Designtips – att rama in och leda blicken

Skaparna av landskapsparker på 1700-talet använde sig av denna designprincip om och om igen i samma park. Knepet är enkelt, men det är inte alla som ser det. Att rama in en vy för att framhäva motivet gör man vid inramning av ett konstverk. Man använder en pompös ram eller anspråkslös ram + passepartout för att leda in blicken i konstverket. Har du en trädgård framför dig och inte en tavla, kan du göra precis detsamma.

Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund.
Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund. Foto: Rebecca Sweet

Fundera ut vilken eller vilka vyer du vill rama in. Titta ut genom fönstret eller dörren. Vart går blicken? Här är din axel som du kan utnyttja för att skapa en mer spännande trädgård. Du behöver inte ha ett grönområde av parkformat, det duger lika bra med en mindre trädgård. När du bygger upp scenen med infångare på sidorna så kommer känslan att bli en mycket större trädgård än vad du egentligen har. Fokuseringen länger nämligen avståndet från punkten där du står och punkten dit blicken ska hamna. Bilden ovan är ett extremt bra exempel på detta. Först är det öppningen i muren, de rejäla krukorna med sparris. Sedan perspektivet som skapas av de grönmålade tornspaljéerna, de båda mursidorna med spaljérade fruktträd, den plattlagda gången och sist portalen av pergolan som ramar in bänken.

Konstverk och statyer är tacksamma fokuspunkter i trädgården.

Statyer, vattenspel, andra konstverk eller en speciell växt är tacksamma fokuspunkter i en trädgård. En möbelgrupp kan också vara en fokuspunkt. Behöver du röja bort buskar och träd för att få en rak axel eller behöver du snarare fylla på med inramande växtlighet i sidorna? I de stora landskapsparkerna planterades trädklungor, s k clumps för att rama in utsikten och skapa skuggor. I den mindre trädgården räcker det med buskgrupper och kanske ett mindre träd som leder blicken rätt.

fokusering med hjälp av hårda material som sten och trä.

Tänk också på vilka punkter i trädgården som du vill kamouflera. Det vanligaste är kanske en värmepump, soptunna eller ett elskåp. Försök göra en trevligare fokuspunkt en bit ifrån och led bort blicken från det tråkiga som du vill dölja. Vintergröna växter är av naturliga skäl bra att använda i sidorna eftersom de behåller sin struktur hela året. Lövfällande buskar och träd fungerar även bra ihop med någon lägre vintergrön växt. Perenner är mindre lyckade eftersom de vissnar ner varje höst.

Rabatt med vackert bladverk för fuktig skuggrabatt

Jag har en ”rabatt” i vandrande skugga i skogsbrynet som jag brukar roa mig med att göra växtförslag för. Idag växer där en blandning av buskar och perenner samt en massa vårlökar, då främst snödroppar, påskliljor och pingstliljor. Men jag hade gärna fått ett trevligare blickfång med lite mer spännande bladväxter. Bristen på sol i nordkanten av ett skogsparti gör jorden fuktig och när skogens bokar, askar och fågelbär sätter löv blir här ganska skuggigt, även om det nu är ljust och luftigt. Vad kan då passa för en sådan här lite knivig växtplats?

Skuggig och fuktig rabatt kräver speciella växter för att bli vacker.
I rabatten är det så här års tidig vår inget direkt blickfång.

Eftersom jorden är mycket lerhaltig och seg och tung är det viktigt att jordförbättra med kompostjord och naturgödsel innan plantering. Grävningstidpunkten är också viktig, för är det alltför blött i marken blir det bara klet av alltihop. Så på med rejält med hästgödsel och kompost! En del av den här rabatten är dessutom jordförbättrad med grov, okalkad torv, för där växer azalea och stjärnmagnolia. De är växter som föredrar sur jord. Övrigt som kan vara intressant att spara är ett antal brokbladiga hostor (H. fortunei ’Patriot’), några rödbladiga höstsilverax (Actaea simplex ’Brunette’), kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla ’Jack Frost’), ormöga (Omphalodes verna) och jätterams (Polygonatum commutatum). Samt massor av frösådda digitalis – både vita och rosa.

Hostor gör sig ypperligt i skuggiga och lite fuktiga lägen.
Brokbladiga hostor piggar upp i skuggiga lägen.

Jag kan i och för sig se att det är lite för mörkt för höstsilveraxet i slänten, men det blommar ändå fint och doftar gott, så det får stå kvar. Vad jag önskar mig mer i buskväg vore några vitblommande hortensior Hydrangea arborescens av den nya sorten ’White Dome’. Se bilden nedan. Den blir ungefär lika storvuxen som ’Annabelle’, men har starkare stjälkar och inte så überstora blomhuvuden som nickar efter hårda regn. Blomningstid i juli-augusti. Den har ett lagom vildträdgårdsaktigt utseende som jag gillar.

Hortensior har ofta rätt så tunga blomhuvuden på klena stjälkar.

En bladväxt som hade varit supervacker här är den storvuxna bronsrodgersian Rodgersia podophylla. Sorten ’Rotlaub’ har rödaktiga blad som håller färgen fint hela säsongen. Rodgersian är en robust och lättodlad perenn som trivs både i sol och skugga, så länge som den får gott om vatten. Den passar ypperligt ihop med det täta bestånd av vårlökar som redan finns i rabatten, eftersom bladen utvecklas ganska sent, men sedan blir väl täckande, så att lökbladen kan vissna bort i lugn och ro under bladverket. Räkna med att rodgersian blir ca 1 meter hög, så den ska stå längst bak i rabatten.

Rodgersia är en växt som trivs både i sol och skugga, men den vill ha god markfukt.
Bronsrodgersian har härligt stora och flikiga blad.

Sen måste jag ha något mer i framkant också. Spetsmössan Tiarella cordifolia hade varit fin och tät här. En vitblommande sort får det bli, gärna med lite mer annorlunda blad. Sorten ’Sea Foam’ tycker jag låter härlig! Så nånting kanske. Nu har jag hittat växter som blommar över hela säsongen. Vill jag få in något mer vintergrönt så får det nästan bli rhodondendron ner mot skogen. Fast då måste jag fortsätta att gräva ut och byta jord. För den leriga kalkiga jorden passar inte för rhododendron. De vill ha luckert, mullrikt och surt. Så det blir mycket torv och kompost.

Designknep – harmoni och kontrast

Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.

Kontraster i form är effektivt för intresset i en komposition.
Färgharmoni genom spirea och alunrot, men observera gräset som kontrasterar i form.

Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att ”finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.

Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.
Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.

Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.

Färgen kan harmoniera och formen kontrastera, då uppnås en god balans i kompositionen.
Fackelliljans ljusgula spira och solbrudens horisontella blomkorg med tydlig knapp kontrasterar i form, men visar fin harmoni i färg.

Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.

Komposition med kontrast i både färg och form.
Kontrast i både färg och form blir spännande. Men kombinera då inte lika mycket av båda, utan kanske 70-30.

Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.

Att designa skyltfönster

Är verkligen ingen shoppare, och jag är inte ens särskilt ofta inne i stan, för att jag trivs så bra med att bo ute på den lugna landsbygden omgiven av vild natur. Men jag kan åka in ibland en kväll, t ex för att gå på bio. Det är bara skönt att affärerna är stängda, eller håller på att stänga, för själva shoppingen är ganska stressande. Men det är otroligt underhållande att uppleva skyltfönstren!

Materialvalet avgör vilken känsla man får av montern eller skyltningen.
Butiken Tage Andersen Blomsterdesign på Ny Adelgade i Köpenhamn har en alldeles speciell atmosfär.

Exponering och komposition är inte helt lätt. Vad ska man visa? Ska man ha ett tema? Ska man ha prislappar i fönstret? Hur använder man sig av rymden, dvs ett skyltfönster är ju inte tvådimensionellt? Hur lyckas man med belysningen? Hur gör man en lyckad komposition? Egentligen är det lite samma frågor man ställer sig som trädgårdsdesigner också när man har en hel trädgård framför sig. Det är en motsvarande utmaning man har då man ska designa en mässmonter.

Var på mässan Design Trade i Köpenhamn i fredags och gjorde också en avstickare upp till Tage Andersens blomsterbutik inne i stan. Två helt olika approacher. På en mässa kan man ofta göra en exponering av varumärket eller sortimentet. En sortimentsexponering har syftet att visa vilka varor som finns eller vad som erbjuds i en viss butik. För att förenkla är det vanligt att färgkoordinera eller temaanpassa innehållet om det spretar mycket. I bilden nedan har man samlat sina inredningsprodukter som kan hänföras till servering och i densamma skapat ett riktigt mässcafé. Det gav en mycket autentisk känsla.

Tema är en sammanhållande länk för produkterna som ställs ut.
Cafédelen i Miljögårdens mässmonter.

Prestigeexponeringar förekommer ofta på mässor eller skyltfönster där besökarna/kunderna förväntas ha ett stort designintresse. Här är den estetiska upplevelsen viktigast och produkterna underordnar sig. Principen Less is more, jobbar man ofta efter. I en sparsmakad design gäller det att få en balans i kompositionen. Kan en komposition upplevas från flera håll ställer det ännu större krav på att balansen fungerar runt om. Det gyllene snittet är ett sätt att genom en bestämd asymmetri uppnå balans. Proportionerna är 3/8 mot 5/8. När man använder det gyllene snittet delar man inte ytan symmetriskt på mitten, utan förskjuter huvudaxeln något åt ena hållet. Obalansen ger balans!

Montern som kan upplevas från flera håll ställer fler krav på designen.
En del av en monter uppbyggd så den kan upplevas från alla håll.

Vid prestigeskyltning skapar man blickfång där ögat kan landa. Man bygger upp förväntningar på produkten eller resultaten av den. Materialvalet i rekvisitan ska förstärka känslan av budskapet. Glaskuporna ovan ökar känslan av renhet och noggrannt testade produkter. Olivträdet tillför mjuka värden och refererar till råvarans ursprung. Färgskalan är återhållen i två-tre toner, varav en (den bruna) är huvudfärg. Mycket effektivt och lugnande för ögat och hjärnan.

Allmänt om skyltning gäller att ju mindre varan är, desto fler måste visas för att de ska synas. Masseffekten är effektiv. Men samtidigt är det bra att tänka på att hellre skylta om oftare och visa färre prylar åt gången än att pressa in allt på en gång. Då drunknar lätt varorna i mängden och det blir alltför plottrigt.

Lysande planteringsutsikter

Lysande krukor i holländsk tappning, Bloom Pot är en strålande trädgårdsprodukt.
Lysande krukor Bloom Pot behöver inte ens ha en blomma i sig för att lysa upp.

Det finns finurliga lysande trädgårdsprydnader som piggar upp i vinterkvällen. Många av dem är designade för möblering av offentliga miljöer, andra passar bättre i hemmiljö. Jag fastnade redan för flera år sedan för den holländska Bloom Pot, kanske för att det var en så absurd idé att själva blomkrukan skulle lysa och inte växterna. Det ställer onekligen lite krav på vad man har för blommor i den också, så de inte överskuggar planteringskärlet, i ordets olika betydelser. Den är inte billig, för lilla krukan i höjd 40 cm får du ge ca 1500 kr. Finns t ex hos Wohnzimmer.

Bloom Pot var de första lysande blomkrukorna.
Bloom Pot var först ut bland lysande blomkrukor.

Budgetvarianten Ecolight Nordic kommer från Balkongshoppen. Den är 36 cm hög och finns i röd/terrakotta färg. Kopplas till eluttag och lyser varmt och behagligt, utan att dra alltför mycket ström. Krukan i sig kostar ca 600 kr, men sen tillkommer kablar och transformator.

Lysande kruka i terrakottafärg.
Ecolight terrakottakruka Foto: Balkongshoppen

Den svenska utemöbelproducenten Nola har ständigt lysande idéer på gång genom sitt breda samarbete med framstående designers. Den härligt mjuka krukan Scoop har belysning i konstant varmt vit eller flerfärg som styrs med fjärrkontroll. Kärlet är formgivet i rotationsgjuten återvinningsbar polyeten och kan användas såväl inne som ute.  Krukan Scoop Moonlight är 60 cm hög och finns i tio standardkulörer. Nola anger föredömligt färgerna med deras NCS-nummer, så här behöver man inte gissa som trädgårdsdesigner. Scoop Moonlight fick utmärkelsen ”Green Good Design Award 2013” för utmärkt hållbar design. Formgivare är Julie Storm.

Den lysande krukan Scoop Moonlight kommer från Nola Industrier.
Den lysande krukan Scoop Moonlight kommer från Nola Industrier.

 

Nolas härliga Scoop Moonlight är formgiven av Julie Storm.
Nolas härliga Scoop Moonlight är formgiven av Julie Storm.

Hittade några bilder på härliga höstanemoner

Silvrig höstanemon visar sin vackra baksida.

Till mina topp 10 perenner hör definitivt höstanemonen. Både för att den blommar senare än många andra perenner och håller ut till det bittra slutet. Och för att den lägger ut sig lite lagom dekadent i rabatten när höstvindarna börjar ta i. Det blir liksom inte för perfekt. Och sen gillar jag de vackra baksidorna på denna blomma.

Fluffig som en renbäddad säng eller uppvispat gräddskum är den härliga höstanemonen Whirlwind.

Den halvfyllda Anemone x hybrida ’Whirlwind’ (ovan) är som en renbäddad säng med fluffiga duntäcken. Så otroligt läcker! Den är en klassisk namnsort som härstammar från slutet av 1800-talet. Blir ca 1 meter hög och kan behöva stödjas mot slutet av sommaren för att stå någorlunda upprätt.

Den silvriga höstanemonen blir gärna lite slängig i växtsättet och kan gärna stödjas upp mot slutet av sommaren.

Anemone tomentosa ’Robustissima’ (ovan) är en annan högvuxen skönhet som gärna lägger sig. Börjar blomma redan mot slutet av juli och kan hålla på in i oktober. Den silvriga höstanemonen hör hemma i Kina. Se så vacker den är från baksidan sett! Bladen är lätt silverludna på undersidan och de blekrosa blommorna sitter i lösa klasar.

Höstanemon passar ihop med skira prydnadsgräs och robusta hortensior.
En kombination av prydnadsgräs Stipa gigantea, hortensia, nävan Rozanne och så höstanemoner.

Höstanemonerna trivs bäst i välgödslad och halvfuktig jord. Men de är känsliga för vinterväta, så jorden bör vara väldränerad. Passar både i sol och halvskuggigt läge. Eftersom de är ganska sena i starten om våren så kan du gärna kombinera höstanemoner med vårlökar, så hjälper de till att kamouflera den vissnande lökblasten. Plantera dem på våren så de hinner rota sig ordentligt innan vintern. Det är en fördel om du kommer ihåg att vintertäcka dem innan frosten kommer de första åren.

 

Att ta hand om ett träd

Träd är varelser som i normala fall blir betydligt äldre än vi människor, men det är klart att vi måste göra vårt bästa för att ta hand om dem så gott vi kan för att ge både dem själva, de insekter, djur och andra växter som lever på och kring dem bästa förutsättningar. I naturen kan vi låta dem ta hand om det själva, men i den uppbyggda och konstgjorda stadsmiljön måste vi väga in trädens bästa i våra beslut som rör utemiljön.

Träd i buskfält ger en ostörd rotmiljö och tillförsel av humusämnen.
Att plantera träd i ett fält av buskar eller perenner kan vara en god investering.

Till trädvårdarens ledande principer hör att se att trädets skötsel följer dess utveckling. Det unga trädet växer snabbt och når sin mogna storlek relativt fort sett över hela livscykeln. Under den snabba tillväxtfasen ska vi se till att ge trädet en stabil kron- och rotbildning. Nästan all förändring av miljöförhållandena innebär någon sorts stress för trädet. Beskärning och skadedjursbekämpning ingår i stressfaktorerna, för att inte tala om grävning och materialförändringar i rotzonen.

Träd i gatumiljö behöver oftast en högre stamhöjd för att man ska komma inunder dem än träd i en park.
Tänk i god tid på hur mycket utrymme det valda trädet kräver, både i bredd, men också i stamhöjd.

Genom att välja rätt växt till rätt plats kan vi redan från början reducera stressen från de miljöfaktorer som vi inte kan påverka, t ex vind, torka, skugga eller utrymme. Vi måste därför kunna läsa av vår växtmiljö och pricka av förhållandena på platsen. Ståndorten med andra ord. Att läsa av ståndorten gör en erfaren trädgårdsmänniska nästan omedvetet. Sedan lägger trädgårdsdesignern in ytterligare fler parametrar i sökandet efter platsens ande, för att hitta växter som smälter in i sin miljö. Det kan vara arkitektur, omgivande miljö och förstås, den som ska bo på platsen. Man kan t ex inte göra en ”Teskedsgummans trädgård” till ett funkishus, utan proportionerna och stilen måste passa ihop.

Formbeskurna träd passar in i små utrymmen.
Ett träd som formbeskurits redan från början kan anpassa sig till ett trångt utrymme i en formstark miljö.

Använd material av god kvalitet vid plantering! Ett bra träd börjar med en bra ungplanta. När grenstrukturen är ändamålsenlig och rotutvecklingen fin, med rikligt med finrötter och eventuell ympning välgjord och stadig så är förutsättningarna utmärkta att vi ska få ett välutvecklat träd i framtiden. Det är faktiskt värt att betala för ett bra plantmaterial! Och beroende på hur utsatt läget är så är det oftast också värt att betala för en så stor planta som möjligt. Växten är motståndskraftigare mot påverkan från miljöfaktorer och den har oftast ett väl utvecklat rotsystem som snabbt förankrar sig i marken.

Det här är de ledande principerna för hur en trädexpert jobbar när det gäller nyetablering av unga träd eller skötsel av äldre trädindivider. Jag återkommer med noggrannare beskrivningar för trädens tillväxtfaktorer!

Orange krollilja för den sparsmakade trädgården

Krolliljan i Ulf Nordfjells Chelseaträdgård har ett underbart glest växtsätt.

Under sommarens Chelsea Flower Show presenterade Ulf Nordfjell i sin Laurent-Perrier-trädgård en rätt ovanlig, vacker krollilja som fick många finsmakare att tappa andan. Lilium martagon ’Orange Marmalade’ är en glesblommande orangefärgad lilja på mörka stänglar. Den har motsvarande spretiga växtsätt som en annan av mina lågmälda favoritväxter, nämligen gillenian, som även den ses i samma rabatt. Rodgersia pinnata ’Chocolate Wing’ i knopp ansluter till samma färgskala.

Orange blommor på lilatonade stänglar har krolliljan Orange Marmalade.

’Orange Marmalade’ blir 1-1,5 m hög och trivs i halvskugga i humusrik, mullrik jord. Den genomsläppliga jorden är viktig för krolliljor och dess andra släktingar, så fyll inte upp med torvjord kring rötterna, för då ruttnar de lätt i vinterfukten! Krolliljor är långsamma i utvecklingen, så ge dem tid att etablera sig och flytta dem inte i onödan. Den skulle jag gärna få tag i för egen del, eftersom jag gillar krolliljor alldeles speciellt.

Krolliljor trivs i halvskuggigt läge i en humusrik och genomsläpplig jord.

 

Snart dags för fågelbordsteatern!

Fågelmaten kan gärna läggas upp på ett snyggt sätt i ett fågelbord.
Elegant foderstation i plexiglas från Gardman. Foto: www.gardman.co.uk

Fågelmatningen är vinterns bästa skådespel. Eftersom jag alltid varit intresserad av småfåglar kan jag stå och glo på de små liven hur länge som helst när de bråkar om maten vid fågelbordet. En del uträttar sitt ärende vid matbordet genom att snabbt stoppa näbben full och sen flyga bort till vinbärsbusken i närheten för att i lugn och ro plocka i sig. Andra, som pilfinkarna, slår sig ner på kanten med pondus och börjar raskt sortera fram vad de vill ha just idag. Resten slänger de glatt över kanten. Eller snarare skyfflar ut med näbben. Det kan irritera mig otroligt att de tömmer innehållet på ett par timmar. Och sen flyger de väl vidare till nästa öppna restaurang. Suck. Fast det finns ju många arter som gillar att äta från marken också. Men är det snöstorm så blir ju fröna hopplöst gömda under snötäcket.

Kycklingnät skyddar maten från att skyfflas ut över kanten på fågelbordet.
Kycklingnätet håller maten kvar på fågelbordet när skocken av pilfinkar kommer.

Hittade på en enkel lösning mot det problemet när jag fodrade botten på fågelbordet med kycklingnät, så nu kan de bara picka fram ett frö åt gången och maten räcker mycket längre. Men det ser ju lite trist ut och är jobbigare att fylla på med nytt fågelfrö.

Det finns vackra fågelmathus som passar bra nära ett fönster.
Foderladan från Wildlife Garden rymmer 6 liter frö och har olika stora gluggar för fåglarna. Foto: wildlifegarden.se

Fasanerna glider fram lite ljudlöst och har en väldig koll på omgivningen. De hör till de markätande, men minsta prassel skickar iväg dem på flykten. Finkarna gillar små, runda frön som hampa och hirs. Koltrastarna är glada för halvskrumpna äpplen från fruktskålen. Domherrarna, när de visar sig någon gång emellanåt, vill mest bara ha solrosfrö. Gulsparvarna är ekonomiska och nöjer sig med billig havre. Tack för det, dyrt blir det nog ändå! Och så har jag alla mesar som glatt klänger sig fast i talgbollarna och åker karusell när vinden får tag i talgbollsautomaten. Jordnötsautomaten kom till min trädgård lite pga pilfinkarnas skövlande. Det var mest nötterna de var ute efter om jag blandade in dem med fröna. Jordnötstornet är ständigt fullt av pickande små mesar, nötväckor och siskor.

Fågelmaten måste fyllas på varje dag om man vill behålla fåglarna, annars flyttar de.
Fågelbordet kan vara hur gulligt som helst, men här gäller det att fylla på med frö ofta. Foto: houseofhedda.com

För att få in så många arter som möjligt i sin fågelrestaurang gäller det att erbjuda en mångsidig meny. Blanda själv ihop lite av varje eller köp en färdigkomponerad vildfågelblandning. Toppa med skalade, osaltade nötter och så fett förstås. Rent talg eller ister är bäst, men det får man sällan tag i om man inte får rester hos ett slakteri. Många gånger är talgbollarna i handeln så uppblandade med havregryn och en massa mjöl att de faller sönder så fort de blir fuktiga. Kokosfett kan man smälta och blanda upp med egna frön och forma till små portionsbitar.

Olika fåglar gillar olika sorts mat. Frö och fett passar de flesta.
Ett genomskinligt fågelbord med olika sektioner för olika frö. Foto: amazon.com

Ekorrar och t o m björnar kan vara glupska gäster vid fågelbordet.

Ibland kommer ekorrarna på besök och de sätter glupskt i sig oskyddade talgbollar och nötter. Hängande upp och ner i fröautomaten mumsar de glatt i sig vad som erbjuds innan de glatt skuttar vidare upp i närmaste gran. Men jag har lyckligtvis inte sett några sådana här gäster ännu. Den här björnen, som jag hittade på nätet, har precis ett sådant ekorrbeteende som jag känner igen. Mycket elegant hänger den sig fast i uppbindningen.

 

Säsongens stora nya grej för mig kommer att bli ett sådant här lysande fågelhus ”Twilight” designat av Alexander Lervik. Jag kan inte motstå!

Ett självlysande fågelbord är ett måste för mig denna vinter.

Snyggt och stilrent fågelbord från Nelson Garden som inte bara förser fåglarna med mat, utan även ger ett dekorativt ljus i vintermörkret. Du behöver inga sladdar, för den drivs av batterier och tack vare ett skymningsrelä tänds lamporna i bordet automatiskt då mörkret faller. Själva bygget är i akrylplast och huset är 22 cm högt. Kostar ca 600 kr hos Granngården. Makalöst vackert!

Vill du läsa på mer om fåglar, deras favoritmat, fakta om häckning mm och lyssna på deras läten så måste jag tipsa om en trevlig ”fågelskola” hos Wildlife Garden. Här hittar du också många informativa artiklar om fåglar och deras liv. Jättetrevlig site för både stora och små fågelskådare som vill lära sig mer. Kolla även Vivara, som har en välförsedd internetbutik där du bl a kan handla mjölmaskar till småfåglar.

 

Dahlior ger höstrabatten färg

Enkla dahlior som inte blir så höga är lätta att blanda in i rabatten.

Det finns daliasorter med mörksvart eller grönt bladverk.
Dahliorna är pålitliga höstblommare som står sig ända tills frosten kommer. Men sen är det bråttom att gräva upp och ta in rötterna för frostfri vinterförvaring. Och när våren kommer planerar man ut alla hårda, fasta rotknölar i rabatter och krukor igen. Krångligare än så är det inte. Dahliorna har en makalös växtkraft.

Dahliorna blommar ända till frosten kommer om hösten.

Soligt läge vill de ha. Lite hjälp på traven med en god trädgårdsjord och vattning och regelbunden gödsling är allt du behöver fixa med. Ev binda upp väldigt högresta sorter för de är inte så vindtåliga. Men det handlar också om hur du komponerar rabatten – om det finns stödjande vävarväxter inblandat, eller om dahliorna står för sig.

Blomformerna varierar från enkla-dubbla, fyllda, runda, bollstickiga och platta.

Man kan föröka dahlior på många sätt: från frö, rotbit eller stickling. De flesta av oss köper nya rotknölar varje vår för att plantera ut, men jag vet dahlior som gått i arv från mormor till mor till barn. Och de blommar än. Så det är en långlivad växt trots att den inte är vinterhärdig i vårt klimat. Frösådda plantor blir inte säkert av samma färg som blomman man tog den från, så här finns ett intressant förädlingsprojekt om man är tålmodig och superintresserad.

Lila dahlia gör sig fint intill limefärgade bladväxter.

Vill du istället ha kopior av en älskad sort måste du föröka den genom sticklingar eller rotbitar. Det är smart att dela dahliorna redan på hösten vid uppgrävning, eftersom de tar mycket mindre plats vid förvaringen. Man kan skära loss knölarna en och en. De ser ut som avlånga mandelpotatisar med ett litet skaft. Se bara till så det finns minst ett öga i kronan på varje rotdel där tillväxten startar nästa vår. Se bilden nedan.

Dahliaknölarna delas med fördel redan på hösten.