Blogg

Så lyckas du med Agapanthus

Agapanthus är det vetenskapliga namnet för Afrikas blå lilja, som kan vara både vit och olika nyanser av blå. Det är fleråriga knölväxter som knappt är härdiga i de mildaste odlingszonerna i Sverige. Säkrast är att odla dem i kruka och ta in dem frostfritt över vintern.


Afrikas blå lilja härstammar, just det, från södra Afrika, där den växer vid flodbäddar som periodvis översvämmas och periodvis torkar ut. De kraftiga rötterna hjälper växten att klara torrperioder. Tänk likadant när du odlar Afrikas blå lilja i kruka – vattna rejält så hela rotklumpen blir genomblöt och låt därefter plantan torka upp lite till nästa vattning.


Jorden ska helst vara uppblandad med grus eller fin leca för att vattnet lätt ska dränera genom krukan. Speciellt viktigt är detta på vintern, då rötterna måste få torka upp. Jag brukar lite skämtsamt säga att säkraste sättet att ta död på sin Agapanthus är att vattna den på vintern. En deciliter per månad är nog om växten övervintras svalt.


Övervintringen är alltså nyckeln till att bli en duktig Agapanthus-odlare. Arter som vissnar ner på hösten kan övervintra mörkt och svalt, men för de vintergröna liljorna behövs vanligen extra belysning för att de ska vara i bästa form när våren kommer. Temperaturen kan ligga kring 10-15 grader och i perioder lägre än så, men ingen frost alltså.


När våren kommer putsar du bort gamla blomstjälkar och gulnade blad. Om rötterna fyller krukan helt behöver plantan delas, men annars kan den gärna stå kvar i samma kruka flera år. Börja vattna så smått, men ställ inte ut din Agapanthus i vårsolen direkt. En halvskuggig plats med skyddande fiberduk hjälper växten att acklimatisera sig till det starkare ljus som råder utomhus. Blir det risk för frost bör du ta in krukan eller vira ännu ett lager fiberduk runt och ställa krukan intill husväggen där klimatet är mer skyddat. Vattna gärna med flytande gödsel för blommande växter så är du säker på att liljan får vad den behöver. Kaliumrik näring under hela sommarperioden främjar knoppbildningen.

Hög tid att dela denna Afrikas blå lilja. En såg är bästa redskapet för en så kraftig rotklump.

I det fall att din Agapanthus behöver omplanteras eller delas så är våren den bästa tiden. Har du någon gång haft en krukväxt som heter ampellilja, så vet du exakt hur rotsystemet ser ut på en liljeväxt. Vita, tjocka, köttiga rötter som kör runt, runt i krukan. Det går knappt att sära på rötterna för hand, utan du behöver en rejäl kniv eller fogsvans/sticksåg. En kraftig planta delas enklast i två eller fyra delar. Det är inte så noga om några rötter skadas, för växten är tålig och den bildar lätt nya fungerande rötter. Därefter sätter du delarna var för sig i nya krukor och vips har du en fin present att ge bort till någon vän.

Nyköpta Agapanthus är vanligen drivna i blom för att se attraktiva ut i handeln redan i maj. Men vanligen får man vänta till ca juli månad för den stora blomningen. Välj ut en solig växtplats och vattna och gödsla hela sommaren, så kommer du att få en långvarig blomningsperiod och en lyckad förberedelse inför nästa års blomning. Det är nämligen under sensommaren som anlagen till nästa års blommor sätts.

Lycka till med din underbara Agapanthus!

Vad ska jag göra när sniglarna invaderar trädgården?

Efter en mild vinter hade jag på känn att det skulle bli en snigelvår. Men den torra april och början av maj gjorde att sniglarna gömde sig kvar i jorden lite extra länge. Nu efter regn så går det knappt att ta sig fram utan att trampa på dem. Vad ska man ta sig till?

Jodå så att – här var det fest.

Det finns många olika sniglar och snäckor som kan drabba en trädgård: trädgårdssniglar, åkersniglar och den fruktade bruna spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel. Dessutom kan du som bor nära skogen få in de ganska ofarliga svart skogssnigel och pantersnigel. Dem låter jag vara kvar, då de inte verkar ge sig på odlingsväxter. Bland snäckorna är det främst den fläckiga lundsnäckan och vinbergssnäckan som kan göra mycket skada.

Snigeltjockisar bland klätterbönorna i mitten av juli.

Vad äter sniglarna? Sniglarna är nedbrytare som finfördelar grova växtrester till mindre bitar. Ofta ger de sig på nyligen slagna saftiga blad och stjälkar. Låter man ogräsrens ligga kvar på gräsmattan eller i rabatten kan man hitta mängder av sniglar där under efter några timmar. Detsamma gäller för grönkomposten som är rena drömmen för en snigel.


Att odla grönsaker och blommor är en upptäcktsresa i sig för att hitta växter som är någorlunda motståndskraftiga. Vill du odla grönsaker, men har en stark snigelpopulation, måste du förkultivera plantor på ett snigelfritt ställe. Jag testar att förodla bland annat olika slags kål, selleri, bönor, rödbeta och sätter ut dem först när de är starka nog att klara snigelangrepp. Bäst klarar sig olika typer av lök samt potatis som växer snabbt. Har gett upp om persilja, koriander, sallat, rädisor, spenat, asiatisk kål, morot, blomkål och broccoli. Det är inte lönt. Sallat odlar jag i en balkonglåda högt upp ovan mark. Jordgubbarna måste plockas på kvällen, annars finns bara urätna bär kvar på morgonen.

Mogna jordgubbar är mumma för mördarsniglarna.

Hur kan jag motverka sniglar?
Täckodling är ingen bra odlingsmetod, för under täckmaterialet har sniglarna en skyddad verkstad. Trädgårdskomposten är också ett fint gömställe, så den borde helst vara tät. Skräphögar och fuktiga brädor på skuggiga ställen håller fukten och drar till sig mängder av sniglar. Likaså frodiga bestånd av kirskål och pestskråp som ger bra skydd och skapar en fuktig miljö där sniglarna söker skydd dagtid. Så klippt gräs och solexponerade öppna ytor är ett bra sätt att göra trädgården mer ogästvänlig för sniglar.

Sniglarna har ett gott luktsinne och kan snabbt avgöra om en växt är nyplanterad. Ofta blir en begärlig växt attackerad inom någon timme. För att avleda lukten av nytt och fräscht har jag börjat strö ut okokt kaffe runt de nyplanterade växterna. Kaffets starka doft kamouflerar växternas.

Koppartejp kan möjligen bromsa sniglarnas framryckning i odlingslådorna. Tyvärr sitter tejpen inte så länge.

Snigelns livscykel är snabb och den förökar sig kopiöst effektivt. En övervintrad snigel börjar para sig i juni och lägger upp till 400 ägg under sin livstid. Men hittar den ingen partner kan den även befrukta sina ägg själv. Efter ca 8 veckor är de nykläckta sniglarna könsmogna. I värsta fall kan en enda snigel ge upphov till 160 tusen i generation tre och 64 miljoner i generation fyra. Man kan nästan ge upp redan här. Vi kommer knappast att vinna, utan vi får lära oss att leva med mördarsniglarna.

Snigelns ägg är mjölkvita och några mm i diameter. De läggs i små grupper i gropar, under stenar och krukor.

Bekämpa mördarsniglarna
Men även om snigeln har kommit för att stanna måste vi ändå förhindra fortsatt spridning till (torra och sandiga) områden där den inte ännu förekommer. Hur kan man bekämpa sniglarna? Plocka dem och avliva dem på lämpligt sätt beroende på hur stora mängder det gäller. Det är tidskrävande och ansträngande för rumpmusklerna att plocka, men en säker metod.

Plocka i spannar går bra, så länge man orkar böja sig. Rekordet hos mig är 3,6 kg sniglar på en kväll.

Gå rundor på morgon och kväll och gärna efter regnskurar. Jag plockar i mindre spannar med två dl vatten och en halv dl kalksalpeter i botten. Blir inte hela spannen full kan de simma där tills de ganska snart slemmar ihop och dör. Plockar jag stora mängder häller jag över blandningen i en fryspåse och knyter ihop. Fördelen med att ha lite näringslösning i botten är att de kryper inte upp på kanten medan du är igång. De döda sniglarna kan efter några dagar grävas ner eller vattnas ut runt buskar och träd som gödning.

Har du inte så mycket sniglar kan du roa dig med att fånga dem i ölfällor. Starköl ska det vara.

Plockningen behöver kompletteras med andra metoder som att lägga ut snigelpellets, ölfällor, plåtkanter på odlingslådor, koppartejp, elstängsel eller ankor. Det finns säkert mängder av fiffiga metoder. Nematoder har inte gått att få tag på på flera år, men det var en pålitlig bekämpningsmetod tidigare. Jag har också provat att avleda sniglarna med uppblött fågelmat, typ solrosfrö och havregryn som de verkar mycket förtjusta i. Lägger små klickar mellan grönsakerna och om inte annat så kan man gå dit och plocka rent med jämna mellanrum.

Lockbete i form av uppblött fågelfrö lockar bort sniglarna från odlingsväxterna.

Växter som sniglarna älskar
Bland prydnadsväxterna är riddarsporre, solrosor, Dahlia, Tagetes, förgätmigej, hortensian ’Annabelle’, tunnbladiga Hosta, rudbeckior, Ligularia, Fritillarior och olika aster svåra att hålla fria från sniglar. De äter också på narcisser och hundtandslilja och gnager av blomstänglarna på prydnadslökar (till ingen nytta, för knoppen får ofta bli kvar orörd).

Mördarsnigel på pestskråp.

Snigelsäkra perenner
De listor på snigelsäkra växter som cirkulerar kan man inte lita på till 100%. Sniglarna har lokala preferenser och det som gäller hos en kanske inte funkar hos en annan. Buskar och träd blir sällan lidande, utan det är främst ettåringar och perenner. Jag provar alltid med en planta först innan jag planterar en hel kvadratmeter. Perenner som funkar hos mig är bland annat höstsilverax, revsuga, daggkåpa, höstanemoner, aklejor, Astilbe, höstflox, Brunnera, sockblomma, alunrot, Iris, nävor, pioner, väddar, lammöron, Vinca och Waldsteinia. Dessutom kan man slå på stort när det gäller ormbunkar. Tur för mig som älskar ormbunkar!

Ormbunkar och många växter med håriga blad står emot sniglar.

Odla växter för humlorna

Väddar av olika slag är fenomenala växter för humlor, bin och fjärilar.

Alla älskar vi att vistas i en trädgård som är full av liv, med sjungande fåglar och surrande insekter, plaskande vattendjur och småfnysande igelkottar. Utan djurliv blir det inget komplett ekosystem, så djuren ska vi ta hand om. Om vi börjar med att titta på humlorna som har en viktig plats i natur och trädgård för att pollinera frukt och bär liksom andra växter du vill ta frö från. Hur får vi humlorna att trivas?

I en blommande akleja ser man nästan alltid humlor som klamrar sig fast upp och ner och letar föda.

Naturligtvis ska du bygga upp din trädgård utifrån ditt eget växtintresse och vilken typ av trädgård du gillar att vistas i. Är du en trädgårdsromantiker, den klassiska formella trädgårdstypen eller en skogsmulle? Oavsett svaret på den frågan så kan du se till att trädgården blir en lockande plats för humlor, att äta i, att söka skydd i samt bygga bo och fortplanta sig i.

Städa lagom! Lämna lite torr ved och ogräs i ett orört hörn av trädgården som ger skydd och boplats till igelkottar, ödlor och humlor.

Tänk på humlornas livs- och årscykel för att få till en humlevänlig trädgård. Tidigt på våren är de första humlorna som vinglar runt vanligen övervintrade drottningar. De letar efter tidigblommande och pollenrika växter som sälg, Scilla, krokus och maskrosor. Längre fram erbjuder fruktträd och bärbuskar gott om humlemat, samtidigt som humlorna sköter den viktiga pollineringen av dessa nyttoväxter.

En hungrig humla gräver sig långt in i kronärtskockans blomma.

Långtungade och korttungade humlor föredrar olika nektarväxter, men med en bra blandning av båda ger du födotillfällen till båda grupperna. Bland perennerna är Nepeta, stormhatt, Digitalis, Echinacea, bolltistel, väddar, akleja, nävor och temynta exempel på bra humleväxter. Gillar du dahlia så välj enkelblommande sorter med öppna diskar där humlorna kommer åt pollenet. De kommer att tacka dig med sitt surr!

Få blommor är lika attraktiva för humlor en varm sensommarkväll som Echinacea, röd solhatt.

Kanske har du möjlighet att omvandla en del av gräsmattan till äng och så eller plantera växter som humlorna gillar. Kungsmynta, timjan, väddar, käringtand, violer, prästkrage, fackelblomster, gullviva och vallmo är några exempel på ängsväxter man kan plantera in via frösådd eller färdiga småplantor. Utgå från den befintliga jordmånen och markens fuktighet för att välja rätt ängsväxter till din äng.

När det gäller boplatser till humlor så är naturliga håligheter, tätare snår med tuvbildande gräs och ”ogräs”, små högar med sten och halvmurken död ved ställen där humlorna kan bygga sina krypin. Jordhumlor bygger ofta bon i gamla sorkhål, men för vedlevande humlor kan du spara en viten vedtrave eller borra hål i bitar av trädstycken där humlor och andra insekter gärna kryper in. Och lika väl som du sätter upp fågelholkar till småfåglarna kan du också tillverka en humleholk till humlorna. Den följer samma princip, men hålet är bara hälften så stort.
Lycka till med din humlevänliga trädgård!

Inkakragen i lysande orange är en magnet för humlor.

Lyckas med dina kryddväxter

En liten egen örtagård är kanske det mest yteffektiva du kan odla. Du behöver ingen egen trädgård för att odla kryddörter. Det funkar lika bra på balkong eller i ett soligt fönster. Kryddorna trivs nästan hur simpelt som helst. Det enda som krävs är ett soligt läge.

Ett kraftigt bestånd av fransk dragon med blå stäppsalvia i bakgrunden.

Av egen erfarenhet kan jag säga att närhet till köket är nästa viktiga tips. Är kryddträdgården placerad en bra bit bort i trädgården är sannolikheten lägre att du ska skörda färska örter till matlagningen varje dag. För det kommer du att vilja göra när du smakat kryddörternas kraftiga arom.

Passa på att köpa kryddörter på våren när utbudet är som störst. Du kan komplettera med örter från mataffären längre fram.

Storleksmässigt är det bra att börja i liten skala och prova dig fram till vilka örter du gillar och inte kan vara utan. Det går alldeles utmärkt att odla kryddor i kruka. För den som har problem med sniglar i trädgården är det kanske enda sättet att få någon skörd, för sniglar fullkomligt kastar sig över t ex persilja och koriander i trädgårdsland och bäddar.

Krukodlade örter passar bra på liten yta som en balkong.

Plantera örterna i genomsläpplig, mager jord som färdig kryddjord, eller blanda din egen jord med grus, planteringsjord och näringsfattig lövkompost. Lerkrukor andas och håller jorden lagom torr. Krukan måste ha dräneringshål i botten för att överskottsvatten ska rinna ut. Planerar du för en ettårig kryddodling kan du plantera flera kryddörter tillsammans i en större kruka. Men eftersom de flesta kryddväxter övervintrar och kommer upp igen nästa år kan det vara en idé att ha olika sorter i separata krukor. Vissa är nämligen rätt så starkväxande (bl a oregano och mynta) och tar gärna över utrymmet på andras bekostnad.

Oregano, som är en underbar biväxt, finns med både rosa och vita blommor.

Att odla kryddväxter i pallkrage eller friland går precis lika bra. Örter älskar sol, så se till att välja en solig plats i trädgården. Vattna efter behov, utifrån väderleken. Det är bra om jorden torkar upp lätt mellan vattningarna. Kryddor i kruka torkar ut snabbare, och kan gödslas med halv dos näring varannan vecka, men odlar du i marken behöver de inte vatten och näring lika ofta.

Kryddor som gärna kan övervintra frostfritt är rosmarin, citronverbena, lagerblad, fransk dragon och timjan. Ta därför in krukorna på hösten till ett ljust och svalt fönster och vattna ytterst sparsamt under vintern. Till våren ställer du fram din kryddodling utomhus och börjar vattna upp krukorna. Det brukar inte dröja länge innan nya små skott letar sig fram ur jorden.

Snabbväxande kryddörter som basilika och koriander kan du så löpande hela sommaren.

Kryddörter som jag har svårt att klara mig utan är basilika, koriander, rosmarin, timjan, gräslök, persilja, fransk dragon och vitlök som jag odlar för bladens skull. Även den enklaste lunch som en slät omelett eller stekt potatis blir en läckerhet med klippta örtkryddor till!

En solig kryddrabatt med blandade örter och stenpartiväxter.

Hundtandsliljan, raringen i woodlandet

Vit hundtandslilja ’White Beauty’

Den mullrika, lätt fuktiga woodlandmiljön är precis rätt för många vårblommande lök- och knölväxter. Narcisser, Fritillarior och Erythronium (hundtandsliljor) blommar något så när samtidigt och samspelar i färg och höjd. Olika arter av Allium (prydnadslök) kommer strax därefter. Men kanske är det ändå hundtandsliljorna som är växterna jag går och väntar på mest.

Fritillaria meleagris, Acer palmatum ’Orange Dream’ och Carex morrowii ’Ice Dance’ som sällskap åt en Erythronium ’Pagoda’.

Släktet Erythronium förekommer med en Nordamerikansk gren och en Euroasiatisk art, Erythronium dens-canis. Den senare är vanligast i handeln hos oss. Den ståtliga gulblommig hybriden ’Pagoda’ är en kraftigväxande och lättodlad typ, liksom den vita Erythronium californicum ’White Beauty’. Dessutom finns det en mängd rosa-lilablommiga arter och namnsorter.

Hundtandslilja ’White Beauty’

Erythronium köper du tidig höst som lök och planterar dem strax därefter. Det är en lång, böjd lök som fått både sitt vetenskapliga och svenska namn av att den liknar en tand från en hund. Lökens skal är mycket tunt och därför torkar den snabbt ut om den förvaras länge i luften. Plantera den så snabbt du kan alltså.


Välj en växtplats med vandrande skugga och djup, genomsläpplig kompostjord. Har du tur förökar sig din hundtandslilja med frö och de bör helst falla ner i den fuktiga ytjorden och gro färska. Eftersom hundtandsliljans kraftiga bladverk blir lite fult efter blomning är det smart att välja ett sällskap som döljer de nedvissnande bladen. Lämpliga grannar är t ex Hosta, kaukasisk förgätmigej och Trillium. Det är viktigt att låta näringen i bladen gå tillbaka till löken för att den ska vara fullmatad med kraft nästa år. Plantan går snart i vila och ligger dold under mark.

Liljebaggar överraskade mitt i parningen. Båda blev mos.

Liljebaggarna får du hålla efter. De äter glupskt på alla delar av växten och kan ödelägga en planta på kort tid. Liljebaggarna söker sig gärna till hundtandsliljorna tidigt på våren när större och mer senblommande liljearter knappt kommit upp ännu. En liljebagge känner du igen på den starkt lackröda, smala skalbaggekroppen. Den är mindre än 1 cm lång och försvinner snabbt i lövverket om du inte kupar handen under bladet den sitter på för att fånga upp den. Därefter kan du klämma ihjäl den med nageln.


I övrigt är skötseln av hundtandsliljor vanligen enkel och problemfri. Låt bli att gräva och rensa hårdhänt nära intill en planta eftersom lökarna och rötterna är lättstörda. Det kan ta några år innan en hundtandslilja etablerat sig ordentligt på platsen. I början kan de blomvägra, t ex om löken förvarats för torrt eller om det varit en torr sommar för den redan planterade plantan. Dessa lökar behöver nämligen inte ”sommarbakas” som tulpaner, utan mår bäst av en stadigt fuktig jord.

Vårens lättskötta lökväxter

Narcisser är klassiska vårblommor som alla kan lyckas med. Du kan odla dem på balkongen, i kruka, rabatt, stenpartier, i gräsmattan och i woodlandmiljö. Vackrast är de kanske som förvildade i ängsgräs eller stora gräsmattor.


Många narcisser växer i naturligt tillstånd på frisk stäppmark eller längs kanten av vattendrag som svämmas över på våren och där jorden sedan är betydligt torrare under sommaren. Narcisserna både frösår sig och tillväxer genom att löken delar sig i flera. En lök kan på några års sikt ge en hel klump och dessutom sprida sig med frön på längre avstånd.


Narcisser är vackra i ensartade bestånd, men är även fantastiska samplanterade med andra vårlökar som hyacinter, pärlhyacinter och tulpaner eller i sällskap med julrosor, primulor, gyllenlack och kaukasisk förgätmigej, bara för att nämna några kombinationer.


Plantera narcisser gör du lättast på hösten. Då är utbudet av lökar stort både i den fysiska trädgårdshandeln som på nätet. Har du missat detta kan du passa på att köpa blommande lökar nu på våren och plantera ut dem. De är betydligt dyrare, men å andra sidan ser man hur de ser ut och kan lätt hitta lämplig plats i trädgården. Efter påskhelgen brukar det gå att köpa hela brätten av narcisser billigt.

Plantering av narcisslök i en jord som lättats upp med finkornig leca.

För att dina narcisser ska bli långlivade bör de få stå orörda och vissna ner innan du klipper av bladen. Då går näringen ner i löken. Först när bladen är gula och släpper lätt från löken är de klara att ta bort. Det kan därför vara värt att sätta narcisslökarna på ställen där de kan få stå ifred från gräsklippare och rensjärn. Ett annat tips är att samplantera med bladväxter som kamouflerar de vissnande bladen. Eller så flätar alternativt knyter du ihop bladen när de börjar mjukna lite. Då ser det inte så spretigt ut.


Efter några år kan det vara lönt att gräva upp och dela på ruggarna för att behålla en fin blomning. Det är trevligt att föröka sina egna narcisser till nya växtplatser eller att byta med någon vän och kanske få med sig en ny sort hem. Mycket mer skötsel än så behöver inte narcisserna. Kan det bli enklare?

Sippor av olika art och färg

Till vårens första perenna blommor sällar sig växter som i sitt svenska namn innehåller ordet sippa. Men det är lite oklart om alla av dem är släkt överhuvud taget.

Helt vanliga vitsippor i bokskogsmiljö.

Vitsippan är en underbar växt och när den brer ut sina vidsträckta mattor i bokskogen kan man verkligen känna att det är vår. Blommans färg kan vara lite variabel och skifta i rosa eller lila. Dessutom finns det mängder av namnsorter som entusiaster samlar på.

Gulsippan är vanlig i Skåne och på Gotland.

Gulsippor växer ofta i liknande lundmiljöer som den betydligt vanligare vitsippan. Gulsippan är något mindre i storlek, men annars mycket lik sin vilda släkting.

Balkansippor i olika nyanser vecklar ut sina kronblad.

Balkansippan är en knölväxt som gillar väldränerad jord i soliga till halvskuggiga lägen. Jag har sett dem växa lika glatt i ren grus intill en husvägg, i framkant av ett woodland och i en glesare solig buskplantering. Det kan vara en lite besvärlig växt att plantera då knölarna som säljs på hösten torkar fort i sina förpackningar i handeln. Lägg gärna knölarna i blöt ett dygn innan plantering för att öka chansen till en bra etablering. Det andra alternativet är att köpa färdigdrivna balkansippor på våren och plantera dem in the green.

Vita balkansippor i en woodlandplantering med bl a brunnäva och vita narcisser.

Blåsippor kan man hitta i lövskogar i naturen, men de finns också i handeln ibland och är utmärkta att plantera i trädgården. Observera att vilda blåsippor är fridlysta. Blåsipporna gillar en väldränerad, kalkrik humusjord som inte är för torr. En vår som denna har jag redan hunnit vattna mina blåsippor flera gånger för att de inte ska hänga med knoppar och blad.

Blåsipporna har halvt vintergröna blad och en kraftig jordstam. Plantan är lätt giftig, och kan ge irritation i mun och svalg. Knopparna bildas redan föregående säsong och sträcker snabbt ut sina stänglar när vårsolen börjar värma.

En vit blåsippa Hepatica nobilis ’Alba’.

Blåsippor finns förutom i blått även som vita och röda sorter samt fylldblommiga. Den ungerska blåsippan finns likaså i olika pastelliga nyanser. Jag har sedan många år en namnsort av Hepatica transsilvanica, nämligen ’Elison Spence’ som har lite märkliga hoprullade inre kronblad. Den sprider sig långsamt med sina krypande jordstammar. I övrigt kan blåsippor också förökas genom frösådd. I naturen hjälper ofta myror till med blåsippornas spridning.

Den ungerska blåsippan ’Elison Spence’ med sitt speciella mittparti.

Hur sköter man en kinkig kamelia?

Kamelian, som du kanske fått i present nu på våren, är en dyrbar blommande buske som kräver sin kvinna/man för att trivas och överleva till nästa år.


Camellia japonica heter de japanska kameliorna som säljs i växtbutiker och garden center vid denna tid på året. Nära släkt med Camellia sinensis, som är tebusken. Men det är inte lönt att brygga te på japansk kamelia, för det lär inte vara särskilt gott.


Kamelior är underbara! Blommorna är stora, de är oemotståndliga och står sig länge. Det enda man kunde önska är doft, men det saknar de flesta sorter. Många blir besvikna då de stoppar näsan i en utslagen kameliablomma med förväntningar om en gudomlig doftupplevelse i helt paritet med blommans utseende. Man kan inte få allt!


Vad behöver du göra för att få kamelian att trivas hos dig? Några saker. Tänk på att det är en surjordsväxt som avskyr kalkhaltig jord och dito vatten. Välj alltså en sur rhododendronjord och svag dos av ett surgörande gödselmedel som lämpar sig för blåbär och rhododendron ifall kamelian får gulbleka blad. Det är ingen brådska att plantera om din kamelia det första du gör alltså, för den trivs med att stå lite trångt. Likaså vill du inte störa plantan under tiden den har knoppar, så vänta lite med det. När det blir dags är en lerkruka med stort dräneringshål bra. Vattna gärna med regnvatten. Vattna mycket och ofta, men låt inte rötterna bli stående i vatten.


Välj en halvskuggig växtplats inne som ute. Ett österfönster med morgonsol är bra. Under sommarhalvåret trivs kamelian bäst utomhus på skyddat ställe. Glöm inte vattna ofta när det är varmt, annars kan du nästan glömma bort den.

Knopparna utvecklas i sakta mak redan under hösten. Denna bild är från oktober.

En kamelia lär inte övervintra på friland i Skåne, men på brittiska öarna växer de nästan som gräs. Temperaturen får inte gå för lågt under noll, så det bästa är att övervintra den frostfritt inomhus i ljust läge. Ett svalt uterum är toppen, men annars får du komplettera med växtbelysning. De städsegröna bladen och knopparna som bildades sent under hösten ska helst ha en jämn tillgång på ljus.


När dagstemperaturen under tidig vår tillåter kallväxthusförvaring så är det ett jättebra ställe för din kamelia. Där får den skydd mot kalla vindar, gott om ljus och knopputveckligen sätter verkligen fart. En frostvakt eller värmefläkt under kalla nätter är bra att ha. Och sen är den efterlängtade blomningen där! Lycka till!

Att plocka ramslök i naturen och odla den i trädgården

Vårens första primör kan man kalla ramslöken. I början av mars kan man normalt plocka de första bladen i Skåne. En underbar, vitlöksdoftande och -smakande krydda som passar i en mängd olika rätter och örtblandningar. Väl värd att tillaga direkt i maten, att lägga in i olja eller ättikslag, att torka och frysa in för kommande rätter.

En tjock pestobas som kan spädas ut med mer olivolja, majonnäs eller creme fraiche.

Var ska man då börja leta? Ramslöken växer i friska lövskogar med kalkhaltig, mullrik och djup jord. Ofta på samma ställen där du hittar ask och ek. Ljusa skogar och brynzoner där ramslöken får gott om sol på våren innan träd och buskars lövutspring, men i halvskugga under sommartid när lökarna ligger i vila.

I tidiga mars månad dyker de första späda ramslöksskotten upp.

Ramslöken följer ungefär skogseken i utbredning. Den förekommer naturligt upp till södra halvan av Sverige och på Åland. Det går att odla den längre norrut än så, men då får du plantera in den om den inte finns i dina trakter. Det lättaste är att gräva upp en tuva och dela den i några delar och plantera ut. Tänk dock på att inte plocka eller gräva upp plantor i naturskyddade områden. I Blekinge är ramslöken fridlyst.

Det är värt att påpeka att ramslöken sprider sig raskt där den trivs och den kan bli invasiv. Inte lönt att plantera in den i rabatten, där jorden är mjuk och näringsrik, utan hellre i utkanterna under buskar och träd, där kirskålen är ett problem. Ramslöken brädar kirskålen, så det kan ju vara ett tips för kirskålsbekämpning. Vill du vara på säkra sidan så plantera ramslöken innanför en begränsande metallkant eller i en nedsänkt stor plastkruka utan botten. Och sen klipper du av alla blommor innan de hinner sätta frö.

De unga, tidiga skotten är godast. När ramslöken går i blom börjar skördesäsongen vara över. Knopparna kan man också tillaga, både som inläggning och genom att fritera. Men jag gillar de späda bladen bäst.
Nybörjare på ramslöksplockning ska tänka sig för om de letar ramslök in i maj, för då börjar den snarlika växten liljekonvalj titta fram. Liljekonvaljen är giftig och det gäller att hålla de två isär. Du känner igen ramslöken på den starka vitlöksdoften när du gnuggar bladen. Ramslöken har bara ett blad per vit stjälk, medan liljekonvaljen har dubbla blad på en svagt lila stjälk. Och sen har vi då blommorna som är totalt olika, med ramslökens typiska lökblomma i en flock. Inte så svårt att skilja dem åt alltså.

Ramslökens blomknoppar skiljer du tydligt från liljekonvaljens pärlor längs den långa blomstjälken.

Krokus till glädje för öga och pollinatörer

Vårkrokus är mars månads viktiga lökväxt vid sidan av snödropparna. Man kan bli hur lycklig som helst en varm vårdag när blommorna slår upp sina turbaner och visar upp det lysande innanmätet. Ståndare fulla av pollen och en glödande pistill redo att pollineras av tidiga bin och humlor som ännu är lite yrvakna efter vintern.


Krokus är tacksamma växter som inte kräver någon skötsel. Plantera dem gärna i en gles gräsmatta, i rabatter, vildängar och varför inte i trafikmiljöer inne i stan. De ställer inga större krav på jordmån och ståndort, utan en lätt vårfuktig jord och soligt till halvskuggigt läge fungerar utmärkt. Under sommaren gillar de att jorden torkar upp och bakar rotknölarna.


Planteringstiden är lång och krokusens knölar är inte heller speciellt känsliga för sen plantering eller uttorkning. Du planterar dem på ca 10 cm djup. Du kan sätta en och en med planteringsspade eller lökjärn eller så skalar du av en bit grässvål med en spade och slänger ut en näve knölar lite på måfå. Täck sedan över med biten gräsmatta och tryck till lite lätt.


Det är svårt att misslyckas med krokus. Det enda som kan förstöra knölarna är en utdragen sommarblöta som leder till att de ruttnar. För på sommaren vill de vila så torrt och varmt som möjligt. Man kan gräva upp tuvorna då och dela på sidoknölarna, men egentligen är det onödigt jobb, eftersom krokusen klarar förökningen alldeles utmärkt på egen hand. Ibland självsår de sig, men det kan dröja ett par år innan nya fröplantor blommar.


Glöm alltså inte bort att plantera krokus i höst! Det är en billig glädjeinvestering inför våren som ger mycket glädje för pengarna!