Greenspire Trädgårdskonsult vill gärna tipsa dig om en jättefin bok om kryddväxter. Den är inte sprillans ny, men kanske lite okänd. Den heter ”Örtagården” och är skriven av Agneta Ullenius. Jurek Holzer har tagit de underbara fotografierna. Fast den är väldigt faktarik och inspirerande textmässigt, så köpte jag den ändå nästan för bildernas skull. Jag gillar även layouten och typografin – den känns så fräsch. Boken har dessutom ett väldigt personligt tilltal som jag fastnade för. Författaren beskriver först överskådligt odlingstips för kryddörter allt från plantering till skörd. Sedan får 25 olika örter var sitt kapitel med utförliga beskrivningar över användningsområde, odling och kryddning av maträtter. Du hittar boken i nätbokhandeln för ca 150 kr. 
Kategori: Trädgårdsodling
Diascia (eller tvillingsporre) är odlingsvärda sommarblommor
Köpte på prov några plantor av Diascia barberae förra säsongen och det var ett bra test. Ska absolut ha dem igen i sommarblomsplanteringarna nästa år. Diascian, eller tvillingsporren, är en lågväxande och hängande blomma från Sydafrika som villigt blommar hela säsongen. Ett bra val för offentliga planteringar eller vid uteplatsen. Är du duktig på att ta fram plantor från frö så sår du den i februari-mars i sval miljö (15-17 grader). Plantorna toppas ofta för att bli buskiga och fina. Kanske något jag skulle ha tänkt på också ute i krukorna, för mina blev ganska hängande och glesa. Fast å andra sidan är det också vackert beroende på sällskap.
Se bara så fint det var med bara vit tvillingsporre i en mörkgrå betongkruka designad av Signe Persson Melin (nedan). Den trivs i inte för näringsrik, gärna väldränerad jord. Vattna inte ihjäl blomman utan låt jorden torka upp lite emellanåt. Placera den på solig plats. Och klipp som sagt ner den om du tycker den blir för ranglig. Den blommar snart lika fint igen. Mer lättskötta sommarblommor får man leta efter.
Måste bara snacka lite sommar
Minns du att vi hade en sommar i år? I alla fall några dagar… Och turligt nog var det strålande vackert och ljummet den dagen när jag åkte med mina föräldrar Kaj och Inko längs Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi stannade till vid Karen Blixens museum och spenderade en god stund här. I parken bakom muséet fanns denna vackra köksträdgård. Nog är det groteskt grönt och frodigt, eller hur, så här i medlet av november. Det kan vi behöva nu.
Kan inte motstå dessa löv
Så nu har jag räfsat hela förmiddagen och lagt upp limpor på mina upphöjda odlingsbäddar. Jag klagade ju innan på att jorden åter verkade så lerig och kompakt, så nu blev det bot och bättring. Lyckades också vända ner det mesta så att löven får jordkontakt. Spanade in flitiga jordarbetare som maskar och tusenfotingar som genast verkade hurra för det extra vinterarbete som jag nu lämnade över till dem. Resten av löven hamnade i komposten som redan har hunnit sjunka ihop en bra bit sedan jag fyllde på med skörderester för några veckor sedan. Nu ska kissen och jag sätta oss i solen och fika en stund. Härligt så här på alla helgons dag!
Trädgården går i vinterdvala
Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.
- Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!
I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.
Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.
Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.
Sista dagarna med dahlia?
På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.
Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp.
Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar.
Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.
När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.
Älskar äppletiden!
Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.
Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.
Antikens lyckosymbol mejram är en smakrik krydda
Mejram är nära släkt med oregano, det vittnar även det vetenskapliga namnet Origanum majorana om. I växtens hemtrakter Nordafrika, Turkiet och Indien blir den en liten halvbuske. Hos oss är den inte härdig och odlas därför som ettårig och blir inte mer än 20-30 cm hög. Mejram användes under antiken som parfym och balsameringsingrediens. Växten var en lyckosymbol och planterades ofta på gravar för att bringa den avlidna ett lyckligt nästa liv. Eller så band man brudkransar av den för att hylla äktenskapets gudinna.
Mejram vill som de flesta kryddväxter ha en torr och solig växtplats. Jorden bör vara väldränerad och eftersom den avskyr blöta fötter passar den speciellt väl att odla i kruka. Skörda de späda skotten innan de kotteliknande knopparna slagit ut. Lufttorka eller frys in. Mejram är faktiskt ännu smakrikare som torkad än som färsk krydda. Den används förstås i ärtsoppa, men också gärna i pastarätter, tomat- och äggrätter. Den kan också drickas som te mot förkylning, sömnproblem eller dålig matsmältning. En riktig universalkur alltså.
Mer lättskött blomma än Afrikas blå lilja finns knappt
Måste bara passa på och puffa för en annan härlig trädgårdsväxt i min trädgårdsblogg. Agapanthus, eller Afrikas blå lilja är en mycket anspråkslös växt som reder sig utan en massa hokus-pokus. Det är en liljeväxt med små blå eller vita blommor som sitter tätt tillsammans i en boll. Stänglarna kan bli 30-60 cm höga. Den härstammar från Sydafrika och är inte vinterhärdig, men förvarar du den bara frostfritt och nästan torrt över vintern så har du en ståtlig krukväxt hela sommaren. Under den svala viloperioden utvecklas blomknopparna och de skjuter fram på försommaren. Sedan fortsätter den att blomma ända tills den tas in på hösten.
Ställ ut krukan när frostrisken är över på försommaren. Putsa bort torra blad och vissnade blomställningar och vattna igenom krukan ordentligt. Du behöver inte plantera om den mer än vart 3:e-4:e år. Den ska gärna stå lite trångt, då blir det mest blommor. Har rötterna för mycket plats i krukan passar den bara på att växa till sig och prioriterar bort blomningen.
Välj en solig plats, skyddad för hård vind, och vattna rikligt. Vanlig krukväxtgödsel kan du tillsätta i vattnet en gång per vecka (april-juli) eller ge ett par doser benmjöl på försommaren. Benmjöl innehåller mycket fosfor som stimulerar knoppsättningen.
När hösten närmar sig kan du minska på vattningen och när det blir nattfrost är det dags att ta in plantan. Vinterförvara Afrikas blå lilja svalt och ljust. +3-8 grader är lagom. Under hela vintern behöver den bara ett par enstaka skvättar vatten. Största risken att misslyckas med denna blomma är att ge den för mycket vatten över vintern så rotknölarna ruttnar bort. Maken till mer lättskött och klassiskt stilig växt får du leta efter.
Mera matnyttigt ur trädgården
På sommaren blir det många gånger HPD, dvs ”hopplockade delar” till middag. Jag skarvar ihop sill, kokt nypotatis från gårdagen, andra rester ur kylen och sen ”dagens gröna” från landet. Det kan vara rödbetor eller morötter som måste gallras, fem sorters sallat, släpärter i smält smör eller som idag förvällda mangold och spenat.
Bladväxterna spenat och mangold använder jag lika mycket råa i sallad som förvällda. Jag plockar några blad per planta och det driver på tillväxten av de kvarvarande bladen och stänglarna ytterligare. Båda är lätta grönsaker att odla och behöver ingen särskild passning förutom rikligt med vatten förstås. Det finns många vackra namnsorter av mangold som man kan prova. I år har jag en rödbladig sort som heter Rhubarb Chard. Den är god i sallad tillsammans med tunt skivad, mild lök, solmogen tomat och en vinägrettdressing. Blanda gärna upp den med spenat så får du också lite variation i färg på tallriken.