Förra sommaren var en katastrof för min dillodling. Trots benmjöl, växtföljd och annan specialvård. Den jag sådde i första omgången blev tidigt angripen av bladlöss. De saftiga dillstjälkarna bara tufsade sig och skrumpnade ihop när plantorna nått ca 3 cm höjd. Köpte sedan färdiga plantor som jag hoppades mycket på, men även de dog rätt så snart. Vet att min jord är i tyngsta laget för dill, men lite bättre än så här brukar jag lyckas. Men faktum är att när jag sått tidig dill i varmbänken så har det alltid blivit den allra bästa. Vad är annorlunda där förutom undervärmen? Jo, jorden är ny för varje år. Köpejord. Hur stolt jag än är över min egenproducerade och utblandade ler+stenmjöl+ kompostjord+hästgödsel+torv-blandning så vill inte dillen ha den. Utan den vill ha påsjord.
Jag ska definitivt ge dillen en ny chans i vår. Den ska få de bästa förutsättningar, såsom en näringsrik och
lucker köpejord, gott om fukt och extra benmjöl för fosforens skull. Kanske ska jag sätta den ihop med morötterna så kan fiberduken sträcka sig över båda och skydda mot skadeinsekter. Det ska väl vara själva sjutton om inte dillen tar sig med sådan skötsel.