbelblommande mörkröd julros, som var en present, en enkelblommande mörkröd julros och en japansk lönn Acer palmatum ’Ozakazuki’. Det är svårt att låta bli när växterna är så fina. Här kommer lite bilder från dagens utflykt.
Kameliorna skulle jag gärna tagit hem allihopa.Nästan för perfekt!
Potatis är en lättodlad grönsak som gillar sol och lätta och väldränerade jordar med stort sandinnehåll. Lerjorden är inte bra, för den ger lätt både röta och mögel. Har du mindre bra jord kan du jordförbättra det hörn i trädgården där du vill odla potatis eller så odlar du helt enkelt i krukor med köpt jord.
Olika sorter har olika färg på blommorna och en del sorter knappt någon blomning alls.
Sätter du både tidiga och sena sorter så har du egen potatis under en längre tid. Förgroning av sättpotatis ger tidigare och större skörd. Börja ca 1 månad före tänkt utplanteringsdatum. För att grodda lägger du sättpotatisarna på brickor eller i äggkartonger i ett ljust och svalt rum som helst inte är varmare än 8-15 grader. Förgroningen ger potatisen groddar som snabbar på etableringen ute i landet. När groddarna är 1-1,5 cm och knubbiga är de lagom att plantera ut. Vill du ha ännu bättre resultat ska du förgro på jord. Då utvecklar sättpotatisen även rötter som du sedan lossar försiktigt när du ska plantera ut.
Potatisen kan även förgros i papperspåsar med lite jord i.
Rensa ogräs och gödsla jorden lätt innan utplantering. Dra upp fåror i jorden med ett plogjärn eller en kraftig hacka på 60-70 cm mellanrum. Sätt dina groddade potatisar med 20-30 centimeters avstånd från varandra och på ca 10 cm djup. Potatis är en växt som hatar frost så om frosten hotar någon natt måste du skydda landet med fiberduk. Skulle blasten frysa kommer skörden att bli starkt försenad. När de första bladen visar sig börjar du försiktigt kupa upp mer jord kring plantorna, dels för att potatisen ska utvecklas bättre längs stammen och dels för att de inte ska utsättas för ljus, då blir den grön och oätlig. Detsamma gäller även om du odlar potatis i kruka. Glöm inte vattna så jorden håller en jämn fuktighet och rensa ogräs.
Det går även bra att odla potatis i pallkragar. Ställ bara ut en pallkrage på en jämn yta i trädgårdslandet eller på gräsmattan. För att undvika att ogräs letar sig upp från underlaget genom jorden så täck botten med ett par lager fuktade dagstidningar. Fyll på med planteringsjord ca 10 cm tjockt. Lägg därefter i potatisen med ca 30 cm mellan knölarna. Var försiktig så att du inte skadar groddarna. Täck med 10 cm jord. Vartefter blasten tittar upp fyller du på med mer jord så att inte potatisarna utsätts för ljus. Vattna regelbundet, extra under torrperioder.
Speciell potatiskruka i två delar. Foto: klostra.se
Vill du odla på balkongen kan du använda riktigt stora blomkrukor. På nätet kan du handla speciella potatiskrukor som på bilden ovan. Men det går även bra med exempelvis en svart hink eller en murarbalja. Behållaren du odlar i ska vara mörk och ha dränering. Börja med ca 10 cm jord i botten på vilken du lägger dina sättpotatisar. Täck med ca 5 cm jord. När blasten börjar komma upp kupar du med mer jord och fortsätter så fram tills att du skördar. Kupningen ser till att du hela tiden har jord som täcker potatisen och förhindrar ljus att komma in. Börjar du tidigt kan du ha odlingen inomhus eller i ett uterum den första tiden. Låt inte potatisen stå för varmt (max 30° men gärna runt 10-15 grader om du har ett sådant ställe). När risken för frost är över kan du ställa ut krukan. För en hink eller större kruka räcker det med några enstaka potatisar. Räkna med en potatis per 5 liter utrymme.
Potatis kan börja skördas efter blomningen men det går att börja tidigare. Ett bra sätt att kolla och även skörda utan att behöva dra upp hela plantan är att med händerna gräva sig in från sidorna av plantan och leta efter potatis. På så sätt kan de små potatisämnen som ännu är för klena att skörda fortsätta att utvecklas till full storlek.
Citronmelissen är planterad i en kruka för att inte sprida sig ohämmat i den luckra myllan.
Det har varit mycket med jorden de senaste dagarna. Både hemma och hos mina kunder. Grävde och rensade i mina trädgårdsland, både jordgubbslandet och de upphöjda odlingsbäddarna. Passade på att utnyttja den hemmatillverkade kompostjorden som visserligen var lite grov, men när den väl runnit genom sållet gav ett härligt tillskott till mina bäddar. Jag har enklaste möjliga kallkompost för trädgårdsavfall. Staplar bara pallkragar på varandra, så högt som innehållet fyller upp. Och efter ett år har jag fått massor av fin jord för rabatter och odlingar.
Så gör jag: Börjar nu på våren med att vända innehållet i fjolårets pallkragar. Det har sjunkit ihop rejält under vintern, men fortfarande ligger det en del torrt och oförmultnat på toppen. Det lägger jag underst i den nya högen som får ett par pallkragar kring sig. Två fack får du alltså ha – ett för den färdiga jorden och ett för årets påfyllning. Efter att ha grävt bort ett par decimeter börjar det komma fram svart, mustig mylla och då tar jag fram sållet. Ställer det på skottkärran så jag sparar mesta möda. Har ett hemmasnickrat såll av trä i form av en rektangulär ram med kycklingnät uppspänt i sig. I den öser jag över den grova jorden och skakar lite på sållet så jorden siktas och hamnar i skottkärran undertill. Bred ut några cm tjockt i rabatter och mylla ner det i ytskiktet i odlingsbäddarna.
Daggmaskarna trivs när de får en jord uppblandad med kompost. Förvånande nog finns det ofta massor av mask i lerjorden, men den är kompakt och svår att gräva i.
De grova resterna som ännu inte är klara lägger jag tillbaks i årets nya kompost för att det ska få jobba ett år till. Oftast är det grövre pinnar eller tätt packade kokor av löv som inte hunnit med att förmultna under en säsong. Därför är det bra när man lägger ut material i kompostbehållaren att man finfördelar grova saker som solrosstänglar, fina grenar, ris och att gräsklipp och löv strös ut blandat med annat innehåll. Det sätter fart på komposteringsprocessen. Och släng inte apelsinskal och äggskal i komposten eftersom det är väldigt långsamma grejor. Inte heller en spann spik som jag stötte på hos en kund. De tar väldigt lång tid på sig att bli mylla!
Jag bor i världens lerjordsbälte. Så här såg det ut när jag lyfte på markduken runt odlingsbäddarna.
Nu när du vårstädar rabattens torra perennastänglar och tömmer gamla vinterkrukor är det smart att klippa allt i små bitar med en gång när du lägger det i skottkärran. Finfördelade tuvor och stjälkar försvinner ganska fort när värmen stiger i komposten. Och det är otroligt hur mycket jord det verkligen blir av ett års grönkompost. Nu behöver du knappast köpa någon torr påsjord längre. Och jag lovar att effekten och växtkraften är bra mycket bättre i din egen kompostjord!
Gropen i Borgeby är en sammanställning av olika jordprofiler på ett och samma ställe. Foto: Svensk Raps
Vill du lära dig mer om jord så är det ett utmärkt tillfälle att besöka Borgeby fältdagar i sommar. Här finns ”Gropen” – ett storskaligt demoprojekt där man visar hur olika åtgärder i marken förändrar markens struktur och profil. Det är otroligt intressant, tycker jag, och väl värt hela entréavgiften att höra de kunniga guiderna berätta om hur jorden förändras och förbättras.
