Nya trädgårdsböcker

Våren är tiden för boknyheter. De senaste åren har särskilt odlingsböcker för nybörjande odlare varit flest. För trädgårdsproffsen har det varit betydligt glesare mellan utgivningarna av riktig topplitteratur. Men nu har den stora trädboken äntligen kommit som vi väntat på så länge. ”Träd i urbana landskap” har alldeles nyss utkommit på Studentlitteratur och redaktörer är mina kolleger landskapsingenjörerna Henrik Sjöman och Johan Slagstedt.

En viktig bok för växtanvändaren och trädgårdsproffset har nyss utgetts på Studentlitteratur.
Boken ”Träd i urbana landskap” av redaktörerna Sjöman & Slagstedt

Det är en diger kunskapsbok som är helt i linje med hur jag arbetar med träd i min profession. Man utgår från naturen som förebild för olika planteringstyper och offrar en väsentlig del av de drygt 600 sidorna på att reda ut vilka växtplatskrav olika arter har och hur de kan matchas till stadens olika typväxtplatser. Antalet tabeller med lämpliga växter är många och har en bred artrikedom som framför allt kommer att glädja den projektör som arbetar i de lägre växtzonerna. Ett exempel på intressant tabell är växtlistan för val av arter för skelettjordsplanteringar i full sol. Det är alltså rejält detaljerat!

Tabeller och växtlistor finns det gott om i boken.

Kapitlet ”Rätt träd på rätt plats” handlar om ståndortsanpassad växtanvändning. Man begränsar sig inte bara till växtbädden, ljusförhållandena och vindutsatthet/temperatur på växtplatsen utan betänker också ev slitage och föroreningar samt planteringens framtida funktion när växterna ska väljas. Att redan vid växtvalet tänka på vilka skötselinsatser som kommer att krävas handlar om ekonomisk planering lika väl som ekologisk! Det är härligt att författarna i denna bok gått hela vägen med att ge sådan tyngd åt landskapsingenjörskonstens alla aspekter på växtvalet. Jag gläds åt att läsa den! Det enda som stör mig ganska kraftigt är de rikligt förekommande korrekturfel i texten som hade kunnat rättas till vid en sista noggrann genomläsning. De stoppar upp läsrytmen. Bildurvalet däremot stödjer texten och ger en djupare dimension av det som sägs i ord.

Medelhavstemat är fortsatt inne i trädgårdssnacket.
En helt annan typ av nyhet i bokfloran är Paula Modigs bok ”Inspirerande medelhavsträdgårdar – stilarna – växterna – stämningen”. Ett litet urval av franska, italienska, marockanska, grekiska och spanska trädgårdar beskrivs som en reseberättelse och trädgårdsvandring i var sitt kapitel. Det förekommer ingen detaljerad reseplanering, men läsaren kan via listan till trädgårdarnas egna hemsidor få aktuell information kring hur man hittar hit, öppettider mm.

Många illustrationer från medelhavsträdgårdar och medelhavsväxter kryddar texten.

 

Författaren beskriver i ord och bild sina favoriter bland medelhavsväxterna. Det är t ex fruktträd som fikon, citrus och banan, men också rena prydnadsväxter som iris, eldkrona, ros och pelargon. Man ges inte några planteringstips eller skötselråd, som jag gärna hade velat ha, utan beskrivningarna inriktar sig främst på växternas härkomst och nomenklatur. Boken fungerar främst som en inspirationsbok för snabb genomläsning. Den är rikt illustrerad med vackra helsidesbilder tagna av författaren själv.  Bilderna andas sol och värme och är en underbar väckare av den frusna vintersjälen hos trädgårdsälskare som bara går omkring och hoppas på en snar vår!

Boken ”Inspirerande medelhavsträdgårdar” kan köpas via Limone Media.

Fikon, citronträd och rosor beskrivs i text med hänsyn till ursprung och namngivning.

 

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ’Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.

Ramslök är lundens egen vitlök

Ramslöken är en god krydda från naturens skafferi.

Ramslök är en vild lökväxt som trivs i fuktiga, halvskuggiga woodlandmiljöer. Den gillar speciellt en kalkrik jord, men vill du föra in den i trädgården så kan du bättra på förhållandena med en lucker och humusrik skogsjord som du kalkar upp med benmjöl, äggskal eller musselskal. Samma typ av ståndort och förutsättningar som julrosen gillar, så de två kan gärna växa i samma rabatt. Eller rabatt ska jag kanske inte säga, utan mer naturlik plantering. Om ramslöken skulle trivas bra hos dig så kommer den att sprida sig kopiöst. Men då är det bara att äta upp den!

Ramslöken har en vacker och skir blomma.

Ramslökens blad och stjälkar har en mjuk vitlökssmak. Smaken är som intensivast när bladen är nya och ljusgröna i april och den avtar efter blomning. Ramslöksblomningen infaller i mitten-slutet av maj och det är en underbar syn. Hela luften doftar vitlök. Men glädjen av denna marktäckare är kortvarig, för snart vissnar bladen ner och växten är till synes borta. Fast då ligger löken i jorden och förbereder sig för en ny vår.

Man kan använda ramslöken som krydda i mat.

Du kan använda ramslöksbladen i pesto eller kryddsmör och som krydda istället för vitlök i t ex tomatsås. Eller så hackar du dem fint och blandar i en kall sås med creme fraiche. Man kan också smaksätta soppor med ramslök. Det är ingen risk att bladen skulle ta slut även om man kryddar maten med ramslök varje dag – när bladen är som smakrikast så går det inte åt så många. På bilden ovan har jag plockat ramslöksblad i ett ganska sent stadium. Man ser det på att bladen är matt gröna och lite tjockare. Att frysa ramslökshack går an, men smaken är inte densamma som hos färska blad.

Ramslöken kan förökas från frö, men är lite knepig att få att gro.

Ramslöksfrö finns till salu, men det är inte helt lätt att få dem att gro. Ramslöken behöver en kylperiod för att gå ur sin frövila och det är inte så lätt att bryta den på konstgjord väg. Det bästa är att få tag i några plantor in the green och plantera dem i fukthållande, god skogsjord. Ta plantorna i god tid på säsongen, innan de hunnit gå i vila. Skövla inte i naturen, utan ta bara så många plantor du behöver för att gå igång. De kommer snabbt att sprida på sig om du valt rätt växtplats!

 

Vårtecknen fortsätter att hopa sig

Körsbär som blommar alltför tidigt har problem att bli pollinerade.
Körsbärsträden är alltid alltför tidiga och pollinatörerna hinner inte med i blomningen.

Lite snö har det varit till och från i veckan, men däremellan kan man skönja fler och fler växter som förbereder sig på en kommande vår. Körsbärsträden suckar jag alltid över. Har tre olika sorter: Hedelfinger, Heidi och Merton Glory. Sötkörsbären är underbart goda i smaken, men det blir sällan så mycket frukt eftersom de är programmerade på en tidig blomning. Just vid den tiden är det ofta kylslaget och blåsigt i Skåne, vilket leder till att humlor och bin sitter och hukar. Så trots att blomningen är rik och de vita blombollarna ser lovande ut, så blir det inte mycket kart i alla fall. Skulle behöva ett annat läge med mer skyddad växtplats för att bjuda in pollinatörerna. Markfukten brukar vara god här, vilket körsbären vill ha, men ett par av träden har hämmats i sin utveckling av kraftiga bladlusangrepp i ungdomen, och det har inte riktigt format de produktiva träd jag hade väntat mig.

Pärlhyacinten har små vita lökar som inte behöver mycket jord.
Pärlhyacinterna växer både under och ovan jord. De är inte kinkiga.

Pärlhyacinterna hör till mina allra käraste vårblommor. Har alltid en massa sork och en katt som rotar i rabatterna, så lökarna flyttar runt ibland. Här kan man se att de hamnat uppe på jorden, men det hindrar dem inte att växa vidare och sträva mot våren. Pärlhyacinterna förökar sig glatt med både frö och smålökar, så det kan vara bra att gräva upp tuvorna ibland och sprida ut lökarna för att de inte ska kväva varandra i brist på utrymme. Pärlhyacinterna har små krav på sin ståndort och passar på de flesta jordar som inte är för blöta under vinter och sommar. Överdriv inte gödslingen dock, eftersom för mycket näring mest ger blad och lite blommor.

Fingerborgsblomman är en tvåårig bienn växt.
Digitalis är en gammal mormorsväxt som har en tvåårig livscykel.

Fingerborgsblomman Digitalis är en annan växt man inte behöver bekymra sig så mycket för. Den sköter sin spridning på egen hand genom sina otroligt välmatade fröhus med små, små frön som lätt blåser iväg till nya växtplatser. Den vill gärna ha en halvskuggig växtplats och humusrik jord. Ibland hittar man fingerborgsblommor mitt inne i skogen och då kan man undra hur de hittat dit. Tänk på att växten är tvåårig om du köper färdiga plantor. En blommande fingerborgsblomma kommer att sprida frön till hösten, men sedan dör plantan. Nästa år blir ett mellanår i blomning, för de nya småplantorna sätter bara blad första sommaren. De vackra blomklockorna bildas år två och till hösten vissnar plantan alltså ner.

Snödroppen passar i buskage och gräsmattor, men vill gärna ha ett halvskuggigt läge.
Snödropparna kräver vårfukt, men är annars lättodlade lökväxter.

Snödropparna är än så länge inte fullt utvecklade. Men knoppar börjar här och där titta upp mellan riset av nedklippta perenner. I naturen hittar man snödroppar i områden med kalkberggrund i mellersta och södra Europa. De förekommer i glesa skogar och skuggiga platser med gott om markfukt under tillväxtperioden. Du hittar dem aldrig på solstekta jordar med tunna, torra jordlager, eftersom de är mycket känsliga för uttorkning. Därför säljs snödroppar ofta in the green, med blast och allt, på brittiska öarna. Lökarna ska planteras genast när man får hem dem. Snödroppslökar som förvarats i påsar i garden center ska man därför vara mycket skeptisk till. Bättre att få en tuva av en bekant alltså.

Kakdoftande katsura i höstskrud

Katsuran blir ett karaktärsfullt, flerstammigt träd eller stor buske.

Katsuran är ett törstigt träd som kräver en solig växtplats i vindskyddat läge. Där växer den sig snabbt både yvigt bred och lagom hög för de flesta trädgårdar. Det som kan vara svårare att tillgodose är behovet av markfukt. Får katsuran inte tillräckligt med vatten under varma sommardagar skrumpnar bladen ihop och får bruna kanter. Det är synd, för just bladverket är otroligt dekorativt under alla säsonger.

Katsuran vill ha en fuktig växtplats i vindskyddat läge.

Man kan ha sin katsura som flerstammig stor buske eller som stamträd, beroende på vilken form plantan har fått under sin uppväxt i plantskolan. Men det finns även en hängande form, Cercidiphyllum japonicum f. pendulum, om man attraheras av hängande trädformer. Den vanliga katsuran finns även som E-planta under namnet fk Göteborg, där frökällan är Göteborgs botaniska trädgård. Katsuran blir 10-20 meter hög och hälften så bred. Som flerstammig buske känns den många gånger bredare än så.

Hjärtformade blad med vackra höstfärger och en doft av jordgubbssylt på katsuran i höst.

Vid bladutspringet på våren har bladen en kopparfärgad-gammalrosa färgton och till sommaren blir de ljust klargröna i färgen. Bladen är brett hjärtformade med naggade bladkanter. När dagarna blir kortare och svalare börjar katsuran skifta i matt gult. Ju bättre fuktförhållanden och svalare nätter, desto finare höstfärger mot rosa-scharlakansrött och till och med violett. I år tycker jag höstfärgen har varit sparsammare än ifjol, då träden var riktigt granna. Under lövfällningsperioden känns den söta doften av spunnet socker eller jordgubbssylt i en vid radie kring träden. Doften verkar vara extra stark så länge daggen ligger kvar under sena kvällar och tidiga morgnar.

Katsuran har bronsfärgade blad på våren.

Katsuran är en tvåbyggare och har alltså hon- och hanblommor på olika plantor. Blomningen är vacker hos båda könen, men på hanplantan bildas det inga frukter. Frösådd är det enda sättet att föröka katsura. I växtens hemland Japan växer den vild i bergstrakter och dess virke används som möbelträ.

Katsuran är ett fuktälskande träd som passar vid vatten.

Den sista bedagade höstrabatten

Perenner med sensommarblomning är höstflox, höstanemon och violruta.

Mina blommande perenner börjar gå mot sitt sista. Tur då att det finns vackra bladväxter kvar som hostor, silverax, alunrot mfl. Men den rosa-lila rabatten som håller igång ett tag till baseras nu på höstflox, höstanemon, rosenflockel och höga vippor av violruta. Andra säsonger syns mycket annat vackert som pioner, axveronika, nävor, stormhattar och stjärnflocka. Jag gillar blandningen, men tror att det blivit lite väl tätt här nu. Ska kanske gräva ut den runda rabatten en bit och flytta ut de växter som står allra mest och trängs.

Floxen är en tacksam höstblommande perenn som dessutom doftar gott.

Höstfloxen i knalligt lila stämmer fint in i färgskalan. Den gillar fuktig, men väldränerad jord och får här ett årligt tillskott av kompostjord. Grunden i trädgården är lerjord, men rabatterna är väl förbättrade med mängder av kompostjord och barkmull. Höstflox kan delas om våren om tuvorna blivit för täta och det är ett bra sätt att sprida sorter som visat sig tåliga och bra.

Höstanemonen blir upp till en meter hög och behöver oftast stödjas för att inte ramla omkull.

Höstanemonen Anemone tomentosa ’Robustissima’ har jag spridit lite från de ursprungliga tre plantorna. Den är någon mindre omfångsrik i år och kanske har lidit lite av den heta sommaren. Höstanemon är också en växt som föredrar fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Viktigt att inte jorden är för blöt under vintern, för då kan plantan ruttna bort. Det är ett bra tips att plantera höstanemonen om våren då den tar lite tid på sig att etablera sig på platsen.

Skuggviolruta är en högväxt men skir perenn som har pyttesmå lila blommor.

Skuggviolrutan Thalictrum rochebrunianum har ljuvliga små, klocklika blommor i lila på en hög stängel. Blommorna svävar högt ovanför de andra och får stöd av grannarna för sina veka stjälkar. Violrutorna mår allra bäst i humusrik och fuktig jord på halvskuggig plats. Halvskugga blir det minst sagt nere i botten på rabatten, även om topparna får mera sol. Men den verkar trivas trots att den nog är på väg ut nu för denna gången. Vi ses igen nästa år!

Hortensior, höstens blommande buskar

Hortensior trivs i en fuktig och näringsrik jord.

Släktet hortensiaväxter innehåller både buskar, små träd och klängande växter. De har ett gemensamt och det är kravet på fuktig, näringsrik jord. Visst ser man hortensior i sämre förhållanden också, men kombinationen soligt och torr, sandig jord ger tyvärr små blomhuvuden som snabbt blommar över. De brittiska förhållandena är något vi måste försöka efterlikna. Tänk mycket stallgödsel och plenty of fuktighet, så blir det bra. Det vetenskapliga namnet Hydrangea är hämtat från grekiskan. Hydor betyder vatten och angeion = skål (och det syftar på fruktens form).

Ju surare jord, desto blåare hortensia.

Hortensior finns naturligt i det tempererade klimatområdet i Sydostasien, sydöstra USA och Sydamerika. Många av de hortensiaarter som sedan kommit till Europa har hämtats från Japan och Kina på 1700-talet.

Blå blommor hänger ihop med lågt pH-värde.

Hortensiornas blommor bildas normalt på årsskotten och är oftast av två slag. Ettdera är samtliga blommor tvåkönade fertila, eller så är de yttersta sterila med stora segelformade kronblad och de innersta fertila, men utan kronblad. Blomfärgen hos hortensior i macrophylla-gruppen styrs vanligen av jordens pH-värde. Är jorden sur blir blommorna blåtonade och är den mer basisk blir färgen rosa-röd-vit. Vill man uppnå en starkare blå blomning kan man mylla ner eller vattna ut ca 1 gram aluminiumsulfat (alun) per kvadratmeter jord under hösten och våren. De allra klaraste färgerna framkommer vid ett pH på 4,5-5,5.

Blå hortensiablommor kräver sur jord.

Använd gärna ren torv vid jordförbättring för hortensior. Torven ska vara okalkad, men får gärna vara grundgödslad. Du kan också köpa sk rhododendronjord som har motsvarande egenskaper. Det är bra att fylla på med ny torvmull varje vår eftersom den multnar med tiden och sjunker ihop. Och glöm inte vattna ofta under torra perioder om dina hortensior står i torrare och soligare läge.

Rosafärgade blir hortensiorna vid högt eller neutralt pH.

 

Vårblommande och starkt doftande olvon

Blommande olvon känner man igen på håll genom den tydliga doften.

Nu är årets blomning redan förbi, men i början av maj brukar den komma igång på de vårblommande doftolvonen. Det finns vinterblommande kejsarolvon som drar på för fullt mitt i den kalla vintern. Man tror att det är något fel på tiden, men kejsarolvonet Viburnum farreri kan stå i rosa knopp redan i januari. Blomningen är utspridd över lång tid och med ett mindre antal blommor åt gången. Snöbollsbuskarna tillhör också olvonsläktet och deras blomning kommer först i maj-juni.

Väldoftande olvon blommar från vintern till medlet av sommaren beroende på art.

Gemensamt för olvonsläktingarna är ståndorten. De trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol till halvskugga. Många arter är vackra solitärer i trädgården, andra trivs bäst i brynzonen eller woodlandet. Det enda olvonet som tycker om varma och torra lägen är nog parkolvon, som gärna kan planteras i stadsmiljö där jorden ofta också är ganska kalkrik. Övriga olvon kan nästan räknas till surjordsväxter.

Olvonbuskar vill gärna ha en fuktig och näringsrik jord förutom doftolvon som även trivs i torr jord.

Olvonet på bilderna tror jag är hybridolvon, V. x burkwoodii. Den är i de flesta lägen vintergrön, men det händer också att den fäller sina löv under hösten. Den blir ofta ganska bred och lös i formen som äldre buske. Bilden ovan kommer från ett bostadsområde i Malmö där den har det ganska torrt och varmt på hörnan av ett högre flerbostadshus.

Bladen hos hybridolvon är mörkgröna, glansiga och de får ofta fläckvis rödorange höstfärger. De väldoftande blommorna är tätt samlade i bollar, som i knoppstadiet är rosa, men senare blir helt vita. Doften känner man ofta på långt håll då den är ganska påträngande, men ändå behaglig. Storleken beror på hur väl busken trivs. Ibland blir den bara en meter, medan andra buskar går gott och väl över 2 meter. Helst bör du undvika beskärning, förutom att ta bort döda och brutna grenar. Men klipp bort rotskott av grundstammen V. opulus, skogsolvon när de dyker upp. Annars har de snart konkurrerat ut den svagare inympade sorten. Du känner igen vildskotten på att bladen är mycket mer flikiga, tunna och skiftar lite i ljusgrönt-bronsbrunt. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Skogsolvon används som grundstam för att ympa olika hybridolvon.

 

Kombinera buskar med perenner

Att blanda in buskar i perennrabatterna har många fördelar. Inte minst ekonomiska. Buskarna bildar bakgrund och ger höjd till planteringen. Många buskar har flera dekorativa perioder som man ska ta vara på i kombinationen med perenner. Dessutom kan buskarna ge skydd mot blåst, stekande sol och frost. Jag brukar gärna välja några buskar som bas när jag planerar rabatter. Även om man inte har så mycket plats kan en uppstammad buske tillföra en extra dimension i planteringen.

Katsuran har en rödbrun vårfärg och trivs i fuktigare jord.
Katsuran är en storväxt buske som kan passa ihop med perenner med liknande ståndort.

Utgå alltid från platsens ståndort när du ska välja växter. Med det menas de förhållanden som råder på platsen. Jordmånen är viktig. Den kan förbättras, men grundjordmånen måste man alltid ta hänsyn till. Likaså om det är sur eller kalkrik jord. Ljus och skugga är en annan viktig parameter. Är det blåsigt, eller är rabatten skyddad mot svidande vindar? Detta är våra viktigaste ståndortsfaktorer att kartlägga och använda som grund i planeringen.

Gulbladig funkia är fin i kombination med mörkbladiga växter.
Gulbladiga hostan H.fortunei ’Aurea’ lyser upp en mörkare kombination.

Därefter kan du gå vidare och välja färger och växter. Variation är ett bra tips. Variera bladformer, färger och tänk på att ju skuggigare läge, desto ljusare färger ska du välja. Annars kommer blommorna bort sig alldeles. Och tänk på att oberoende hur fina blommorna är så är det ändå bladverket som kommer att dominera under den största delen av växtsäsongen. Så bladen får gärna vara vackra.

Japansk blodlönn ger stort intryck ihop med gula och orange törelväxter.
Den japanska blodlönnen gör avstamp från grannarna eldtörel och kärrtörel.

Rödbladiga buskar som perukbuske, japanska lönnar, rödbladig berberis och smällspirea gör sig extra fint intill en perenn med gula eller vitbrokiga blad. Gulbladiga funkior är alldeles utmärkt, liksom gulltöreln som håller sin limegula färg under hela sommarhalvåret. Den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius ’Diabolo’ bildar en effektfull fond till knalliga blommor som solbruden Helenium autumnale ’Moerheim Beauty’.

Alunrot är en bra kontrastväxt då många sorter har knalliga färger.
Alunrot ’Palace Purple’ och gulbladig spirea ’Goldflame’ lyfter starkt.

Vad sägs om att samplantera ölandstoken Potentilla fruticosa ’Red Ace’ med en orange daglilja Hemerocallis ’Tigger’ ihop med kopparstarren Carex buchananii. Eller den låga Hypericum ’Gemo’ alternativt Hypericum x inodorum ’Loke’ i sällskap med rysk martorn Eryngium planum. Uppseendeväckande häftigt, och så kan man ställa något lugnt grönt i bakgrunden.

 

Den vitaste av alla björkar

Himalajabjörken är ett träd som närhelst det visas upp för folk som inte upplevt det förut förundras över den alldeles släta, vita barken. Det ser fejkat, nästan målat ut, för så perfekt är barken. Betula utilis var. jaquemontii har bytt namn några gånger under årens lopp, men det får man ju vänja sig vid när man håller på med växter.

Himalajabjörken har en underbart slät och vitglänsande bark.

En himalajabjörk blir inte lika hög som våra inhemska björkarter, max 12-15 meter, men den är minst lika vacker ändå. Flerstammiga exemplar förekommer ofta och de är särskilt läckra då den effektfulla stammen mångfaldigas. Vitheten kommer sig av att himalajabjörken byter bark oftare än andra björkar och därför behåller den sin speciella lyster på ett bättre sätt.

Mörkt gröna och stora är bladen hos himalajabjörken.

Planteras gärna i soliga lägen, men tänk på att den vill ha mer fukt och något surare jord än andra björkar. Den kan gärna samlas i grupper eller i kombination med vintergröna växter, då detta framhäver stammarnas vithet vintertid. Ett jättefint litet träd som jag gärna hade sett planterat lite oftare. Speciellt här i Skåne eftersom de vanliga björkarna blir trist mörka i stammen här nere.  Passar för zon 1-3.

Mot en mörk bakgrund framträder himalajabjörkarnas vita stammar  mycket väl.