Svenska Moderådets monter lockade med gammaldags romantiska växter och prylar.
Solen kunde inte ha kommit lägligare. För de senaste dagarna har det varit trädgårdsmässa i Malmö. Och trädgårdsintresset kräver sol och värme för att komma igång. Minns hur erbarmligt dåligt det var ifjol. Brätte på brätte av långsträckta penséer fick slängas på tippen eftersom det var en så kall vår att ingen vågade plantera ut några krukor. Det blev en sorglig historia för hela växthandeln och många företag hämtade sig inte efter tappet de haft det första halvåret. Men i år ser jag hoppfullt på säsongen som kommer. Gräset grönskar redan i hästarnas sommarhage och vårlökarna är i full blom fast det inte ens är halva mars.
Ätbara grödor är något du måste odla nu i sommar!
Bjuder på lite vårbilder från mässan.
Vitt och grönt i en hörna av Flyinge Plantshops monter ritad av min kollega Annika Sjölin Waerner.En upphöjd örtagård tar lite plats och är lätt att sköta.Det rymliga lusthuset i Flyinge Plantshops monter drog många blickar till sig.
Handväskan täckt av murgröneblad som floristeleven Jennie Nilsson från Hvilan Utbildning lagt ner timmar och åter timmar på.
Tulpansäsongen är härlig! När julblommorna är bortstädade är det alltid tulpaner jag längtar efter. Nyskördade har de en alldeles speciell doft, när de slår ut blir den lite tjock och unken.
Tulpaner är lätta att sköta och de håller gott och väl en vecka. När förfallet börjar ska du inte slänga dem i komposten, utan fortsätta att iaktta hur de utvecklar sig. När man tror att de är slut håller de ännu ett par dagar. Men tulpanerna ändrar helt karaktär under sin mognad. Från spända och krispiga till svulstiga och lite vulgära.
Foto: Blomsterfrämjandet
Tulpaner finns i många olika skepnader och former. Jag gillar allt från kompakta buketter med kortstjälkiga tulpaner till smala vaser med en ensam blomma i varje. Liljetulpanerna är nog mina absoluta favoriter. Eleganta och formstarka tar de plats och skapar sitt eget utrymme. Glas och pastelliga färger är vackert till.
Det händer, tack och lov allt mer sällan, att man ser nybyggen där den nya tomtägaren bestämt sig för att skövla rent och plana ut marken till en jämn nivå. För här ska det anläggas gräsmatta! Träden skräpar ner med sina löv och ger skugga, säger man. En jämn, smaragdgrön gräsmatta är status. Och den ska vara lätt att klippa med den nyinskaffade åkgräsklipparen. Bruum bruum liksom. Okunskap skyller jag på, för jag tror egentligen inte att man tänkt på vad träden ger oss alla.
Synen på ett träd beror lite på vem du frågar. Ur ett hälsoperspektiv är trädens förmåga att filtrera luftföroreningar och dämpa buller från ex trafik uppenbar. Träden bidrar till ett utbyte mellan koldioxid-syre, de dämpar vinden och reglerar temperaturen. På blöta eller översvämningsdrabbade platser står träden för en naturlig dränering av markvatten. Ornitologen drar fram fåglarnas möjlighet att söka skydd för sina bon och mat i form av larver och fullvuxna insekter. Kulturmiljönissen och miljömuppen värnar om träden för den biologiska mångfaldens bevarande i landskapet och de historiska parkanläggningarna. För landskapsarkitekten formar träden siktlinjer och stoppunkter för både blick och rörelse.
Artrikedomen i ett gammalt träd kan vara avsevärt större än i 100 unga, nyplanterade träd. I håligheterna finns det plats för fladdermöss och hålhäckande fåglar. Under den skrovliga barken lever miljontals små kryp och i finrötternas samspel med jorden finns en lika stor artrikedom dolt under förnan i markytan. Och det här gäller inte bara längst inne i en urskog, utan lika väl i parkmiljö mitt inne i stan. Det är helt fantastiskt!
Utan minsta träd hade golfbanan varit en ödslig upplevelse.
Trädens sociala värden gäller inte bara hälsoaspekten med luftrening, utan även kopplat till sammanhang som rekreation, motion, meditativa upplevelser, lek, sorgearbete och avkoppling. Själv är jag uppvuxen i en skogsrik bygd, där naturen och skogen var våra enda ”lekplatser”. Jag känner ett väldigt lugn och en otrolig avkoppling av att vistas i trädens närhet. I skogen är jag aldrig rädd. Inte ens för att gå vilse, eller för att bli anfallen av vilda djur. När jag kommer in bland träden sjunker pulsfrekvensen och blodtrycket och jag blir alldeles stilla inombords. Oberoende om jag jobbar fysiskt med att ta rätt på ved, plockar svamp och bär eller bara sätter mig ner med en fika.
Det pratas en del om Kebony just nu. Kebony är inget nytt regnskogsträslag, utan en behandlingsmetod för vanliga nordiska träslag som tall och lönn. Ämnet som används för impregnering av träet är givetvis högst hemligt, men det sägs vara helt miljövänliga biologiska restprodukter. Man kan ju undra var det kommer från.
Träets fibrer inkapslas med den här hemliga impregneringsvätskan och virket torkas därefter innan det går ut till försäljning. Impregneringen kallas för en furfurylationsprocess och ger träet en mörkbrun färg som liknar teak, ipé, mahogny och andra tropiska träslag. Med tiden får träet en silvergrå patina om det lämnas obehandlat. Och det ska inte behövas någon mer ytbehandling, enligt tillverkaren. De säger också att den stora fördelen med Kebonyträ är motståndskraften mot väder och slitage. Andra fördelar är mycket god motståndskraft mot nedbrytning, ökad hårdhet och lång livslängd. Kebony är Svanenmärkt.
Kebony kan användas till all slags utomhuskonstruktioner – trädäck, väggbeklädnad, speciella byggnadskonstruktioner, möbler och båtvirke, allt enligt deras hemsida. Prismässigt lägger sig Kebony mellan vanligt tryckimpregnerat trä och de mörka tropiska träslagen. Metoden är utvecklad i Norge, men produkterna säljs även i övriga Norden. De första omnämnandena om Kebonymetoden i press kom 2008, så man har hunnit prova byggträet under några år.
Kvällarna blir allt längre och redan nu kan man rida ut till klockan 18, vilket är rena drömmen efter en mörk vinter. Men tålamodet med den vinter som trots allt råder i almanackan är inte så långt, utan jag skulle helst vilja att det blev vår NU. Antar att vi kommer att drabbas av ett stort antal bakslag innan det blir riktig vår. Men nu har vi ändå en enorm fördel denna vår och det är den snöfria marken och relativt varma temperaturen som gör att många trädgårdsjobb kan tjuvstarta redan nu. Det ger en längre startsträcka än vanligt. Kanske ska jag i år hinna med några av de projekt som blivit liggande i idébanken på grund av tidsbrist?
Redan nu kan man hitta olika lökväxter i handeln som gör sig fint i kruka inomhus. Ställ krukan i en vacker, gammal sockerskål eller större porslinsmugg. Du kan också vira ett grovt vaxat papper runt om krukan och binda om med en ljuv rosett. Efter att krukan blommat ut sätter du rotknölarna på tork och planterar ut dem till hösten. Pärlhyacinterna har en ljuvlig doft när de kommer in. Märker man knappt av annars när de bor i rabatten.
Den skira vårstjärnan Chionodoxa (ovan ihop med några få Scilla) kan man också köpa i kruka. Det är en lökväxt som passar utmärkt för förvildning under lövfällande buskar och häckar. Den brer gärna ut sig i gräsmattan. Vårstjärnan skiljer du från sin släkting scillan på de uppåtriktade blommorna som ofta är tydligt tvåfärgade, oftast blå och vita. Scillans blomma är en nedåthängande klocka i mellanblå färg.
Hyacinten börjar jag gilla mer och mer och då speciellt som uteväxt. Man kan plantera den i kruka eller i rabatt. Med åldern blir blommorna glesare och mer gracila och det är väldigt snyggt ihop med en matta av marktäckande perenner eller andra bladväxter. De blir också ofta flerstjälkiga med tiden. Välj en solig och varm planteringsplats och jorden måste vara väldränerad, annars ruttnar knölarna bort under vintern.
Det blev ett blåblommigt inlägg som doftar av vår. Jag kan knappt stilla mig för det kliar så i fingrarna att sätta igång där ute. Får ta och gräva upp en tuva snödroppar om inte annat!
Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ’Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ’Elegance Snow’.
Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.
Penstemon x mexicale ’Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.
Foto: ImpectaFoto: Jelitto
Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ’Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten. Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.
Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!
Den småbladiga och aromatiska krukväxten myrten är en gammaldags rumsväxt som var betydligt vanligare förr när det inte fanns centralvärme och ständig inomhustemperatur över 20 grader. I Medelhavsområdet kan man se myrten som en risig 1,5-1,8 meter hög buske, men formatet blir betydligt mindre och mer hanterbart hos oss i Norden där den odlas i kruka och tas in till vintern. Fast den har problem med full rumstemperatur, så övervintring frostfritt i uterum eller på annan sval och ljus plats är att föredra.
Foto: bonsaimalta.org
Myrten är en tacksam växt att forma och klippa till. Den används ofta av bonsaientusiaster till att forma små miniträd. De små, glansiga bladen gör att proportionerna blir de rätta mellan stam och blad. Även om du inte har målsättningen att forma bonsai är det en tacksam växt att klippa in regelbundet. Myrten får då en distinkt tät och prydlig form. Annars tenderar den till att se ganska rufsig och vildvuxen ut.
Myrten blommar i maj-juni om den har tillbringat vintern ljust och svalt. Blommorna är vita och stjärnformiga och doftar gott. Myrten är släkt med många av våra kryddväxter som nejlika, kryddpeppar och eukalyptus. Den har allt sedan antiken använts i blomsterkransar och dekorationer. På 1800- och början av 1900-talet band man ofta brudkronor av myrten till bröllop, så det är också en kärlekens växt.
Beskär myrten nu på våren och sätt de kraftigaste sticklingarna i sandblandad jord. Dra en plastpåse över krukan och håll kolla på när jorden behöver fuktas. Sticklingarna rotar sog oftast lätt och på så sätt får du enkelt många nya plantor. Du kan gärna ställa ut dem över sommaren, men inte i stekande sol, utan myrten får gärna stå skuggigt. Vattna ofta så växten inte torkar ut. Gödsling med halva dosen i april-oktober är fullt tillräckligt. Växterna behöver inte planteras om alla år, utan de trivs hellre med att stå lite trångt. Jag föredrar plastkrukor till myrten för att de inte ska torka ut för lätt ifall man glömmer att vattna varje dag.
Det är lite konstigt egentligen att många buskar och träd nästan blir förstörda av okunnigt folk som ändå tycker att de har rätt att våldföra sig på växterna. Jag tycker det är väldigt ledsamt, för många gånger så förkortas livstiden betydligt hos de här plantorna. Orsaken till att man ger sig på och beskär buskar och träd är ofta att de är för stora för den plats där de växer. Det är inte för att man anser att grenverket behöver föryngras. Friväxande buskar blir med åren tunga och oformliga och de gamla grenarna mottagliga för sjukdomsangrepp. Därför bör de föryngras med jämna mellanrum.
Massplantering av måbär som beskurits så att varje enskild buske formats som en glödlampa. Ger omfattande ogräsproblem som kostar pengar.
Föryngringsbeskärning kan i bästa fall göras radikalt genom att skära ner alla grenar till 10-20 cm över marken. För lättföryngrade arter som aronia, syren, korneller, weigela, spirea, vresros, liguster och paradisbuske är det här en bra metod som dessutom sparar tid. Har man stora buskage av samma art i offentliga planteringar brukar jag rekommendera att man skär ner en rad åt gången och sedan fortsätter med nästa rad följande år, så blir det inte någon kalhyggeseffekt, utan man har ett visst skydd kvar och får uppleva en blomning. Passar inte det kan man istället välja att ta bort var annan eller var tredje buske och på ett par års sikt föryngra hela buskaget. Total nedskärning ska alltid kompletteras med gödsling och jordförbättring med kompostjord eller annan näring eftersom buskarna förlorar mycket energi vid denna åtgärd.
Korneller som hade behövt en total nedskärning 10 cm ovan mark för att komma igen med friska grenar.
Det bästa beskärningssättet är beroende på vilken art vi talar om. Vissa buskar har svårt att föryngra sig om man skär i äldre ved. Till dem hör bl a magnolia, rönnsumak, ginst, trollhassel och gullregn. Utseendet blir helt förstört av de framväxande vattenskotten, så här ska man hellre låta bli att gå på med sekatören. I värsta fall blir man tvungen att gräva upp hela växten och sätta en ny, mer passande art. Det finns också buskar som är svårföryngrade och där man bäst delar upp beskärningen på flera år och istället satsar på en grengallring istället för en total nedskärning.
Häckklippta forsythia med massor av gamla grenar som hade behövt gallras ur ända ner till marken.
Buskar som du ska gallra ur genom en flerårig process är t ex pärlbuske, rhododendron, rosenkvitten, cotoneaster, try och bukettaplar. Jag brukar också föredra att gallra ur forsythia, schersmin och syren eftersom man då kan njuta av blomningen redan inkommande sommar trots gallring. Nedskärning av buskar som blommar på flerårsskott medför ju utebliven blomning just det året. Och det är ju lite synd.
Ligusterplantor som formats som glödlampor gör ingen glad.
Den sk vaktmästarbeskärningen är väl ändå den typ av beskärning som man ser allra mest av ute i grönområdena, trots att denna återkommande toppningsmetod inte förekommer i några böcker. Återkommande toppning är något man praktiserar på häckar, men på andra buskar borde det vara förbjudet. Det blir inget annat än risbuskar efter en sådan klippning. Ofta får man in svampsjukdomar i buskagen eftersom växterna blir försvagade av den ständiga inkortningen. Formen blir förskräcklig och på köpet blir det en massa ogräs som ska rensas. Och någon blomning lär man inte uppleva, eftersom de blommande skotten tas bort varje år. Så snälla, gör inte så, det skär i mitt hjärta varje gång jag får se det.
De hör till de allra mest snabbväxande grödorna man kan odla på fönsterbrädan. På ett par veckor har du en mängd väldoftande basilikaplantor som du kan använda i matlagningen. Vintertid är det svårt att få dem att klara sig, om du inte har tilläggsbelysning. Så då får man klara kryddningen med hjälp av färdiga plantor i mataffären, men nu kommer ljuset mer och mer och då tycker jag du ska passa på och så egna krukor med basilika.
Det allra nyaste är små stamträd av basilika som man börjat saluföra. Man kan tycka det är en udda uppfinning, men jag tycker det stämmer väl ihop med tanken att det ätbara ska även vara vackert där det växer på fönsterbrädan. Men även de helt vanliga basilikasorterna är dekorativa med sin mättat gröna eller rödsvarta färg. Det finns mängder av sorter och förutom den allmänna ’Genovese’ med ganska stora, buckliga blad kan du även hitta frö till thaibasilika, kanelbasilika, citronbasilika och anisbasilika.
Det viktigaste för en basilikaplanta är ljus och värme. Använder du en svagt gödslad jord från början så klarar du dig länge med det, om krukan är tillräckligt stor. Så glest direkt i krukan och täck ytterst sparsamt med jord eftersom fröet är ljusgroende.
Jag läste om hortonomstuderande Malin Nyrén vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp som skrev en C-uppsats kring ljuskvaliténs inverkan på tillväxt och smak hos den vanliga basilikan, Ocimum basilicum och citronbasilika. Hon hade jämfört olika ljuskällor med monokromatiskt (enfärgat, i en våglängd) ljus i färgerna blått, grönt, gult och rött samt en armatur med polykromatiskt ljus (i flera våglängder). Genomgående gav det gröna och gula ljuset små och klena plantor. Rött ljus visade sig vara bra för sidoskottillväxten och gav bra rötter, medan det blå ljuset gav dålig sidoskottillväxt och mindre bra rötter. Ett avslutande smaktest gav vid handen att det förekom smakskillnader mellan olika ljusbehandlingarna hos båda basilikasorterna. Men har du ett söderfönster så duger det bra med vanligt dagsljus, så du behöver inte springa iväg till närmaste lampaffär för att hitta växtbelysning med rött ljus för att kunna odla basilika!
Det är bara början av februari ännu, jag vet. Men vi skåningar är heta på det så fort snön har smält så ska det liksom vara vår. Och solens korta visiter gör ju sitt till att väcka hoppet. Januari månad var en sällsynt mörk historia: 7 soltimmar uppmättes i Lund. Så nu när det blir lite solchanser så trycker man upp det glåmiga ansiktet mot de värmande strålarna. För det är faktiskt en hel del värme i solen redan nu.
Det är inte lätt att hålla en paradgräsmatta. Jag har gett upp.
Och så fort snön försvann blev det gegga i hästhagarna, iskana på vägen och strax kom mullvadshögarna fram. Det måste vara rekord i högtäthet i år. Och det verkar vara likadant hos alla. En liten katt rår inte på de rackarna.
Bambun har klarat denna korta vinter bra och behållit sina löv.
Men när jag går här i trädgården kan jag bara förundras över hur snabbt de reagerar på minsta värme. Växterna står otåligt och väntar på att få komma upp och spricka ut. Se här vad jag hittade:
Dagliljorna står i startgroparna med sina vackra ljust-ljusgröna skott.Fingerborgsblommans bladrosett växte fram under fjolåret och i år blir det blom!Tjohoo här kommer det gulligaste lilla rabarberblad!
