Etikett: Rosor

Rosfest på Fredriksdal i Helsingborg

Rosenbänkarna är fullmatade med vackra och doftande rosor.
En del av Gallica-gruppen brer ut sig.

Fredriksdals rosdagar i månadsskiftet juni-juli brukar vara en given happening för mig som är en sann rosenentusiast. Rosvandringar, föreläsningar och rosidentifiering brukar finnas med på programmet. Tyvärr blev jag väldigt sen igår, och missade det mesta, men jag fick i alla fall lite ljuv sol till rosorna. Det myckna regnandet var ju en bra mätare för vädertålighet, eftersom alla rosor inte blir så snygga av för mycket fukt.

Multiflorarosorna har ett kraftigt växtsätt och synnerligen rik blomning.
Färgvariation hos rosen ’De la Grifferaie’.

Hittade en ny bekantskap som jag inte minns att jag träffat på tidigare. Klätterrosen ’De la Grifferaie’ är en mycket kraftigväxande fransk ros som tillhör Multiflora-gruppen. Den har tidigare använts mycket som grundstam. Leds upp via ett stabilt stöd som klättrande eller om den beskärs hårt kan den även forma en buskros. Man kan hitta den i gamla trädgårdar, men jag har inte sett några Grifferaie-rosor till salu i plantskolorna. Dessvärre kan plantan angripas hårt av både svartfläcksjuka och mjöldagg, så det är väl därför den distanserats av tåligare nyheter. Men färgen är något alldeles extra, som du kan se på bilden ovan. För den förändras från lysande karminrött till rosa, till svagt lilarosa och slutligen till ljuslila innan kronbladen trillar av. Rosen har en ljuv doft.

Maria Liesa är en mycket kraftigväxande klätterros som blommar rikligt med små, mörkrosa blommor.
Ett glansigt bladverk och mörkrosa blommor i mängd hos Maria Liesa!

Multiflora-rosor är kända för sin slösaktigt rikliga blomning och tyvärr dåliga motståndskraft mot sjukdomar. Det är engångblommande rosor som gärna vill ha gott om näring och inför viloperioden en god vintertäckning. Det är nämligen lite si och så med vinterhärdigheten. Men nog är de alldeles underbara i sin rika blomning. Som ’Maria Liesa’, en upp till 4 meter hög klängros med små, enkla blommor. Mycket tjusig i sin enkelhet, men tyvärr även den känslig för mjöldagg.

Den härdiga klätterrosen Venusta Pendula behöver ett stadigt stöd att klättra mot.Ska jag bara nämna en klätterros till så måste det bli ’Venusta Pendula’. Tålig, härdig (zon 5) och en riktig superros på alla sätt. Det här är en av få arvensis-hybrider med brittiskt ursprung. Lättskött och rikblommande i början av juli. Gödsla gärna rejält, men vattning brukar den klara sig utan. Du kan även spaljéra den mot en ljus norrvägg och den anpassar sig till det. Uppbunden blir den 4-5 meter hög och det är nog en bra idé, för grenarna är ganska veka och slängiga. Men visst är blomningen alldeles hänförande? Du ser blomman i närbild på bilden här under.

 

En rikblommande Venusta Pendula kan man ha i varje trädgård!
Ur de rosa knopparna öppnar sig en halvfylld blomma i mjukt vitt.

Hurdalsrosen blommar tidigt

Hurdalsrosen har starkt rosa blommor med mörkare ådring.
Blomman är starkt rosa med mörkare ådring och synliga, guldgula ståndare.

När jag jobbade i Norge i slutet på 90-talet hittade jag en alldeles ny rosbekantskap i ett dike på väg till min arbetsplats. Jag kunde inte minna mig att jag hade sett denna ros tidigare, då den hade rätt så tydliga kännetecken. Efter att ha slagit i böcker och jämfört blad och blommor kom jag småningom fram till att det måste vara en Hurdalsrose.

Hurdalsrosen har ett spärrgrenigt växtsätt och matt gröna blad.
Ett spärrgrenigt växtsätt och en blomma per kortskott karaktäriserar Hurdalsrosen.

Det var en storvuxen buske, minst ett par meter hög och lika bred. Blomningen var mycket riklig och påminde om vanlig nyponros, fast blommorna var halvfyllda eller dubbla. Att få se denna uppenbarelse där mitt i diket vid den steniga slänten kändes väldigt lyxigt. När jag sedan många år senare hittade denna ros hos Cedergrens plantskola i Råå var jag tvungen att köpa den. Bara för att hämta hem minnet från den första rosen.

Hurdalsrosen härstammar från Tyskland och har därefter odlats i Norge.
Hurdalsrosen härstammar från Tyskland på 1800-talet och har därefter odlats i Hurdal, Norge.

Hurdalsrosen kallas också Rosa villosa ’Hurdal’. Förutom på storleken känner du igen den på ett mattgrönt-grågrönt bladverk. Bladkanten är vasst dubbelsågad, som du kan se på bilden ovan. Blommorna sitter en och en placerade längst ut på varje kortskott. De långa grenarna är bågböjda. Den öppna blomman är rosa med en mörkare ådring och gyllengula ståndarknappar. Knoppen och senare även nyponet bär tät glandelborst, men grenarna har nästan inga taggar. Blomman har knappt någon doft, men det är ändå en tacksam buskros som du kan lägga på minnet om du letar efter en ros till skuggigt läge med dålig jord.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är näringskrävande växter som gillar stallgödsel.

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Therese Bugnet är en rugosahybrid med svag och god doft.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar.
En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Klätterrosor som växer mot en torr vägg behöver extra näring för att blomma.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Är rosbeskärning krångligt?

En ung Mme Boll beskuren med grenar i olika längd.
Detta unga exemplar av Mme Boll har beskurits med grenar i olika längd.

Det finns ett tillfälle där man ofta får hjälpa till som trädgårdskonsult och det är vid vårens rosbeskärning. Rosor finns i så många olika slag och det kan vara knepigt att hålla reda på när och hur de olika typerna ska beskäras. Det är bra att skriva ner namnen på rosorna medan man kommer ihåg det, för då kan jag lättare välja en passande strategi för varje enskild ros. För de ska betraktas som individer, om de nu inte är planterade i stora monokultursjok. Grundindelningen i grupper följer växttyp och om rosen blommar en gång eller remonterar. Men man kan också tänja på gränserna och behandla en buskros som en klängros på gynnsam plats och låta den växa till sig över flera år. Eller beskära en svagväxande klätterros hårt så att den formar en buskros. Fryser rosen alltid ner på vintern nästan till basen blir den rätt hårt tagen och kommer aldrig att bli särskilt storväxt. Detsamma gäller de som älskas av rådjur och harar.

Den remonternade buskrosen Ghislane de Féligonde spaljerad mot en vägg har fått en lätt beskärning.
Remonterande buskros som planterats mot en vägg och som bara beskärs lätt.

Rosor är individuella i sin utveckling på våren. De som skjuter kraftiga skott tidigt beskär du tidigare, för att inte riskera att bryta loss de långa skotten vid beskärning. Annars brukar man ju ha som tumregel att beskära rosorna vid den tid då björkarna har muröron. Andra kan man behöva vänta ett par veckor till för att se var knoppanlagen sitter. Klipp inte för tidigt, medan det är risk för frost, för då kanske de översta knopparna fryser och du får göra om proceduren.

Rosor utvecklas olika snabbt om våren. Vänta med beskärningen om du inte ser några knoppar.
Här syns ännu inga knoppar på denna mossros. Bara att vänta och se.

Ta alltid först bort död och skadad ved, även gamla stubbar som blockerar utrymmet för nya skott. Du ska alltid gynna utvecklingen av nya skott som kan ersätta gamla grenar på sikt. Klena grenar som inte orkar bära upp blommor tas också bort. Snittet läggs snett över utåtriktad knopp. Inte för nära och inte för lång tapp. Tänk gallring och klipp gärna grenarna på lite olika höjd, speciellt på busk- och klängrosor så det inte blir en kvast.

Buskrosor skärs gärna på olika höjd för att ge en jämnt växande buske.
En buskros som beskurits ganska hårt, men med grenar i olika höjd.

Beskär inte för lätt! En hårdare beskärning ger större rosor och ofta friskare plantor. Växer rosen för tätt blir luftväxlingen sämre och plantan drabbas lättare av svampangrepp. Riktigt gamla grenar kan dock ha svårt för att skjuta nytt (liksom t ex lavendel). Ta därför flera år på dig om du ska föryngra en riktigt gammal ros.

En buskros som smakar gott - Louise Odier bör skyddas med nät till vintern.
Buskrosen ’Louise Odier’ planterades ifjol och fick tyvärr inget gnagskydd till vintern.Nu är det inte mycket kvar.

Remonterande buskrosor ( t ex ’Mme Boll’, ’Henri Martin’, ’Louise Odier’ mfl) beskärs inte för lågt ner eftersom blomningen då blir eftersatt. Långa ettårsskott toppar du till 50-60 cm längd. De grenar sig då och ger fler blommor på sensommaren och till nästa år. Tänk mer gallring för att ge en luftig buske med olika långa grenar.

Rabattrosor är frostkänsliga och fryser ofta ner lågt på plantan. Klipp i så fall strax ovanför det första friska ögat eller välj första utåtriktade knopp. Lämna 5-7 av de kraftigaste grenarna med en bra placering runt om. De flesta rabattrosor trivs bäst med omväxlande lätt och hård beskärning vartannat år. Hård beskärning = 10-15 cm eller 3-5 ögon per gren. Lätt beskärning = 20-40 cm långa grenar. Speciellt tehybrider får inte tas för hårt. Vill du, och vintrarna är gynnsamma, så kan du forma de storblommiga rabattrosorna till högre buskar över flera år. T ex ’Peace’, ’Queen Elizabeth’ och ’Super Star’ kan bli höga, fina buskar om de växer skyddat. I gruppen rabattrosor ingår våra vanligaste floribunda- och polyantarosor som ’Nina Weibull’, Ingrid Bergman’, ’The Fairy’ och ’Allgold’, bara för att nämna några exempel.

Lycka till med årets rosbeskärning!

Rosen Constance Spry hittade jag i Slottsträdgården

Härliga Austin-rosen Constance Spry doftar av körvel och myrra.

En sommar för flera år sedan strosade jag omkring i Slottsträdgården i Malmö. Längs en lite halvskymd vägg stod en underbar ros. Den var nog 2 m hög och väldigt grov i grenverket och den hade de mest fantastiska blommor man kan tänka sig. En stark doft med lite speciell accent, nästan lite kryddig. Och stora, blaffiga blommor som först är tätt fyllda och småningom vecklar ut sina kronblad till att bli lite platt och ”lös”.

Constance Spry har en stark doft av myrra och körvel.

’Constance Spry’ är en Austin-ros från England. Den var bland de första att introduceras från denna förädlare som tagit fram ett stort antal moderna buskrosor under de senaste 50 åren. Den ena föräldern är rosen ’Belle Isis’, som är en låg, ljusrosa Gallica-ros. Men Constance är alltså mycket mer starkväxande och kan som spaljerad komma upp i 3 meters höjd. Tyvärr blommar den bara en gång, från midsommar till slutet av juli, men det ger å andra sidan fördelen att den är tämligen lättfödd, och klarar sig utan större skötselinsatser.

Constance Spry är en skuggtålig ros som inte kräver mycket passning.

Det är dessutom en ganska frisk ros, men den kan ibland få angrepp av svartfläcksjuka. Jag minns också med fasa sommarens larvangrepp som jag beskrev här på bloggen. Rosen är härdig upp till zon 4, men vintertäckning rekommenderas då. Jag säger bara: Köp! Det är en klar favorit hos mig som trädgårdsdesigner, speciellt i ett lite skuggigare läge.

En favoritros i repris

En liten men rikblommande ros med växlande färg.

Jag vet att jag visat den förut, men nu på höstkanten kan jag inte låta bli att ge en underbart rikblommande ros som start på veckan. Ghislane de Féligonde är förtjusande med sina små söta knoppar i aprikosgult som sedan blir nästa vita när blommorna stått någon dag. Ännu kommer det någon ströblomma, men annars har den gjort sitt för i år.

Uppspaljerad mot väggen får rosen stöd och värme.

Jag har spaljérat den mot väggen, men man kan också ha den som buskros ute i det fria. Den har varit frisk förutom enorma mängder bladlöss som kommer tidigt varje vår. Det har blivit mycket såpvatten, men sedan har den generösa blomningen tackat för mödan och nästan tagit andan ur mig.

Blomman är liten, grunt skålformad och aprikosgul.

Ghislane de Féligonde ska gå upp till zon 4, men mot en varm vägg är den säkert härdigare än så. Blir inte så hög, utan håller sig kring 1,5 meter. Jag beskär mest de svaga och veka skotten och låter den i övrigt klara sig själv. Doftar gör den också, sött och  myskigt, mest när man borrar in näsan i blombotten.

Förargliga larver äter upp mina rosor

Har plockat hopklistrade och delvis uppätna blad ur mina rosor ’New Dawn’ och ’Constance Spry’. Det ser inte alls kul ut. Små och lite större larver sitter inuti de hopspunna bladen och käkar i godan ro. Även knopparna går åt, så få se hur det går med blomningen nu. Constance har ju bara ett flor.

Hungriga larver har ätit av unga skott och blad på rosen 'Constance Spry'.
Larven är ca 1 cm lång, brun och ganska tjock på mitten. Sen finns det en annan färgsättning på en del larver med mera genomskinlig kropp och tydlig vit-brun teckning på ryggen. Ingendera kan jag hitta i några böcker om skadegörare, mer än att det rör sig om någon typ av vecklarfjäril.

Bruna centimeterlånga larver äter upp rosens blad och knoppar.
Bruna larver av någon vecklarfjäril som lever gott på rosorna.

Vad ska man göra åt detta då? Jag har som sagt plockat bort angripna blad och bränt upp dem i spisen. Där åkte säkert med en hel del larver. Sedan har jag sprutat med ett pyretrum-preparat. Det måste säkert till fler behandlingar. Eftersom det finns en del bladlöss också så hoppas jag att det tar dem bägge två. Sen får vi se hur hårt de hunnit gå åt knopparna, men det var ju tur att jag upptäckte angreppet redan nu.

Planteringstips för rosor

Blommorna bara väller fram som i ett vattenfall på honungsrosen R. helenae.Rosor är underbart att ha i sin trädgård. Även om du inte tror att du är en ”rosmänniska” så finns det säkert en ros som passar dig. Jag tänker t ex på de häftiga honungsrosorna som klänger sig starkt och ohämmat uppför plank, pergola och träd. De blommar intensivt och rikligt för att sedan inta en avslappnad hållning till nästa sommars blomning.

Bästa planteringstid för rosor är nu på våren och till hösten. Krukodlade rosor passar för all del att plantera hela säsongen, men de kräver extra vattning under sommaren för att etablera sig väl. Plantera inte ros där det stått rosor tidigare om du inte byter ut en del av jorden. Rossläktet drabbas lätt av jordtrötthet som gör att nya rosor får svårt att komma igång. Orsaken till denna jordtrötthet är inte helt klarlagd, men man tror att det rör sig om nematoder, dvs små, små rundmaskar i jorden. Gräv därför en rejäl grop (60 cm djup x 50 cm bred) och fyll den med ny jord. Det finns färdig rosjord att köpa, men du kan också blanda den själv. Här kommer ett recept på rosjord:
1 del torvmull, 1 del kogödsel, 1 del kompostjord, 1 del grovt grus + lera. Tillsätt lite kalk och benmjöl och blanda väl.

Sammetsrosen Tuscany är en gallica-hybrid med mörkt plyschröda blommor.

Fyll gärna gropen med vatten och låt det sjunka undan innan du börjar plantera. Klipp av skadade grenar och rötter. Låt gärna rosen stå och dra i en spann vatten i minst en halv timme innan. Barrotade rosor kan med fördel stå längre i vattenbadet än så.

Vid plantering av rosor ska du komma ihåg att vattna och packa jorden väl.Plantera sedan rosen i den luckra fina jorden. Alla rötter ska vara raka. Det är bättre att skära av de längsta rötterna än att böja dem i planteringsgropen. Trampa till jorden lätt och vattna. Se till att okuleringsstället hamnar ca 10 cm under jordytan. Det är den förtjockade delen av rotstammen där man placerat in en knopp av den ädla rosen. Den är känslig för torka och frost och ska därför ligga under jord.  Kupa gärna upp lite jord kring plantan som skydd mot uttorkande sol och vind den första tiden. Beskär rosen ner till 4-6 knoppar, lite beroende på vad det är för en sort.

Glöm inte att vattna i början. Rosen behöver mycket vatten för att komma i kontakt med jorden och kunna utveckla nya rottrådar. Gödsla några gånger fram till midsommar om du har en näringsfattig jord. Tillför man mycket kväve senare på säsongen kommer plantan att glömma bort den viktiga invintringen på hösten och den riskerar frysskador till vintern.

Årets ros 2011 var Stanwell Perpetual

Stanwell Perpetual är en engelsk Spinosissima-ros som blommar hela säsongen. Svagt rosa, doftande blommor vid knopputslag som går över i vitt. Greenspire Trädgårdskonsult lägger upp den på listan över växter hon önskar sig.
Bladen är lite blågrågröna och matta.

Lite sent påkommet att presentera årets ros nu i november, men när jag fortsätter att fundera över odlingsvärda rosor så poppar detta namn hela tiden upp. Det är en engelsk spinosissima-hybrid som har en otroligt tacksam blomning. Stanwell Perpetual torde vara den ultimata buskrosen för park och trädgård. Stor och bred blir den, men har kanske lite veka grenar som böjer sig neråt. Den är riktigt taggig. Den underbara blomman är ganska stor och nästan lite platt. Den har en bleknande ljusrosa färg och en stark och söt doft dessutom. Första floret startar så tidigt som i början av juni och pågår i en månad. Sedan återkommer den på sensommaren och sätter oavbrutet nya blommor hela hösten tills frosten kommer. Så nog kan man kalla detta en blomvillig ros alltid.
Några nypon brukar det dessvärre inte bli.

Ytterligare fördelar är att den är frisk, växer glatt upp till zon 6 och som pimpinellerna i övrigt väldigt anspråkslös vad gäller jordmånen. Stanwell Perpetual växer bra även på mager jord och i norrläge. En riktig toppenros!

Blomman är platt och halvfylld med en stark doft

Pimpinellrosen Aicha är lättskött och härdig

Remonterande Aicha

Bland pimpinellrosorna finns kanske de allra mest lättskötta och anspråkslösa rosorna. Aicha är en sort kommen från Danmark som blir en ordentligt stor buske, upp till 3 m hög. Den växer ganska tätt och kraftigt, med starkt taggiga grenar. Blommorna är mycket stora och löst blaffiga. Blomfärgen varierar från mörkgult till gräddvitt beroende på ålder. De blir ljusare när de mognar. Ståndarna är mycket tydliga och dekorativa mot en mörkare mitt.

Det här är en ros som jag gärna skulle plantera. Inte minst för den härliga doftens skull. Den får man njuta av två gånger – först under juni-juli och senare även under tidiga hösten. Aicha klarar också en del skugga utan att mattas av. Och eftersom den är härdig upp till zon 6 så finns det väl inget att tveka om, eller hur. Kan knappt vänta till det blir vår igen!