På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.
Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp. Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar. Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.
När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.