En julens blomma


När höstmörkret kramar om en och de virvlande kallfuktiga löven daskar mot kinden då finns det bara ett hopp i trädgården! Julrosens tid kommer som en räddning. Den vita julrosen Helleborus niger hittar du i handeln i full knopp redan i november. Jag kan inte motstå den rena skönheten, utan krämar på med så många plantor jag får plats med i pottor och korgar.


Julrosen har kraftiga, läderaktiga blad som är lite vassa i bladkanterna. Mellan bladstjälkarna hittar du blomknoppar i mängd. För några dagar sedan kom det lite snö och då visade julrosen sitt rätta ansikte med frostpudrade kronblad. I naturen förekommer julrosor i lövskogar på Alpernas bergssidor vid sidan av ormbunkar och primulor.


Ska du återskapa en god växtmiljö för julrosor väljer du en kalkrik och näringsrik jord i halvskugga. Den trivs hellre i fuktigare jord än står för torrt. Räfsa in löv på hösten ibland julrosorna och lyssna till krispet när knoppar från snödroppar, blåsippa och julros letar sig upp i ljuset. Lövtäcket ger skydd för frosten och den allra tidigaste vårsolen. Samtidigt innebär det mat till nedbrytarna som gör om lövmassan till humushaltig jord. Strax innan blomning kan du också klippa bort de gamla, slitna fjolårsbladen för att blommorna ska komma till sin rätt. Lägg bladen i brännbara sopor och inte på komposten, för de har ofta svampangrepp.


De vita julrosorna är de allra tidigaste i blom även i rabatten. Släktet Helleborus är stort, och jag tycker de höga rosa/röda orientalis-hybriderna är absolut bedårande, men de tidiga vita kniper poäng på sina rent vita, välformade blommor. De visar dessutom ansiktet, till skillnad från många av de turkiska julrosorna som nickar så djupt att man får lägga sig ner på den vårfuktiga gräsmattan för att kunna se in i blommans inre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.