Blogg

Sofiero slottspark ett härligt besöksmål

Vacker rosa azalea i Sofieros rhododendrondal

Sofiero grundlades av Oskar II som ett sommarnöje till sin sjukliga hustru Sofia. Det riktiga lyftet för parken kom 1905 när blivande kung Gustav VI Adolf och hans engelska prinsessa Margareta fick stället i bröllopsgåva av sin farfar. Båda var väldigt intresserade av trädgårdsskötsel och anlade en stor del av de strukturer som binder ihop parken än idag.

Sofiero kan man ständigt återkomma till och ändå alltid hitta något nytt som gör det värt resan. I slutet av maj är det närmare 10 000 rhododendron och azaleor som slår ut i blom, senare kommer sommarblommor och rosor och på sensommaren drar dahliorna allas blickar till sig. Under säsongen brukar dessutom slottet vara plats för olika konstutställningar. Just nu gör man återblickar till Drottning Ingrids barndoms somrar på slottet genom foto, film och visade föremål. Gunnar Kaj bidrar med andäktiga blomsterarrangemang.
Missa inte heller Agneta Spångbergs fantastiska festkreationer i keramik borta i orangeriet. En riktigt höjdare för alla modeintresserade. Jag är imponerad! Tänk vad man kan göra om man bara kommer på vad man ska göra!

Blå bergsvallmo har en ovanlig färg

Men parken har givetvis massor att erbjuda för den växtintresserade. När jag var där för en knapp månad sedan blommade den blå bergsvallmon, Meconopsis, skirt i gullvivesänkan. Kanske var de övervintrade inomhus, vad vet jag. Lite nyplanterade såg de ut. Men att se dem så många tillsammans med sina MFF-blå kjolar är ovanligt. Så det blev jag väldigt glad för.

Är ingen riktig rhododendronkännare, men blir förstås stum av beundran för de ibland osannolikt vackra färgkombinationerna i dessa buskar. Man måste inte känna till vartenda vetenskapligt namn för att kunna njuta av skönheten. Bara koppla av och ta in!

Fläderblomssaft är sommarens dryck

Fläderblomsklasar som ska bli saft

Nu är det hög tid att skörda fläderblommor om du ska hinna göra saft i år. I delar av Skåne är den redan utblommad, men på skuggiga platser och längre norrut finns det gott om blommor kvar. Jag har precis lagt en sats på hink. Receptet är ett resultat av några års provande, men det är inga heliga mängder och ingredienser, utan det kan du modifiera enligt egen smak. Har inte så mycket socker i eftersom jag ändå fryser in saften och vill inte att den ska smaka för sött. Så här gör jag enkel sats:
ca 50 fläderblomsklasar
1-2 stänglar röd rabarber
3 citroner
1½ kg socker
30 g (1 påse) citronsyra
2 liter kokande vatten

Vacker blomklase av fläder

Plocka friska, fina fläderblommor. Jag brukar inte skölja blommorna, utan bara skaka dem lätt så skalbaggarna ramlar av. Tvätta citronerna noga i varmt vatten, skiva dem tunt. Varva blommor, citronskivor och rabarberbitar i en 10 liters hink eller stor kastrull. Lös upp socker och citronsyra i det kokande vattnet. Häll lagen över blommorna och täck med ett lock. Ställ hinken svalt i matkällare eller svalskåp i 3-4 dagar. Rör om någon gång. Sila saften och frys in den i små portionsburkar. Späd ut med vatten till barnvänlig saft eller blanda en drink med gin och tonicvatten.  Min väninna Anne blandar gärna en matsked outspädd saft per ett glas torrt vitt vin. Bra tips! Läskande och somrigt!

Glöm inte att skörda kryddorna allt eftersom de växer till sig

En kruka med rosmarin, timjan och salvia

Många kryddväxter har redan kommit så långt i sin utveckling att du kan ta första skörden av dem. Oregano, basilika och salvia är ganska snabbväxande. De kan skördas nu innan de gått i blom för att du ska få ut mest smak. Och då hinner de växa till sig så du får ut ytterligare en skörd av samma plantor. Plocka vid torrväder i små buketter och häng på tork. Alternativt låter du lösa kvistar ligga löst i en luftig korg eller på tidningspapper. Förvara dem torrt, men inte i solen. När bladen är helt torra smular du ner dem och förvarar dem torrt och mörkt, t ex i använda kryddburkar eller andra mindre glasburkar.

Persilja, dill, basilika och gräslök är exempel på örter som förvaras allra bäst i frysen. De förlorar snabbt sin smak vid torkning, men nedfrysta i plastpåsar eller -burkar bevaras deras aromer mycket bättre. Hållbarheten är 6-8 månader, därefter börjar de tappa sin mesta spänst och piffiga smak.

Rosenbladlus på min fina Ghislaine de Feligonde

Stora kraftiga löss på rosenknopparna

Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den  är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.  

Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.

Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser

Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.

Mynta, väldoftande kryddört som ger ett magvänligt te

Har du väl fått in myntan i trädgården en gång så blir du knappast av med den. Det är ett aggressivt släkte som gärna sprider sig med långa rötter. Vill man hålla den på plats så är en nergrävd spann utan botten det bästa sättet att begränsa spridningen i ditt kryddland. Det finns ett otal sorter av mynta som alla är lika lättodlade. Väldränerad jord funkar bäst, men den verkar även hålla till godo med lerjord så länge den inte är helt uttorkad. I alla fall växer den bra hos mig. Soligt till halvskuggigt läge duger och den kryper gärna vidare under buskar mot nya mål.

Jag brukar torka bladen till te som smakar gott både sommar som vinter. Myntate sägs lindra bullriga magar och så ger det ju en så fräsch smak i munnen. Passar därför bra efter en tung måltid. Den vanliga grönmyntan blir bra, men prova även äppelmynta som har en smak av äpple ihop med den friska mintsmaken.

Starkdoftande bourbonrosor är mina älsklingar

Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. En del sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.

Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.

Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.

Kär klematis klättrar högt

Underbart vårflor i trädgården

Har en otroligt läcker klematis i min trädgård som just nu slingrar sig högt upp i päronträdet. Det är en småblommig alpina av något slag. Skulle tro att den heter Violet Purple E. Brukar inte spara på etiketterna, utan tänker att det där kommer jag nog ihåg, men det är ju lika illa varje gång. Klart jag glömmer bort namnen. Men det är ju inte heller sortnamnen som är det viktiga. Huvudsaken att växterna är vackra att se på, sen spelar det mindre roll vad de heter.

Denna vackra vårblommande individ sätter knoppar i fjolårsveden och därför brukar jag inte beskära den alls.

En slingrande skönhet bland päronkvistarna

Den är redan högt uppe längs de små grenarna i päronet och sköter sig själv förutom att jag bjuder på lite vatten och näring när det är torrt. Eftersom ett träds rötter är kraftigt konkurrerande med klängväxten är det viktigt att ge den en lucker och näringsrik jord vid planteringen. Sätt helst din klematis på skuggsidan av stammen för att skydda den lite extra mot solens varma strålar som torkar ut. Småblommiga klematis är helt klart att föredra intill träd då de har lättare att klara den torra och magra jorden än sina storblommiga släktingar. Ett annat tips för att bättra på oddsen för överlevnad är att gräva ner en avskärmande skiva som en skiljevägg mellan trädets rötter och den nya klätterväxten. På så vis får den senare hålla ”sin” jord ifred från de hungriga trädrötterna. Clematis är annars ett växtslag som ska stå lite djupare (ca 10 cm) i marken än den gjorde i krukan vid köpet. Det översta lagret i plenteringsgropen kan gärna bestå av dränerande sand som skyddar så inte stammen ruttnar eller att plantan drabbas av vissnesjuka. Kom ihåg att gödsla och vattna noga den första sommaren för att ge växten en bra etablering.

Hurra, jag ska bli sparrisodlare

Eller åtminstone lite grann. Har precis förverkligat en av mina trädgårdsdrömmar som funnits med ett bra tag – att börja odla sparris. Det är en grönsak jag verkligen älskar. Men så har jag tänkt att det tar ju ändå tre år innan det blir någon skörd. Och så har jag skjutit det framför mig ännu ett år. Hade jag planterat dem med en gång hade jag sedan länge haft egenodlade sparrisar. Ja, ja. Här kommer nu lite sparristips.

Har ganska lerig jord i min trädgård, men i det övre hörnet mot hästhagen är jorden mer sandblandad. Plus att där är det sol ända från de första morgonstrålarna tills den går ner bakom skogen. Så det borde vara perfekt. (Styv lera är inte att rekommendera, men annars lär inte sparrisen vara jättekräsen. Sand är dock alltid bäst.) Grävde ett snyggt dike, ca 40 cm brett och en halvmeter djupt. Luckrade upp jorden i botten och fyllde sedan på med prima varor – egen kompostjord, torvblandad kogödsel på påse, lite grövre sand samt välbrunnen hästdynga. Blandade väl och byggde sen upp en ås på mitten av fåran enligt alla anvisningar. Bredde ut rötterna över åsen och sedan på med mer mylla. Sparade ett dike på var sida om åsen för bevattning. Vattnade igenom bädden några gånger och fyllde på med lite mer jord. Nu ska den få stå så tills jorden sätter sig lite till. Resterande jord kommer att få plats i raden under sommaren. Det är jättespännande att se hur de kommer att ta sig! Ska försöka komma ihåg att ta med mig lite tång från stranden nästa gång jag åker dit. Tången innehåller mycket mineraler som sparrisen vill ha, eftersom den egentligen är en strandväxt.

Tänker mig att småningom skörda mina första sparrisar som gröna stjälkar. Det är mer smak i den gröna, tycker jag. Och vilken säregen smak som inte liknar något annat. Mums! Lätt kokt med bara smör på eller tillredd på grillen med en god biff eller tjock laxbit. Och så en hemlagad bearnaise till det. Serverar jag kokt sparris gör jag så här: brukar bara ge stjälkarna ett snabbt uppkok. Först med knopparna över kokvattnet i 2 min och sedan 1-2 min till nere i vattnet. Då är de fortfarande lite al dente. Ett enkelt tips för är att ta 1 msk salt och 1 tsk socker till varje liter vatten. Smala stjälkar behöver inte förvällas innan du lägger dem på grillen, men är de lite tjockare kan de få ett hastigt uppkok. Sedan penslar jag med en god grillolja eller olivolja och saltar med flingsalt. Härligt!

Trädgårdsplanering på platsens villkor

Många trädgårdsdesigners har sitt eget signum som på något sätt kommer igen i varje arbete de gör. En personlig trädgårdskultur med detaljer lånade från trädgårdshistorien. Formella kvarter från den franska stilen eller romantisk trädgårdsidyll inspirerad av den engelska Arts & Craft-rörelsen. Skandinavisk modernism präglad av Ulla Molin eller varför inte strikt japansk trädgårdskonst.

Trädgårdar i medelhavsområdet, Skandinavien, brittiska öarna, USA har alla en lite olika historia. Likaså har trädgårdsplanerare i olika länder sitt eget stiltänkande i bakhuvudet. Det finns mängder av lockande böcker av kända trädgårdsplanerare som man kan hämta inspiration från, men vars trädgårdsstil kan vara svår att helt införliva i den nordiska naturen. 

Trots att man för fram sin egen personliga touch skall man ändå alltid komma ihåg att låta platsens natur bestämma trädgårdens utformning och växtval. Användarnas stil och rörelsemönster samt personliga favoritväxter skall helst underordna sig denna för att få en harmonisk helhet mellan arkitektur, omgivning och trädgård. Byggnadens stil skapar den viktigaste förutsättningen för trädgårdens stil. Jämför t ex falurött torp i skogsbygd med ett nyfunkis stenhus vid kusten. Naturen, ståndorten sätter sedan sin prägel på växtvalet.

Ståndorten består av faktorer som jordmånstyp, väderstreck, sol-, vind- och fuktförhållanden, inlands- eller kustklimat samt vinterkyla. En blåsig tomt kan ges lä med plank och häckar och en kall lerjord kan förbättras med sand och humusämnen, men det grundläggande förhållandet på platsen måste man ändå beakta i valet av växter. Det blir arbetskrävande att ha växter som inte riktigt passar och dessutom de kanske fryser bort under vintern. Ta gärna råd från en trädgårdsdesigner eller landskapsarkitekt om du ska göra om din trädgård. Det är en investering som lönar sig på sikt.

Oregano, gott till mer än pizza

Den perenna kungsmyntan träffar man på ibland ute i naturen. Den växer vild på soliga, torra marker och sprider en härlig doft när man rör vid bladen. Blommorna är vackert lilarosa. Kungsmyntan är en gammal medicinalväxt som använts mot bl a hosta och magont. Den har dock inte den mest särpräglade smaken som vi känner som oregano, utan då får man gå till den grekiska oreganon, Origanum vulgare ssp hirtum.

Just nu är rätt tid att så oregano. Håll sådden inomhus tills frostfaran är över. Fröna har rätt svag groningsprocent, men har du tur får du flera fina plantor till slut.

Oregano är en bra biväxt som lockar mängder av insekter med sin blomning.

Dessa kan planteras ut i kryddbänken eller kruka i sandblandad, varm jord på en solig växtplats. Varje vår klipper du ner fjolårsväxten och gamla plantor kan även delas för att behålla sin fräschhet och växtkraft.

Oregano äts som färsk eller torkad i tomaträtter, används i kötträtter med fett kött som lamm eller fläsk. Och givetvis i pizza!