Sent blommande skäggbuske ger höstpoäng

Skäggbusken har en sen höstblomning i ljusblått.

Skäggbusken är en liten, frostkänslig buske som inte kommer igång med sin blomning förrän i augusti och oftast håller ut ända in i oktober. Har det varit en varm sommar är chansen större att det blir en riklig knoppsättning. Många gånger får man beskära skäggbuskarna väldigt hårt på våren, då de för det mesta fryser tillbaka rejält under vinterperioden. Man kan härvidlag likna dem vid buddleja och perovskia. Läget är mycket viktigt om vi ska kunna odla skäggbuske på våra breddgrader. Soliga och torra platser i lä, med en lätt och varm jord är att föredra.

Torra grenar på en skäggbuske som frusit under vintern.
En skäggbuske fryser hårt tillbaka och blir inte alltid så vacker nertill.

Skäggbusken blir inte mer än 1-1,5 meter hög och har små, gråsilvriga blad. Bladen hos C. x clandonensis är lancettformade och hos C. incana bredare och lätt flikade. Blommorna är himmelsblå och på namnsorten ’Heavenly Blue’ något mörkare än hos den rena arten Caryopteris x clandonensis.  Det finns ett 10-tal arter världen över och alla härstammar från ostliga Asien. Caryopteris incana anses vara den härdigaste arten.

Skäggbuskens blad doftar som lavendel.

Prydnadsvärdet sitter helt klart i den sena blomningen. Skäggbusken är en utmärkt fjärils- och biväxt som erbjuder insekterna nektar vid den tid på året då de flesta andra födokällor redan vissnat ner. Bladverket tycker jag att du ska stryka för att få känna den lavendellika oljiga doft som ger så många medelhavs-associationer.

Vackra misplar på Italienresan

Vildväxande cyklamen trivs under buskar och träd.

Har nyss kommit hem från en semester i Italien. Underbart skönt och milt väder som en god svensk sommar. Det var fantastiska vyer där vi färdades i hjärtat av Umbrien, upp och nerför vindlande serpentinvägar. Rätt vad det var växte små tuvor av vild cyklamen i vägkanten. Såg också naturligt spridda eldtorn (Pyracantha coccinea), alpmartorn (Eryngium alpinum) i vägslänterna och fina små plantor av granatäpple i kruka. Fruktträd av olika slag fanns det gott om, och även den exotiska mispeln.

Mispeln trivs i medelhavsområdet men tål även en del frost.

Mispel (Mespilus germanica) är ett litet fruktträd eller större buske som härstammar från Persien. Redan under medeltiden var mispeln en eftertraktad frukt i Medelhavsområdet, och så småningom spred den sig norrut. Den är inte speciellt vinterkänslig och kan med framgång odlas i Storbritannien. Dock hinner frukterna sällan mogna på busken. Eftersom de plockas i november-december i Italien så kan man tänka vilken lång mognadstid frukten har. I Sverige är mispeln härdig upp till zon 2-3 (4) och i Norge längs större delen av kusten.

Mispelfrukten har lång mognadstid.

Trädet är litet och knotigt, med vridna grenar. Det är långsamväxande, och behöver sällan beskäras. De stora vita  blommorna är självfertila och påminner lite om något mitt emellan äppleblom och nyponrosor. Frukten är rund och brun med flikar i toppen. De äts som övermogna, när den framträdande garvsyran brutits ned och fruktens lite syrliga, äpplemosliknande smak (och konsistens) framträder. Frukterna skördas helst efter den första frosten. Sedan lagras de svalt och ljust under några veckor tills de fått den rätta övermogna, lite halvruttna konsistensen. Mispelfrukter kan användas till sylt och gelé. I Danmark serveras mispelfrukter ofta på julbordet.

Det Mandelmannska paradiset

Barnvandringarna hos Mandelmanns bjuder på en rundtur bland gårdens växter och djur.
Under barnvandringarna får man följa med på en rundtur bland gårdens växter och djur.

Mandelmanns Trädgård i skånska Rörum har mer och mer blivit ett utflyktsmål för sommarfirare och andra trädgårdsintresserade i området. Trädgården är en självhushållningsgård som bygger på en enorm arbetslust och uthållighet från makarna Mandelmann. De driver sin ekologiska gård med passion; odlar grönsaker och blommor, håller värphöns och föder upp lamm. Ett besök här kan bli en riktig aktivitetstur, med speciellt anpassade barnvandringar bland grisar, grodor, hönor och gäss.

Tomater och gurkor odlas idet stora växthuset.
Tomaterna har former och färger som slår det mesta i mataffären.

I det stora växthuset på gården hålls fåren vintertid och deras gödsel fräser man ner i jorden några gånger under den kalla säsongen. Fåren bor ljust och skyddat och ingen mer gödsel behöver tillföras odlingen efter det. När våren kommer planteras tomat och gurka ut och de växer så det knakar. Det är lite ovanligare tomatsorter, inga släta röda här inte. Ovanför växthuset tar frilandsodlingarna av grönsaker och bär vid i den branta slänten. Färggranna salladshuvud, kronärtskockor, purjolök, morot, bönor och olika kålsorter är bara en del av grödorna.

I cafeet serveras hembakta läckerheter med ingredienser från egen odling.

Det finns fler mindre växthus också som sommartid fungerar som caféplatser med blandade, välanvända möbler. I det ena huset växer olika slags fruktträd som inte är vinterhärdiga i vårt klimat. Här kan man bland annat skörda kiwi, fikon, aprikos och mullbär. Växterna förhöjer miljön och dämpar ljudnivån som kan bli rätt så livlig med många barnfamiljer som fikar samtidigt. Och fika måste man, för kakdisken är absolut oemotståndlig! Och glöm inte grönsaksbutiken innan du kör hemåt!

Aprikoser, kiwi, fikon och mullbär odlas i växthusen.
Aprikoser från egen odling!

Den vackra trädgården byter färgskala årligen. För två somrar sedan visade jag bilder härifrån och då var det vitt som gällde. Nu hade man satsat på indigo, kleinblått eller vad man vill kalla den mustiga, blå färgen som bärs av framför allt kinesiska riddarsporrar. Och de mjuka, ulliga gångarna samspelar härligt fint med blomsterprakten, eller hur. Jättefint med de smala, ringlande rabatterna och här har nog gått åt både en och annan förkultiverad planta innan det blev så här frodigt.

Ull på gångarna ger en alldeles ny känsla att strosa i trädgården.
I blomsterträdgården är gångarna täckta i ull från de egna köttfåren.

Lavendel tema för sommarresor till Provence

Under juli och början av augusti är det högtryck på de franska småvägarna i trakterna kring Avignon. Här finns merparten av lavendelodlingarna i regionen. I augusti skördas lavendeln som ska destilleras till essens. Lavendelolja är en stor jordbruksprodukt och många byar och orter håller egna lavendelfestivaler med uppträden, tävlingar och förstås försäljning av allehanda lavendelprodukter. Jag undrar om jag hade överlevt chocken av både dofter och synintryck av att vistas i trakterna av lavendelvägen, Route de lavande, när fälten blommar!

Lavendeln 'Hidcote' har en mörkt blå färg och god doft.

Lavendel i våra trakter innebär för det mesta Lavandula angustifolia, den smalbladiga lavendeln. Den är en halvbuske som är någorlunda härdig så länge den växer i väldränerad jord och skyddas av löv eller snö under vintern. Barfrostvintrar kan gå hårt åt lavendelbuskarna. Vanliga sorter är ’Hidcote Blue’ som har en mörkt blå färg, men sämre härdighet och inte så jämn i växten ifall man vill ha den som häck. ’Munstead’ är min favorit, med ljuslilablå färg och längre blomhuvuden. Den har ett kompakt växtsätt och passar bra till häckar.

Lavendel som häck till rosenrabatter är en vanlig kombination.

Där den trivs självsår den sig, den goda lavendeln, och det dyker upp småplantor här och där i stenläggningen, i rabatterna och mellan kantstenar. Men den kan vara lika knepig om den inte får goda förutsättningar att överleva. Väldränerat är jätteviktigt, och det betyder i det här fallet en torr och sandblandad jord. Har du lerjord måste du byta ut stora delar av jorden om det ska vara lönt, annars kan du lika väl ha den i kruka. Och det går bra det också. Då kan man ställa krukan så att den går att nudda vid när man går förbi så man får suga åt sig den underbara doften. Och klipp några blomkvistar och torka till vintern. Lavendelolja har ansetts ha en lugnande och läkande effekt, så den passar bra som doft i sovrummet.

Lavendel finns i olika färger från vitt-rosa-lila till blått.

Om fikonets hemliga befruktning

Fikonet får nya löv om de gamla trillat av.

Linné hade problem vid klassificeringen av fikon då han inte kunde hitta några ståndare i växten. Ståndarna behövs för att producera frömjöl så att en befruktning ska kunna äga rum i blomman. Men fikonet har en befruktning som är mer komplicerad än så. Det vi kallar fikon, dvs frukten, är en skenfrukt som består av en uppsvälld blombotten, på insidan beklädd med enkönade blommor. Blommorna finns inne i skenfrukten och ser aldrig solljus. Det som är själva frukterna är de små kärnorna inne i fikonet.

Nu ska jag försöka förklara den invecklade process som leder till att ett fikon bildas. En varning kan vara på sin plats för äckelmagade. Här kommer lite otäck läsning om vad vi egentligen stoppar i oss när vi äter ett fikon.

Fikonet innehåller mängder av små kärnor som är de egentliga frukterna.
Foto: ESA, Ecological Society of America

De fikon vi äter innehåller bara honblommor. Vi kan i Norden endast odla sorter som tillhör gruppen adria-fikon eftersom de smidigt nog bildar fikon utan pollinering och befruktning. Detta kallas att sorten är partenokarp. Smyrna-fikon däremot,  är den andra typen, som härstammar från Medelhavsområdet. De måste pollineras av fikongallsteklar som inte finns i Norden. Steklarna ser ut som små myggor, ungefär 1 mm långa. Honorna har vingar och långa äggläggningsrör, hannarna är vinglösa. Gallsteklarna utvecklar sig ur ägg som tidigare är lagda i en steril honblomma. Äggen utvecklas till larver som bor inne i blomman tills de föds som färdiga steklar. Hannarna utvecklas först och letar därefter reda på honsteklar inne i frukten för att para sig med dem. Efter parningen dör hannarna, utan att någonsin ha fått se dagsljus.

Fikonlövet blir stort och mörkgrönt om plantan får mycket gödsel.

När honan befruktats hämtar hon upp pollen från en hanblomma. Detta pollen bär hon med sig i fickor på bröstet när hon kryper ut ur sitt födelsefikon. Nästa anhalt är ett nytt fikon där hon äter sig in genom skalet och letar sig fram till blommornas märke. Hon tar fram lite pollen från sina fickor för varje märke och sticker samtidigt in sitt äggläggningsrör. Vad hon inte ser är om blomman har kort eller långt stift. Men detta påverkar slutresultatet av hennes jobb. Är det en blomma med långt stift når inte äggläggningsröret ända fram till blommans fruktämne och då blir det inget ägg. Men istället blir blomman pollinerad och det uppstår en frukt. Är stiftet kort når äggläggningsröret ända ner och hon lägger in ett ägg. Så går hon vidare från blomma till blomma inne i fikonet. När alla ägg är lagda dör honan.

Det finns tre fruktperioder hos vilda fikon. På vintern kommer den första som har blommor med korta stift och ståndare. Hit kommer honsteklar med sina ägg. När äggen kläcks till larver och småningom blir till nya steklar öppnar ståndarknapparna sig och honorna får med sig pollen ut. Detta sker ungefär i juni. Under tiden har nästa generation fikon bildats med blommor som har både korta och långa stift. Honorna flyger till dem, lägger sina ägg i de korta och pollinerar de långa. Därefter dör honorna. Den här skörden av fikon blir mycket goda. På hösten kommer den sista omgången fikon. Den har bara blommor med korta stift. Hit kommer honorna från sommarfikonen, lägger sina ägg och dör.

Det finns flera sorter av adria-fikon som är lämpade för nordiskt klimat, men den absolut vanligaste sorten är Bornholmsfikon, som kan förekomma under andra namn i handeln. Sorten ’Desert King’ är en kraftigväxande och härdig sort. Den har både självbefruktande fikon (förstaskörden) och sådana som kräver steklar (andraskörden). Problemet med den är att om man har den på friland kan de höstbildade fruktämnena frysa bort under vintern trots att själva plantan i övrigt tål vintern. Då blir det inga fikon alltså. Kontentan av detta är att den säkraste fruktbildningen får man av fikon som förvaras frostfritt över vintern.

Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikonets blad är stora och känsliga för blåst.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Fikon trivs även i växthus där den lätt växer till sig.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Fikonträd bör avhärdas i halvskugga om de sätts ut med färdigutvecklade blad.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Det går visst att odla olivträd från frö

Medelhavsländernas klimat och kalkrika, steniga jord passar utmärkt för olivträd.

Olivträden är för de allra flesta av oss Medelhavsländernas symbol nummer ett, skulle jag tro.  Det är en anspråkslös och lättodlad växt som passar även den som är nybörjare på trädgård. Olivträdet trivs bäst med att stå ute om sommaren och det gillar ljus och värme. Vatten behöver det också så klart, och det är inte så torktåligt som en kaktus, men det får gärna torka upp lite mellan vattningarna. Ge regelbundet med gödsel, gärna med mycket kväve. Som de flesta växter vill olivträdet ha en svagare dos, men ofta. Därför är flytande gödsel enkelt att dosera och ge.

Olivträdet kan blomma och ge frukt även i hemförhållanden.

Den ihärdige med gott tålamod kan gärna pröva på att sätta olivkärnor för att driva egna plantor. Du kanske har med dig några riktigt mogna svarta oliver från en resa söderöver. Sätt kärnorna med spetsen uppåt i en kruka såjord. Täck krukan med en genomskinlig plastpåse eller avskuren pet-flaska. Håll jorden lätt fuktig och vänta. Det kan ta lång tid, upp till ett par månader innan kärnorna gror. Olivträd är långsamväxande, så ta det lugnt även när de första skotten börjar ta sig upp ut jorden. När plantan blivit ca 10 cm hög är det dags att plantera om den i egen kruka med kraftigare krukväxtjord uppblandat med t ex marmorkross eller små kalkstensbitar. Jordens pH får gärna vara åt det kalkrikare hållet.

När oliverna mognar blir de svarta.

Ställ din nya olivplanta varmt och ljust och när frostrisken är över kan den gärna stå ute eller i ett välventilerat uterum. Det kommer att ta lång tid innan din planta kommer i blom, men jag tycker du kan njuta av växtens vackra blad och lite knotiga växtsätt ändå. Har du inte tålamod att odla fram ett eget olivträd så finns de ju i alla tänkbara storlekar i växthandeln. Allt ifrån bordsmodellerna på 30 cm höjd till stora stamträd. Dessa är normalt ympade och har kanske både blomknoppar och oliver på plantan. Lycka till med ditt olivträd!

Medelhavsbusken myrten stannar i kruka hos oss

Myrten är en gammal medelhavsväxt som trivs att stå svalt vintertid.

Den småbladiga och aromatiska krukväxten myrten är en gammaldags rumsväxt som var betydligt vanligare förr när det inte fanns centralvärme och ständig inomhustemperatur över 20 grader. I Medelhavsområdet kan man se myrten som en risig 1,5-1,8 meter hög buske, men formatet blir betydligt mindre och mer hanterbart hos oss i Norden där den odlas i kruka och tas in till vintern. Fast den har problem med full rumstemperatur, så övervintring frostfritt i uterum eller på annan sval och ljus plats är att föredra.

Myrten är lätt att forma till bonsai genom ständig inklippning.
Foto: bonsaimalta.org

Myrten är en tacksam växt att forma och klippa till. Den används ofta av bonsaientusiaster till att forma små miniträd. De små, glansiga bladen gör att proportionerna blir de rätta mellan stam och blad. Även om du inte har målsättningen att forma bonsai är det en tacksam växt att klippa in regelbundet. Myrten får då en distinkt tät och prydlig form. Annars tenderar den till att se ganska rufsig och vildvuxen ut.

Myrten har doftande blommor som små vita stjärnor.

Myrten blommar i maj-juni om den har tillbringat vintern ljust och svalt. Blommorna är vita och stjärnformiga och doftar gott. Myrten är släkt med många av våra kryddväxter som nejlika, kryddpeppar och eukalyptus. Den har allt sedan antiken använts i blomsterkransar och dekorationer. På 1800- och början av 1900-talet band man ofta brudkronor av myrten till bröllop, så det är också en kärlekens växt.

Ta sticklingar från din myrten så får du många nya plantor.

Beskär myrten nu på våren och sätt de kraftigaste sticklingarna i sandblandad jord. Dra en plastpåse över krukan och håll kolla på när jorden behöver fuktas. Sticklingarna rotar sog oftast lätt och på så sätt får du enkelt många nya plantor. Du kan gärna ställa ut dem över sommaren, men inte i stekande sol, utan myrten får gärna stå skuggigt. Vattna ofta så växten inte torkar ut. Gödsling med halva dosen i april-oktober är fullt tillräckligt. Växterna behöver inte planteras om alla år, utan de trivs hellre med att stå lite trångt. Jag föredrar plastkrukor till myrten för att de inte ska torka ut för lätt ifall man glömmer att vattna varje dag.

Ljuva, känsliga mandelträd

Mandelträdet har en ljuv blomning tidigt om våren.

Mandeln är ett litet, risigt träd som ser väldigt alldagligt ut under stora delar av året. Fram till blomningen då, som är alldeles överväldigande och snabb. Sötmandeln, Prunus dulcis, är en medelhavsväxt som med lite hjälp klarar vintern längst ner i södra delarna av Skandinavien. Helst ska det övervintra frostfritt i orangeri eller uterum. I Marocko kan man se mandeln blomma redan i januari, men i övriga medelhavsområdet och på Teneriffa spricker blommorna ut någon gång i februari månad. Små rosavita enkla blommor i lätta skyar.

Madelträden blommar med lätta ljusrosa skyar tidigt om våren.
Foto: www.mallorcanytt.com

Sötmandeln är nära släkt med andra stenfrukter som aprikos, persika och faktiskt vårt slånbär. Jag tycker att det allmänna ogrästrädet körsbärsplommon, Prunus cerasifera, är väldigt likt och även det alldeles underbart i blomningstid. Mandelns blommor kommer först, direkt på grenarna och därefter slår bladen ut. Bladen är långsmala och ljusgröna. Om blomman pollinerats blir det en sammetsluden frukt som har ett grått, läderaktigt skal. Mandeln ligger inuti skalet och spricker fram i augusti-september. Vid skörd gör man lika som i olivlundarna att man brer ut stora nät och slår med pinnar på grenarna för att få nötterna att ramla ner.

Mandelfrukten spricker upp på hösten och då faller den ätliga mandeln till marken.

Mandelplantor är inte lätta att få tag i, men vad jag vet har Ystads Plantskola mandelträd till försäljning. De har ett stort sortiment av medelhavsväxter som citrus, oliv, fikon, lager, mullbär, äkta kvitten med flera exotiska växter som olika typer av palmer. För att få mandlar i Sverige måste du pollinera blommorna med en pensel. Detta för att blommorna slår ut så tidigt. Växten gillar att stå i en lerhaltig och kalkinnehållande jord. Välj gärna en lerkruka som ger god luftning.

Mandeln blommar först av alla stenfrukter och måste pollineras med pensel på våra breddgrader.

Afrikas blå lilja är en förförisk växt att samla på

Agapanthussläktet, dvs Afrikas blå lilja, eller kärlekslilja som den även kallas ibland, finns numera i många olika namnsorter i handeln. De flesta är härligt himmelsblå i olika skiftningar, men det finns också helt vita, lilablå och även de med randiga blommor. En del blommar under hela sommaren ända till frosten kommer, medan andra har en kortare blomningstid. Det engelska samlingsnamnet för Agapanthus är Lily of the Nile, som kanske är något missvisande då växten egentligen härstammar från Sydafrika. Du kan också se namnen African Blue Lily och African Bluebell. Men det sätter ståndortsbetingelserna någorlunda rätt i alla fall. Det rör sig alltså om det som vi i dagligt tal kallar medelhavsväxter. Växter som trivs med heta, torra somrar och frostfria vintrar.

Dvärgformen 'Peter Pan' är en agapanthus som kan användas som kantväxt i rabatter om man gräver upp knölarna till vintern.

’Peter Pan’ är en lågväxande sort av Agapanthus africanus som inte blir mer än 40-50 cm hög. Den är mycket rikblommande och används i något varmare klimat än vårt ofta som kantväxt i rabatter och planteringar. Vilken härlig syn! Hos oss måste den tyvärr tas in för vintern och övervintras frostfritt.

Klockagapanthus finns i många mörkblå sorter, men även med vanliga himmelsblå blommor.

Klockagapanthus, Agapanthus campanulatus, kan övervintra på friland upp till svensk zon 2 om man täcker den med löv och ris. Annars kan man förvara den inomhus i källare eller garage tills frostrisken är över. Klockagapanthus vissnar ner till vintern och därför kan den stå helt mörkt och utan vatten. Men det får inte vara ett för varmt ställe, då blir det mindre blommor nästa år. Klockagapanthus tål lite mer vatten under växtsäsongen, men jorden måste vara väldränerad så att rötterna inte blir stående i fukt.

Agapanthus trivs på solig plats i genomsläpplig jord med kräver regelbunden vattning om sommaren.

Några tips för vinterförvaring av dina agapanthus: övervintra krukorna i plusgrader, men det får inte bli varmare än +10 grader. Titta till dem då och då och kolla så de inte har drabbats av t ex bladlöss ifall de har gröna blad kvar. Ge dem en liten skvätt vatten, 1 dl eller så var tredje-fjärde vecka. Mer än så behöver de inte. Är plantan helt nervissnad behöver den inget vatten alls. Låt plantan stå så till april ungefär då du försiktigt börjar väcka den och vänja den vid utetemperatur och mer ljus. Då putsar du bort alla bruna blad och gamla blomställningar.

Vitblommande agapanthus kan vara mycket läckra.Man kan själv fröså sina agapanthus, men det dröjer många år innan de börjar blomma. Plantorna delas med 5 års mellanrum, om de vuxit sig för stora. Tänk på att tvätta händerna noga, eftersom rötterna är giftiga! En såg är det bästa redskapet vid delning, för knölarna är ofta väldigt kraftiga och tätt ihopvuxna. Annars kan du plantera om växten i lite större kruka vart tredje år ungefär. Men ge den inte för fet jord och för stort utrymme, för då blir det mest bara blad! Ibland kan du köpa torra knölar i trädgårdsbutiker, oftare säljs de färdigplanterade i knopp. Du kan också handla Agapanthus på nätet, t ex det engelska företaget Pine Cottage Plants har ett jättestort sortiment. I skrivande stund har de 52 olika namnsorter!