Fin start för Malmö Garden Show

Närodlat i allra högsta grad när grönsakerna växer under diskbänken.

Gick runt på Malmö Garden Show igår, fredag. Ett jättefint litet evenemang på bästa trädgårdsplats i Malmös vackra Slottsträdgården. Balkonger och miniträdgårdar tävlar om ära och medaljer. Medaljerna hade juryn delat ut redan innan mässans öppnande, men det fina ”Publikens pris” avgörs först till helgen. Trendigt med grönsaksodling, det hade Annika Rehwin byggt upp tillsammans med gänget från Hvilan Utbildning (bild ovan). Mässan pågår lördag-söndag, så passa på och besök den om du är i stan!

Luftiga trädgårdar med ljusa material visades i årets Malmö Garden Show.

Det var ju rätt stora influenser från Chelsea Flower Show i vissa montrar, kan tyckas. Inspiration från Christopher Bradley Hole kanske? ”Inte nudda marken” är en ljust skir uppenbarelse från Trädgårdshandel i Limhamn med fint växtval. Skönt att den svarta trenden är borta nu. Det blev lite väl tungt och tillgjort ibland.

Ljusa material och ett luftigt uttryck gillade jag.

Min favorit blev nog ”Under bar himmel” av Gröna Gården. Härligt luftig och överraskande enkel trots att den ser så påkostad ut. Klängande växter, draperi och vattenfall. Men det blev inte alls rörigt.

Grönt är skönt, men en vit akleja piggar upp.

Plantskolan i Vellinge är sin stil trogen. Grönt, grönt, mossa, vatten, mer grönt och så lite vitt. Men årets monter var finare än någonsin, tyckte jag. Det enkla är det vackra.

Härliga perenner blommar som bäst i Slottsparken i Malmö.

Sen måste man ju bara gå och sucka över de vackra perennplanteringarna i Slottsträdgården. Aklejorna är som bäst just nu. De är underbart vackra. Mycket ’Black Barlow’ kunde man se och den gör sig så fint mot det gröna bladverket.

Fina purpurfärgade aklejan Black Barlow gör sig fint mot det gröna.

Best in Show fick trädgården ”Ånyo, en återfunnen trädgård” som var uppbyggd med en sammanhållande ram av gamla pinnstolar. Mycket originellt och snyggt genomfört med finstämda färger och materialval. Jag gillade kopparfärgen i baljan, teglet och de vackra Zantedesciorna. Så här såg den ut på utsidan.

Gamla pinnstolar bildade ram kring trädgården.

”Lundens skugga” frossar i närgångna växtporträtt

Hannu Sarenströms nya bok Lundens skugga berättar om woodlandets växter.Det här är en bilderbok. Hannu Sarenström är journalist och fotograf och växtnörd i allra högsta grad. Genom otaliga trädgårdsresor och besök har han samlat på sig en underbar samling växter. Hannus egen trädgård och woodland är hans lilla experimentarium där han planterar och flyttar och förökar de vackra och rensar bort sådant som inte passar in. På en trädgårdsresa i England för några år sedan hade jag Hannu Sarenström som sällskap i Birminghams botaniska trädgård för en dag. Han surrade runt med en väldig energi som en humla på jakt efter honung. Jag blev helt slut av hans otroliga intensitet.

Den här boken, ”Lundens skugga”, kom ut för bara några dagar sedan. Jag hade ställt mig på kö redan tidigt i våras för att vara säker på att inte missa den. Jag gillar hans mjuka pladder kring olika växtpersonligheter. Och de sköna bilderna förstås. Han närmar sig växtåret kronologiskt och beskriver hur lunden, eller woodlandet om du så vill, som ståndort ändrar karaktär under tiden som månaderna går och ljuset förändrar sig. Det är också en bok för den som vill lära sig lite mer, den snabba vägen, hur man komponerar och samplanterar växter med helt olika särprägel. Normalt är ju detta kunskap som man uppnår genom att prova och se. Det tar tid. Att avgöra vilka som blommar samtidigt kräver iakttagelser under flera år. Men när man får bilder framför sig med vackra grannar som trivs tillsammans är det bara att kopiera.

Lundens skugga är en nyutkommen växtbok av Hannu Sarenström.

Jag har hittat många nya bekantskaper som jag absolut måste leta efter för att få se i verkligheten. Julrosor har jag ju länge varit svag för, och ”naturliga” liljor. Här presenterar Hannu en svart klocklilja som i den klockformiga blomman ser ut som en julros. Och vita, spanska klockhyacinter. Hur läckra som helst.

Underbara penséer är numera våra första vårblommor

Isiga nyanser av blått och vitt i en zinkkruka harmonierar fint i färg.

I början av mars brukar man kunna ställa ut de första krukorna med penséer i Skåne. Ibland måste de skyddas med en tidning eller fiberduk över extra kalla nätter. Eller så lyfter man helt enkelt in krukan över natten. Men i år har det inte varit tal om någon marsplantering på många håll för att jordpåsarna har varit isfrusna. Och det är klart att även om blommorna böjer på nacken och hukar när kylan trycker på så hade de nog haft svårt att återhämta sig när det varit så segkallt som i år.

Penséer i massor har en härlig effekt.

Men nu är det dags, för vi ska tydligen ha passerat den sista frostnatten för den här gången. Längre uppåt i landet och i södra Finland vet jag att snön ligger kvar ännu, så ni får ge er till tåls ett tag till. Odlarna börjar få problem med både platsbrist i växthusen och långa, rangliga plantor, så de behöver all hjälp att tömma sina lager nu snabbt. Så skynda och köp! Och passa på att arrangera små stilleben med penséer. Billigare blommor finns knappast att leka med.

En liten småblommig viol kan stå i en vacker kopp.

Kan en blomma se mänsklig ut? I så fall är nog den här pensén ett litet barn.

Färgmodet växlar lite över åren. Det verkar som att de knalligaste färgerna är lite ute och att man just nu gärna vill ha schatterade färger. Som den akvarelliga isblå varianten här ovan. Helt underbar! Vitt är alltid fräscht, men efter en lång vinter med mycket snö så brukar inte vitt sälja. Så jag tror nog mer på de blandade blå, gärna med ett litet ansikte som på blomman ovan. Eller kanske kommer de rödbruna färgerna tillbaka igen. Se bilden längst ner. De har varit lite borta ett tag. Gör sig fint ihop med orangegul gyllenlack eller ranunkel i samma kruka.

Trefärgade penséer med vackra färgblandningar vill vi ha!

Penséerna är lättskötta, om än inte så långlivade. Ställ dem ljust och vattna med näringslösning en gång i veckan. Plocka alltid bort vissna blommor, så tvingar du fram nya knoppar. Får blomman sätta frö så nöjer den sig med det och slutar snart att blomma. Fast någon frökapsel blir det ju alltid som sprätter iväg. Det märker du till hösten när de nya plantorna grott och det dyker upp märkliga färgkombinationer som du kanappt har sett förr. Det är p g a att avkomman inte är stabil i färg, utan den kan bli lite hur som. Och det är svårt att rensa bort de här små liven när de väl tagit sig fram på egen hand, så ofta går jag runt om där de små bebisarna växer i grusgången.

Mörkröda penséer med en dragning åt brunt.

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Härlig försommarrabatt med kirgislök och perukbuske.

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m  lavendel.

Kirgislökens lila bollar svävar högt över de brokiga hostabladen.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Snygg färgkombination med rödbladig perukbuske och kirgislök.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.

Höstastern blommar än

Ett blått hav av olika nävor och astrar.

Höstastrarna ger färg i höstrabatten och är tacksamma att väva in för en trädgårdsdesigner. De passar väl ihop med grannar som höstanemon, olika prydnadsgräs och perovskia. Dessvärre är det ett växtsläkte som lätt drar på sig mjöldagg och det kan ju dämpa entusiasmen något hos både hemmaodlare och i offentliga planteringar.

Höstastrarna har ofta starka färger i tonläget lila-blått.

Tricket är att plantera astrarna luftigt (med mellanrum) och ha en genomsläpplig växtjord. Men man måste också se till så plantorna får tillräckligt med vatten, eftersom mjöldagg ofta uppkommer vid torka. En kraftig jord som håller fukt väl, men inte blir blöt. Knepig ekvation kan tyckas, men en god blandning av grus, kompost och lite lera är ofta bäst.

Upprättväxande, höga höstastrar passar bra i rabattens bakre kant.

Aster novae-angliae, luktaster, är en rätt hög asterart som växer stramt upprätt. Här porträtteras namnsorten ’Paul Gerber’. När man tittar närmare på blommorna så ser man det öppna, gula ögat väldigt tydligt och det är ett bra tecken för dig som är pollenallergisk. Ingen bra växt för din trädgård alltså. Här flyger gott om pollen, även om växten även pollineras av insekter som blomflugor.

Sommar i Mandelmanns trädgård

Ett av gårdens stora växthus flankeras av ståtliga solrosor.

Gjorde en härlig utflykt till Mandelmanns trädgård i augusti och tänkte nu bjuda på några härliga bilder därifrån. Bara så vi inte glömmer bort att det faktiskt var en härlig sommar emellanåt.

Blomsterprakten är enastående i Mandelmanns trädgårdar.

Mandelmanns är ett ekologiskt lantbruk som ligger i Rörum, vid Vik på Österlen. Paret Mandelmann odlar grönsaker och blommor och föder upp lamm och höns. Trädgården har en gårdsbutik för de egna produkterna och är det ingen där när du kommer på besök råder självbetjäning, som sig brukar på Österlen. Du plockar vad du vill ha och betalar i en burk. Några dagar i veckan håller caféet öppet med servering både ute i det fria och i det stora växthuset.

Gården är gammal och ligger högt uppe på Rörums backar.

Grönsaker finns av alla de slag, men jag fastnade givetvis för blommorna. I år hade man satsat på en stor vit rabatt i mitten av trädgården. Vita narcisstobak, lejongap, malvor, digitalis, piplök mfl blandades med lite lila och ljusgula inslag. Och på marken en verklig överraskning – fårull som täckning i gångarna. Det var härligt mjukt att gå på, även om det kändes lite fel att traska på med skor på. Ullen reflekterar ljuset, behåller fukten i marken och skyddar mot ogräs och tydligen även sniglar.

Härliga solrosor i mitten av salladsodlingen är bra jordförbättrare.

För små och stora barn ordnas guidade vandringar bland grisar, får och höns, grodor och salamandrar, gurkor och tomater. Blommornas olika former och dofter utforskas. Jag har själv inte varit med på en sådan barnvandring, men det kanske får bli av nästa sommar. För givetvis måste jag åka dit igen.

Det finns sittplatser lite här och där som inbjuder till en stilla stund hos Mandelmanns.

Vill man sova över finns det några rum att hyra för en natt eller per vecka. I priset ingår ekologisk frukost och en underbar utsikt över kusten.

Den vita rabatten är underbart vacker och vibrerar i dagsljuset.

Höstens modeväxt är nog alunrot

Mörkbladiga sorter av alunrot passar bra ihop med gulgröna bladväxter.
Den lilafärgade och lätt nätmaskiga ’Plum Pudding’ gör sig fint med andra ljusa blad.

 Man kan inte undgå att se alunroten exponeras i alla blomsterhandlar och plantskolor såhär inför hösten bland det som kallas ”höstfägring”. Heuchera är ett tacksamt släkte marktäckande växter som fått mängder av nya namnsorter under de allra senaste åren. En fullständig färgexplosion har ägt rum och den ena är mer vansinnig än den andra. De kolafärgade tycker jag känns mycket märkliga.

Snyggt brokbladig variant av alunrot som ser frostad ut.Några extremt brokbladiga likaså, då de ser närmast målade ut.  Fast sorten Mint Julep här till vänster är rätt så lugn ändå. Det finns också flera fina jättemörka, varav Obsidian torde vara den svartaste på marknaden för tillfället, och även några fräscht äpplegröna varianter.

Orangefärgade blad förekommer också hos alunrot.
’Crème Brulée’ är en trevlig orangefärgad variant med lite melerade blad.

Alunrotens blomma är ganska oansenlig.Alunroten används främst för sitt dekorativa bladverk då blommorna många gånger är ganska oansenliga. Men blomman är inte desto mindre älskad av fjärilar och bin och utgör en bra nektarkälla så här sent på året. Blomstängeln blir uppåt 40-50 cm, medan själva bladrosetten ligger på ca 15 cm.

Alunrot passar väl för krukplantering om hösten, men släng den inte när vintern och frosten kommer, utan plantera ut den i rabatten om våren, så kommer den igen utan problem. Det är en lättskött växt som gärna vill ha näringsrik och mullrik jord med en del markfukt. Den kan stå soligt till halvskuggigt, så länge som den inte tillåts torka ut. Plantan kan behöva delas med några års mellanrum för att hålla sig vital.

Mörkaste purpurfärg har alunroten Obsidian.
Svartaste purpurfärgen hittar vi hos ’Obsidian’.

Limegrön variant av alunrot piggar upp bland mörka färger.
Alunroten ’Lime Ricky’ har en mycket pigg limegrön färg.

Krukplanterade vårlökar

För några dagar sedan skrev jag inlägget om lökplantering och jag hoppas du nu bestämt dig för att köpa lökar och knölar till vårens blomning. Utöver de knölar och lökar som jag satte i rabatterna reserverade jag också en påse tulpanlökar för att plantera i en lerkruka.

Här ska det planteras tulpanlökar i en vid lerkruka.

Jag bottnade med singel för dräneringens skull. Krukan är givetvis försedd med hål i botten. Ovanpå stenskärvorna ett lager välgödslad blandad jord. Lite kompost, lite kogödsel och sen vanlig planteringsjord.

Blomsterlökar gillar benmjöl som gödsel.

Benmjöl gillar lökväxterna så på med det också. Och tulpaner i kruka kan bli lite ensliga om de står för glest, så här ligger de nu rätt tätt på varandra. Lade till lite mer singel kring lökarna som ett dräneringstest. Och på med mer jord. Packa till och vattna. Lerkrukor kan löpa risk att frysa sönder vid sträng kyla om de är fyllda med blöt jord, så jag får ställa undan den på frostfritt ställe sedan när det blir kallt på riktigt. Men än så länge står den ute och förhoppningsvis rotar sig lökarna snart.

Singel och grovt grus underlättar dräneringen kring tulpanlöken.

Lökarna vattnas efter plantering för att snabbt rota sig.
Ser fram emot en underbar blomning i orange-lila-svart om ett drygt halvår. Tills dess har jag väl glömt bort hela krukan.

Underbara Haven Österlen

Den medelhavsinspirerade parterrträdgården innehåller många rabatter och krukor.
Ibland måste man ta sig ut på lite inspirationsturer för att hämta kraft och idéer för sitt skapande arbete. Många gånger går färden till Österlen för där finns det alltid någon strand, någon trädgårdsgata eller liten butik som jag inte varit till ännu. Och det spelar inte så stor roll om vädret är si eller så, för det är alltid fint på den skånska östkusten. Förra veckan drog jag bl a till trädgården Haven som ligger i Gärsnäs.

Läketrädgården innehåller växter som använts inom medicinen.
 

Haven Österlen är egentligen en rehabiliteringsträdgård som används av personer med kroniska smärttillstånd och stressrelaterade symtom. Man strävar efter att trädgården ska bli den första anhalten på väg tillbaka mot arbete. Med hjälp av ett behandlingsteam bestående av olika terapeuter, läkare, trädgårdsmästare och pedagoger kan man få hjälp att sakta och i egen takt bli mer aktiv och uthållig i de dagliga övningarna.

Vintertid hyser det sexkantiga lusthuset trädgårdens kamelior.

En dag i veckan sommartid är trädgården öppen för allmänheten. Då får man ta del av de underbart välskötta trädgårdsrummen, odlingarna och pelargonutställningen i orangeriet. Det är en otroligt avkopplande miljö och här skulle jag ha kunnat sitta i timmar och bara glo på blommor och insekter. Passade också på att handla fina växter och krukor i butiken. Svåra att motstå!

Pelargonutställningen i orangeriet är svår att motstå.

En rabatt med vita malvor och svävande violetta fjärilsväxten jätteverbena.
 

Och så såg jag den vackraste slända jag någonsin sett. Den hängde (sov?) i en buske och lät sig tittas på. Se vilka färger – turkost och limegrönt och så de transparenta vingarna.

Den vackraste jätteslända i turkos och limegrönt.

Höstblommande klematis är helt rätt

En liten blomfluga har satt sig på den rosa blomman.

Många av perennerna börjar nu tappa sin spänst och det är bara de riktigt sentblommande som står sig. Räddaren i nöden är en senblommande klematis som dessutom ger lite höjd åt rabatten.

Klematis som slingrar sig runt en luftlök.

Tyvärr kan jag inte namnen på dessa skönheter, men funktionen är jättebra, så det ska nog bli fler sådana. Se hur de väver in sig så fint bland de andra växterna! Fina tips för växtkomposition och trädgårdsdesign bland perennerna. Senblommande klematis beskärs hårt på våren för de sätter knoppar på årstillväxten. Lättskötta och enkla att hålla. I like!

Rosa klematis med stramt uppåtriktat växtsätt passar bra i en rufsig perennrabatt.

Blå stormhattar och rosa klematis i vacker förening.